Del I.
Detta är det första av flera inlägg i en serie om vad verkligheten är och hur vi förhåller oss till den i och genom språket. Reflektionerna kommer att utgå från ett par centrala bibelställen: b la skapelseberättelsen, Johannesevangeliets prolog , Hebreerbrevet 1 + 11 och Kolosserbrevet. Det är naturligtvis ett omöjligt projekt, men jag avser bara att skissa ett utkast till hur man kan tänka om detta utifrån Guds eget Ord.
Gud själv är upphovet till all kommunikation. Han gav oss gåvan och förmågan att tänka, tala och skriva. Vi skapades till hans avbild och det betyder flera olika saker, men b la just detta att vi är personer som förmår relatera till Gud och andra människor och att kommunicera på ett djupt meningsfullt sätt.
Kommunikation förutsätter relation. Det är också grundläggande och givet i skapelsen. Gud själv är i sitt väsen en enhet av kommunicerande personer i en relation till varandra. Gud är livets och kärlekens källa och även upphovet till förnuft och språk, kreativitet och skönhet. Det är ett mysterium som vi inte förstår hela vidden av.
Den andra personen i Gudomen är Sonen, som i Johannesprologen kallas Ordet. I Guds eget inre liv finns alltså språk, förnuft, gemenskap. Vi skapas till Guds avbild och avbilden är Sonen, Ordet. Därför skapas vi till språk, förnuft, kommunikation och gemenskap med Gud. Vi är skapade genom Guds Ord och till Honom, Sonen.
15 Paulus skriver i Kol 1 :Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, 16 för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. 17 Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom.
+++
Vad är då verkligheten?
Det är omöjligt att redogöra för de filosofiska resonemang som människor skapat i historien för att förstå detta. Men Bibeln ger oss en absolut grund att bygga vidare på: ”Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt. 4 ”
Det vi kallar verkligheten, den yttre världen i stort, och den inre världen som är vårt medvetande, har inte sig själv som upphov. Världen har skapats genom ett ord från Gud. Ett ord från Gud är osynligt liksom Gud är osynlig för blotta ögat. Det är en andlig immateriell verklighet bakom det vi ser och som vi inte har direkt tillgång till, eftersom vi som fysiska varelser är begränsade av tid och rum. Ett sätt att få kunskap om detta är genom språk som rymmer information och mening. Det är vad den bibliska uppenbarelsen handlar om: Gud talar vårt språk och visar vem han är i ord och gärning.
Vi skulle inte veta något om Gud om han inte själv talat. Hans ord är i sig så mäktigt att det skapade universum och där finns kodat all information för livet i dessa enorma mångfald och rikedom. Guds Son, Ordet som blev människa, talade och förmedlade liv, skapade liv och gjorde det möjligt för oss att tala med Gud.
Språk utgör en slags brygga mellan den immateriella världen och den materiella. Språket binder dem samman. Vi kommunicerar med ”verkligheten”, både den osynliga och synliga, via språk, som i sin tur gestaltar tankar och föreställningar. Den naturliga varseblivningen förser hjärnan med sinnesintryck som vi bearbetar och kategoriserar.
Att det ö h t är möjligt att ha denna kommunikation bero på att vårt medvetande är avpassat och anpassat till omvärlden, det inre och yttre korresponderar alltså. Det sker ett intrikat och komplicerat utbyte från början av våra liv med människor i vår omgivning, först i en snäv cirkel och sedan i en allt vidare. Språkförmågan är medfödd och när vi så småningom erövrar språket har vi också erövrat kunskap om världen. Man kan notera att Gud gav Adam uppdraget att namnge djuren, som han var satt att råda över. Människan skulle på något sätt vara delaktig i denna viktiga process som just består i att integrera omgivningen, ge plats åt ting och företeelser i det egna medvetandet och därmed skapa relation och kommunikation. Men de första människorna fick inte rätten att definiera vad som var sanning, rätt och gott. Den rätten var och är förbehållen Gud själv. Men det är en annan historia..
+++
Det intressanta med språket är att det till stor del består av metaforer, bilder och symboler när vi kommer upp på en högre nivå än att enbart benämna konkreta ting. En symbol representerar något annat, det kan vara ett abstrakt begrepp en egenskap, företeelse, fenomen eller en idé. Ordet kommer från grekiskans συμβάλλω, kasta tillsammans med, föra samman, förena. Substantivet används vad jag vet inte i NT. Betydelserna av verbet är annars konkreta: det handlar om att begrunda, möta, konferera, hjälpa.
Språket som innehåller så många bilder och symboler, vilket även gäller gäller det bibliska språket, fungerar kanske på det sättet att Guds osynliga sanningar förs samman med bilder för dessa som vi kan förstå, vilket då förbinder oss med denna verklighet. Alla slags språk innehåller symboler, även det vetenskapliga. Bilder, symboler beskriver, översätter och förmedlar det osynliga till språk som gör det möjligt att begripa.
Vi lever som sagt i, av och genom språket. Språket, vare sig det uttalas eller förblir inombords i formen av tankar, utgör själva vår existens som människor. Det går inte att ens föreställa sig ett liv utan tankeverksamhet och språk. Det som skulle bli kvar är rent biologiska aktiviteter. Vi utgör ju en helhet av kropp, själ och ande, som interagerar och påverkar varandra och allt hålles samman av vårt medvetande som består av perception, tankar, reflektion och som är uppbyggt av språk.
När det gäller relationen med Gud grundas den inte enbart på ord utan också i Ande och närvaro. Gud är Ande och har skapat oss för gemenskap med sig själv, sitt eget liv, i Ande och sanning. Vi kommunicerar med Gud med ord, men också genom att bara vara hos honom, ta emot och lyssna, utgjuta vårt hjärta inför honom i djupaste förtrolighet. Men det är alltid Ordet och Anden tillsammans. Anden verkar genom Ordet, Ordet förmedlar Guds liv, det andliga livet. I relationen med Herren är båda lika viktiga.
Guds verklighet
Gud som skapare är skild från sin skapelse. Han är Ande, evig, med liv i sig själv, fullkomlig på alla sätt, obegränsad i kraft, vishet och makt osv osv. Han skapar som evig Ande genom sitt Ord, se 1 Mos 1 och Joh 1 och Kol 1:15-17. Han behövde inte något annat för att skapa allt.
När Gud talar är orden ett med honom själv och alltså fyllda av det orden utsäger, av skapande kraft. Gud skapar genom att tala och det är endast han som har den makten. Orden innehåller informationen, meningen och avsikten med det han vill skapa. De ord Gud använder är helt unika: de är ett slags kompakta energipaket som innehåller det ordet utsäger och skapar det. Det skiljer Gud från oss att han skapar genom att tala. Det kan vi aldrig göra. När Gud säger: ” Varde ljus” innehåller de orden informationen om ljuset, ja ljuset självt.
När Gud sedan fortsätter sitt skapelseverk talar och gör han det han vill ska ske, och det sker. Gud skapar alla de yttre förutsättningarna i universum och på jorden för att vi ska kunna leva där. Människorna skapas på ett unikt sätt som Guds avbilder, hans representanter på jorden med för oss unika förmågor till kommunikation, intelligens, skapande osv. Vi blev skapade till Guds avbild i och genom Ordet och det var meningen att vi skulle fortsätta att leva genom Ordet.
Gud ser naturligtvis skapelsen på ett helt annorlunda sätt än vad vi kan göra. Vi är helt begränsade i vår förmåga att uppfatta ”hela verkligheten” eftersom vi är underställa naturlagarna, bundna av tid och rum och har en ”relativ” utgångspunkt för allt. Gud är absolut i alla betydelser eftersom hans kunskap, vishet och makt är fullkomlig, obegränsad. Därför har han också den absoluta rätten att bli åtlydd när han talar. Han som är upphovet till verkligheten, definierar då också vad den är.
Sammanfattning: det synliga var inte det primära, det blev till av den osynliga, immateriella verkligheten som ÄR Gud. Gud talar och formar sin skapelse och oss på ett unikt sätt. Därför talar och agerar vi också, som Guds representanter på jorden. Den andre personen i gudomen som NT uppenbarar för oss, är Ordet, som blev människa. Vi är skapade till hans avbild, i och genom detta Ord. Därför är ordet om honom centralt för vårt liv som människor och språket något vi fick med oss i Guds skapelseakt. Verkligheten är inte bara den synliga, materiella världen som styrs av naturlagar utan likaväl den osynliga, som styrs av ord. Likväl vet vi att han ”uppehåller allt genom sitt mäktiga ord” (Hebr 1: 3b). Gud inte bara skapar genom sitt Ord utan uppehåller hela skapelsen genom det och kommer att skapa nya himlar och en ny jord genom samma ord. Så vi lever genom, i och av detta Guds Ord.
Del II.
I denna andra del funderar jag lite mer på begreppet verklighet utifrån mänsklig horisont för att i nästa del återvända till det bibliska perspektivet igen.
Vad tänker vi spontant på när vi hör ordet verklighet? Att det är något som finns på riktigt i motsats till något påhittat? Eller att det handlar om det som existerar i motsats till det som inte alls finns? Att verkligheten är det vi kan varsebli i motsats till det vi inte kan uppfatta och därmed veta? Men betyder det då, att det vi inte kan uppfatta med våra fem sinnen inte finns? Nej, och detta visar tydligt dilemmat som vi omedelbart hamnar i: vi uppfattar en mycken liten del av den fysiska verkligheten och behöver både starka mikroskop och teleskop för att se in i det allra minsta och det som ligger många ljusår bort. Det räcker ändå inte för att förstå den komplicerade verkligheten på kvantnivå och ute i universum. Där behövs en helt annan teoretisk matematik för att formulera hypoteser om hur det förhåller sig.
Själva begreppet verklighet på svenska ger inte så många ledtrådar till betydelsen. Det kommer antagligen från det tyska ordet Wirklichkeit, som är en översättning av latinets realitas. Det blir mer intressant att titta just på latinet realitas och veritas, som sedan används i engelska, franska. Där blir det tydligt att det handlar om det reella, det som är påtagligt, i motsats till fantasi, sken osv.
Det var ju de grekiska filosoferna som började formulera tankar om varandet, ontologin, och därmed verkligheten. Det finns begreppet för sanning, αλήθεια, som egentligen byter det som inte är dolt. Vidare πραγμάτων , som vi känner igen från vårt svenska ord pragmatisk. Då betyder det saker, ting, det som är påtagligt. Detta ord används också i Hebr 11:1, och här använder jag 1917 års översättning eftersom den är bättre: ”Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.” Det handlar då inte om fysiska ting i verkligheten som vi kan se, men osynliga ting, företeelser, som dock är lika verkliga som de synliga.
Här bortses från användningen av begreppet inom språkfilosofi, där det betyder något annat. Men slutsatsen blir, att det utifrån vårt eget sunda förnuft och de ord man språkhistoriskt har valt att använda för att beskriva verkligheten, handlar om det som existerar, det som är. Sedan är det omöjligt att gå djupare in i denna filosofiska snårskog och analysera vad nu existens och verklighet betyder utifrån Aristoteles och andra tongivande filosofer. Ännu svårare blir det som sagt om vi skulle försöka förstå hur man naturvetenskapligt beskriver verkligheten.
För att sammanfatta: verkligheten är egentligen en beteckning på det som existerar i sin helhet, det som är. Den omfattar både det vi kan uppfatta med våra sinnen och det vi inte kan uppfatta. Det handlar både om den synliga och osynliga världen. Den ska helst innefatta så många aspekter som möjligt, t ex andligt liv och tro, kunskap, vetenskap osv. Vi är hela tiden som människor djupt involverade i verkligheten och det går inte att tänka bort oss i denna process. Anmärkningsvärt är också att Bibeln inte beskriver ”verkligheten” på ett teoretiskt, filosofiskt sätt alls. Det finns inget ord för det. Däremot får vi en beskrivning av Gud som skapare och därmed verklighetens Herre, det universum han skapar och vilka vi som människor är i relation till just den värld han skapat. Det är verkligheten beskriven i praktiken, vår värld. Vi får veta det vi behöver veta även om det inte är ”hela verkligheten”.
Verkligheten är nära förbunden med sanningen, med det som är och på viket sätt det är. Annars lever vi i en osäker och påhittad värld. Vi måste komma överens om vad som är sant och verkligt för att inte hamna i en flummig subjektiv illusion. Då är det bra att utgå från det som ÄR objektivt sant. Det finns naturligtvis en inre värld som är ”verklig för oss” men den ska helst ha något med yttervärlden att göra ibland för att förbli sund. Men vi behöver vägledning från vår Skapare för att hitta rätt.
Del III
Innan jag avslutar dessa utkast med en sammanfattning i nästa del, måste jag först belysa något absolut fundamentalt. Vi kan inte veta något om en annan människa om hon inte talar och berättar om sig själv. Om vi vill veta något om den andre måste vi börja med att lyssna och ta emot. Annars lever vi i våra, ofta helt felaktiga, föreställningar om den andre. Det gäller för övrigt allt annat vi vill veta något om, vi måste ta reda på hur det förhåller sig, hur det verkligen är. Språk, kunskap, sanning, vetande och en korrekt verklighetsuppfattning hänger ihop.
Det gäller särskilt Gud. Vi skulle inte veta något om honom om han inte hade talat om det själv. Det oerhörda är att han verkligen gjort det och många vet att jag nu tänker på det vi kallar ”Guds självuppenbarelse” i Bibeln. Gud har tagit initiativet till att berätta om sig själv, vem han är, hur han tänker och agerar. Det är verkligen en helt unik samling vittnesbörd om att Gud meddelat sig själv med oss. Problemet är annars att människors felaktiga föreställningar om Gud har skapat falska gudsbilder och många religioner, som inte bygger på sanning och vetande från Gud själv.
Det verkar nämligen som att vi inte kan ha direkt kommunikation med en annan människa, Gud eller någon naturlig företeelse i vår värld annat än genom en slags förmedlad kunskap i ”andra hand” . Det kan låta krångligt och något som filosofer grubblat över, om vi kan nå ”tinget i sig” eller om det inte sker just genom en representation av tinget, människan, eller Gud, genom språk i vid mening i vårt medvetande. Detta språk innefattar då det vi kan veta och känna till, det som stämmer överens med själva ”tingets väsen” så långt det är möjligt. Det finns visserligen oerhört starka upplevelser och erfarenheter av enhet med Gud, en älskad människa eller naturen. Det är då ofta ordlöst och direkt, ”ande mot ande”. Men det är ett annat ämne.
Språket är i alla fall så mycket mer än bara orden och handlar mer om kommunikation i bredaste mening. Det innefattar känslor, intuitiv kunskap, vishet, erfarenhet, gemenskap, förståelse, vetande osv. Därför är det genom denna avgörande och dominerande förmåga som vi relaterar till verkligheten, vår omvärld, oss själva, andra och Gud. Vi kan inte omfatta Gud eller ta emot honom ”oförmedlat”, som han ÄR I SIG, utan det förmedlas genom ord, och då särskilt Ordet, som blir människa i Sonen, Jesus Kristus. Det sker alltså genom att han talar och vi är skapade att ta emot det han säger så att det blir begripligt, levande och verkligt för oss. Det han säger blir vår verklighet.
+++
Det är alltså lätt att konstatera att varken naturvetare eller filosofer kan ge en sammanhängande och övergripande bild av vad verkligheten är eller består av, och lika lite om hur språket egentligen fungerar. Man har alltid tänkt mycket över detta och det fortsätter, särskilt i vår tid när frågorna kring vad medvetande är fått en central betydelse. Man försöker även koppla detta till kvantfysiken. Det hänger ihop på ett förunderligt och spännande sätt.
Det är så självklart att vi alla lever i verkligheten och använder oss av språk, men det blir komplicerat när man ska beskriva hur det hänger ihop. Därför är det fullt möjligt att också utgå från hur Bibeln beskriver detta för att försöka förstå vad det djupast sett handlar om. Gud skapade allt som finns, dvs. universum, hela verkligheten och den består av allt som finns i det synliga materiella universum (även om det mesta är osynligt) från kvarkar till galaxer, och det som finns i våra inre osynliga värld. Han gjorde det genom sitt Ord och det betyder mer än språk. Det betyder genom sitt förnuft, med en plan, en avsikt, en mening. Begreppet Logos, är så rikt och jag har skrivit om det här :https://alefochomega.com/2015/11/22/ord-sprak-och-ordet/. Man kan skriva om det så här t ex: genom sitt ”förnuftiga Ord som rymde Livets Kod till det som existerar.”. Det innebär att vi är skapade av detta ord och lever som människor i och genom ord.
Var och en av oss är en liten del i detta stora. Han gav de första människorna språket så att de från början kunde kommunicera på ett begripligt sätt med honom och varandra. Språket kunde redan från början förmedla saklig information, värderingar, vilja, mening, betydelse, hela skalan av känslor, tankar och självreflektion som utmärker vårt medvetande och som pågår hela tiden. Vi vet alla att tankeverksamheten aldrig upphör, inte ens på natten när vi sover och drömmer, och det ska den inte göra. Våra tankar är av samma ”stoff” som språk men de är outtalade. De kan också uttryckas i bilder, förnimmelser, intuition som är mer ordlös. Men allt bygger på språk, vi lever i, genom och av språket som människor. Ord beskriver, uttrycker, uppmanar, vägleder, påverkar känslolivet. Ord uttrycker också det osynliga, alltså våra tankar och känslor. (Vi bortser från kroppsspråket och andra typer av språk).
Vi använder oss av metaforer för att göra abstrakta saker begripliga. Om vi tänker bort allt bildspråk det blir det inte mycket kvar. Bilden begripliggör det abstrakta. Vi använder det för att jämföra, beskriva på ett målande sätt. Bildspråk gör att många saker kan uttryckas på ett både intellektuellt plan men samtidigt känslomässigt och även andligt. Bildspråk och symboler kan sammanfatta komplicerade och mångtydiga sammanhang på ett unikt sätt.
Språket förutsätter denna inre tankevärld, som gestaltar omvärlden, det yttre och synliga för människans inre värld. Det yttre representeras i den inre världen av språk i bred mening, abstraktioner och begrepp, bilder och mönster, vetande och erfarenhet. Språket blir alltså som en bro mellan det osynliga och det synliga, de två ”sidor” som verkligheten består av. Utan språk skulle vi inte ha kunskap om yttervärlden och inte kunna förhålla oss till den utifrån oss själva.
Vi är i alla fall djupt involverade i verkligheten genom språket. Det är omöjligt att tänka sig ett liv utan språk. Det formar vårt liv på alla områden, förser oss med redskap för att förstå omvärlden varandra och oss själva. Det är den mänskliga sidan av saken som vi alla kan tala om och relatera till. När det gäller den osynliga andliga verklighet som är Guds, kommer jag att säga lite mer om det i nästa del.
Del IV
Guds verklighet
I den sista delen återvänder jag till Gud och hur vi förhåller oss till honom.
Gud är den yttersta verkligheten, som allt och alla förhåller sig till genom att vara skapade av honom. Han är evig och har varken början eller slut. Innan han skapade allt som nu finns och utgör verkligheten, existerade han i evighet i sin verklighet. Han själv är den stora verkligheten, den som ÄR; livets, kärlekens och sanningens källa.
Gud är den absoluta verkligheten och personlig skapare, den Verklige, som vi förhåller oss till som skapade varelser. Därmed definierar han också vår verklighet. Han sade vad som var gott, rätt och sant för oss och i enlighet med sin vilja. Vi vet att vi människor har avvikit från detta vilket orsakat stora problem moraliskt, intellektuellt, andligt. Det får konsekvenser när man tappar kontakten med själva upphovet till verkligheten, Gud själv, och det han kallar gott, rätt och sant.
Vi förstår genom den uppenbarelse om sig själv Gud meddelat, att han är Liv och skapar liv i dess ofattbart rika mångfald. Han är kärlek och skapar oss till sin avbild. Han är det högsta förnuftet som inrättat universum med dess finjusterade lagar. Det vi säger om Gud beskriver honom men vi förstår inte den fulla verkligheten bakom orden eftersom vi aldrig kan omfatta Gud. Vi är av tid och rum begränsade skapade varelser, som kommer att behöva hela evigheten för att börja förstå hans majestätiska höghet och härlighet. Men det börjar här och nu. Vi börjar lära känna honom. Hans ord, hans rike har kommit till oss i vår värld.
Bryggan mellan verkligheterna är även här språket. Kommunikationen mellan den osynliga världen, Guds verklighet, och den fysiska värld vi lever i, sker genom språk. Gud talar ord som når oss och är begripliga. I den första delen utgick jag från Bibelns egen definition : ” Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något osynligt” (Hebr 11:3). Vår verklighet, den synliga världen skapades inte av sig själv utan genom ett ord från Gud. Det blev till av något osynligt, ett ord från Gud alltså. Guds tal frambringar det skapade och språket förenar det osynliga och det synliga, de två ”sidor” som verkligheten består av.
Dessa ord är då fyllda med honom själv, hans Ande. Orden förmedlar kunskap om och delaktighet i Guds eget liv. Gud är ett med sitt Ord så när vi tar emot hans ord möter vi Gud själv. Därför är det så viktigt hur vi förhåller oss till hans ord som det är förmedlat i Bibeln. Vi får tydlig vägledning i skrifterna men inte bara teoretisk kunskap utan blir uppfyllda av Guds slags liv, hans verklighet. Gud verkar genom sin Ande och sitt Ord för att uppehålla skapelsen och för att föra oss tillbaka till sig själv. Vår Gud är en i högsta grad kommunicerande Gud. Han har talat och han fortsätter att tala till oss på olika sätt. Vi är skapade så att det går att höra och förstå.
Villkoret är att vi inte förfaller till att söka förbindelse med andra andliga makter. Vi måste lyda och leva efter det första budordet: ”Ni skall inte ha andra gudar vid sidan av mig”. Gud har som den ende sanne Guden absolut rätt till detta anspråk, att vi håller oss enbart till honom och hans ord. Det är för vårt eget bästa. Han som vår skapare vet vad som är bäst för oss.
Gud är naturligtvis osynlig för våra fysiska ögon men inte för vårt hjärta och vårt förnuft. Hans natur, hans personlighet präglade det sätt på vilket han skapade och det färdiga resultatet, den makalöst vackra och intelligent uppbyggda planet vi lever på. Relationen med Gud var från början baserad på ord: Gud talade till dem han skapade och de förstod vad han sade. De fick sitt liv bokstavligen ur hans hand direkt och skulle leva av det han sade, vilket symboliseras av livets träd i lustgården. Gud gav dem allt de behövde fysiskt, själsligt och andligt. De var skapade som en helhet och som sådana var de ämnade att på alla nivåer ta emot liv, kunskap, kärlek och vishet från honom för att leva som de människor Gud ville att de skulle vara och fullgöra sin uppgift att arbeta för honom. Efter de första människornas svek och genom hela historien, har Gud fortsatt att verka på samma sätt. Han kallar människor som han talar till och förmedlar sitt ord igenom. Det är Abraham och hans efterkommande, Moses, Josua, profeterna, evangelisterna, apostlarna. En avgörande händelse är det som skildras i Moseböckerna, när det folk Gud utvalt fick Lagen, som omfattar mycket mer än själva budorden. Det är hela Guds undervisning om ett förhållningssätt att leva i förbund med honom, som från människans sida ska präglas av tro, kärlek och lydnad.
Vi ser alltså detta tydliga mönster: Gud skapar och verkar genom sitt ord. Han uppehåller allt med sin makts ord och allt vad han sagt kommer att uppfyllas i sin tid. Hur kan det vara så? Guds ord är fyllt med liv och kraft som samtidigt skapar. På samma sätt som universum blev till och allt som finns, blev de första människorna till genom Guds tal och handlande. I pånyttfödelsen sker samma sak: vi hör ordet om Jesus, evangeliet om frälsningen, tror på det och blir återigen delaktiga av Guds stora verklighet: Guds rike inom oss. Det finns många sätt att uttrycka detta stora mysterium på, att vi blir Guds barn, medborgare i hans Rike, att vi lever I KRISTUS. Men det sker genom alltid Guds Ord och Ande.
Guds tal
Vad betyder det att ”Gud sade”? Vi förstår vad det handlar om men det är samtidigt ofattbart hur det går till. Hur gör Gud när han säger något och skapar samtidigt? Det övergår vårt förstånd. Men det finns så många exempel i Skriften på detta att det är svårt att välja. Här är bara ett exempel.
Jesaja 55:8-10
Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren . 9 Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.
10 Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar och ger säd till att så och bröd till att äta, 11 så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det. 12
Psaltaren 33
8 Hela jorden ska frukta Herren ,
alla som bor i världen
ska bäva för honom,
9 för han sade och det blev till,
han befallde och det stod där .
Ett illustrativt exempel är dels ur Femte Moseboken 30:11-20 och från Romarbrevet 10 i Nya Testamentet, där det klart och tydligt står hur nära detta Guds levande och skapande ord är oss alla och hur stora konsekvenser det får hur vi förhåller oss till dem.
Ty det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig och det är inte långt borta. 12 Det är inte i himlen, så att du behöver säga: ”Vem vill för oss stiga upp till himlen och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?” 13 Ordet är inte heller på andra sidan havet, så att du behöver säga: ”Vem vill för oss fara över till andra sidan havet och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?” 14 Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan följa det.15
Se, jag lägger i dag fram för dig livet och vad gott är, döden och vad ont är, 16 då jag i dag befaller dig att älska Herren , din Gud, att vandra på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rådslut, för att du må leva och föröka dig, och för att Herren , din Gud, må välsigna dig i det land dit du kommer för att ta det i besittning.17 Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra, och om du blir förledd och tillber andra gudar och tjänar dem, 18 så kungör jag för er i dag att ni förvisso skall förgås. Ni kommer inte att leva länge i det land dit du drar över Jordan för att komma och ta det i besittning. 19
Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva,20 genom att du älskar Herren , din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Ty detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land somHerren med ed har lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.
++
Rom 10.
4 Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror. 5 Mose skriver om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller buden ska leva genom dem . 6 Men rättfärdigheten som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska stiga upp till himlen ? – alltså för att hämta ner Kristus – 7 eller: Vem ska stiga ner i avgrunden ? – alltså för att hämta upp Kristus från de döda.
8 Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta , alltså trons ord som vi predikar. 9 För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 10 Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 11 Skriften säger:Ingen som tror på honom ska stå där med skam . 12 Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. 13 Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst .
14 Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? 15 Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet!
16 Men alla ville inte rätta sig efter evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan ? 17 Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord.
Det handlar alltså ytterst sett om liv eller död, välsignelse eller förbannelse. Väljer vi att tro på vad Gud säger och tar till oss hans ord i hjärta och handling har vi den livgivande kontakt med Gud som utgör själva gemenskapen med honom. Gud, som är Ande, verkar direkt på oss och i våra liv och genom det skrivna och talade ordet. Det är ett välsignat liv. Det avgör även vår situation i evighetsperspektivet: vi får då leva hos Gud i evighet.
Väljer vi att förkasta vad Gud säger och det är vår uppgift att vara mottagliga när vi får höra det på olika sätt, så får vi aldrig denna livgivande och frälsande gemenskap med Gud. Det är enligt Guds definition, död och förbannelse. Det avgör på samma sätt vår situation i evighetsperspektivet: vi kan och får inte leva hos Gud i evighet.
Gud ger sitt liv och sin frälsning helt gratis. Det kostade hans Son allt men det kostar oss ingenting annat än kanske vår stolthet, vårt högmod, vår självhävdelse som ändå bara förstör och förvanskar vår personlighet. Villkoren är att tro och överlåta våra liv till Gud och vandra på Jesu väg.
Låt oss välja rätt.
+++
alefochomega 