Tro, tack vare och trots allt.

 

 

 

ἡ πίστις, pistis. Tron.

Rom 1:12  ...jag menar: för att vi tillsammans skall få tröst ur vår gemensamma tro, er och min.. 

 

Tron omnämns ett trettiotal gånger i Romarbrevet, och det finns flera aspekter av trons liv att beakta i detta teologiskt rika brev . Tron  betyder  först och främst ett försanthållande, att vi litar på att det vi fått höra om Gud är sant. Tron förhåller sig till ett specifikt budskap, en speciell uppenbarelse som förmedlades till de som berördes av det, och som förmedlats till oss genom deras ord, återgivet i Bibelns böcker.

 

Därför rymmer också  tron förtroende och förtröstan, eftersom vi först övertygats om att det vi fått veta om Gud är sant och rätt. Vi kan lita på Gud, tack vare det han uppenbarat om sig själv, och vi gör det trots motstånd, svårigheter, tider av tvivel och nöd på olika sätt.

 

Tron är så viktig för oss , eftersom det rör relationen till vår skapare och frälsare, och utifrån den kan vi också förstå världen, historien, vår egen tid, oss själva och andra människor på ett bättre sätt. Det finns flera aspekter av trons liv, som jag ska fundera över här. Det finns en stor vila i tron, det är ju Gud som verkat för vår skull och som fortsätter att göra det. Tro och förtröstan går hand i hand.

 

Vi tror och bekänner oss inte till Gud och hans ord för att få framgång eller välgång, utan för att lära känna Gud, få hjälp att leva som hans barn i denna värld, och tjäna honom.

 

Samtidigt finns också ett moment av kamp för tron eftersom det är så mycket i den här världen som talar emot tron. Det blir tydligt i skildringen av ”trons fader Abraham”, som trodde trots omständigheterna som talade emot Guds löften. Därför blev han inför Gud räknad som rättfärdig, eftersom han trodde på det Gud sagt och lydde. Det var själva grunden för Guds förbund med honom och hans folk, vilket i det långa loppet skulle komma att innefatta alla folk som likt Araham, trodde på Guds ord. Omskärelsen blev det yttre tecknet på detta förbund, men det var framförallt grundat i  tro. Det var den första  åtgärden från Guds sida som till sist ledde fram till vår Frälsares födelse, liv, död och uppståndelse för alla folks frälsning. Det börjar och slutar i tro för oss människor, tro på det Gud gjort, vilket ger oss en rätt, trygg och välsignad ställning inför Gud

 

Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. 15 Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. 16 Därför heter det ”av tro”, för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader. 

17 Så står det skrivet:Till fader för många folk har jag satt dig, och det är han inför Gud som han trodde på, honom som gör de döda levande och kallar på det som inte är, som om det vore till. 18 Där allt hopp var ute, trodde och hoppades han att han skulle bli fader till många folk, som det var sagt:Så talrika skall dina efterkommande bli. 19 Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft – han var då omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20 Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. 21 Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla. 22 Därför ”räknades det honom till rättfärdighet.” 

 

23 Men dessa ord ”det räknades honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull 24 utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, 25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

 

Det var många yttre omständigheter i Abrahams liv som motsade Guds löfte om att han och Sara äntligen skulle få en son vid så hög ålder. Att han skulle bli ”fader till många folk” var naturligtvis något  han inte förstod hur det skulle gå till, men han fick nåden att tro på det Gud hade sagt. När vi läser om den fortsatta historien i Första Moseboken vet vi att ”trons fader” började tvivla och efter många års väntan försökte lösa saken själv, vilket inte Paulus nämner här.

 

På inrådan av sin hustru skaffade han avkomma, sonen Ismael, med tjänstekvinnan Hagar, vilket var utanför Guds plan och som ställde till med stora problem då och ända in i vår tid. Här ser vi den mänskliga svagheten, som dock ändå inte rubbar Guds frälsningsplan. Herren genomför alltid sin vilja genom svaga och bräckliga människor, som kan tvivla och ställa till problem. Bara Gud själv är pålitlig, trofast och uthållig nog.

 

Det är också en tröst för oss när vi tvivlar och har det svårt, att Gud är trofast, håller sina löften och hjälper oss igenom svåra perioder i troslivet. Hur det än ser ut, även om det är hopplöst och omöjligt, så kan vi likt Abraham, tro och hoppas ändå, att allt ska sluta väl, med Guds nåd och i hans rådslut.

 

Men ändå, Abraham var Guds utvalda tjänare, som senare blev prövad av Gud och klarade det testet. Han var villig att lyda Guds befallning att offra den älskade sonen Isak, vilket naturligtvis inte skedde (Gen 22). Prövningen handlar alltid i Bibeln om att tro på och lyda det Gud sagt.

Herren visade genom detta förbund, som han uppehöll trots många svek genom tiderna från sitt gamla förbundsfolk, att det var han själv som skulle offra sin Son när tiden var inne.

 

+++

 

 

 

 

Det var långt innan Lagen gavs till det judiska folket på Sinai berg, vilket visar att det alltid varit trons lydnad och förtröstan som gällt i relation till Gud. Buden, reglerna för det goda och välsignade livet, lagarna, var naturligtvis också en uppenbarelse om Guds vilja för sitt folk, och många av dem gällde under en särskild tid. Men samtidigt fanns ett prästerskap och regler för offer och soning som var väsentliga för hur de skulle förhålla sig till den helige Guden. Ingen människa har genom att lyda lagen kunnat bli rättfärdig inför Gud. Problemet med oss ligger djupare än det yttre beteendet, det är vårt hjärta som är fördärvat och benäget för det onda, och därför behövs en total nyskapelse, att den gamla människan dör och att vi blir nya skapelser  i Kristus (Rom 6).   Kristi försoningsdöd för oss förebådades i flera av de gamla förbundes offer, som inte kunde ta bort synderna utan symboliskt övertäcka dem.

 

Nu gäller detta för oss alla, evangeliets kärna och trons grund för oss:

Rom 5 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. 9 När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. 10 Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. 11 Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.