Det är ett nytt år med nya möjligheter. Vi har förhoppningsvis gott om tid framför oss, och det förflutna bakom oss. Men det förflutna kan kasta långa skuggor över vår nutid och framtid. Hur ska vi hantera detta?
Det förflutna är tveggat. Å ena sidan har vi många goda minnen, av kära människor som nu är borta, av speciella händelser och höjdpunkter i livet. Å andra sidan, svåra minnen som biter sig fast och som vi inte blir av med fast vi vill. Misslyckanden, sorger, missade tillfällen, svek, smärta. Vilket väger tyngst? Det negativa kan väga tyngst, men om vi räknar in allt vi kan vara tacksamma för i balansräkningen slutar resultatet förhoppningsvis på +.
Ett plus, eller hellre ett korstecken. Genom korsets kraft kan det destruktiva förflutna vara utplånat, med våra och andras synder och allt negativt. Samtidigt får vi leva i hoppet, det hopp som är grundat i vår tro på Gud som genom Jesu död på korset ständigt skapar nya möjligheter till förändring. Genom den kärlek Gud bevisade oss när Jesus gav sitt liv för oss, finns läkedom för sårade själar. Vi lever verkligen på hoppet, för om det slocknar i vårt hjärta är det svårt att orka vidare. Tron, hoppet och kärleken består, och det vi tror, hoppas och får ta emot och ge av Guds kärlek är grundat i honom själv, som inte är bunden av tid och rum.
Rom 15:13 Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.
Vi får leva i Jesus Kristus, NU, fria från att älta det förflutna, fria från oro för framtiden. Jesus själv sade:
Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? 32 Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. 33 Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34 Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
Vi får ständigt leva i beroende av vår himmelske Fader, och i bön:
Paulus skrev: Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
Här är hela bibelsammanhanget från Bergspredikan, i Matteus kap 6. Det finns mycket att säga om dessa verser, som kan verka lättsinniga och svåra att förstå för oss. Så enkelt är det väl ändå inte?! Vi måste ju planera och arbeta för att få mat på bordet och kläder på kroppen, och ibland drabbas vi av sjukdom och arbetslöshet som gör vår livssituation mycket svår. Visst är det så. Jesus menade nog inte att vi bara skulle sitta på ängen och vänta på manna från himlen. Vad han vill komma åt är kanske själva motivationskraften i vårt liv: söker vi enbart det materiella goda, tjänar vi alltså mammon, eller är vi inriktade på att söka Gud först? Om vi gör det senare kan vi lita på att han hjälper oss praktiskt och konkret, och att vi också slipper många onödiga bekymmer. Han vill att vi lyfter blicken från att enbart fixera oss vid våra problem och försöka lösa dem själva, till Gud själv som har omsorg om oss.
Låt oss söka Honom och försöka förtrösta på honom mer detta år. Det kommer att behövas, för framtiden på vår arma jord kan bli svår.
Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.25 Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? 26 Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? 27 Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 28 Och varför gör ni er bekymmer för kläder?
Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 29 Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 30 Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! 31 Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med?
32 Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34 Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
+++
alefochomega 