Gun Jalmo Karlsson

Den maskerade ljusets ängel och Guds Sons härlighet. I

Jag ska här fundera lite kring betydelsen av detta bibelsammanhang i 2 Kor 11, och särskilt v 13. Det är en viktig text på många sätt eftersom den varnar oss för att bli bedragna. Jesus varnade sina lärjungar för bedrägerier och förförelser. Paulus varnade för falska apostlar som predikade en annan (främmande) Jesus och att de därför tog emot ett annat (främmande) evangelium och en annan (främmande) ande. Det är lika aktuellt för oss idag. Samma sataniska makter som står bakom bedrägeriet är verksamma då som nu, och det särskilt i den sista tid vi lever i nu innan Jesus ska komma tillbaka och hämta sin rena brud. Renhet handlar om trohet till Gud, att bara tillhöra honom.

2 Kor 11:13 11 1 Hoppas ni kan stå ut med lite dårskap från min sida. Visst står ni ut med mig, 2 eftersom jag brinner för er med Guds iver. Jag har trolovat er med en enda man, Kristus, och vill föra fram en ren jungfru till honom. 3 Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva, så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.

4 För om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en annan ande eller ett annat evangelium än det ni tidigare tagit emot, då accepterar ni det gärna. 5 Jag menar att jag inte på något sätt är underlägsen dessa ”superapostlar ”. 6 Även om jag inte är någon vältalare saknar jag inte kunskap, och den har vi alltid och på alla sätt lagt fram för er.7 Eller var det en synd jag begick när jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och predikade Guds evangelium för er utan ersättning? 8 Andra församlingar plundrade jag genom att ta emot lön för att kunna betjäna er. 9 När jag var hos er och saknade något låg jag ingen till last, för bröderna som kom från Makedonien försåg mig med det jag behövde.

På alla sätt aktade jag mig för att bli en börda för er, och det tänker jag fortsätta med. 10 Så sant Kristi sanning finns i mig ska ingen i Achaias områden ta ifrån mig den stoltheten. 11 Varför? För att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör.12 Och jag tänker fortsätta göra som jag gör, för att hindra dem som söker ett tillfälle att framstå som våra jämlikar i vad de skryter med. 13 Sådana människor är falska apostlar, oärliga arbetare förklädda till Kristi apostlar. 14 Och inte undra på det, Satan själv förklär sig till en ljusets ängel. 15 Då är det inte underligt om även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. Men de ska få det slut som deras gärningar förtjänar.

+++

Det grekiska ordet för att ”förklä sig” (tidigare översättning ”förskapa sig”) är μετασχηματιζό, metaschematizo. Det betyder en yttre förändring, en förställning. Att Paulus använder just detta verb säger oss att det just handlar om ett utanpåverk, en maskering. Om satan, som det här handlar om, förändras till det yttre och ser ut som en ljusets ängel, så motsvaras det inte av en inre verklighet. Det rör sig enbart om en yttre, kosmetisk förklädnad. Han ser ut som en ljusets ängel, men är det inte.

Det är en annan fråga hur han lyckas med det..

Det verb som däremot används om Jesus på förklaringsberget är ett annat, μετεμορφώθη, metamorfeå, förvandlas. Den förvandlingen har sin grund i hans innersta väsen och visar sig en kort stund i det yttre. Jesus uppenbarar sitt innersta, han är full av ljus, han är ljuset själv, och hans ansikte lyser som solen. Han liknar Gud själv i denna stund. Det är en teofani, han visar vem han är: Guds Son. Den härlighet, som annars var fördold under hans jordeliv, hade han i sitt väsen från Fadern och den blev synlig en kort stund. Den strålade här ut ifrån honom.

Samma ord används förresten också av Paulus i Rom 12:2, där det talas om att vi ska förvandlas genom förnyelsen av våra tankar.

Här är texten från Matt 17:1-13:
17 1 Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg där de var ensamma. 2 Då förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3 Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med honom.4 Petrus sade till Jesus: ”Herre, det är gott för oss att vara här . Om du vill ska jag göra tre hyddor här: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.” 5 Medan han ännu talade kom ett lysande moln och sänkte sig över dem. Och en röst ur molnet sade: ”Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!” 6 När lärjungarna hörde det, föll de skräckslagna ner på sina ansikten. 7 Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: ”Res er upp och var inte rädda!” 8 Och när de lyfte blicken, såg de ingen annan än Jesus.9 På väg ner från berget befallde Jesus dem: ”Berätta inte för någon vad ni sett förrän Människosonen har uppstått från de döda.” 10 Lärjungarna frågade honom: ”Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma ?” 11 Han svarade: ”Elia ska komma och återupprätta allt. 12 Men jag säger er: Elia har redan kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. På samma sätt ska också Människosonen lida genom dem.” 13 Då förstod lärjungarna att han talade till dem om Johannes Döparen.

+++

För att återknyta till texten i 2 Kor 11 så är det ju helt tydligt att satan aldrig kan bli en verklig ljusbärare. Hans natur kan inte förändras utan är och förblir densamma: en lögnares och mördares från begynnelsen med målet att bedra och döda. Men för att nå sitt mål måste han uppträda som ett ljusets sändebud för att lura människan att tro att han är den som bringar kunskap. Det är samma bedrägliga bluffkonster han använt sig av från början: att erbjuda människan de ”goda” frukterna från kunskapens träd som egentligen är dåliga och onda.

De ”goda” frukterna sitter ju på fel träd, på det av Gud förbjudna trädet. Men satan framställer det förbjudna och därmed onda som något gott, erbjuder det som verkar gott, ser bra ut: ett fantastiskt erbjudande att den lilla människan ska bli som Gud och ha den fulla kunskapen om allt, om ont och gott, i sin hand och i sin makt. Hon som var danad av stoft skulle bli som den evige Guden, Skaparen själv.

Han förnekar och förvanskar det Gud sade vara lagöverträdelse, ett brott och som leder till döden genom att påstå motsatsen.

Budet var enkelt och glasklart: ät inte av det trädet. Punkt. Det oerhörda var ju att människan skapats till Guds avbild, men det räckte inte. Hon ville bli som Gud, råda över all kunskap själv, och liksom Gud äga odödligheten. Satans lögner avslöjar hans egna ambitioner att bli större än Gud själv, få tillbedjan och ha all makt. En skapad ängel som får storhetsvansinne och vi vet hur det slutar för honom, tack och lov.

Han har alltid försökt göra det onda till gott, mörker till ljus, fel till rätt. Han är den store manipulatören, mästerbedragaren, som förvrider allt Gud säger och gör. Han förvanskar Guds ord för att få människan på fall och under sin makt, för att vanställa och förnedra henne, och därmed tillfoga Guds fadershjärta smärta.

+++

Han fortsätter att framställa sig som ljusets ängel och erbjuder genom sina falska apostlar ett annat evangelium, en annan ande, för att förföra och lura de troende bort från den uppriktiga troheten till Kristus. Ett annat evangelium är alltid ett korslöst evangelium, ett villkorslöst evangelium, utan Guds kraft till frälsning. En annan ande kan aldrig stadfästa Guds sanna Ord, vittna om och förhärliga Kristus allena.

Det är återigen samma gamla frestelse, att människan ska vara oberoende av Gud, ha egen inneboende kunskap och gudomlig insikt utan att behöva underordna sig Guds auktoritet och Jesus Kristus som Herre. Men Guds Ord avslöjar detta för oss så att vi har möjlighet att välja rätt, välja Jesus allena, Guds Ord, välja att tro och lyda Gud.

Vad är sanning? I-II

I Vad är sanning?

Det är många som har ställt denna fråga genom historien. En del menar att det finns lika många svar som det finns frågeställare, att sanningen är relativ och subjektiv. Den aspekten finns naturligtvis eftersom vi uppfattar saker olika, men det grundläggande för sanningen är att den överensstämmer med verkligheten och är lika sann oberoende av subjektiva tyckanden. Det finns b la vetenskapliga sanningar, fakta som är objektivt sanna och personliga meningar om vad som är sant.

Men här ska det handla om sanningen med stort S, den absoluta Sanningen som är grunden för verkligheten. Sanningen om Gud , om oss, om skapelsens upphov.

Pilatus ställde den frågan till Jesus efter att Jesus hade sagt följande: .. ”Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit i världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.” (Joh 18: 37-38). Det är själva kärnpunkten i den existentiella frågan om sanningen. Bara han som Guds Son vet vad sanning är och han sändes till världen för att vittna om den.

+++

På grekiska, αληθεια, aletheia, och det betyder det som inte är dolt, det som är uppenbarat. Sanningen som vi får del av är det Gud uppenbarat. Det han uppenbarat om verkligheten blir tillgängligt och begripligt för oss. Vi vet inte av oss själva vad som är sant om Gud och oss själva utan måste få höra det från honom själv.

Det ligger i sakens natur att Gud som är sanningen, har sanningen och därmed definierar vad som är sant, just uppenbarar eller av-slöjar den bokstavligen för oss (uppenbarelse på grekiska är Ἀποκάλυψις, apokalypsis, och det betyder att lyfta av eller bort en slöja).

På hebreiska, אֱמֶת, emeth. Roten till detta ord är det som är tillförlitligt och bestående. Här betonas trofastheten. Bara genom att titta på begreppen får vi en bra inledning till att förstå betydelsen av sanning i biblisk mening. Gud är trofast och tillförlitlig. Hans ord och handling är ett. Det finns ingen dubbelhet, inget som är dolt eller osäkert. Gud är den han säger att han är och gör det han säger. Vi kan lita på honom. Som alltid när det gäller Bibeln och beskrivningen av Guds väsen och egenskaper, handlar det inte om teoretiska modeller utan det är förankrat i verkligheten. Gud talar och agerar i vår värld på ett begripligt sätt. Vi kan rent empiriskt konstatera att Gud gör det han säger. Han talar alltså sanning, vilket visar sig i det han gör. Därför kan vi tro och lita på honom.

Gud gör sanningen tillgänglig genom det han uppenbarat i sitt Ord. Sanningen om vem han är, vilka vi är och varför våra livsvillkor ser ut som de gör, det förflutna och framtiden. Sanningen om allt väsentligt för tid och evighet. Vi är ju skapade i hans avbild med förnuft och samvete och får sedan i pånyttfödelsens under delaktighet i den Helige Ande, som hjälper oss att förstå sanningen.

På samma sätt som liv, kärlek, rättfärdighet och nåd, är sanningen fullkomligt ett med Jesus Kristus. Han är sanningen förkroppsligad. I sitt liv och sin död och uppståndelse gör han denna sanning verklig för oss. Korset är Guds absoluta centrum och vårt centrum. Utifrån det förstår vi vad sanning, vad kärlek, vad rättfärdighet är.

Sanningen är därför inget abstrakt begrepp som kan frikopplas från Jesus. Tvärtom. Jesus är den som uppenbarar, avslöjar, visar vem Gud är. Han är Gud, Gud som uppenbarad i världen. Han är själva verkligheten som kommer till oss, den avslöjade sanningen om vad livet egentligen är ämnat att vara, hur allt var tänkt från början och hur Gud vill att det ska bli. Bara Skaparen av universum vet vad hela verkligheten är. Sanning, verklighet och uppenbarelse hör ihop.

Vi får inte bara veta att Gud skapade universum utan att han kommer att ta tillbaka oss och hela skapelsen till sig själv i sin mäktiga räddningsaktion som kulminerar när Jesus kommer tillbaka. Han upprättar oss och Gud själv kommer att vara totalt närvarande, när fördärvsmakterna eliminerats. Gud kommer att segra över all lögn, all ondska och i hans eviga rike regerar sanningen, tillsammans med rättfärdighet och kärlek.

Men om vi ändå frågar vad sanning i sin absolut betydelse är, så är det omöjligt att frikoppla den från Gud. Gud är den ende som har all kunskap, all överblick. Som skapare har han full kontroll över evighet och tid, över de fundamentala värden världen skulle fungera i enlighet med. Det som ÄR enligt Guds vilja är också sant, gott, rätt och vackert.

Vi vet att upproret mot Guds skapelseordning och syndens konsekvenser medför att dessa värden förvrids. Lögnaren, som bedrog de första människorna, förvanskade vad Gud sagt och resultatet blev påtagligt: människorna börjar ljuga, skylla ifrån sig, tänka onda tankar och göra onda gärningar i sin separation från Gud.

Lögnen är alltså en i högsta grad närvarande makt i mänsklighetens historia som vilseför, bedrar och binder. Därför kom Jesus, för att omintetgöra själva ursprunget till all lögn, den onde själv, och bryta dess makt.

I oss själva förmår vi inte utan Guds hjälp att förstå och leva i sanningen. Samvetet, Guds Lag, förnuft, moral, kunskap hjälper oss en bit på väg och gör det möjligt att fungera i en samhällsgemenskap som också är byggd på lagar. Men för att förstå Sanningen, som gör oss fria, måste vi lyssna på Jesus och låta hans ord förbli i oss.

II Sanning och frälsning.

Sanning har allt med Guds frälsning att göra. Jesus, som ÄR Vägen, Sanningen och Livet, är den som uppenbarar vem Gud är och vägen till Gud går genom honom. Frälsning är ett rikt begrepp och innefattar frihet från fördärvsmakterna, frid med Gud , ett sunt sinne, ett helat liv och vissheten om ett liv med honom i både tid och evighet.

Här ska jag fundera över hur frälsning och sanning hör ihop i enlighet med vad Guds Ord säger. I 1 Tim 2:4 står det att det är Guds vilja att alla ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. Att komma till kunskap om sanningen är att få höra om Jesus, tro och ta emot hans räddning och växa i den kunskapen, som är grundat i ett liv i gemenskap med Gud.

Paulus skriver i 2 Tess 2:9-12 att människor kommer att gå förlorade för att de inte tog emot sanningen och älskade den så att de kunde bli frälsta. När man inte böjer sig för Guds sanning, inte vill ta emot och älska den, sänder Gud villfarelsens makt så att man sätter tro till lögnen. De som inte har trott på sanningen kommer att bli dömda. Att inte sätta tro till sanningen är enligt Paulus, att finna behag i orättfärdigheten.

I Johannes kap 8 fördjupas förståelsen av sanningen. Det finns villkor som det alltid gör i det Gud säger. Det finns ett om ni gör si eller så, så sker detta. Om ni inte gör det, så sker följande. Gud är klar och tydlig med vad som gäller i förbundet för de troende.

³¹ Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, ³² och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” ³³ De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?” ³⁴ Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. ³⁵ Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. ³⁶ Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. ³⁷ Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. ³⁸ Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.” ³⁹

De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.” Jesus sade: ”Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar. ⁴⁰ Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham. ⁴¹ Ni gör er faders gärningar.” De svarade: ”Vi är inte födda i äktenskapsbrott. Vi har bara en fader, Gud.” ⁴² Jesus svarade: ”Vore Gud er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. ⁴³ Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. ⁴⁴ Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. ⁴⁵ Men mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen. ⁴⁶ Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? ⁴⁷ Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”

Detta är en oerhört rik text, som vi kan lära oss mycket av. Det gäller inte bara för de judar som trodde på Jesus utan för oss alla idag. Det första steget för oss alla är att sätta vår tro till Jesus. Vad som sedan gäller är att förbli i Jesu ord. Bara så kan vi bli Jesu lärjungar och förstå sanningen, som kommer att göra oss fria. Lögnen binder oss och bara sanningen gör oss fria.

Vad är tro?

0002-0042_betende_haende[1]

Tro

Vad är tro och vad är det inte? Man kan säga några mycket enkla och fundamentala saker om vad det inte är: vag förhoppning eller undran, tvivel och osäkerhet i motsats till vetande. Den betydelsen har tro i vardagligt tal men i biblisk mening är det tvärtom. Trons själva innehåll vilar på en övertygelse som människan fått som en gåva i mötet med den Gud som uppenbarar sig, ”en visshet om ting som man inte ser”.

Tro är människans svar på det Gud säger och gör. Det är en stark förvissning, som vilar på erfarenheten: det Gud säger att han är och ska göra, sker verkligen. Det Gud uppenbarar om de för oss osynliga andliga verkligheten är delvis en kunskap och ett slags vetande, som visserligen inte går att bevisa med inomvärldsliga metoder. Det handlar mer om ett förtroende för det Gud säger, att det är sant, och att hans handlande i historien kan påvisas. Det finns en överensstämmelse mellan vad Gud säger och gör och det är också synligt i skapelsen, i historien, i världen.

Tron har därför också med erfarenhet att göra i biblisk mening. Det baserar sig i gudsfolkets liv på att de hört vad Gud lovat och sett hur han genomfört det. Det hebreiska ordet för tro är ‘aman, אָמַן, som betyder det som förmedlar stabilitet, trovärdighet, det som går att lita på, är sant. En avledning av detta är AMEN, som just uttrycker vår reaktion på att det Gud säger är sant och håller att förtrösta på och förlita sig på. Vi instämmer och håller med om att det Gud har sagt är absolut sant och rätt. Jesus inleder ibland en mening med Amen, när han vill understryka något och sanktionera det, och det översätts med ”sannerligen”.

Jesus kallar sig själv för Amen i Upb. 3:14: ” Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse”. I 2 Kor 1:20 läser vi att, ” Alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen , för att Gud ska bli ärad genom oss. ”

Jesus både bekräftar och uppfyller alla Guds löften och han är själv detta Amen, det är sant. Han är Guds JA, Guds bekräftelse på löftena om frälsning. Mer om Amen senare.

Detta vetande måste kallas tro eftersom det handlar om den osynlige Guden och inte går att bevisa på vanligt sätt men det är ändå ett vetande om Gud, som bygger både på tillit och lydnad, vetande och erfarenhet. De fick med sina egna ögon se vad de hört Gud lova genom sin tjänare Mose, efter en tid av väntan och prövningar.

Några exempel på detta, från Exodus: 30 ”På detta sätt frälste Herren den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand. 31 När Israels barn såg den stora makt som Herren hade visat mot egyptierna, fruktade folket Herren . Och de trodde på Herren och på hans tjänare Mose.”
Exodus 19:4 ” Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er till mig. 5 Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min. 6 Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn.”

Tron rymmer även den viktiga aspekten av förtröstan, tillit, överlåtelse, väntan på att det Gud sagt ska ske, i en fientlig värld där det mesta talar emot Gud. Det är människans sätt att förhålla sig till den Osynlige, att lita på det han säger och det inrymmer alltid en kamp att hålla ut och hålla fast vid löftet. Dessa vilar nämligen inte på människans subjektiva erfarenhet eller hennes egen förmåga, utan på den yttre, större verkligheten, som är Gud själv. Hebr 11 : 1 ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. 2 Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd ..”

När Gud ingår förbund med sina utvalda är det ett villkor att människan gör sin del i överenskommelsen och det är att tro, hålla fast vid det Gud har sagt och lyda det han ställer upp som villkor. Det finns alltid ett om med, om ni hör och lyder så ska jag… Det är Gud som genomför det han lovat i sin tid och på sitt sätt. Det svåra för oss i alla tider är att inte lägga oss i, att vänta, att göra det på vårt eget sätt. Det Gud behöver är denna trofasthet från vår sida för att kunna förverkliga sina planer inom förbundet. Från människans sida handlar det om att tro, fast man inte ser det Gud lovat
Tro och lydnad hänger ihop. Höra och lyda. Jesus säger om sig själv: ”Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud, och förblir i hans kärlek” (Joh 15:9).

+++

Det avgörande är innehållet i tron, vad Gud sagt, lovat och gjort. Det har Guds folk omvittnat under århundradenas lopp och nedskrivit. Bibeln är en vittnesbok kan man säga. Människor som hört, trott och sett vittnar om Guds gärningar. Det är i sin tur innehållet i vår tro, som gör att vi kan tro vittnenas berättelser. Det löper genom alla bibelböcker som ett tema och kulminerar i Nya Testamentet när t ex Petrus säger i sin första predikan: ”…en av dem måste tillsammans med oss vara ett vittne om hans uppståndelse” Apg 1:22). Det Gud säger är löften om något han ska göra, men vi får inte veta när det ska ske. Löften är då det vi tror på, eller snarare, vi tror på honom som gav löftena. Det är vår del och att leva i enlighet med Guds vilja.

Vi får alltid tydliga och handgripliga exempel i Bibeln på vad tro är. Det börjar som alltid med något Gud säger och gör. Han uppenbarar sig för Abraham och ger honom de löften mycket av Bibeln sedan kommer att handla om. I 1 Mos 12 gäller det löftet om landet: ”

12 1 ”Herren sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. 2 Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. 3 Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade. 4 Abram begav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år när han lämnade Haran. 5 Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det tjänstefolk som de hade skaffat sig i Haran och begav sig av mot Kanaans land. När de kom till Kanaans land 6 fortsatte Abram in i landet ända till Sikems område, till Mores terebint. På den tiden bodde kananeerna i landet. 7 Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: ”Åt dina efterkommande skall jag ge detta land.” Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. 8 Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade Herrens namn. 9 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre söderut. ”

Guds plan gällde ett land som på ett särskilt sätt skulle tillhöra och ett folk som skulle vara invigt, helgat åt honom på denna plats. Han börjar med en man för att så småningom få ett helt folk att uppenbara mer av sig själv för. Ytterst planerar Gud för att hans Son ska födas ur denna släkt. Gud planerar långt i förväg för att Messias ska komma och upprätta Guds rike. Men det är många steg på vägen innan det blir en verklighet.

1 Mos 15 gäller det löftet om en avkomma: 1 ”Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade: ”Frukta inte, Abram. Jag är din sköld. Din lön skall bli mycket stor.” 2 Men Abram sade: ”Herre Herre , vad skall du ge mig? Jag går ju bort barnlös, och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus.” 3 Abram sade vidare: ”Se, mig har du inte givit någon avkomma. En av mitt husfolk kommer att ärva mig.” 4 Men Herrens ord kom till honom: ”Denne skall inte ärva dig, utan en som kommer från din egen kropp skall bli din arvinge.” 5 Sedan förde han honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem”, och han sade till honom: ”Så skall din avkomma bli.” 6 Och Abram trodde på Herren , och han räknade honom det till rättfärdighet. ”

Abrahams reaktion på detta är tro. Han litar på att det Gud säger är sant och att han kommer att göra det. Det är första gången i Bibeln som vi möter de viktiga orden: tro och rättfärdighet. Hur människan blir rättfärdig inför Gud genom tron.
Paulus anknyter i Romarbrevet till dessa avgörande händelser, när Gud ingår förbund med Abraham, och ser det utifrån det fullbordades perspektiv: Gud fullbordade löftet till Abraham om landet, folket och Messias. Den viktiga principen om tro och rättfärdighet stadfästs här. Det har från början handlat om tro och inte gärningar, som vägen till rättfärdighet. Abrahams sanna avkomlingar lever i tro. Lagen var en parentes i Guds frälsningshistoria. Den skulle ge insikt om synd och leda fram till tro på Guds frälsning, Gal 3:15-25 b la :

” Bröder, jag vill ta ett mänskligt exempel: inte ens en människas testamente som vunnit laga kraft kan upphävas eller utökas. 16 Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma. Det står inte: ”och dina avkomlingar”, som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma, som är Kristus. 17 Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg gjort giltigt kan inte upphävas av lagen som kom fyrahundratrettio år senare , så att löftet skulle bli ogiltigt. 18 För om arvet skulle bero på lagen, beror det inte längre på löftet. Men Gud gav det till Abraham genom ett löfte.19 Varför gavs då lagen? Den blev tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand . 20 Och medlaren representerar inte bara en part. Men Gud är en .21 Är då lagen emot Guds löften? Verkligen inte. Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen. 22 Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 23 Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare.

4 1 ”Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet ? 2 Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. 3 För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. 4 Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. 5 Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet.6 Därför uttalar också David sin saligprisning över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: 7 Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. 8 Salig är den som Herren inte tillräknar synd. 9 Gäller den saligprisningen bara de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att Abraham fick tron tillräknad som rättfärdighet. 10 När fick han den tillräknad? Som omskuren eller som oomskuren? Inte som omskuren, utan som oomskuren. 11 Han fick omskärelsens tecken som bekräftelse på trons rättfärdighet, och den hade han redan som oomskuren. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12 Han skulle också bli far till de omskurna, de som inte bara tillhör de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår far Abraham hade redan som oomskuren.

Abraham och löftet13 Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt. 15 Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.16 Därför heter det ”av tro”, för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far, 17 som det står skrivet: Jag har gjort dig till far till många folk . Och det är han inför den som han trodde på, Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till. 18 Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så far till många folk , som det var sagt: Så ska din avkomma bli. 19 Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20 Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, 21 fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla. 22 Därför räknades det honom till rättfärdighet .23 Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, 24 utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, 25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.”

Liknelsen om såningsmannen

Jag börjar med denna första och centrala liknelse. Jesus beskriver där hur fyra olika kategorier av människor tar emot Guds Ord. Den är viktig, något som Markusevangeliet betonar i sin version av händelsen: ”Han sade sedan till dem: ”Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls?” Man kan dels se den som en förklarande liknelse av hur Jesu ord mottogs när han verkade bland sitt folk, dels en nyckel-liknelse som öppnar många dörrar till översikt och sammanhang i vår läsning av bibeln i det stora hela. Jag kommer att följa desa båda spår i den här serien.

Det kan tillämpas på oss alla, oss som lever idag och läser bibeln, och de som Gud talade till genom historien. Där finns allt vi behöver för att leva och växa som människor. I säden finns den färdiga växten som en möjlighet, men den måste sås i rätt jordmån för att kunna växa. Därför förhåller sig varje människa till detta: Gud har talat, såningsmannen har sått sitt utsäde, men vilken jordmån finns i vårt hjärta för att ta tillvara på det? Det är Guds fråga till oss, och vår fråga till oss själva när vi läser texterna.

Ett sätt att läsa bibeltexterna kan alltså vara genom den här liknelsen, som rymmer så grundläggande principer för vårt förhållande till Gud och hans Ord. Man kan alltså dels läsa bibelböckerna i ljuset av denna liknelse, dels använda den som en spegel för oss själva. Vad gick fel när säden aldrig växte upp till moget ax? Varför blev det ingen frukt? Det beror på jordmånen, inte på säden. Kan vi göra något åt själva jordmånen, vårt hjärta , så att Ordet vi hört kan gro och växa upp?

Vi kan kultivera vårt hjärta, vilket kan innebära att vara ödmjuka, villiga att lyssna, lära, vara villiga att ändra oss. Det handlar om hur vi lever i stort, vad vi prioriterar, om vi ger Gud tillräckligt med plats. Finns det en öppenhet och ge Gud rätt när vi blir överbevisade om vår synd. Framför allt innebär det att vi lever i ljuset inför Gud, tar tid i Ordet och i bönen.

+++

Här är liknelsen:

Matteus 13:3-23

”Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. ² Då samlades så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. ³ Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:
”>”En såningsman gick ut för att så. ⁴ När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. ⁵ En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. ⁶ Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det. ⁸ Men en del föll i god jord och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. ⁹ Hör, du som har öron!” 

Vi ser alltså att alla fyra i de olika grupperna hör ordet, men sedan upphör likheterna.

I de ofruktbara lyssnarnas fall

förstår de inte vad de hört
rycker den onde bort ordet ur deras hjärtan så att de inte kan tro och blir frälsta
tror de bara för en tid, och i förföljelse, lidande och frestelse kommer de på fall
världsliga bekymmer, rikedom, begär efter annat kväver ordet.
det blir utan frukt.

De fruktbärande lyssnarna karakteriseras av de först verkligen lyssnar, begrundar det och sedan tillämpar det i levande livet.

Evangelisterna framhäver lite olika saker, när det gäller innebörden av liknelsen för att förstå hur vårt hjärta kan vara en god jordmån för Guds ord.

I Lukas version av liknelsen, Kap 8:9-15 förklarar Jesus betydelsen för sina lärjungar. Han säger följande om den fjärde kategorin: ”Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktig och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga”.

Här får vi veta lite mer vilken jordmån som är den bästa för ett fruktbärande. Det ska finnas en genuin vilja, en allvarligt menad inställning att ta ordet på allvar. Det finns många synonymer till uppriktig, som också har med sanning och äkthet att göra. En viktig aspekt är att behålla ordet i detta uppriktiga och goda hjärta. Det har också med uthålligheten att göra. Det är väl det som skiljer ut dem som bär god frukt.

De väljer den goda delen först och låter därför inte den onde stjäla den dyrbara skatten som är Guds ord ifån dem, varken genom prövnngar eller frestelser, bekymmer eller världsliga angelägenheter. De är inte så lätt distraherade av annat. De söker Guds rike först och hans rättfärdighet kan man säga, med ett annat Jesusord. De håller Guds ord för att vara det viktigaste och är uthålliga i att både begrunda ordet och leva ut det.