Heresier i historien och i vår tid. I-III

 

I

 

Vi befinner oss i ett krig om sanningen på många fronter. Det har alltid varit så, sedan tidens begynnelse. Den viktigaste striden har alltid handlat om Guds sanning och tillförlitligheten i hans ord. Gud är naturligtvis ett med sitt ord och därför är en rätt förståelse av det så viktigt och livsavgörande

 

Hur ska vi undvika att bli bedragna som enskilda och församling i vår tid som präglas av samma faror som den första församlingen mötte i form av förföljelser utifrån, från världen, och angrepp inifrån på sanningen i Guds ord? Hur ska vi kunna skilja sanning inte främst från uppenbar lögn, vilka de flesta kristna kan genomskåda och avfärda, utan mer subtila förskjutningar i tolkningen och utläggningen av det? Vi får inte ta bort något från Guds ord eller lägga något till det. Vad innebär det konkret? Att man negligerar eller nedvärderar somligt medan man överbetonar annat,  förutom det mer uppenbara att man förvanskar betydelsen av evangeliets centrala budskap.

 

Det har varit som Petrus skrev i sitt brev :” Men de fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror”..(2 Peter 2:1).

 

Vad är uppenbar lögn och vad är förskjutningar och förvanskningar osv? Det handlar alltid om angrepp på det Gud uppenbarat om sig själv. Uppenbarelsen rymmer nämligen så mycket som går emot mänskliga tankar och ideer om Gud. Vem kunde ens tänka tanken att han skulle rädda oss genom sin Sons död som en förbrytare på ett kors och låta honom uppstå från de döda? Vem förstår hur Han skapade allt i begynnelsen genom samme Son och att målet för hans handlande var att sammanfatta allt i himlen och på jorden i honom, Ordet som blev människa, Jesus Kristus? Det är och förblir en stötesten och en dårskap för denna världens visa och kloka.

 

Det kan gälla de tre personerna i Gudomen och relationen dem emellan,  Bibelns tillförlitlighet, korset och försoningen, och hur vi ska förhålla oss till GT och lagen, liksom  till Israel . Det vi ser av bedrägerier och förvrängningar idag är oftast ingenting nytt utan har dykt upp med jämna mellanrum i kyrkohistorien. Jag ska i tredje delen del ta upp några viktiga punkter om några av dem, Marcion, Arius, Montanus.

 

+++

 

Det finns många varningar i GT för att lämna Guds väg och inte sätta hans ord främst, men jag får koncentrera mig på NT.

Breven i NT innehåller ju mycket uppmuntran och tröst, men även förmaningar och varningar. Vi uppmanas till att hålla fast vid det som Herren Jesus förmedlade av undervisning och exempel till sina apostlar och som skulle bevaras i församlingarna, vilket sammanfattas b la i Jud 1:3:

2 Kor 11:2-4:

 

Jesus varnade särskilt för bedrägerier innan han lämnade sina lärjungar. Paulus gjorde detsamma i sina brev och särskilt i sitt avskedstal till de äldste i Efesus i Apg 20: 30”.. Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida” . Johannes varnade för samma sak i sitt första brev.

 

 

Jesus kallade ju djävulen för lögnare och  mördare (Joh 8:44) från begynnelsen och vi kan lära oss av det grundläggande tillvägagångssätt han använde för att lura de första människorna att överträda Guds befallning. Han ifrågasatte det Gud sagt och sådde tvivel, för att till sist förneka det. (Gen 3:1-13). Jag kanske återkommer i detalj till detta viktiga kapitel längre fram. Det finns ingen bättre beskrivning av våra existentiella villkor idag än det och hur vår själafiende arbetar för att få oss på sin sida mot vår Skapare och Gud.

 

 

Jesus besegrade denna världens furste, satan, och det är bara genom att förbli i honom som vi kan segra och övervinna i vår tid som liknar den första församlingens: hot och förföljelser utifrån, infiltration av falska läror och försåtliga bedrägerier inifrån. Världen trycker på både utifrån och inifrån. Världens ande kan verka i församlingen. Därför skrev Paulus: ”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom” (Rom 12:2).

 

Det pågår en andlig strid om Guds sanning gentemot andemakter och tankesystem och allt högt i världen som reser sig mot kunskapen om Gud (2 Kor 10:3-6). Paulus skrev vidare att vi kan göra varje tanke till en lydig fånge hos Kristus, och att vi är ”beredda att straffa all olydnad, så snart ni har blivit fullkomligt lydiga”.

 
Av dessa exempel ser vi att det handlar om tankar, människotankar och ideér, som inte är Guds tankar eller har sitt upphov i hans vilja. Det var med en lögn, en felaktig tanke, som de första människorna blev bedragna av Lögnaren, och så har det fortsatt. Det börjar med en tanke som slår rot och som växer till en hel härva av lögner, av lögner satta i system. Ord stod mot ord i Edens lustgård, det Gud hade sagt och det lögnaren påstod, och så har det fortsatt. Tvivel såddes på det Gud hade sagt, sedan förringande och öppet förnekande, och så skapades en helt alternativ verklighet till Guds.

 
Vår tro på att Jesus är Guds Son besegrar världen, dvs de andemakter och tankesystem som reser sig mot kunskapen om Gud. I världen verkar antikrists ande, som förnekar denna sanning och ”denna världens ande” som gör allt för att trycka ner samma sanning genom ett rikt utbud av alternativa vägar till ”gud”, filosofier, människoskapade tankesystem, religioner.
Johannes skriver mycket om världen och antikrists ande. Den laglöshetens människa, fördärvets son, som kommer att träda fram så småningom , ska förkroppsliga det mänskliga uppror mot Gud och hans suveräna herravälde som funnits i världen från de första människornas olydnad. Han betonar också att vi behöver den Helige Ande, Sanningens Ande och vår Hjälpare, för att förbli i Kristus och kunna urskilja vad som är sant och falskt.

 

 

I sitt andra brev skrev han: ”

”Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen” (v9).

Det är en viktig anmärkning för det är precis vad man gör läromässigt i den stora världsvida Katolska kyrkan, liksom i kulter och sekter som säger sig stå på Bibelns grund. Man lägger till något, överbetonar somligt och undervärderar annat. Ofta hänvisar man till att vissa utvalda personer fått änglabesök eller uppenbarelser med den fullkomliga kunskapen. Kring dessa växer det sedan fram kulter, som helt avskärmat sig från klassisk kristen tro.

 

 

Innan Jesus lämnade sina lärjungar varnade han dem för bedrägerier. Paulus gjorde detsamma i sitt avskedstal i Efesos : ”Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida.” Se även 2 Kor 11:3-4, Gal 1:6-8, Judas brev 3-4.
Petrus skrev :” Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror”..(2 Peter 2:1).

 

Det är också vad vi ser i sändebreven, hot från insidan och utsidan, förföljelser från världen och villfarelser inom den tidiga rörelsen som hotade fundamentet för församlingen, sanningen i Guds uppenbarelse genom sin Son.

 

De sju varningar och löften till övervinnarna som de sju breven till församlingarna i Uppenbarelseboken rymmer är också viktiga. Jesus tillrättavisar och manar till omvändelse när det gäller att inte överge den första kärleken och prioritera rätt mellan arbete för Gud och livet med Gud och kärleken till honom . Vidare varnade han för underlåtenhet att konfrontera och stoppa felaktigt andligt inflytande av olika slag och manar till omvändelse, liksom för andlig sömnaktighet och ljumhet. De församlingar som mest fick uppmuntran var Smyrna och Filadelfia, som gick igenom lidande och förföljelse. I de fallen handlade det om uppmuntran att fortsätta på trons och lydnadens väg, hålla fast och härda ut.

 

Det sammanfattar det viktigaste: kärleken till Gud, vaksamheten och nödvändigheten att avslöja villfarelser och avsteg från den sunda läran och ta avstånd från dem, överlåtelsen till Guds vilja och uthålligheten i bön och tro.

 

Vi behöver den helige Ande för att rätt kunna förstå Guds ord och  skilja mellan sant och falskt. Vi klarar det inte själva. Därför lovade också Jesus att Hjälparen, Sanningens Ande, skulle leda oss till hela sanningen.

 

 

+++

 

II

 

Bara några grundläggande reflektioner om hur vi bäst ska läsa och förstå Bibeln. Det handlar naturligtvis om kontexterna, i vilka sammanhang texterna skrevs och hur de hänger samman med helheten. Det finns övergripande teman som genomsyrar alla 66 böcker och som är absolut centrala. Det gäller frälsningshistorien från Genesis till Uppenbarelseboken: efter syndafallet lovar Gud att någon av kvinna född  skulle krossa ormens huvud. Det var den första förutsägelsen om Befriaren, Frälsaren som skulle tillintetgöra satans makt. Det är vad Gud sedan gör stegvis i historien och som når sin fullkomnade fullbordan i Bibelns sista bok, när Herrarnas Herre och Kungarnas Kung Jesus kommer tillbaka till jorden för att upprätta Guds rike och återställa skapelsen till sin ursprungliga plan.

 

 

När det gäller vem Gud uppenbarat att han är och vad han gjort finns inget utrymme för ifrågasättande. Det är vad som gäller i alla tider för oss att tro på och leva av. Sedan finns annat som vi kan tolka på lite olika sätt och diskutera, sådant som inte direkt är relaterat till Guds verk för vår frälsning.

 

Det är intressant att se hur Paulus använder det gamla förbundets skrifter och tolkar dem i 1 Kor 10. Han ser historien genom Jesus Kristus, hans liv, död och uppståndelse så till den grad att han läser berättelsen så att Guds Son redan var med under ökenvandringen innan sitt människoblivande . Det finns så mycket mer att säga om detta, men det får bli en annan gång.

 

Han sammanfattar orsakerna till varför så många av det utvalda folket som Gud befriade från Egyptens slaveri inte kom in i löfteslandet och varnar för att samma frestelser kan få det nya förbundsfolket på fall. Det gäller begär till det onda, avgudadyrkan, otukt, att otillbörligt fresta Gud och knota i otro.

 

Vi kan ju läsa skildringen i 2 Moseboken och se att folket fort glömde Guds mirakulösa räddning och de mäktiga gärningar han gjort och det spektakulära sätt han också visat sig på Sinai berg när han gav dem sina lagar och bud. Trots allt Gud gjort för dem blev de otåliga flera gånger, klagade och gnällde och ville tillbaka till Egypten. De lät t o m Moses bror Aron göra en guldkalv som skulle vara deras gud och leda dem och runt vilken de förföll till orgier liknande de hednafolken ägnade sig åt.

I kap 32:1 står det: ”När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade:” Kom och gör oss en gud, som skall gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte”.

 

Det visar på en häpnadsväckande upprorisk och otacksam attityd, som dessutom inte var sann. Det var  inte Mose utan Gud själv som hade fört dem ut ur Egypten med stora tecken och under och som försörjt och beskyddat dem under vandringen. De uttryckte sig också respektlöst om Mose, Guds tjänare.

 

Det låter nästan otroligt för oss, men hur fruktansvärt är det då inte när vi, som lever i uppfyllelsen av det nya förbundets alla välsignelser ändå förfaller till otukt, otro och attityder som ifrågasätter och frestar, prövar Kristus samt i värsta fall blir avgudadyrkare, när inte Gud får vara Gud i våra liv? Vi som har världens slut inpå oss måste förstå vad som står på spel. Det finns många subtila sätt för dessa destruktiva krafter att få insteg i våra liv, som karakteriseras av trolöshet från vår sida.

 

Nästan exakt samma sak hände när kung Saul hade fått instruktioner att vänta på Samuel, men både han och folket blev otåliga och oroliga och Saul själv inledde offerceremonin. (1 Sam 13). Här ser vi också hur Saul hade människofruktan och tog saken i egna händer, helt emot Guds befallning. Det är något som är svårt för oss idag också, att invänta Guds tid för det som ska ske och inte agera på eget bevåg, och inte styras av andra hänsyn än viljan att göra Guds vilja.

 

Paulus avslutar detta kapitel på ett hoppfullt sätt: ”Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut” (v13).

 

 

 

III

 

Vi ser redan i NT hur apostlarna tar itu med olika sorters villoläror och definierar vad som INTE är apostolisk sanktionerad tro, byggd på Jesu undervisning.  Det har funnits olika konflikter och frågeställningar som man arbetat med från början, b la om hur hednakristna skulle förhålla sig till den judiska lagen och sederna. Vi läser om detta i  Apg 15. ”Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose”. (v1) Med anledning av detta höll man ett möte i Jerusalem där man till sist kom fram till följande:”Från apostlarna och de äldste, era bröder. Hälsningar till bröderna från hednafolken i Antiokia och Syrien och Kilikien.   24 Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er med sina ord och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag. 25 Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, 26 som har vågat sina liv för vår Herre Jesu Kristi namn. 27 Vi sänder alltså Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak.

Paulus behandlar också lag och evangelium i främst Galaterbrevet, som rymmer en skarp uppgörelse med dem som fortfarande hävdade  lagens betydelse för den kristnes rättfärdiggörelse. Temat återkommer i Romarbrevet och till dels i Filipperbrevet.

 

Denna spänning har legat under ytan i hela kyrkans historia och ställs på sin spets i reformationen. Idag finns det till och med kristna som börjat fira sabbaten och  judiska högtider och som har slutat med att konvertera till judendomen.

 

Det har funnits så mycket av ersättningsteologi och en helt felaktig syn på Israels plats i Guds plan, men det har tack och lov ändrats. Många ser den djupa förbundenheten med Guds judiska folk, som samtidigt är hans arvedel och ögonsten och ändå fiender till honom genom sin förnekelse av Messias och deras ovillighet att tro på evangelium. Det är dubbelt. Men fler judar än någonsin kommer till tro på sin Messias.

 

 

+++

 

 

Johannes definierar i sitt första brev den för kyrkans framtid avgörande distinktionen mellan antikrists ande och den Helige Ande:

”Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen. 2 Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud, 3 och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen.
4 Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen. 5 De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem. 6 Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss. Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande.” (4:1-6).
”Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. Den som förnekar Sonen har heller inte Fadern.Den som bekänner Sonen har också Fadern” (2:22-23).

 

Marcion (ca 85-160) som grundade en egen kyrka, rensade bort allt judiskt och räknade inte med GT och flera av breven i NT i sin ”kanon”.  Som influerad av den gnostiska tankevärlden  förnekade han att Jesus var Kristus  och högg därför av själva roten till Guds förbundshandlande i GT och NT.

Det är en återkommande villolära, att inte erkänna att Gud som verkade i GT är  Jesu Kristi Gud och Fader, och att det är samme Gud i skapelsen, frälsningen och tidsålderns avslutning.

 

Han förnekade också att Guds Son samtidigt var fullkomlig människa och betraktade honom  som enbart skenbar människa. Det finns ju ett förakt för det materiella, för den värld Gud skapat och han tillskrev skaparakten ett verk av Demiurgen, GT:s Gud,  medan den högste gudomen var upphöjd över det materiella.

 

Hos Marcion finner vi många av ideérna som var typiska för denna rörelse. Det fanns andra före honom, Satorni, Basilides, Valentius, men han är mest känd.

 

Dualismen, överandligheten som uttrycker sig i märkliga läror om eoner som utgått ur den högste gudomen, från vilken till sist Demiurgen själv kommit. Frälsningen består av en speciell kunskap och insikt (γνῶσις , gnåsis) som bara vissa utvalda har tillgång till, gnostikerna själva. Det handlar om att befria sig från det materiella och utförs i speciella initiationsriter och mysterier.

 

Det är lätt att se att detta lärosystem står i total opposition till vad Guds ord uppenbarar om skapelsen, synd och frälsning. Det materiella är inte problemet utan synden, för vilken Jesus, sann Gud och sann människa, dog och uppstod från de döda för att frälsa oss. Det har mer med grekisk tanketradition att göra, nyplatonism och i förlängningen in i vår tid, ockultism  som New-age-rörelsen också talar om. Man talar om en ”kristus” som inte har med den verklige Jesus att göra.

 

Problemet har varit att gnostikerna använde Bibeln och har sin lögnaktiga version av Jesus. I deras system blir han den som bringar insikten som ger befrielsen från det materiella och skapar en andlig elit. Det har smugit sig in i församlingen i vår tid.

 

Fortsättning följer!