Daniel- gudsman, profet och ämbetsman.

profet

 

Inledning. 

 

Profeten Daniels liv var långt och händelserikt och den bok i Bibeln som bär hans namn är en av de märkligaste och viktigaste . Det är en bok om Guds suveräna makt, både genom de mirakler han gjorde för att skydda sina tjänare, den visdom Daniel fick till att tyda de babyloniska kungarnas drömmar och de uppenbarelser han gav Daniel om hela världshistoriens förlopp i syner och visioner. Det är en bok om Guds rike, som kommer att bestå när alla jordiska riken med sina tyranner faller, hur fruktansvärda de än är. Det är en bok om Kungen i Guds rike, Messias och Människosonen. Jesus talar ju om sig själv som just Människosonen och det finns några viktiga avsnitt i boken som beskriver detta.

 

Daniels bok handlar också om hur man övervinner under svårt motstånd och bevarar sin tro under hårda angrepp. Det är en bok om framtiden och kunskapen om hur vi ska förstå den kommer att öka ju närmre vi är Jesu återkomst (12:4). Det är en viktig bok som stärker vår förtröstan på Gud, som har full kontroll över allt som sker, som vet vad som skall komma och som leder sitt folk till sitt eviga rike.

 

Därför har den mycket att lära oss. Daniel är en av de stora förebilder vi har i Bibeln, som vi kan lära oss mycket av. En annan är Josef, som jag ska skriva om senare. Men vad gäller själva texten i boken så ska jag inte analysera den i detalj. Det är en för stor och komplicerad uppgift. Profetian i kap 9:22-27 är en av de mest svårbegripliga i Bibeln. Många har försökt räkna ut exakta tidpunkter och få ihop det hela, men det låter sig inte göras så enkelt. Som med många profetior får vi veta tillräckligt för att förstå att Gud har full kontroll och vet när väsentliga skeenden i hans frälsningsplan ska ske, men utan att ha hela bilden klar för oss. Det är säkert medvetet på det sättet.

 

Daniels liv började med separation och deportation vid unga år, ca 605 f. Kr, när den babyloniske kungens Nebukadnessar styrkor intagit Jerusalem.  Han rycktes upp med rötterna och planterades om i en helt främmande och säkert skrämmande miljö långt hemifrån. Han levde i exil hela sitt liv men hans hjärta förblev hos sitt folk och trots stora framgångar som statsman är det ändå hans hängivenhet och trofasthet till sina fäders Gud som lyser starkast. Han var en bedjande gudsman hela sitt liv och satte Herren främst i alla sina omständigheter.

 

Det slutade med att han fick uppleva det han bett och verkat för under så många år: hans folk fick återvända till sitt land efter 70 års exil i Babylon.. Det blev möjligt när den persiske kungen Cyrus eller Kores besegrade det babyloniska riket 539 f Kr. Då gick Jesajas profetia (kap 45) bokstavligen i uppfyllelse. Profeten hade namngett Kores drygt 250 år tidigare!  Även Jeremias profetia i 29:10 fullbordades.  Efter lång och trogen tjänst fick sedan Daniel gå till vila och vänta på uppståndelsens dag (12:13) . Vid flera tillfällen kallas han högt älskad, högt benådad. Han var onekligen helt unik i sin tjänst , som omfattade en lång tidsperiod (600-536 f Kr) och som påverkade hans samtid och dess politik, liksom hela frälsningshistorien.

 

+++

 

Gud var med och beskyddade honom och gav honom  kunskap och visdom i att tyda drömmar, vilket helt avgörande för utvecklingen hans eget och vännernas liv, liksom för den politiska situationen i stort. Det gjorde också att han fick höga befattningar i det babyloniska riket. Förutom att vara statsman, var Daniel ändå först och främst en gudsman, som vi förstår av hans karaktär och agerande. Han bevarade sin andliga integritet från början, trots att han och vännerna måste lära sig  kaldéernas språk och litteratur. Det handlade om en för Daniel och hans vänner totalt främmande gudavärld som genomsyrade tänkandet. Babylonierna var kända både för matematisk och magisk kunskap, astrologi, teckentydning.

 

Men Daniel fortsatte att be tre gånger om dagen, vänd mot Jerusalem. Han studerade Skrifterna och var förebedjare för sitt folk inför det han hoppades på, att Israels folk skulle få återvända till sitt land. Han bad och bekände ställföreträdande sitt folks synder inför Gud och den bön han ber är oerhört lärorik (kap 9). Jag återkommer till den. Daniel bevarade sitt hjärta, sin tro i denna främmande miljö, så präglad av avgudadyrkan. Detta gjorde han samtidigt som han skötte sina uppgifter på ett oklanderligt sätt i kungens tjänst.

 

Jesus hänvisar till Daniel som profet i sitt eskatologiska tal , Matt 24:15. Han bekräftar de visioner Daniel haft om ändtiden, om den stora nöd som ska komma över Guds folk innan hans återkomst. Många har avfärdat precisionen i Daniels visioner och menat att de är skrivna i efterhand. Ingen kan förutsäga framtiden så exakt som han gjorde, om man inte räknar med Gud själv naturligtvis och det gör inte bibelkritikerna. Daniel skildrar tiden efter exilen 400 år framåt i detalj och ännu mycket större än detta, Guds Messias, Människosonens första ankomst för att dö och hans andra ankomst i härlighet (kap 7 och 9).

 

Daniels bok innehåller uppenbarelser om den allra sista tiden och synerna uttyds med hjälp av ärkeängeln Gabriel och har ett apokalyptiskt bildspråk.  Den är både profetisk och apokalyptisk.

Vad är omvändelse? Del I

prodigalsondet

 

Först några inledande ord om vad omvändelse innebär.

 

Ordet μετάνοια, metanoia på grekiska, betyder att ändra sitt tankesätt och därmed också sitt sätt att leva. Det ligger i begreppet att man får insikt om att man levt felaktigt och vill ändra på det rent konkret i sitt liv.

 

Det finns alltid ett före och ett efter i denna process, även om vi som människor aldrig blir färdiga med den. Därför kan man också tala om en daglig omvändelse, att vi i gemenskap med Gud blir alltmer fria från allt som bryter ner och förstör.

 

Denna process av rättvändande pågår hela livet. Vi omvänder oss för att bli rättvända av Gud, vår Skapare och Herre. Vi var vända från Gud, men blir vända till Gud. Det är en nåd att Gud hjälper oss att se vårt grundläggande behov av omvändelse från ett självcenterat liv utan honom, och att  bli befriade från allt som separerat oss från Gud . I ljuset av hans kärlek och nåd ångrar man djupt all synd, allt man gjort sig skyldig till.

 

Det börjar med en överbevisning om att det inte står rätt till med oss och att vi behöver vända om till Herren. Det är Guds eget verk. Vi måste ”väckas” från vårt andligt döda tillstånd vi alla befinner oss i, för att förstå att vi  behöver Guds frälsning.

 

När vi väl gjort det av hela vårt hjärta och med hela vårt liv fortsätter vi sedan att förvandlas inifrån när Guds Ande tagit sin boning i oss och vi av hjärtat börjar vilja Guds vilja. Först kom uppmaningen till oss utifrån. Vi hörde Guds ord och ”drabbades” av dess sanning. Nu erfar vi uppmaningen inifrån, att ”förvandlas genom sinnets förnyelse” (Rom 12:2), och bli de människor vi skapats till att vara.

 

Omvändelsen är början på frälsningens verklighet. Vi går från och till : från mörker till ljus, från synd och död till rättfärdighet och liv, från förkastelse, ensamhet och smärta till Guds kärlek, gemenskap och läkedom, från ofrid till djupaste frid. Det är Guds godhet som för oss till omvändelse (Rom 2:4). Det är Guds nåd i hans kallelse att vi ska omvända oss för att bli frälsta. Den rymmer hela processen, från väckelsen och omvändelsen, till livet i tro och gemenskap med Gud, i helgelsen,  fram till den slutgiltiga frälsningen vid uppståndelsen, när Jesus kommer tillbaka. I allt detta verkar Gud själv i oss med sin nåd och kraft och vi får ”arbeta med ”fruktan och bävan på vår frälsning (Fil 2:12-13).

 

 

 

 

+++

 

 

På hebreiska heter motsvarande ord  שׁוּב, Sjub. Innebörden i det gammaltestamentliga begreppet omfattar dels den kultisk-rituella boten, dels det profetiska kravet på omvändelse för Guds folk från avgudadyrkan, avfällighet och synd. Profeterna förstod att problemet var otro, uppror och ovilja att höra och göra Guds vilja.

 

Det räckte inte med en yttre botgöring som inte gick till roten med orsakerna. De fanns och finns egentligen i människohjärtat självt och inte enbart i ett beteende, och därför krävs egentligen något genomgripande radikalt för att en verklig förvandling ska ske.

 

Gud säger genom Hesekiel 26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.

Och genom Jeremia , kap 31:33 : Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid
skall sluta med Israels hus, säger Herren : Jag skall lägga min lag
i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.
34 

Men det var ingenting nytt egentligen utan något som Gud talat om redan i 5 Moseboken 5:29: ” Om de ändå hade sådana hjärtan att de fruktade mig och alltid höll alla mina bud! Då skulle det alltid gå väl för dem och deras barn. 

 

 

Sann omvändelse är hjärtats omvändelse, att människans inre förändras och sedan hennes beteende. Allt annat är hyckleri, att visa upp en religiös fasad och göra vissa gärningar för att framstå som rättfärdig och god i egna och andras ögon.

 

 

Den nytestamentliga  omvändelsen anknyter till hela denna gammaltestamentliga beskrivning av vad sann omvändelse innebär. Det var i form av förväntningar och hopp om vad som skulle komma när Gud skulle sluta ett nytt förbund,  grundat inte på lagen utan på tron.

 

Romarbrevet 3 :21 : Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, 22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. 23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem”.

 

 

Detta är själva stötestenen för människans högmod och självförbättringsprojekt. Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar, genom egen rättfärdighet.  Genom lagen ges insikt om synd. (Rom 3:21). Det faller egentligen utanför ämnet så jag återkommer till det i andra sammanhang.

 

Johannes Döparen stod i raden av gammaltestamentliga profeter när han predikade och sade : ”Omvänd er, ty himmelriket är nära” (Matt 3:2) . Det hade inte funnits en profetröst på 400 år innan Johannes trädde upp för att bereda vägen för Messias genom sin förkunnelse om omvändelse. Himmelriket eller Guds rike skulle komma med Kungen själv, som han var kallad att vittna om. Lukas och Markus beskriver hur Johannes förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse.

Jesus predikade också omvändelse och tillade: ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro på evangelium”. (Mark 1:15).

 

Jesu liknelse i Luk 15:11-32 beskriver konkret vad det handlar om. Sonen gick bort från sin fader, efter att ha begärt sin del av egendomen, och uppehöll sig sedan i främmande land. När han slösat bort allt han hade och levde i misär, kom han till besinning, eller som det står på grekiska: han kom till sig själv.

 

Det beskriver hela vårt livs rörelse: vi har alla gått vår egen väg, bort från vår himmelske Fader och slösat bort det han gett oss i främmande land, och när vi inser vår fattigdom och hur meningslöst livet är utan honom, vänder vi tillbaka till hemmet, till Gud. Och den gode Fadern ställer till med fest och upprättar oss som sina barn och ger oss allt av sitt goda.

Kristus och Antikrist. Del I-IV.

guds-ha%cc%88nder

 

Del I

 

Det är ett stort ämne och jag återkommer i flera delar till olika aspekter av detta. Först några inledande perspektiv, där en del av de nyckelord finns som jag ska utveckla.

 

Ordet Kristus, Χριστός är grekiska och en direkt översättningen av det hebreiska ordet för Messias , מָשִׁ֣יחַ, som betyder den smorde. I GT var det präster, kungar och profeter som smordes med olja när de invigdes i sitt ämbete De helgades åt Gud för ett särskilt uppdrag. Ordet förekommer 37 gånger och används även om den hedniske kungen Kores, som Gud utvalde i förväg för det speciella uppdraget att låta Juda och Benjamins stam få återvända till sitt land och bygga upp templet efter exilen.

 

Under historiens gång och i Guds frälsningsplan växte sig förväntningarna starkare på att det var Gud själv som skulle komma till sitt folk med befrielse. I GT finns inte själva ordet Messias utan begreppet Herrens smorde används om honom som ska rädda ( Dan 9:25-26, Ps 2:2) inte bara sitt folk utan också upprätta Guds synliga rike. I NT är den grekiska beteckningen detsamma som hebreiskans Messias, och utgör en bekännelse, en proklamation av att Jesus var den förutsagda Messias. 

 

Det finns många löften till Israels folk om detta i GT, och olika sätt att uttrycka  det på, som jag återkommer till. Israel spelar en viktig roll i det stora dramat om Messias. Det var avgörande när de förkastade Jesus som sin Messias och det blir avgörande hur de kommer att förhålla sig till Antikrist. Tack vare de stora messiasförväntningarna bland judarna och sina egna föreställningar om vem han skulle vara, har de under historiens gång ibland gått vilse. 

Det ska understrykas att det bara är i ljuset av det Nya Testamentet som hela bilden klarnat om Guds räddningsplan, hur hans Messias måste dö och uppstå. Det var svårt för Jesu egna lärjungar att förstå, det var först efter Pingsten, när Anden kom över dem, som de kunde börja se hur Herrens handlande hängde ihop. Därför var det ännu svårare för judarna som levde hundratals år före Kristus. Det måste kanske förbli ett mysterium fram till att detta oerhörda skedde när Messias inte kom som kung och härskare vid sin första ankomst, utan som den lidande tjänaren för att dö på korset inte bara för att befria sitt folk utan utplåna satan, döden och synden, och öppna vägen till frälsning, också för hednafolken.

 

Redan under det andra upproret mot Rom på 130-talet kallade rabbi Akiva ledaren Simon Bar Kokhba, ”stjärnans son”, för Messias. Det var ju i linje med de tankar som funnits i den mellantestamentliga perioden om att Messias skulle vara en stark politisk ledare som skulle befria folket från erövrarnas och ockupanternas ok. Det finns fler exempel senare i historien på hur man  tagit  fel, b la om Sabbatai Zvi på 1600-talet, Jakob Frank på 1700-talet, Menachem Mendel Schneerson på 1900-talet.

 

Judarnas förnekelse av sin Messias har ingått i Guds plan för världens frälsning, att deras temporära ohörsamhet skulle leda till hednafolkens frälsning. Paulus beskriver det i Rom 9-11, att Gud inte förkastat sitt folk och att de inte spelat ut sin roll. Innan Herren kommer tillbaka ska de under den sista stora och sista nöden se upp till honom som de har genomborrat (Sak 12:10) och till sist känna igen den Messias Gud sände för att dö för deras synder och hela världens. Sedan ska hela Israel ska bli frälst som det står i Rom 11 26-26. Vad det betyder återkommer jag i andra sammanhang.

 

Ersättningsteologin är ju helt obiblisk. Församlingen har på inget sätt ersatt Israel, och består av frälsta judar och icke-judar. Guds löften till Israel står fast och han ska fullborda sin plan för dem. Det handlar om olika tider och perioder i  Guds agerande. Det finns för övrigt fler  messiastroende judar idag i världen än någonsin tidigare, så Gud verkar ständigt.

+

 

wp-1635677319122

 

 

När Guds Son, Jesus föddes in i vår värld och levde sitt liv för att uppenbara Guds kärlek, sammanfattade han alla dessa ämbeten. Han var en präst som med sitt fullkomliga offer bringade försoning en gång för alla. Jesus var och är Kung i Guds rike, som dock inte blev synligt i kraft och härlighet vid hans första ankomst. Då kom Jesus till världen för att ta bort synderna så att Gud kunde bo bland sitt folk, i sitt folk, innan han kommer tillbaka synligt för hela världen.

Jesus var profeten, som inte bara förutsade de sista händelserna i historien vid tidens absoluta slut utan också ska öppna bokrullen med de sju sigillen som igångsätter de avgörande händelserna innan han kommer tillbaka (Upp 5:5). Han var i helt unik mening den som kom från Gud själv och som uppenbarade honom för oss. Han förkroppsligade Guds rike, rättfärdighet, sanning och nåd. Jesus uppfyllde också allt som var skrivet om honom.

+

 

Ordet Antikrist betyder ”mot Kristus” eller ”istället för Kristus” och bägge betydelserna är viktiga när det gäller att förstå vem denne person kommer att vara. Han är den absoluta motsatsen till allt vad Kristus är och står för och i honom kulminerar hela gudsupproret, lögnen, bedrägeriet, laglösheten, synden, fördärvet.  Det är samtidigt större än en enskild  person. Antikrists ande har verkat från början och manifesterar sig i olika gudsfientliga politiska system och enskilda tyranner, religioner och kulter med ledare som beskriver sig själva med messianska anspråk.

Antikrist vill ta Kristi plats och ”härma” honom. Han vill ha tillbedjan och absolut makt.Det är ännu svårt att föreställa sig en sådan människa, som genomför ett sådant totalt och absolut uppror mot Gud, hans vilja, lagar och Ord, mot all moral. Han kommer samtidigt att vara oerhört religiös och förespråka sin egen ”andlighet”, som bygger på den luciferiska läran, ockultism, humanism, tolerans, ”fred” och religionsblandning för alla som inte velat böja sig för Jesus Kristus och erkänna honom som Vägen, Sanningen och Livet. Därför kommer förföljelsen av kristna att vara ohygglig. Mer om det senare.

 

Det är bara i Johannesbreven som ordet förekommer 4 gånger men denne person kallas också för ”det lilla hornet” i Daniels bok 7:8, 20, Vilddjuret, den Laglöse, Fördärvets son, bedragaren, lögnaren. Annars är det i tre bibeltexter som det finns profetior och beskrivningar av honom, i Dan 7, 8, 11, 2 Tess 2 och Uppenbarelseboken. 13.

 

Det är intressant att Jesus själv inte talar om Antikrist i singularis utan nämner ”falska messiasgestalter” ψευδόχριστοi (Matt 24:24). Jesus hänvisar istället till den”förödelsens styggelse” som profeten Daniel talar om. Det kan i Mark 13:14 syfta på en manlig person och således motsvara Paulus beskrivning av laglöshetens människa, som sätter sig i Guds tempel och utger sig för att vara Gud (2 Tess 2:4). Värt att studera är också Jesu samtal med sina egna, som de återges i Johannesevangeliet. Där säger han att de inte tar emot honom som kommer i sin Faders namn men att de ska ta emot den som kommer i sitt eget namn. (5:42).

Det kan vara en anspelning på denne Guds och Kristi motståndare i absolut mening eller på de många falska och lögnaktiga messiaspretendenter som har funnits och kommer att finnas innan själve Antikrist framträder under de få år han tillåts härja och förstöra. Antikrists ande är ju verksam för att förleda människor bort från Kristus och hans sanning, och har resulterat i religioner och kulter som har det gemensamt att de inte erkänner att Jesus är Kristus och att han blev människa, att han dog på korset för att försona oss med Gud. Det är denna förnekelse av att Jesus är Kristus, Guds Son, som är själva lögnen. (I Joh 2 och 4). Man kan bygga sina läror på Bibeln men ändå på olika sätt förvränga denna grundläggande sanning. Mer om det längre fram.

 

Del II

 

 

 

 

Sanning och verklighet hör ihop. Gud själv är upphovet till och garanten för båda. Vad människan kan göra är att förneka och förvränga hans ord och forma en parallell världsbild som bygger på de lögner och myter man skapar istället. Det är typiskt för den antikristliga konspirationen, där man bygger hela sin idévärld och sina riter på en blandning av halvsanningar, lögner, legender, gamla myter, gudasagor, religiösa föreställningar och ockultism.

Det första budet är: ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig” (2 Mos 20:3). Det kan betyda både istället för Gud, och i motsats till Gud, vilket vi känner igen från betydelsen av Antikrist. Det fångar i sin essens upproret mot Gud: att göra sig en annan, en egen gud. Och det är precis vad som händer, när man bestämmer sig för att leva i en parallell verklighetsbeskrivning vid sidan av det Gud bestämt vara sanning. Man skaffar sig avgudar av många slag. Ibland är det materiella föremål som man tillber, men också mentala och andliga avgudar i form av religiösa system, myter och legender som man aktivt ger sig till i de initiationsriter som är typiska för dem ( t ex olika ordnar som Frimurarna, sekter och andra esoteriska sällskap) .

Dessa avgudar är i jämförelse med Gud själv idel tomhet, ett intet, men besitter ändå kraft att förvilla och bedra. De hör till den andliga sfär som befinner sig utanför de av Gud satta gränserna där den förste rebellen satan, som kallas lögnare, mördare, frestare, bedragare, förvillare, tjuv osv har inflytande.

Men vad gäller Guds rike är det byggt på sanning och verklighet och det blir synligt i ljuset, i det öppna och inte inte i slutna, hemliga sällskap som bara är till för en elit, som menar sig ha tillgång till extraordinär kunskap och makt. Gud verkar öppet och för att nå alla. Han kungör först sin vilja och handlar sedan i enlighet med vad han sagt. Han vill att alla ska få höra om hans räddning. Guds rike är totalt och absolut annorlunda än alla jordiska riken och det antikristliga systemet.

Där handlar det om att först älska och tjäna Gud och sin nästa. Den som vill bli störst ska vara andras tjänare, säger Jesus. (Mk 10:43), och inte som folkens ledare uppträda som herrar över andra. Där är Gud i centrum och alla får sin plats utifrån detta. Människan får av nåd leva i gemenskap med Gud och finna sin skapelsegivna bestämmelse i att ta emot liv, kärlek, kunskap, kraft, godhet,vishet från honom och i att tillbe honom.

I det antikristliga riket är människan i centrum och allt finns till för henne för att hon ska kunna utveckla sin fulla gudomliga potential utan Gud. Det är nära förbundet med ”världen” i betydelsen av den sfär som är skild från Gud, genom tankesystem och religiösa föreställningar och som står i opposition till Guds uppenbarade sanning i Ordet. De ord som används är τὸν κόσμον, kosmos, eller τῷ αἰῶνι, denna tidsålder, aiån.

I världen dominerar begäret, det fysiska och själiska, begäret efter makt, njutning, pengar. 1 Joh 2:16: ”Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över detta livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet”. Det talas också om världen på andra ställen, t ex Rom 12: 2. Mer om det en annan gång. Det är också nära förbundet med den från Gud bortvända människan, som söker sitt eget och inte frågar efter sin Skapares vilja. Den har en allierad i människans högmod och stolthet, som inte frivilligt böjer sig för Gud.

Men ”världen” har också en neutral betydelse som den jord vi lever på och som Gud älskade så mycket att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv (Joh 3:16).

 

 

droppe 1

 

 

Innan jag skissar konturerna till Antikrists person  och hans den maktsfär som omfattar olika aspekter av samhället som politik, andlighet och ekonomi, ska jag säga något sammanfattande om den riktige Messias, som inte bara var sänd av Gud utan också var och är Guds Son. (Ps 2). Han kom inte bara med Guds rike till jorden, han är Kungen i riket som i ord och gärningar förkroppsligar och förmedlar Guds sanning, rättfärdighet och kärlek. I GT kan vi se bilden av den Messias Gud lovade sända för att uppfylla löftena till Israels folk, och samtidigt gör han mer än någon kunnat ana eller räkna ut, även om det redan finns spår av detta hos profeterna.

 

Messias skulle inte bara, som det visat sig, göra slut på förtryck, ofrihet, orättfärdighet och förnedring för Israels folk under främmande makt vid tidens slut utan något mycket större: ta itu med roten till det onda hos både judar och hedningar, det av synd fördärvade hjärtat. Han skulle först komma som den lidande tjänaren och dö för syndare, utplåna syndens och dödens makt och återinföra människan i gemenskap med Gud. Vi räknas som rättfärdiga tack vare det Jesus gjort för oss och i vårt ställe och kan leva som upprättade Guds söner och döttrar.

 

För oss som har facit i handen i form av hela Bibeln är det lättare att se helhetsbilden utifrån förutsägelserna om Messias i GT. Det är spridda delar här och var och man kan inte hänvisa till ett specifikt bibelställe som ger en sammanhängande beskrivning. Det är visserligen lättare utifrån det fullbordade verket att se hela bilden, något som det också tog apostlarna viss tid att förstå.

Men samtidigt säger Jesus själv att oförmågan att känna igen honom som den Utlovade beror på att de inte förblivit i Guds ord. Därför kände de inte igen honom och hans gärningar. Det beror också på att man betonade den ”muntliga lagen”, som alltså innehåller som ska ha givits till Moses på Sinai, vid sidan av den lag som skrevs ned i Moseböckerna. Detta vidare- utvecklades till ett gigantisk system av rabbinska kommentarer i Talmud. Traditionen har sedan fått en stor betydelse vid sidan av den skrivna texten i judarnas Bibel, Tanach. Det handlar om olika rabbinska skolors tolkningar av texterna. Vi känner igen detta mönster i Katolska Kyrkan, där utombibliska skrifter och traditionen spelar en stor roll.

Den rabbinska judendomen representerar något annat än biblisk judendom. Det har blivit en fråga om de olika tolkningarna än vad själva bibeltexterna handlar om. Det är en varning till oss, att om vi inte förblir i Guds Ord så förstår vi inte vad som sker och kommer att ske.

Vi ser att löftet om Guds befriare finns redan från Gen 3 och sedan genom hela GT. Det finns förebilder, typer, rena profetior om specifika detaljer kring hans födelse, liv, verksamhet, död, uppståndelse, seger och återkomst till jorden.

Innan själva personen Antikrist träder fram, när Gud ger honom tillåtelse och hans tid är inne, verkar den antikristliga anden genom att leda bort människan från Jesus Kristus och hans Fader. Det är en ande som återfinns i religioner och i den gnostiska traditionen och som förnekar att människan behöver bli frälst, räddad från syndens och dödens fördärvsmakter. Den erbjuder alternativ till livet i Kristus, som bygger på Ordet och den Helige Ande, och en annan ”smörjelse”, alltså andra andliga manifestationer som inte har sitt ursprung i Gud själv.

Den propagerar för läror och idévärldar som är motsatta det Gud uppenbarat om sig själv i Bibeln. I personen Antikrist kommer denna gudlösa mänsklighet att nå sitt yttersta uttryck. Människan utan Gud blir inte mer mänsklig utan istället omänsklig och till slut demonisk, satanisk t o m, och det blir tydligt i honom. Hans tal är ju 666 och det har spekulerats om vem det är i historien och nu också. 6 är i alla fall människans tal, så 6 tre gånger understryker att det är en maximalt gudlös människa vi kommer att få se, som försöker göra sig själv till gud och vill bli tillbedd i ett globalt totalitärt system.

Det utmärkande är viljan till makt över andra, kontroll genom både våld, fruktan, subtil manipulation genom trolldom och förmågan att skapa fascination för sin person. Han kommer att ha stor kraft, framträda med genom lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet, som bedrar de som går förlorade (2 Tess 2:9) . Avguderiet, upproret mot Gud, världsligheten, lögnen och ondskan kommer som sagt att förkroppsligas i denne världsdiktator med hjälp av den falske profeten, eller det andra vilddjuret. (Upb 13:11).

 

+++

 

 

Det hela började när de första människorna inte ville höra och lyda vad Gud sade. Samma lockelse till oberoende, egen makt och tillgång till kunskap utan Guds sanktion som fick dem på fall har präglat historien sedan dess. Man har slutit sig samman för att bygga en alternativ tillvaro med egen vald ”gudstjänst”, eftersom människan är skapad för att tillbe. Tillber man inte Skaparen, den ende sanne Guden, tillber man något annat, det skapade och/eller avgudar. Det började med att Kain byggde en stad, när han fördrivits från Guds ansikte p g a både sin synd och sin obotfärdighet. Det fortsatte med tornprojektet i Babel, som egentligen var den första riktigt stora alternativa kultplatsen, byggd som en ziggurat, ett slags tempeltorn där präster skulle söka gudarnas råd och få kontakt med stjärnhimlens förmodade gudaväsen. Vad som också utvecklas tidigt är just detta prästerskap, som har en speciell uppgift att förmedla budskap från gudarna till kung och folk. De fick därigenom en stor makt.

I Bibeln talas det om ”laglöshetens hemlighet”, som varit verksam från början och som kommer att kulminera i slutet av historien. Vi ser också att Guds utvalda folk besmittades av de främmande folkens avguderi , trots Guds ständiga och upprepade varningar och att det genom deras historia framgår vilka avgudar de förföll till att dyrka, Baal, Astarte b la. I Uppenbarelseboken 17:5 läser vi om kvinnan, på vars panna ett namn var skrivet, ”en hemlighet: det stora Babylon, modern till skökorna och skändlighetena på jorden”. Det är denna laglöshetens hemlighet som började b la i Babel och som har fortsatt genom historien. Vi möter avguderiet som kommer från Babylon på många ställen hos profeterna, när Gud går till rätta med sitt folk för att de låtit detta få insteg i sina hjärtan.

På något sätt har alltså denna parallella gudavärld sin begynnelse b la i Babylon. Enligt somliga började den redan med Nimrod, omnämnd i Gen 10:8-9. Det finns legender om honom och hans maka Semiramis, som fick stor betydelse för utvecklingen av dessa föreställningar, som också går igen i många gudamyter i olika delar av världen. Det handlar b la om fruktbarhetskult, och föreningen mellan en manlig himmelsgud och en kvinnlig modergudinna.

 

guds-ha%cc%88nder

 

Del III

 

 

Det finns en rot till hela detta stora förgrenade träd som den alternativa verkligheten utgör och som manifesteras i mysteriereligionerna, de hemliga sällskapens ockulta läror, judisk mystik och kabbala, sekter och religioner. Det finns en början, en höjdpunkt och ett slut. Det viktigaste är att se och känna igen det som är typiskt för dessa i alla olika förklädnader och gestaltningar de fått under seklerna. Vår tids New Age innehåller ingenting nytt i grunden utan bara samma gamla lögner i ny attraktiv förpackning, som appellerar till den postmoderna människan. Hon har ju gett sig själv rätten att välja ut vad som är sant för henne utan att vilja veta om det finns en objektiv sanning.

I nästa del funderar jag över den talmudiska och rabbinska judendom som vuxit fram ur den muntliga tradition man såg som lika viktig som Tanach, den skriftliga Toran. Det är b la här lögnens rotsystem återfinns i det att man utgår från Bibeln, som rymmer den absoluta sanningen om Gud, människa och hela verkligheten, men förvränger, drar ifrån och lägger till. Man tar texter ur sitt sammanhang, läser in saker som inte står och vrider om tidsperspektiven. Man använder t o m Bibeln på ett magiskt sätt för att få makt över Gud, genom tal- eller bokstavsmystik, särskilt då Guds namn. Det är något som sker i en gnostisk eller alligoriserande läsning av Bibeln också.

Det ser vi idag är en populariserad version av den värsta formen av urspårad judisk mystik, kabbalan, som är anpassad till en del superstjärnor och attraktiv för sökare som plockar olika läckerbitar från det andliga smörgåsbordet. Den riktiga kabbalan är något helt annat. Det finns judar som ägnar hela sina liv åt att tränga in i dess mörka mysterier och man varnar för att de som inte är redo för det t o m kan dö. Det är egentligen en rent gnostisk lära trots att man utgår från GT.

Men nu finns allt tillgängligt, särskilt genom populärkulturen och ”snabbmatssyndromet” när det gäller det andliga . Människor vill ha snabba lösningar på sina problem, få svar på sina frågor i en astrologispalt, genom ett medium som ”kanaliserar” svaren, eller genom magiska tekniker. Eftersom människor oftast är analfabeter när det gäller bibelkunskap och den kristna tron, faller de lätt i dessa fällor. Man saknar urskiljningsförmåga och menar att det som verkar gott och känns bra också måste vara rätt.

Det mest tragiska är den pågående gigantiska ockulta förförelsen av ungdomen, som inte fått vare sig grundläggande undervisning om Bibeln eller om den kristna tron och som saknar bönebeskydd och ledning från vuxenvärlden.

 

+++

 

Det är många faktorer som samverkar för att alla omständigheter ska vara på plats innan Antikrist träder fram. Tidsandan, Zeitgeist, påverkar alla på ett absolut men osynligt sätt. Det började med ifrågasättandet av Gud och Bibeln på alla plan genom bibelkritiken, evolutionsläran, individualismen, humanismen utan Gud, hedonism, postmodernism, militant feminism och HBTQ. Mysteriereligionerna, de hemliga sällskapen, ockultismen, kabbala, den moderna versionen av den gamla esoteriken har under århundraden påverkat människors sinnen och stärkt makthavare i eliten. I sin tur spelar de politiska, sociala och ekonomiska förhållande en stor roll i det globala perspektivet.

Men det finns ingen möjlighet att gå in på detaljer här utan bara att teckna de stora dragen.

Rot-trådarna från de ursprungliga lögnerna om Gud, människan och verkligheten, löper såväl genom den judiska traditionen som den icke-judiska och de har stora likheter. 

Och så är det denna enhetsreligion, som vi sett växa fram parallellt med ett enat politiskt världsrike. Det andliga, politiska, ekonomiska går hand i hand för att möjliggöra detta. Den tråden löper från det första enhetsprojektet som var bygget av Babels torn. Då ville man göra sig ett namn och det vill man än idag. Det är det mänskliga projektet utan Gud, enhetsbygget som är en upprorshandling mot Guds vilja.

Skiljelinjen går mellan de som säger och ber till Gud: helgat varde ditt namn, tillkomme ditt rike, ske din vilja och de som säger, mediterar och proklamerar : ske min vilja, ske vår vilja, låt våra planer gå i uppfyllelse, våra namn bli kända och beundrade.

Tyvärr kommer många att bedragas av den falske Messias,  alla som låtit sig bedragas av lögnens alla former och uttryck i oräkneliga kulter, sekter och religioner och människoskapade filosofier.

 

skog och blomma

 

+++

Vad är roten till detta? Viljan till oberoende och makt. Människan vill ha kunskap för att få makt över sitt liv och universums hemligheter. Man söker den dolda kunskapen som ger människan en särställning och appellerar genom detta till hennes högmod, stolthet, och maktbegär.

Den bygger i sin tur på att när man väljer bort Gud som den enda källan till kunskap och erkänner sitt beroende av honom, behöver man andra andliga ”skyddsmakter”. Människor är religiösa och behöver hjälp med beskydd, fruktbarhet, välsignelse och vägledning i en farlig och osäker värld . De alternativa ”gudar” man skapar åt sig och/eller kom under inflytande från, är då de ursprungliga, modergudinnan och fruktbarhetsgudarna samt den manlige himmels-eller solguden, som var så nödvändiga för människors existens. Man brukade jorden och var beroende av god väderlek för goda skördar.

Man tillber det skapade istället för Skaparen. Man gudomliggör människor och dyrkar förfädernas andar. Det finns många exempel på detta i folkens myter och legender. 

Grunden för all avgudadyrkan kan sägas vara denna sataniska och felvända världsbild som även är grunden för gnosticismen: den fallne ängeln, vars väsen är lögn, ondska och uppror, blir den som sägs ge människorna kunskap, makt och välgång. Han ses som gud och den sanne Guden blir i deras förvända värld en lägre gud, en demiurg som skapat en materiell och ond fysisk värld, som man ska befrias ifrån genom andliga övningar och invigningar i allt högre nivåer för att nå det gudomliga. Man väljer bokstavligen bort Gud till förmån för en ängel, eller en människa man gör till gud och följer, eller en avgud av sten eller trä, eller idéer, människofabricerade myter osv. Man gör sig en gud vid sidan av Gud och skapar en parallell värld, en alternativ verklighet som styrs av lögn.

Man betonar den kvinnliga sidan av ”gudomen”, som får stort inflytande. I den ockulta traditionen går det så långt att denna t o m ska leda de invigda fram till ”ljuset” i deras världsbild som då är Lucifer.

Det är en alltigenom positiv människosyn : det enda människan behöver för att nå sin gudomliga potential är gnosis, kunskap, vilket bedragaren från Eden erbjöd. Det negativa står då Gud för och den analys av människans situation som ges i Bibeln: att vi inte är gudar i vardande utan syndare i behov av Guds nåd till frälsning. Det är Gud som framställs som ond när han inte ville dela med sig av sin kunskap, inte ville att människorna skulle vara gudomliga. Det handlar hela tiden om förvrängningar av vad som står skrivet: skulle Gud ha sagt? Gud skapade oss i, till sin avbild och något större kan vi inte bli.

Men det är oerhört lockande att tro att man egentligen är gudomlig utan att veta det och att uppgiften då blir att finna kunskap och utveckla sig själv utan att behöva stå till svars för Gud, som skapare, domare och frälsare. I det här systemet finns ingen död. Det var också en av bedragarens lögner i Eden: människan skulle inte dö, alltså inte behöva stå till svars för Gud efter sitt liv. Människan lever vidare och utvecklas i allt högre nivåer i andevärlden.

De första människorna valde att inte lyda det Gud sagt utan tog till sig vad Lögnaren sade: de skulle bli som Gud, få all kunskap och aldrig dö. Det är grunden och själva bygget i hela detta uppror mot Gud som fortsatt och fortsätter. Det är också varje människas val att förhålla sig till.

 

 

 

 

Del IV

Hur kan det komma sig att en samlad mänsklighet en gång ( ganska snart? ) ska hylla den världsledare som Bibeln kallar den Laglöse, Fördärvets människa, Vilddjuret, Lögnaren, det lilla hornet, Antikrist?

Jag ska här fundera lite kring vilka slags förberedelser som krävts för att det ska bli möjligt. Vad finns det för gemensamma drag som gör att människor med olika religiös bakgrund kommer att hylla honom som sin ledare, inte bara politiskt utan även andligt?

Varför vill man utan några större protester gå så långt som att uppge sin individuella frihet för att ingå i hans system ? Man har ju ansett sin egen frihet vara det viktigaste, åtminstone i den rika västvärlden. Man måste få något i retur för att acceptera det. Det har man redan fått under en lång tid av förberedelse när individualism, extrem självfixering och moralisk relativism dominerat.

Antikrist, som han kallas i 1 Joh 2:18, kommer att säga sig vara Gud. Det är något många människor kan känna igen sig i. Han ska förkroppsliga gudsupproret, lögnen, synden, bedrägeriet, som många människor redan lever i och som kommer att bekräftas av honom från hans maktposition. De har lurats att tro de är gudomliga på så många olika sätt. Antikrists ande och laglöshetens hemlighet har verkat i det fördolda under lång tid för att påverka mänskligheten i fel riktning, bort från Gud, innan personen den Laglöse eller Antikrist träder fram på världsscenen.

Att frihet skulle vara så viktigt för många verkar inte stämma in på flera stora religioner, som istället kontrollerar människor in i minsta detalj. För dessa kanske Antikrists budskap blir en befrielse. Han kommer att erkänna varje människas rätt att själv vara gudomlig i sitt religiösa sammanhang och kanaliserar sedan till slut all denna andlighet till sig själv. Han kommer ju att kräva tillbedjan.

+++

 

 

Jag ska nu fundera lite kring titlarna Laglöshetens människa eller den Laglöse från 2 Tess. Det finns ju fler aspekter hos denne person, i de bibelsammanhang som beskriver honom, särskilt Daniels bok och Uppenbarelseboken. Där betonas hans militära segrar och det politiska inflytande han skaffar sig. Han kommer att verka genom ett system som innefattar absolut politisk och ekonomisk makt, militär styrka och ett sataniskt andligt inflytande. Den många benämner den falske profeten, alltså det andra vilddjuret i Upb 13:11-14, samarbetar med honom för att vilseleda genom spektakulära tecken.

Hr är texten från 2 Tess 2:3-12.
3 Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. 5 Minns ni inte att jag sade er detta medan jag ännu var hos er? 6 Och ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka så att han kan träda fram först när hans tid kommer. 7 Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen.

8 Sedan ska den laglöse träda fram, han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst. 9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. 10 Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. 11 Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.


Vad finns det då för likheter mellan världens länder med olika kulturer, religioner och historia? Det är ju stor skillnad mellan rikare länder på norra halvklotet och de fattigare på södra . Men det finns ändå vissa saker som förenar alla människor och det är det magiska tänkandet. Vare sig det är en fattig by på Afrikas landsbygd eller någonstans i Asien, där man konsulterar byns trollkarl/ schaman, eller bland skyskraporna i New York eller Paris, där man också konsulterar medier, andliga guider eller spåmän, är det samma fenomen.

En del söker skydd och hjälp av makterna om man upplever sig själv som utlämnad och värnlös. Eller också representeras kristen tro av den katolska kyrkan som låtit vidskepelse och gamla hedniska kulter leva kvar. Andra vill ha makt över sitt liv och tillgång till den kunskap som gör en framgångsrik, frisk och lyckad på alla sätt. Man vill veta framtiden och kontrollera ”sin verklighet” genom att tänka, tala och affirmera rätta saker som man vill ska hända.

Det magiska tänkandet har alltid legat nära till hands för människan, som inte vill ha med Gud att göra eller har fått höra evangeliet och tagit emot det på riktigt. När man inte lever i trons lydnad för honom och förtröstar på hans välsignelse och hjälp, måste man ju ända klara sitt liv och helst lyckas. Den som inte håller Gud allena för helig förfaller till att dyrka allt annat och vad som helst. Man tillber skapelsen framför Skaparen. Man söker sig då till krafter och makter i naturen, i kosmos och i andevärlden. Det är samma andemakter bakom de olika gestaltningarna som dessa (av)gudar får i religioner och kulter, de som gör allt för att hålla människor borta från Gud. Man upphöjer människor och gör dem till medlare mellan andarna och en själv. Olika andemakter och människans själiska förmågor blandas.

Man menar att allt ska uppgå i något större som enar allt. Alla vägar till denna enhet är lika bra utom den enda sanna vägen till Fadern, som är Jesus Kristus, hans död och uppståndelse.

 

 

26047149_1898196296861316_1634922565852809209_n

 

 

Hur kan man beskriva den magiska världsbilden?

Det är ju paradoxalt nog så att den inte har upphört att utöva inflytande i och med upplysningen, förnuftstron, vetenskapens framväxt och sekulariseringen. Det växer sig tvärtom starkare, särskilt de senaste århundradena med framväxten av det teosofiska sällskapet, spiritism, modern newage, hemliga sällskap som verkar mer öppet och utåtriktat, religionsblandning och ekumenik.

Det grundläggande är tron att allt som existerar är en andlig enhet och sammankopplat genom krafter och energier, som man kan påverka, antingen genom att beveka gudar eller andeväsen genom riter, eller som man aningslöst tror, ”krafter och energier” genom andliga övningar och tekniker. Det är som alltid lögn och eufemismer när det gäller den ockulta världen.

I den andliga verkligheten finns antingen den sanne Guden och hans änglar eller den fallne och upproriske ängeln, rebellen Satan, med de andra änglar han fick med sig i sitt uppror mot Gud. Det finns ingen neutral mark. Det finns inga opersonliga energier eller krafter som kan manipuleras eller utnyttjas.

I det här systemet blir symbolerna viktiga. Man menar att det finns ett direkt samband mellan dem och det de representerar. De signaler också gemenskap mellan de initierade.

Innan jag återvänder till 2 Tess och beskrivningen av den Laglöse, så kommer först några tankar om vad laglöshet är.

Vad är Bibelns definition av laglöshet? ”Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen” ( 1 Joh 3:4). Syndens uppror är roten till laglöshet. Det börjar med överträdelsen av Guds bud, att inte vilja höra och lyda, att vägra erkänna Guds suveräna auktoritet och innehåller hela skalan av synd, ondska och fördärv. Gud gav ju lagen som skydd för människorna, för att hålla tillbaka syndens och ondskans verkningar, utöva kontroll och reglera livsvillkoren så långt det är möjligt i en fallen värld. Lagen är ett uttryck för Guds rättfärdighet.

I det här sammanhanget passar orden i 1 Tim 1:8 bra: ”Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt 9 och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, 10 för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran – 11 detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig.

Lagen har ju flera syften och dess relation till rättfärdiggörelsen genom tro går jag inte in på här.

 

 

+++

Därför är Guds motståndare och vår fiende också, ”Laglöshetens människa, fördärvets son”, ”motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud”. Han kommer att vara totalt orättfärdig i sin laglöshet. Han har överträtt alla gränser som Gud satt upp för sin skapelse. Vi vet att ”hans ankomst är ett verk av Satan”, bara för att Guds tillåter det för sina syften. Det ”sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde blir frälsta.”

Uppror mot Gud, synd, lögn, orättfärdighet, bedrägeri är laglöshet och denne ”laglöshetens människa” återspeglar alltså många människors situation. Därför ska man hylla honom som sin ledare. Alltför många har förkastat sanningen och gjort sig avgudar och sig själva till gudomliga i ett bottenlöst högmod.

Han ska vidare, ”tala skrytsamma ord emot den Högste och ansätta den Högstes heliga” (Dan 7:11, 25). Stolthet, skrytsamhet och högmod är hans kännetecken. Han hatar Guds folk lika mycket som han hatar Gud själv och har alltid velat döda dem, något som är smärtsamt tydligt redan nu och tyvärr blir värre innan Gud sätter ett stopp för detta och Jesus kommer tillbaka.

 

 

konspiration2-webb

 

 

Här är några punkter som skissar en bakgrundsbild till den Laglöses ankomst, hur det blir möjligt för honom att framträda.

Efter upplysningen och i takt med sekulariseringen har människan blivit herre i sitt liv och definierar själv ”sin verklighet”, vad som är sant för henne. Det finns inga absoluta moraliska värden. Kyrkan har på många håll förlorat sitt starka inflytande. Om ingenting är riktigt sant eller falskt, finns heller ingenting som är rätt eller fel. Man upphöjer ”gränslöshet” på alla områden, särskilt det religiösa. Grunden för allt detta är tolerans mot alla vägar till Gud. De anses vara lika bra men det enda men inte kan acceptera är naturligtvis kristen tro som bygger på Jesu eget anspråk att vara Vägen, Sanningen och Livet. Den aggressiva ateismen på sin front, har sina kampanjer och gör allt för att nå ut med sin nihilism.

Upplösningen av Guds skapelseordning med man och kvinna, aggressiv feminism, identitetsupplösning i trans, queer osv. Man skapar sin egen identitet och bygger upp den. Den feminina dimensionen får en allt viktigare roll i ekumenik och religiöst liv. Jesu mor Maria, som förvandlats till något helt annat än hon är av den Katolska Kyrkan, blir en samlande gestalt. Den kvinnliga aspekten är framträdande inom nyandligheten. Man talar mycket om den kvinnliga principen och modergudinnan.

 

Evolutionstänkandet genomsyrar många tankemönster och går ut på att det skett och sker en ständig utveckling till det bättre och att man med teknikens hjälp kan hjälpa människor att överskrida gränserna för sina begränsningar. Det finns en växande rörelse inom Transhumanismen t ex, som med alla medel vill avskaffa de naturliga hindren för människan vad gäller livslängd, sjukdom och död.

Människan får genom tekniken känslan av att makt och överblick. Vi är ständigt uppkopplade och har snabb tillgång till information. Känslan av att vi kan övervinna tid och rum finns, liksom att människan ska besegra sjukdom genom nya uppfinningar och teknik. Kommer det att finnas hybrider, där chip eller andra tekniska apparater opereras in och kopplar upp människor mot datorer?

Vetenskapen kan användas för att samverka med den andliga dimensionen genom teorier om multiversa, kvantfenomen, som är ovetenskapliga tillämpningar av forskning som ännu bara är teorier. Medvetandet blir centralt och kopplas till en slags panteism. Vi är en del ett större levande andligt universum. Mycket handlar om metoder och tekniker för att komma i harmoni med detta. Kvantmekaniken kopplas till tankens makt över materien. Allt detta förstärker människans tro att hon kan påverka allt som sker. Utvecklingen inom artificiell intelligens, AI, spelar också en avgörande roll för hur det ska bli möjligt att få kontroll över informationen på en global nivå, och kunna påverka människor direkt.

 

Respekten för auktoriteter har eroderats. Eftersom man inte menar att det inte finns någon sanning finns heller ingen absolut Gud, vars ord vi ska lyssna på och lyda. Friheten blir absolut, människans egna upplevelser, känslor och tankar blir den enda viktiga. Man dyrkar ”toleransen” men är själva helt intoleranta t ex mot genuin kristen tro som avviker för mycket från det enhetliga religiösa och andliga enhetsprojektet.

Reklamen, visuella medier, ”kulturen”, påverkar på ett kraftfullt sätt från tidiga barnaår och förmedlar och banar väg för, öppet och fördolt, newage-idéer och magiskt tänkande.

I församlingarna har upplevelsen på en del håll blivit viktigare än bibelstudierna, den hypnotiska lovsången får mer plats än den nyktra och av Anden ledda bönen. Man försvagas i vaksamhet gentemot villfarelse och mycket som är främmande för evangeliet har smugits in under de goda föresatserna att vara öppna för världen.

Processen att påverka människors sinnen med halvsanningar, lögner, myter och riter som tjänar till att hålla människan i slaveri under ”makterna”. Mycket har handlat om att få makt över sitt liv, veta framtiden och styra ”sin verklighet” genom att tänka, tala och affirmera rätta saker som man vill ska hända. Man har haft tid att konsolidera sin världsbild och har inte mycket till övers för dem som hävdar en ”absolut sanning”. De framställs som oerhört intoleranta och som fiender till mänskligheten.

Makthavare har i alla tider sökt råd och ledning från stjärntydare och spåmän eftersom man vill veta vad som kommer att hända och kunna kontrollera situationen. Makt och magi har ofta gått hand i hand. Det finns ju många teorier om hur målmedvetet b la Illuminati verkat bakom kulisserna styr utvecklingen med hård hand för att till sist kunna kröna sin världsledare med den yttersta makten och själva få sola sig i glansen. Det sker på alla samhällsområden, alltifrån ekonomi till andligt bedrägeri. Man ställer sig över lagen eftersom man har makt att göra det. Man ingår i nätverk av edsvurna män, som skyddar varandra och verkar fördolt men mycket medvetet.

Det ligger säkert mycket i allt detta men jag kan inte gå in på det här.

Dessutom krävs alla förutsättningar för ett enhetligt ekonomiskt system och en stark vilja till enhet och fred efter en större konflikt, kanske krig. Politiker har talat om detta i decennier och förberett för den nya världsordningen med en världsregering. Man har arbetat för globalisering och velat nedmontera nationalstaterna. FN spelar en stor roll i detta också. Jag kan inte gå in på detaljerna men det finns mycket information att hämta om detta.

Strävan efter detta enhetsbygge, som började i Babel, kommer att bli verklighet en kort tid. Världen och mänskligheten har då förberetts under århundraden för att till sist kunna hylla denne världsledare efter en turbulent tid med krig och konflikt. Han vill ena mänskligheten under sig och satan själv i sitt omfattande och vittförgrenade system, men hans projekt kommer att omintetgöras vid Jesus återkomst. Det riket kommer att falla, liksom alla tidigare stormakter i historien.

Jesus Kristus är Herre!

+++

Apostlagärningarna. I

jesus-och-apostl

 

Apostlagärningarna är en speciell bok i Nya Testamentet, som aldrig upphör att fascinera.  Den ger oss en unik inblick i församlingens första tid. och kunskap om hur förståelsen av Skriften (GT), förkunnelsen, livet, läran, gemenskapen, gudstjänsten, diakonin, ledarskapet och missonen utvecklades under församlingens första tid, liksom relationen till det judiska arvet. Det är en spännande läsning som rymmer så  mycket och är skrivet på särskilt god grekiska. Läkaren Lukas, den ende icke-juden,  skrev både evangeliet som bär hans namn och Apostlagärningarna. Han var själv med på Paulus andra missionsresa och skriver i första person från 16:10.

Det är en så rik bok som innehåller tio teologiskt viktiga tal, 3 av Petrus, 6 av Paulus och ett  av den förste martyren Stefanos. Den berättar också om alla de mirakler som apostlarna gjorde i Andens kraft och hur förkunnelsen om Jesus förvandlade människor liv. Det är också en detaljerad reseskildring, särskilt av Paulus missionsresor från kap 13. Jag återkommer till fler detaljer i senare delar.

Den apostoliska undervisningen och förkunnelsen är det som kom att förbli kärnan i det budskap som en gång för alla gavs till oss kristna i alla tider. Grunden för deras undervisning var: Jesus är den utlovade Messias och han är uppstånden från de döda. Det är det ursprungliga kerygmat, budskapet, som man fördjupar sin förståelse av i ljuset av de gammaltestamentliga skrifterna. På samma sätt som Gud gav sitt Ord till profeterna för att de skulle förmedla det vidare till folket, hade Jesus förmedlat ordet från Gud och om Gud på ett unikt sätt till sina apostlar att förvalta och föra vidare. Han själv var Ordet, som var Gud, och kom från Gud. De vet från början att det inte är deras eget ord utan Herrens Ord.

Den formuleringen förekommer ofta och vi ser en återklang av detta i Paulus tidigaste brev till Tessaloniki 2:13-14: Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror.    Det förekommer också på många ställen här i Apostlagärningarna.

 

Denna förståelse av vem Jesus var fördjupades ytterligare under Andens ledning. Missionsarbetet bland hedningarna och det intensiva arbetet med grundandet av församlingar ställde många frågor på sin spets vad gäller relationen till Lagen och det judiska arvet i stort. Apostlagärningarna kan verkligen också kallas berättelsen om den Helige Andes gärningar genom apostlarna. Det är så konkret i varje situation, hur de leds av Anden att fatta rätta beslut, åka hit eller dit, göra kraftgärningar och mirakel, förkunna och undervisa och förstå hur Herren vill utforma sin församling.

Allt detta är avgörande för den fortsatta utvecklingen och fastställandet av kanon, de böcker som skulle komma att ingå i kyrkans sanktionerade samling av skrift gällande som Guds ord. Det blir lätt att förstå att de fyra evangelierna och övriga brev fick en stor och avgörande plats i Nya Testamentet, liksom Uppenbarelseboken. De bar alla apostlarnas signum och äkthetsstämpel: de hade sett och hört Jesus. Paulus i sin tur mötte den Uppståndne i en totalt livsförvandlande omvändelse och fick sin speciella kallelse, att predika för hedningarna och grunda församlingar samt utforma teologin för kyrkan i stort.

 

Det är något som är givet från Gud och kan därför inte ändras. Det är inte av och från människor. De första kristna fick förmågan att urskilja vad som var Guds Ord och stämde väl överens med uppenbarelsen. Det har sedan överlämnats till alla generationers troende, som på samma sätt har löftet från Jesus att bevaras i honom själv genom att förbli hans Ord. Vi vet ju att Paulus på sin tid redan varnade de troende om att det skulle smygas in falska läror i församlingarna i kap 28: Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.  

 

Redan tidigt märker vi detta i församlingarna, hur Paulus får gå tillrätta dels med judaiserande tendenser, dels med gnostiska idéer. Det kom att florera en mängd skrifter som man hävdade var av apostoliskt ursprung men som inte var det. Idag kan vi jämföra dessa evangelier och brev med den äkta varan och se varför de inte kom med i kanon.

Denna varning är lika aktuell nu som då.

Äkthetsstämpeln var det apostoliska vittnesbördet, som stämde med tolkningen av GT och Jesu undervisning. Förutsättningen för att Anden kunde leda dem till hela sanningen var att de förblev i Ordet. Den Helige Ande bekräftar bara Guds Ord och är den som lär oss att urskilja Guds sanning från lögn, hålla oss till det uppenbarade Ordet. Anden och Ordet går alltid hand i hand. Det är omöjligt att tänka sig det ena utan den andra. Om överbetonar Ordet på Andens bekostnad kan resultatet bli dogmatisk lagiskhet och om man istället betonar Andens verk kan det bli svärmeri utan läromässig sundhet.  Men viktigt är också den miljö i vilken församlingarna levde: daglig gemenskap, bön, tjänande, omsorg, mission. 

 

Allt började med att apostlarna uppfylldes av den Helige Ande enligt Jesu löfte, innan han återvände till sin himmelske Fader. Dessa hade levt med honom i över tre år och hört honom undervisa både offentligt och privat. De fick vidare del av Jesu undervisning i 40 dagar efter uppståndelsen. Jag kan tänka mig att de också lärde sig mycket om hur Jesus själv förstod det gamla förbundets skrifter.  De måste därför ha varit väl förberedda i Ordet. De kände till skrifterna och Jesus hjälpte dem att förstå allt som skrivits om honom i dem.  De behövde dock Andens kraft för att vittna om hans uppståndelse och det skedde på  Pingstdagen. Jesus hade ju lovat att de skulle få en Hjälpare av samma slag som han varit i att vägleda dem till hela sanningen, när han själv fysiskt inte skulle  vara mitt ibland dem.

 

Det är Petrus som håller den första predikan strax efter dennaa mäktiga andeutgjutelse. I enlighet med vad  Jesus hade sagt började apostlarna att vittna  i Jerusalem och Apg. beskriver sedan hur evangeliet i allt vidare cirklar når ut i den då kända världen, ända till Rom. Kontrasten mellan de rädda och tvivlande lärjungarna efter Jesu död och de frimodiga apostlarna efter pingsterfarenheten talar ju för sig själv. Det visar också att det är Gud som verkade i allt detta och hur totalt beroende de var av honom, liksom vi också är idag.

 

Allt började alltså med dessa män, som själva undervisats av Herren, fått hans Ord och som fyllts med Andens liv och kraft. I början var budskapet i muntlig form. Apostlarna började predika och undervisa i templet och i synagogorna. På samma sätt som Gud ständigt verkat genom att tala, i skapelsen, i upprätthållandet av skapelsen och i kallelsen av sina tjänare, genom profeterna, verkar han genom sitt ord också efter Jesus fullbordade verk på jorden. Det började som en proklamation, en kungörelse och Petrus anknyter direkt till de gammaltestamentliga profetiorna när han ska förklara vad som hänt för den häpna folkskaran.

Det gör även Paulus i den predikan vi har återgett i kap 13. Det första evangeliet enligt Markus kan ha nedskrivits så tidigt som på 40-talet och Paulus första brev ett decennium senare. Mellan år 45 och ca 90 hade det mesta skrivits ner och det är en mycket kort tidsrymd. Naturligtvis återstår inga original men det finns många tidiga manuskript, som är kopior av de ursprungliga. De sågs ju som Guds ord och behandlades därefter.

 

Den långa processen att fastställa kanon och att bevara Guds uppenbarade sanning intakt i alla kopierade manuskript måste tillskrivas Andens verk. Det sker i gemenskapen med levande Gud och under Andens ledning. Det är ett veritabelt under att den bibelöversättning vi läser idag över hela världen till 90 procent har kunnat rekonstruerats och kan sägas vara överensstämmande med originalen, de evangelier, brev och Uppenbarelseboken som skrevs eller dikterades av apostlarna. De tio procent som består i avvikelser påverkar inte den kristna lärans fundament, det handlar mest om skillnader i stavning och smärre ändringar. Mer om det i ett annat sammanhang.

Tro, hopp och kärlek. I-II

tro-hopp

I

 

Vad är omistligt i livet? Vad är  svårt eller omöjligt att leva utan? Förutom de grundläggande och självklara fysiska behoven av mat, kläder, bostad osv och ett socialt liv med familj, arbete och vänskap är det ändå dessa tre.

 

 

För vad händer med oss om vi tappar tron,  förlorar hoppet och inte ger och får kärlek? Rent mänskligt är det förödande och leder till själslig förtvining och depression. En människa kan hjälpligt existera men inte verkligen leva utan kärlek, hopp och tro.  Det finns visserligen mycket att hämta i denna värld som ger kraft till det som är livsuppehållande men de outtömliga källorna finns inte hos oss själva, andra människor eller i filosofi, läror eller samhällssystem.

 

Som alltid får vi söka svaren hos Gud. Vi har djupare behov, som bestäms av vårt väsen, vilka vi är som människor, och vad vi behöver för att verkligen leva. Att vara människa är att vara skapad av Gud för att ta emot hans kärlek.

 

 

 

När det gäller tro, hopp och kärlek så har de ett specifikt innehåll. Det är inte en ospecificerad tro på det allmänna goda eller något annat . Det är inte ett allmänt, flummigt och ospecificerat hopp om att något ska bli bättre någon gång. Det är inte en vag och ytlig kärlek som mest består av sympati och att tycka om sina gelikar.  De är klart definierade så vi vet vad vi har att förhålla oss till.

 

Vad säger Bibeln om saken? Den kopplar naturligtvis detta till Gud själv och ger ett klart besked om tillförlitligheten i att tro, hoppas och ta emot kärlek och ge den vidare utifrån vem Gud är och gör.

 

Trons innehåll är lika viktigt som själva försanthållandet, tilliten och förtröstan, som tron innebär rent subjektivt för oss. Objektivt bygger den nämligen  på de fakta vi får presenterade för oss. Trons fakta bygger på vad Gud sagt och gjort i historien och som håller för prövning. Därför kan vi vara övertygade om att det är sant och det är bara på sanningen vi i längden kan bygga. Ingenting annat håller på riktigt i liv och död.

 

 

Likadant med hoppet. Vi kan verkligen hoppas eftersom vi kan lita på det Gud säger är sant, inte bara för detta livet utan för evigheten. Vårt hopp vilar på säker grund: det Gud själv sagt och gjort. Det är förankrat i hans eget verk, hans räddningsplan. Det hjälper oss att inte ge upp under svårigheter, tappa målet i sikte och uthärda tills vi nått det.

 

 

Vad gäller kärleken så skriver Paulus att den är störst och så är det. Kärleken är livets mening och mål. Den är störst för att Gud har gjort det största han kunde för oss. Han lät sin egen Son förmedla sin oerhörda  kärlek i ord och gärning och ge sitt eget liv för oss. Korset är det yttersta beviset på Guds kärlek, som inte är bara ord eller ytliga gester. Guds kärlek går på djupet i vår varelse och bekräftar vår identitet som älskade, förlåtna, välsignade och upprättade. Den är störst eftersom Gud som skapat oss ÄR kärlek och vår uppfyllelse som människor är att ta emot denna kärlek, leva i och av den och ge den vidare. Tron på och vissheten om denna Guds kärlek är grunden för vår värdighet, vår frihet och trygghet.

 

 

Tron förbinder oss med Guds verklighet , hoppet förankrar oss i denna verklighet oavsett hur det ser ut för tillfället och kärleken mättar vårt djupaste behov och ger oss liv. Det står mycket skrivet om detta i Bibeln och jag återkommer mer i detalj till vart och ett, men avslutar här med 1 Kor 13:13, där de nämns tillsammans: Så består nu tro, hopp och kärlek,
  dessa tre,
och störst av dem är kärleken.
 

 

 

 

II

 

 

Iden här delen fortsätter jag att fundera lite mer om vad tro, hopp och kärlek  är i biblisk mening. För att förstå den totala skillnaden mellan den kristna tron och den religösa och alternativ-andliga världens lagiska och självcentrerade prestationstro, måste vi se att den är kopplad till Guds fullbordade verk på korset. Det är Gud som har gjort hela befrielse-och räddningsverket färdigt och klart på korset. Det enda vi kan bidra med är att acceptera och bejaka, att vi efter vår omvändelse fick dö med Jesus Kristus genom vårt dop och uppstå till nytt liv i honom.

 

Det är helt unikt för kristen tro, att Gud redan gjort allt för oss, och när vi kommer in i hans rike börjar det med vila. Den kristna tron är fri från självcentrering eftersom den riktar allt fokus på Gud. Vi behöver inte själva försöka göra oss bättre än vi är och någonsin kan bli, genom andliga övningar, prestationer eller lagiska gärningar. Vi behöver inte försöka bygga upp vårt bättre jag. I ljuset av Guds helighet och rättfärdighet är det ändå dömt att misslyckas. Gud vill att vi ska vara döda från allt detta så att han kan få ge oss av sitt liv genom sin Son. Det bästa vi kan göra är att hålla med Gud om detta och tro att det är rätt, riktigt och sant.

 

 

20180531_201847.jpg

 

 

 

Utifrån denna position av  ren  och oförtjänt nåd, får vi växa i gemenskap och aktiv tjänst för vår Herre. Han har redan gjort allt och fortsätter att verka i oss genom sin Ande.I biblisk mening vilar därför tro, hopp och kärlek  på en grund utanför oss själva, på Gud själv som inte förändras utan ÄR densamme i evighet. Den är därför alltigenom stabil, trygg och säker. Grunden för tron är vad Gud sagt och gjort. Hoppet sträcker sig mot hans lösningar i alla situationer och att hans goda vilja ska ske.  Kärleken vilar i förvissningen om det Guds redan gjort för vår räddning och befrielse: den han bevisade en gång för alla när Jesus dog för oss (Rom 5:8-11).

 

 

Tron är en övertygelse om det vi inte ser, om Gud själv som vi lärt känna, lita på och älska. Hoppet förankrar oss i evigheten hos honom och försäkrar oss om detta stora perspektivet, att Gud till sist ska bli allt i alla. Våra lidanden i tiden och världen är bara tillfälliga, hur svåra de än är. Vårt hopp är Guds rike, att samlas där hos honom, befriade från allt som förstör. Kärleken från Gud är vår största skatt, det dyrbaraste vi har. Att ta emot hans kärlek och ge den vidare är livets mening och mål.

 

 

 

 

Tro, hopp och kärlek är vårt svar på det Gud talat och gjort och bestämmer vårt liv som hans barn.  Gud har talat och verkat i historien inför många vittnen, som förmedlat detta. Det är verkligt. Tro är både försanthållande och förtröstan. Hoppet står till att han ska fullborda det han påbörjat och kärlekens tacksamhet riktas till honom som gjort så underbara och mäktiga gärningar för oss.

 

 

Ingen kan komma till Gud om inte han drar, väcker en längtan i oss, överbevisar oss om vårt oändliga behov av Gud. Han älskar oss alltid först, söker vårt hjärta för att vi ska söka och finna honom. Vi överväldigas  av hans nåd och kärlek och vid en bestämd punkt överlämnar vi oss helt till Gud, blir hans. Det är en så stark och livsförvandlande erfarenhet och verkligare än allt annat att vi vet att Gud är verklig, att hans närvaro och ord har fött oss på nytt.

 

 

Vi är övertygade om att det är sant och sätter vår förtröstan, vår tillit, vår tro, vårt hopp och vår kärlek i tacksamhet till honom för vad han gjort. De flesta troende människor kan berätta om en sådan erfarenhet. Kristen tro handlar om en levande Gud som möter oss. Jesus är sannerligen uppstånden och en levande frälsare. Det är verkligare än något annat. Vi börjar vårt kristna liv med denna starka överbevisning, både om Guds kärlek och hans helighet inför vilken vår synd blir smärtsamt tydlig, och vi fortsätter det i gemenskap med honom. Vi lär känna honom allt mer personligt i bönen och i läsningen av hans ord, i gemenskap med andra kristna, i tjänst för honom.

 

 

Tro, hopp och kärlek  binder oss samman med Gud själv. Vårt begränsade liv i tid och rum förankras i hans eviga andliga verklighet. De är uttryck för vårt totala beroende av honom, hans Ord och hans uppehållande kraft.

Guds uppenbarade hemlighet och hans eviga Rike. I-III.

 

heaven-child-god-1

 

 

Hemlighet betyder i nytestamentlig mening det som varit fördolt hos Gud, men som uppenbarats av honom själv. Det är alltså Gud själv som avslöjar sin vilja och sin frälsningsplan. Det är aldrig människan som av sig själv kan utforska detta.  Jesus är den som fullkomligt uppenbarar vad som funnits i Gud Faderns hjärta från begynnelsen och detta är direkt kopplat till  Guds rike ( Matt 13:11. Mk 4:11. Luk 8:10.  Det blir sedan allt klarare och tydligare vad som är Guds vilja med mänskligheten.  I denna process blir det så tydligt hur hans allvetande, suveränitet att genomföra sin plan trots hårt motstånd och hans nåd att låta alla få del av hans kärleksplan för vår räddning samverkar. Det är så ofattbart stort att det bara kan väcka vår beundran för hans visdom och stor tacksamhet. 

 

Begreppet hemlighet,  μυστήριον,  är i NT  väsensskilt från den omgivande hedniska världens mysteriereligioner. Dessa kännetecknades av de hemligheter initianderna genom olika steg skulle få del av. De fick en bindel för ögonen när de leddes till en speciell plats där de hittills dolda symbolerna skulle avslöjas. De fick inte berätta om detta för någon utomstående. Kunskapen om dessa hemligheter var reserverade för en utvald skara. Symbolerna hade funktionen av att både dölja för utomstående och avslöja för de invigda.

 

Det är alltså  en total väsensskillnad mellan Guds hemlighet som den beskrivs i NT och hemligheter, mysterier i den ockulta traditionen som har sin början i de gamla mysteriereligionerna. ”Gud är ljus, och inget mörker finns i honom”, skriver Johannes i sitt första brev. Han gör allt öppet, sprider ljus och inbjuder oss till att vandra i ljuset.  Det handlar bara om den rätta tiden för dem att bli synliga. Allt i GT var ju en förberedelse för att Guds egen Son skulle komma som judarnas utlovade Messias och alla folks frälsare. Han skulle uppenbara vem Fadern var.

 

 

Hos profeten Daniel , 2:44, handlar det också om det rike Gud kommer att uppenbara i ändens tid:” Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt. 45 Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet.” 

I detta viktiga kapitel 2 är det alltså  Gud som avslöjar Kung Nebukadnessars egen dröm för Daniel. Det är ju helt omöjligt för en människa att veta vad en annan människa drömt. Utmaningen från kungen var nämligen den, att hans egna spåmän, besvärjare och trollkarlar under dödshot skulle tala om för kungen vad han drömt. Daniel gick då in till kungen och utbad sig tid för att sedan ge honom uttydningen av drömmen. Han berättade det för sina vänner och man bad. Gud uppenbarade då hemligheten  för sin tjänare Daniel i en syn om natten. Det arameiska ord, raz.  som används där, översätts just med μυστήριον. Det är ju Gud som avslöjar meningen med kungens dröm och samtidigt ger en profetisk överblick av historien.  Det talas på flera ställen om denna hemlighet och det fick Daniel att tacka och prisa Gud med orden:

”Lovat vare Guds namn

från evighet till evighet.

Ty vishet och makt tillhör honom. 21

Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar

och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet och de förståndiga

deras förstånd. 22

Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och hos honom bor ljuset. 23

Dig, mina fäders Gud,

tackar och prisar jag för att du har gett mig vishet

och förmåga och för att du nu har uppenbarat för mig det vi bad dig om. Ty vad kungen ville veta har du uppenbarat för oss.” 24 

 

 

 

Jag ska titta på en del bibelställen särskilt i NT  som har med detta att göra och de olika aspekterna av dessa Guds hemligheter som avslöjats i flera delar.

 

 

 

Vi lever ju i församlingens tidsålder mitt i en uppenbarad hemlighet, som Guds tjänare profeterna och t o m Jesu lärjungar inte förstod förrän Gud på ett påtaglig sätt ingrep för att visa dem sin vilja att nå alla folk med evangelium. Alla böcker i Bibeln skrevs ju av judar och deras speciella utgångspunkt och självförståelse, deras hopp utifrån Guds löften som var inriktat på Riket som Messias skulle upprätta, präglade dem . Paulus skriver : Rom 9:4 ”De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena, de har fäderna”. De var det utvalda folket och hedningarna hade under historien utgjort ett både yttre och inre hot. Det finns dock redan tydliga texter hos profeterna, b la Jesaja, om att relationen till hednafolken radikalt skulle förändras i den messianska tiden och att Guds frälsning gällde dem också.

 

 

Jesu lärjungar var fokuserade på Israels framtid. De frågade Jesus innan han for upp till himlen: ”Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?” (Apg 1:6). Det tog lång tid för dem att förstå att Guds löften om frälsning gällde hedningarna lika mycket som förbundsfolket. I Apg 10  får Herren på ett mycket handgripligt sätt hjälpa Petrus att förstå att han som jude kunde besöka en hedning och t o m predika för, i detta fall, Kornelius. Det är själva brytpunkten i kyrkohistorien, när evangeliet verkligen börjar predikas för alla folk och den Helige Ande föll över de som lyssnade och trodde.

 

Hemligheten om församlingen, att hedningarna skulle bli delaktiga i Guds förbund med Israel, inympas i det ädla olivträdet, var något som Paulus fick nåden och gåvan att förmedla. Det finns mycket som återstår att fullbordas innan Jesus kommer tillbaka. Det förblir fortfarande Guds hemlighet när och hur de ännu ofullbordade profetiorna kommer att uppfyllas. 

 

Enligt Efesierbrevet var det en hemlighet som var fördold ända tills dess att Paulus fick en uppenbarelse om den, nämligen  att hedningarna skulle bli medarvingar till Guds rike. Så här skriver alltså Paulus i 3:1-10 :”Därför böjer jag mina knän , jag Paulus som är Kristi Jesu fånge för er skull, ni hedningar. 2 Ni har ju hört om det uppdrag som Gud i sin nåd gav mig med tanke på er, 3 hur jag genom en uppenbarelse fick lära känna den hemlighet som jag redan i korthet har beskrivit. 4 När ni läser detta kan ni förstå min insikt i Kristi hemlighet.5 I forna generationer var den inte känd för människor så som den nu har uppenbarats genom Anden för hans heliga apostlar och profeter: 6 att hedningarna har samma arv som vi, tillhör samma kropp och har del i samma löfte i Kristus Jesus genom evangeliet. 7 Detta evangelium har jag blivit satt att tjäna med den gåva och nåd som Gud har gett mig genom sin mäktiga kraft. 8 Jag, den allra minste av alla heliga, har fått denna nåd att predika evangeliet om Kristi ofattbara rikedom för hedningarna 9 och att upplysa alla om planen med den hemlighet som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare. 10 Nu skulle Guds vishet i sin väldiga mångfald göras känd genom församlingen för härskarna och makterna i den himmelska världen. 11 Detta var det eviga beslut som han förverkligade i Kristus Jesus, vår Herre. 12 I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och tryggt komma till Gud.13 Därför ber jag er att inte tappa modet när jag får lida för er skull. Det är ju en ära för er.

 

 

Nära förbundet med detta är ett annat mysterium, som Paulus beskriver i Romarbrevet 11:25- 36:

”Bröder, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet så att ni inte har för höga tankar om er själva: förhärdelse har drabbat en del av Israel , och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26 Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob . 27 Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder . 28 När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, 29 för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. 30 Förr var ni olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras olydnad. 31 Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått . 32 Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

 

Lovsång till den Outgrundlige

33 O vilket djup av rikedom

 och vishet och kunskap hos Gud!

 Hur outgrundliga är inte

 hans domar,

 hur ofattbara hans vägar!

34 Vem har förstått Herrens sinne?

 Eller vem har varit

 hans rådgivare?

 35 Eller vem har gett honom något först

 så att han måste betala igen?

 36 Av honom, genom honom

 och till honom är allting.

 Hans är äran i evighet. Amen. ”

 

 

Anledningen till och förutsättningen för församlingens tidsålder, som avlutas när ”hedningarna i fullt antal kommit in”, är just Israels förstockelse och allt detta ingår i Guds underbara och för människor ofattbara frälsningsplan, inför vilken Paulus brister ut i lovprisning. Men till sist kommer de judar som trott och tror på sin Messias, att vara ett folk tillsammans med de frälsta hednakristna i den världsvida församlingen. Gud handlar visserligen på lite olika sätt med församlingen som består av judekristna och hednakristna, judafolket och de ofrälsta hedningarna i olika tider men vid Jesu återkomst fullbordas denna Guds underbara hemlighet, att vi alla kommer att vara ett enda, frälst folk från alla olika nationer.

I del II ska jag återvända till Jesu förkunnelse om Guds rike.

 

 

Del I 

 

 

heaven-child-god-1

 

 

I inledningen konstaterades att hemlighet i biblisk mening handlar om det som varit fördolt hos Gud men som uppenbarats av honom själv. Det handlar om hur hans frälsningsplan för världen blir alltmer tydlig och hur denna är knuten till Guds rike, he basileia tou theou (ἡ βασιλεία τοῦ θεοῦ). Guds rike är där Guds vilja sker och han råder och regerar. Där Gud är, där är hans rike. Det är ett aktivt och dynamiskt begrepp som betecknar suveränt herravälde och auktoritet.  Det är en beskrivning av verkligheten, att Gud sitter på tronen och att ingenting kan rubba hans auktoritet.  

 

Guds rike är ett uttryck för Guds person, hur han verkar och i sitt allvetande styr historien i enlighet med sin frälsningsplan. Därför sade Jesus: Guds rike, himmelriket hos Matteus, är här.  I och med Kungens ankomst hade också riket kommit. Där Jesus är, där är Guds rike. Det är ett evigt rike, eftersom det är Guds egen verklighet. Det kom bokstavligen till jorden med Jesus, är nu osynligt men verkligt verksamt, och ska bli fullt synligt på jorden vid hans återkomst. Jesus som Guds Son är den som uppenbarar de hemligheter som har med riket att göra, och han gör det i ord och gärningar. I honom såg man, och ser vi idag, hurdan Gud är när han verkar, när hans vilja sker: människor berörs av hans helighet och kärlek, omvänder sig från synd, befrias, upprättas, helas, kallas till tjänst. En annan viktig aspekt är hur Jesus genom att tala i liknelser om himmelrikets hemligheter, både uppenbarar och döljer sanningen. 

 

Därför är uppmaningen till människan inför detta oerhörda: omvänd er, för att ni ska kunna komma in i detta rike.  Vänd om från era egna vägar, avgudar, tankemönster. Ändra sättet att tänka, från era egna tankar till Guds tankar. Gör upp med det som skiljer er från Gud, ödmjuka er, tro och ta emot.

 

Det fanns stora förväntningar på denne väntade kung av Davids hus, som skulle vara Israels Messias och särskilt sådana med politiska förtecken. Man väntade sig att Messias skulle bryta romarrikets förtryck och upprätta ett synligt rike åt sitt folk. Man tog fel på tidpunkten för detta och förstod inte av olika anledningar att Jesus som den lidande tjänaren först måste dö för folkets och alla människors synder och bereda ett folk åt sig innan han vid tidens slut ska komma tillbaka och upprätta det synliga riket. T o m Jesu lärjungar frågade honom innan Jesus lämnade dem och upptogs till himlen (Apg 1: 6): ”Herre, är nu tiden inne för dig att återupprätta riket åt Israel?” Under 40 dagar efter sin uppståndelse hade han undervisat dem om Guds rike innan han lämnade dem och de ställde ändå denna fråga. 

 

Vi människor har alltid haft svårt att förstå Guds tidtabell, i vilken ordning saker och ting ska ske. Paulus fick uppenbarelsen från Gud om församlingen och Guds plan för hednafolkens frälsning innan de fruktansvärda händelser som avslutar vår tidsålder kommer att avbrytas med Jesu återkomst. 

 

+++

 

Vilka är då himmelrikets hemligheter, som Jesus säger att lärjungarna fått lära känna men inte de andra? Det första och viktigaste svaret är att de har lärt känna Jesus själv. De trodde och tog emot honom som den han var och är, Messias, den levande Gudens Son, något som Petrus senare svarade på en direkt fråga från Jesus (16: 13-17). Jesus själv är himmelrikets hemlighet, Guds fördolda skatt som nu uppenbarats för alla.

 

För det andra är det hebreiska ord, som Jesus troligen själv använde för ”liknelse” heter maschal och betyder ”gåta, fördolt tal, djupt visdomsord. Det grekiska ordet parabole har innebörden att ställa något vid sidan,  att jämföra. Guds rike är så totalt annorlunda än allt vi är vana vid. Det är än så länge osynligt, inom oss som tror, även om vi ser resultatet av dess närvaro när Herren verkar. Det måste därför jämföras med något vi har erfarenhet av: säd som sås, en åker med olika sorters vete, ett brödbak med surdeg, ett senapskorn som växer, ett nät fullt med fiskar. Jesus översätter sin och Faderns  osynliga verklighet till kända företeelser  för människor i alla tider. Jesus gör det begripligt för oss, hur riket är och fungerar. 

Men det finns en annan viktig aspekt, som jag ska koncentrera mig på här.

 I Jesu tjänst fanns också uppdraget att förstocka och förhärda genom sina liknelser. Så var det också för Jesaja, vars ord Jesus citerar: Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: ”Varför talar du till dem i liknelser?” 11 Han svarade dem: ”Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 12 Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 13 Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. 14 På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. 15 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. 16 Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. 17 Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det.

Det är detta som sker när man vägrar lyssna och ta till sig budskapet från Gud. Man förhärdar då själv sitt hjärta till den gräns där Gud låter förhärdelsen ta över och därmed skapas denna andlig dövhet: man hör men hör ändå inte. Budskapet från Gud har denna dubbla effekt:  de som vill höra och har öppna hjärtan får mer ljus, större klarhet från Gud. De som tillsluter sitt hjärta och inte vill höra förstår ingenting och förlorar snart det man menade sig äga.

Det är i sin tur en konsekvens av folkets och ledarskapets ovilja att under lång tid höra och omvända sig till Gud. Det når en gräns där resultatet just blir denna oförmåga att alls förstå det man hör. Det är en dom från Guds sida, att förhärda någon, ett konstaterande att den människan fått så många chanser att höra, omvända sig och lyda, men vägrat och detta har gjort hennes hjärta hårt, förstockat. Är hjärtat förstockat av otro och obotfärdighet varken hör, ser eller förstår man vad Gud vill säga. Hjärtat avser här personlighetens centrum med vilja, bevekelsegrunder, moral, samvete, tankeverksamhet, känslor, andliga förmåga och status osv. Ordet hjärta används ca 300 ggr i Bibeln så det finns mycket att säga som inte kan rymmas här, men bäst sammanfattar kanske profeten Jeremia det: ” Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det? 10 Jag, Herren , utforskar hjärtat och prövar njurarna för att ge åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt. 11 

Det är också därför Jesus uppmanar till omvändelse, så att Gud själv kan ge oss ett nytt hjärta och en ny ande. Han ger oss av sitt eget liv när vi föds på nytt in i Guds rike.

Jag kan inte gå in på Jesajas tid här men situationen var andligt sett densamma. Profeten Jesaja hade profeterat, varnat, manat till hörsamhet och lydnad i den andligt avfälliga och politiskt svåra situation landet befann sig på 700-talet f Kr. Men man hade vägrat.  Folket hade under lång tid levt i uppror och trolöshet mot Gud och profetens uppgift var delvis ett förhärdelseuppdrag: 6: 11 :”Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade.

Jesajaboken i stort rymmer många domsutsagor varvat med löften om Herrens nådefulla räddning.

Tillbaka till Matteus evangelium så är kap 12 är ett viktigt kapitel för att förstå liknelsekapitlet 13. Där beskrivs hur fariseerna menade att det var med hjälp av ”Beelsebub, de onda andarnas furste”  som Jesus drev ut de onda andarna. Allvaret i detta blir klart när Jesus säger att det var den enda synd som aldrig någonsin kommer att bli förlåten: hädelse mot den Helige Ande. Att tillskriva Andens verk den Onde själv är så oerhört att det är svårt att fatta. De har själva valt att gå bakom den gräns där Guds sanning kan nå dem. ”Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker” hade Jesaja sagt (5:20). Så långt hade det gått, att de andliga ledarna som haft tillgång till Guds ord, blivit förmörkade av ett sådant hat gentemot Jesus att de ville döda honom. Nästa steg var detta förfall i total lögn. De hade haft många möjligheter att vilja höra, förstå, lära och tro under den tid Jesus undervisat och gjort under bland folket. Men problemets rot låg också i att de faktiskt inte höll sig enbart till den skrivna Toran, Tanach, utan att det vuxit ram en muntlig Tora som egentligen var kommentarer till den skriftliga och som fått stor betydelse. Traditionerna kring dessa olika tolkningar och ”förfädernas stadgar” hade blivit viktigare än Skriften självt. Mer om det i ett annat inlägg.  Men vi förstår att det var så när Jesus, enligt Johannes (5:47)  säger: ”Om ni trod­de på Mo­se skul­le ni tro på mig, ty det var om mig han skrev. Men om ni in­te tror på vad han har skri­vit, hur skall ni då kun­na tro på vad jag har sagt?” 

Kap 13 hos Matt fungerar sedan som en slags vattendelare efter denna händelse. Jesus hade förkunnat, botat och konfronterat fariseer och skriftlärda. Många hade tacksamt tagit emot hans ord och blivit botade medan andra hade förkastat honom, både bland folket och ledarskapet. Som ett resultat av deras ovilja att ta emot budskapet sker denna förstockelse. Det är den verkan Guds budskap får när det inte tas emot. Jesajas profetia går här i uppfyllelse. Han fick själv erfara verkligheten av detta allvarliga läge, när folket vägrat höra under lång tid och till sist inte längre kunde nås i sina hårda hjärtan. Då är det bara en Guds domshandling som återstår. Gud vill alltid rädda men om viljan till omvändelse saknas straffar Gud  sitt folk i hopp om att det ska väcka dem till ånger och omvändelse så att han till sist kan visa sig nådig och rädda dem.

Om de hade förblivit i Guds Ord skulle de känt igen sin Messias, hur alla löften fått sitt Ja och Amen genom honom, hur profetiorna uppfyllts. Men detta ingick också i Guds rådslut och plan för alla människors frälsning.

I kommande delar ska jag studera en del av Jesu liknelser lite mer noga.

 

 

III  Liknelsen om såningsmannen

 

 

2e9ce39dfd

 

Jag börjar med denna första och centrala liknelse. Jesus beskriver där hur fyra olika kategorier av människor tar emot Guds Ord.  Den är viktig, något som  Markusevangeliet betonar  i sin version av händelsen: 13 ”Han sade sedan till dem: ”Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls?” Man kan dels se den som en förklarande liknelse av hur Jesu ord mottogs när han verkade bland sitt folk, dels en nyckel-liknelse som öppnar många dörrar till översikt och sammanhang i vår läsning av Guds ord i det stora hela.  Jag kommer att följa dessa båda spår i den här serien. Min hemsida handlar mycket om att ha ett fågelperspektiv och se de stora linjerna och teman i Bibelns olika böcker.

 

Det kan tillämpas på oss alla, oss som lever idag och läser Bibeln, och de som Gud talade till genom historien. I Guds Ord finns allt vi behöver för att  leva och växa som människor. I säden finns den färdiga växten som en möjlighet, men måste sås i rätt jordmån för att kunna växa. Därför förhåller sig varje människa till detta: Gud har talat, såningsmannen har sått sitt utsäde, men vilken jordmån finns i vårt hjärta för att ta tillvara på det? Det är Guds fråga till oss, och vår fråga till oss själva när vi läser texterna.

 

Ett sätt att läsa bibeltexterna kan alltså vara genom den här liknelsen, som rymmer så grundläggande principer för vårt förhållande till Gud och hans Ord. Man kan belysa några av Bibelns huvudpersoner utifrån detta perspektiv och tänka sig hur de framträdande gestalterna i Bibeln svarade på Guds tilltal, hur de tog emot hans Ord. Man kan alltså dels läsa bibelböckerna i ljuset av denna liknelse och även använda den som en spegel för oss själva. Vad gick fel när säden aldrig växte upp till moget ax? Varför blev det ingen frukt? Det beror på jordmånen, inte på säden.  Kan vi göra något åt själva jordmånen, vårt hjärta , så att Ordet  vi hört kan gro och växa upp?

 

Vi kan kultivera vårt hjärta, vilket kan innebära att vara ödmjuka, villiga att lyssna, lära och lyda vad Gud säger. Det handlar om hur vi lever i stort, vad vi prioriterar, om vi ger Gud tillräckligt med plats. Finns det en öppenhet, vilja att ändra oss, ge Gud rätt när vi blir överbevisade om vår synd. Framför allt innebär det att vi lever i ljuset inför Gud, tar tid i Ordet och i bönen.

 

Här är liknelsen:

 

Matteus 13:3-23

”Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. 2 Då samlades så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. 3 Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:
”>”En såningsman gick ut för att så.
4 När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. 5 En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. 6 Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det. 8 Men en del föll i god jord och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. 9 Hör, du som har öron!”


 

Vi ser alltså att alla fyra i de olika grupperna hör ordet men sedan upphör likheterna.

 

I de ofruktbara lyssnarnas fall

  1. förstår de inte vad de hört
  2. rycker den onde  bort ordet ur deras hjärtan så att de inte kan tro och blir frälsta
  3.  tror de  bara för en tid, och i förföljelse, lidande och frestelse kommer de på fall
  4. världsliga bekymmer, rikedom, begär efter annat kväver ordet.
  5. det blir utan frukt.

 

De fruktbärande lyssnarna karakteriseras av de först verkligen lyssnar, begrundar det och sedan tillämpar det i levande livet.

 

Evangelisterna framhäver lite olika saker, när det gäller innebörden av liknelsen för att förstå hur vårt hjärta kan vara en god jordmån för Guds ord.

I Lukas version av liknelsen, Kap 8:9-15 förklarar Jesus betydelsen för sina lärjungar. Han säger följande om den fjärde kategorin: ”Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktig och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga”.

Här får vi veta lite mer vilken jordmån som är den bästa för ett fruktbärande. Det ska finnas en genuin vilja, en allvarligt menad inställning att ta ordet på allvar. Det finns många synonymer till uppriktig, som också har med sanning och äkthet att göra. En viktig aspekt är att behålla ordet i detta uppriktiga och goda hjärta. Det har också med uthålligheten att göra.  Det är väl det som skiljer ut dem som bär god frukt. De väljer den goda delen först och låter därför inte den onde stjäla den dyrbara skatten som är Guds ord ifån dem, varken genom prövnngar eller frestelser, bekymmer eller världsliga angelägenheter. De är inte så lätt distraherade av annat. De söker Guds rike först och hans rättfärdighet kan man säga, med ett annat Jesusord. De håller Guds ord för att vara det viktigaste och är uthålliga i att både begrunda ordet och leva ut det.

 

+++

 

 

 

 

 

 

”Du är den Gud som ser mig”. Del I.

glory-of-god

Här ska jag nu fundera lite över hur Gud ser på oss utifrån några bibelställen. Det finns många verser som beskriver detta stora mysterium, att vi är sedda och älskade. Jag återkommer i flera delar om olika aspekter av detta. Hurdan är Han, som verkligen ser oss som ingen annan kan göra, som vet allt om oss och ändå älskar oss? Det är en djup mänsklig erfarenhet att vara sedd med kärlekens ögon, att verkligen leva i någons blick. Vi blir till på ett särskilt sätt, bekräftas och kan börja leva i gemenskap. Att leva i Guds blick är det största vi kan erfara.

Det finns ett vackert uttryck från 1 Mosebok  16:13 . Det är Hagar som säger : ”Har jag verkligen fått se en skymt av honom som ser mig”. De flesta känner väl till detta, men det handlar alltså om Saras tjänsteflicka Hagar, som bar Abrahams barn. Sara  själv var ju ofruktsam innan Gud ingrep och gjorde ett mirakel när hon efter många år och efter Guds löfte till Abraham födde Isak. Det är inte svårt att förstå de stora spänningar som fanns inom familjen på grund av detta. Men det som återges i de här bibelverserna är när Hagar flytt hemmet efter att Sara bestraffat henne. Hagar hade nämligen visat förakt för sin husmor när hon blivit gravid. Dock var det Sara själv som bestämt att Abraham skulle gå in till henne för att få en son. Bibeln beskriver sanningsenligt konflikter och problem bland de människor som Gud trots det involverade sig med för att genomföra sin gudomliga plan. Det kan vara tryggt att veta för oss alla, som inte heller lever i perfekta omständigheter..

Men det jag vill ta fasta på är alltså att Hagar säger: ”Du är den Gud som ser mig”. Det är ett tema jag ska återkomma till. Gud ser vad som hänt och följer henne på vägen till en vattenkälla i öknen och uppmanar henne att återvända till sin husmor. Gud kommer också att ingripa efter Isaks födelse  (kap 21), när hon drivs bort från hemmet och är så förtvivlad att hon återigen går ut i öknen med sin son, denna gången för att dö. VI vet ju att det är Ismael som Gud räddar. Ismael och hans efterkommande kom sedan att spela  en negativ roll för löftessonen Isak och hans släktlinje. Men Gud står fast vid sitt förbund med Abraham och skyddar och hjälper även Ismael, trots att han vet att  ”Han skall vara som en vildåsna. Hans hand skall vara mot alla och allas hand mot honom” (16:12). Jag går inte in djupare på detta här, utan vill betona hur Gud ser Hagar i hennes situation och griper in. Själva brunnen som detta sker vid får namnet BEER-LAHAJ-ROI, ” Den levandes brunn, han som ser mig.”.

Det är Herrens ängel (mer om detta i ett särskilt inlägg), som naturligtvis vet allt men ändå frågar henne varifrån hon kommer och vart hon går. Det gör Gud även med de första människorna när de gömde sig efter att ha varit olydiga mot Guds vilja  . Evangelierna berättar om hur Jesus också ställer avgörande frågor till människor innan han svarar eller säger något. Gud vill tydligen att vi ska tänka igenom vår situation ordentligt och inleda en  dialog med honom i sanning och tillit.

Det Hagar var med om gäller för varje människa i alla tider. Gud är den Gud som ser var vi är, vad vi bär på, vad vi flyr ifrån och vart vi är på väg. Han spanar efter oss om vi kommit långt hemifrån, som pappan i Jesu liknelse spanade efter sin son och längtade att han skulle börja vända om och gå hemåt. Gud är som vår Skapare också vår Fader i en viss mening, men vill bli det på riktigt, när vi säger ja till Jesus som vår frälsare och Herre, och föds ovanifrån och på nytt in i Guds rike. Han spanar efter varje människa och vill att hon också vänder om gå hem till honom.

+++

Jag fortsätter i Psaltaren 139:

v 15-16 ”Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda.. Du har skapat mina njurar ,
 du sammanvävde mig i moderlivet.
 Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit. 

Gud vår Skapare är med och ser varje människa redan från konceptionen. Han ger oss livet som en gåva. Det är han som skapat livet och alla förutsättningar för livet i stort och i smått. Vi är som människor särskilt skapade i Guds avbild (Gen 1:26) från konceptionen och blir det inte senare, när vi kan tänka, tala och kommunicera.   Hans blick vilar sedan på oss varje dag, varje stund genom livet. Det kan väcka både vrede och tacksamhet, obehag och tacksamhet, beroende på hur vi vill förhålla oss till Honom. Hur det än uppfattas från vår sida så är hans intention allenast god. Han älskar oss från början till slut och vill vara vår Fader. Han vill hjälpa och rädda oss. Han erbjuder oss en evig gemenskap bortom döden. Men vad vill vi?

Men vi kommer inte ifrån Gud, var vi än är :
7 Vart kan jag gå för din Ande,
vart kan jag fly för ditt ansikte?
8 Stiger jag upp till himlen
är du där,
 bäddar jag åt mig i dödsriket
är du där.
9 Tar jag morgonrodnadens vingar,
gör jag mig en boning
ytterst i havet,
10 ska också där din hand leda mig
och din högra hand hålla mig.
11 Säger jag:
”Låt mörker täcka mig
och ljuset bli natt omkring mig”,
12 så är inte mörkret mörkt för dig.
 Natten lyser som dagen,
 mörkret är som ljuset.

Därför är det lika bra att stanna upp och låta sig bli sedd, genomskådad och genomälskad. Vi kan inte fly från Gud.

Kung David, som också var sångare och musiker och som skrivit denna psalm, började med att säga så här:

” Herre , du rannsakar mig
 och känner mig.
 2 Om jag sitter eller står vet du det,
 du förstår mina tankar fjärran ifrån.
 3 Om jag går eller ligger ser du det,
 med alla mina vägar 
är du förtrogen.


4 Innan ordet är på min tunga
 vet du, Herre , allt om det.
5 Du omsluter mig på alla sidor
 och håller mig i din hand.
 6 Den kunskapen är för underbar 
för mig,
 den är så hög att jag inte kan
 fatta den.
”

Nästa bibelställe knyter an till detta, att vara genomskådad. Det är kanske det man vill undvika när man flyr från Guds blick. Man vill inte se sig själv i Guds ljus, inte erkänna allt man tänkt och gjort fel, inte erkänna sin svaghet och sitt beroende.
”Hans ögon var som eldslågor”, berättar Johannes i Uppenbarelsebokens första kapitel, när han får se den uppståndne och förhärligade Herren Jesus Kristus och faller ner vid hans fötter som död.  Jesu ögon brinner av helighetens eld, kärlekens eld, rättfärdighetens eld, renhetens eld. Vi vet att eld både värmer och bränner, renar och förtär. Guds kärleks eld värmer våra hjärtan och renar oss samtidigt från det som skiljer oss från honom.
Mer om det en annan gång.

Profet och profetia.

 

 

Del I

 

Vad är en profet i biblisk bemärkelse? Det första vi kanske tänker på är att han på Guds uppdrag förutsäger framtiden, vilket naturligtvis stämmer. Det är just det som skiljer den sanne Guden från avgudarna, vilket Jes 41-46  beskriver så tydligt på flera ställen i dessa kapitel, i den storslagna jämförelsen mellan Jahve och de maktlösa avgudarna . Herren säger genom sin tjänare Jesaja, när han nästan driver med dessa (41:23-24):

 

”Tala om vad som skall hända i framtiden, så att vi kan se att ni är gudar. Gör något, vad det vara må, så att vi alla  häpnar när vi ser det. Men se, ni är mindre än ett intet, ert verk är ingenting alls”. Gud säger sedan om sig själv: ”Se, vad jag förut förkunnade har kommit. Nu förkunnar jag nya ting, innan de visar sig låter jag er höra om dem.”(42:9), och i kap 46:10: Jg förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra”.

 

Men en profet gör så mycket mer. Han förmedlar och förkunnar Guds ord också i den aktuella situationen. Han varnar och manar till omvändelse när folket lämnat förbundsrelationen med Gud. Han förkunnar dom och frälsning.  Det beskrivs b la som att ”Herrens ord kom till..”  Det fanns många profeter i det gamla förbundet och Johannes döparen var den profet som fick bana väg för den Messias, som dessa profeterat om. NT avslutas sedan med en stor profetia, Uppenbarelseboken. 1:3 (som också är en apokalyptisk bok).

 

Det handlar om att när Gud ville uppenbara sig själv, sin vilja och sin frälsningsplan, så utvalde han människor till att vara hans talesmän och förmedla detta. Det skedde på olika sätt. Oftast beskrivs det just som att Herrens ord kom till dem eller de fick visioner och syner. Profeterna bar också fram profetiska ord till andra folk och nationer i avgörande skeenden i historien. Gud har verkat i historien när han utvalde Abraham och av honom gjorde ett folk som skulle vara hans på ett speciellt sätt. Han fick också löftet om landet, och därmed skulle många folk komma att påverkas av Guds handlande genom och för sitt folk.

 

Jag ska längre fram säga något om Moses, Samuel,  Elia, Elisa och vidare till skriftprofeterna, Daniel och sedan till Nya Testamentet och profetens roll där och i församlingen. Det är ett mycket stort ämne så det kommer att bli schematiskt.

 

 

+++

 

Eftersom ämnet är så stort att jag måste koncentrera mig på NT till att börja med. Det finns ju många profetior om Jesu Kristi första ankomst till jorden i GT och som vi sett fullbordas i NT. Sedan finns det andra som handlar om hans återkomst vid tidens slut, som väntar på sin fullbordan. Det finns även profetior som handlar om händelser som kommer att känneteckna tiden före Jesu återkomst, och de kan ha en flerfaldig uppfyllelse i historien.

 

Det gäller särskilt profetian om ”förödelsens styggelse” i Daniels bok, b la 11:31. Jesus själv refererar ju till profeten Daniels utsaga om denna i Matt 24:15, som ett avgörande tecken på den stora nöd som skall komma. Daniel var verksam under 500-talet i Babylon och skrev ner profetian då. Den fick  delvis  en uppfyllelse redan efter ett par hundra år. Det skedde när Antiokus Epifanes IV vanhelgade templet i Jerusalem och invigde det till Zeus genom att  offra ett svin på altaret.

 

I detta fall fungerar profetian som en förebild till händelser som kommer att inträffa, dels i historien, dels vid tidens slut. Det finns också profetiska typer och mönster som tex beskriver den Laglöse. De kan också delvis  ha fått en partiell  uppfyllelse innan själva personen får tillåtelse av Gud att träda fram och ha sin korta tid på jorden innan Jesus återvänder. Det kan alltså dels vara händelser, dels personer som fungerar som förebilder för Guds fiender, och för Guds folk som lever i tro och lydnad i alla tider.

 

 

 

 

II

 

Det är viktigt att lyfta fram hur NT ser på profetior i Skriften och jag citerar här ett par verser från Petrusbreven och tar med hela sammanhanget. Det handlar om frälsningen, Bibelns egentliga budskap och ämne.

1 Petr: 3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp,4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. 5 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden. 6   … 


Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få.
11 De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. 12 Och det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, predikade evangeliet för er. Och detta önskar änglarna att få blicka in i.

Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät. 17 Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.”18 Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget. 19 Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. 20 Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. 21 Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.” (2 Petr 1)

 

Det är några viktiga punkter här som Petrus på ett suveränt  sätt sammanfattar i dessa verser.

 

GT handlar om ytterst frälsningen och det är vad profeterna sökte och forskade efter. De profeterade om den nåd som vi skulle få. De undersökte i vilken tid det skulle ske. Det var Kristi Ande som verkade i dem när de förutsade Kristi lidande och härlighet. De betjänade oss genom detta, vi som fått höra och se det som profeterna förutsade. Guds Son själv var alltså verksam genom sin Ande i denna process så långt innan han föddes till jorden som Jesus av Nasaret. Det uttrycker Bibelns undervisning om den andre Personen i den heliga treenigheten, Sonen. Han är Gud och har därför alltid existerat med och hos Fadern i Andens enhet.

 

Det är mäktiga ord och för att förstå djupet i dem kan man konstatera att Kristi Ande verkade genom dessa utvalda män för att förmedla profetiorna om honom själv och den nåd som skulle leda till det stora befrielseverket, frälsningen. Här blir förhållandet mellan GT och NT tydligt. Hela Bibeln handlar om frälsningen, hur Gud påbörjade arbetet med mänsklighetens räddning från början och genom historien. Han låter sina profeter förutsäga den för att sedan förverkliga och fullborda den genom Jesus Kristus, vilket i sin tur apostlarna förmedlar, drivna av samma Ande.

 

+++

 

bibeln

 

 

Del III

 

Det helt unika med Bibeln är ju att vi har historien nedskriven innan den sker. Gud har förutsagt vad som kommer att hända. Därför skrev profeterna i förfluten tid, som om det som egentligen skulle ske långt fram i tiden, redan hade skett.  Det som var framtid på profeternas tid, när de på Guds uppdrag förutsade vad som skulle hända, har blivit vårt förflutna.  Vi betraktar ju samma händelse och samma personer från de två olika tidsmässiga utgångspunkterna av förutsagt och uppfyllt. Det gäller en av historiens viktigaste händelser, när Jesus dog på korset och uppstod. Det förutsade profeterna, utan att fullt förstå vidden av dess betydelse, och vi ser tillbaka på det idag som profetiornas fullbordan.

 

Men när det gäller framtiden är det svårare att i detalj förstå den profetiska tidsskalan innan Jesus kommer tillbaka. Det finns olika meningar om hur de aktuella bibeltexterna ska tolkas och framför allt när det som beskrivs ska inträffa. Det finns spridda pusselbitar i olika bibelböcker och det viktigaste är att försöka sammanfoga dem till en helhet utan att överspekulera och göra upp detaljerade scheman. Nycklarna till förståelsen finns i att läsa de apokalyptiska texterna tillsammans.  Enskilda bibelverser ska tolkas tillsammans med  andra verser och i ljuset av Bibelns helhet. Allt hänger ihop. 

 

Vad vi vet, utan minsta skugga av tvivel, är att vår Herre Jesus Kristus snart kommer tillbaka men inte exakt när och hur allt ska gå till innan. Gud handlar på lite olika sätt i förhållande till församlingen, till Israel, och till världen och dem som står honom emot. Det gäller att se detta och ändå hålla samman skeendet.  Vi vet dock tillräckligt för att kunna vara förberedda och fortsätta göra hans vilja till dess: be och sprida evangeliet till all folk, betjäna och välsigna.

 

Från Första Moseboken till Malaki i Gamla Testamentet handlar det om Gud som i ord och gärningar förbereder för sin Sons ankomst till världen. Där kan vi i profetiska förebilder se de klara konturerna av honom som skulle komma med en bestämd uppgift att uppenbara Fadern för oss och undanröja hindren för vår gemenskap med honom. För oss som har facit i handen är de tydliga.

 

Vi har både Gamla och Nya Testamentet och kan kontrollera allt som gått i uppfyllelse under historien och allt som återstår att ske i den sista tiden. För dem som levde på Mose, Davids, Jesajas eller Daniels tid var det annorlunda. De kunde inte se annat än glimtar av det som skulle följa efter Messias död och uppståndelse, hur upprättandet av Guds rike i slutet av historien skulle föregås av mer än tvåtusenårig period som är församlingens tid och som kallas ”hedningarnas tidsålder”.

 

Bibelns författare var judar och GT skildrar Guds handlande med det folk som utvaldes att tillhöra honom. Deras fokus var på Israels upprättelse och Guds synliga rike efter fördrivning, förstörelse av templet i Jerusalem som i sin tur var resultatet av den sorgliga rundgång av avfall, dom, omvändelse och upprättelse som präglat deras historia. Deras fokus var också på Messias, som skulle åstadkomma denna upprättelse när han regerade i det synliga riket. Riket och Messias hör ihop och förväntningarna var av olika slag i i den intertestamentala perioden.

 

I Bibeln som helhet kan vi se de tydliga mönster som framträder från den första boken till den sista. Det ger en klar bild av hur Gud håller dom över synd och gudlöshet, samtidigt som han räddar sitt folk. Han dömer de ogudaktiga och obotfärdiga syndare som vägrar att omvända sig, och räddar dem som lever i tro, lydnad och gemenskap med honom.

Gud vet från begynnelsen vad som kommer att ske i historien och han använder sina förberedda och betrodda tjänare att kungöra sin vilja och beslut.

 

 

+++

Del IV

 

 

livingwater2

 

Jag fortsätter med profettjänsten i det nya förbundet.

Jesus Kristus var den Profet som Mose talade om : En profet lik mig ska Herren din Gud låta uppstå åt dig bland ditt folk, från dina bröder. Honom ska ni lyssna till. (5 Mos 18:15).

Jesus var naturligtvis unik eftersom han uppenbarade Gud i sin egen Person, i sina ord och gärningar. Som Guds Son gav han det fullkomliga vittnesbördet om vem Gud är. Han är ju så mycket mer än bara en profet, men ändock hade han det yppersta profetämbetet i historien.

I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, 2 men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. 3 Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden. (Hebr 1)

 

Jesus uppenbarade inte endast vem Han själv var från begynnelsen och därför vem Gud verkligen var och är, Fadern som sände sin älskade Son till världens frälsning, utan också vad som skulle i framtiden, ända till tidens slut. I sitt eskatologiska tal förberdde han sina lärjunar i alla tider på vad som ska ske och hur vi ska undgå att bedras och komma på fall. Jesu vittnesbörd är ju profetians ande (Upb 19:9) och därför han Han inspirerat alla profeter genom historien att förebåda och beskriva sin egen ankomst, eller sina två ankomster bättre sagt.

 

Första gången kom Jesus som Herrens lidande tjänare som ödmjukade sig och dog för hela världens synd,   och vid sin ankomst vid tiden slut kommer han som den uppståndne segerfursten Herren och Kungen. Då ska alla se det som redan är ett faktum , den verklighet som ännu är fördold för världen, att Jesus Kristus har all makt i himlen och på jorden och att alla knän ska böjas för honom och alla tungor bekänna att han är Herren.

 

+++

 

När Jesus återvänt till sin Fader efter uppståndelsen och himmelsfärden, utgjöts Anden och därmed kunde Jesu allomfattande och fullkomliga tjänst som apostel, profet, lärare, herde och förkunnare leva vidare i församlingen, visserligen genom bristfälliga och svaga kärl som alla människor är. Men genom de tjänstegåvor Herren tillsätter i församlingen och genom de gåvor Anden verkar blir Kristi kropp uppbyggd och den värld som Gud älskar kan nås med evangelium. Behoven är så många och nöden stor på alla sätt.  Därför behöver vi Andens kraft och gåvor. De ges till alla troende och är inte reserverade endast för profeter. Det finns också i vår tid människor som är kallade att vara profeter, Herrens språkrör och sändebud på ett speciellt sätt, men det är mer ovanligt och måste prövas noga.

 

Anden verkar för att vittna om Jesus som den enda vägen till Gud, som ger förlåtelse, upprättelse och nytt liv. Hans och vår uppgift är att förhärliga Herren Jesus och leda människor till Frälsaren, peka på korset och hoppet om evigt liv.

 

Av oss själva kan vi inte göra något, vi behöver Andens kraft att vara Jesu vittnen och förmedla hans ord, läkedom och hjälp till de som är villiga at ta emot. Vi uppmanas att ivrigt söka Andens gåvor (1 Kor 14:1), särskilt profetians gåva. Det finns ordningar för hur detta ske ska ske, i gudstjänsterna. Vi kan läsa om detta i 1 Kor 12, 14 och i Rom 12:3-8, och Efes 4:7-13.  Jag återkommer till detta.

 

Andens gåvor är just gåvor från Gud, de är ”verktyg” som Anden använder för att nå människor med sin kraft, sitt liv, sin kunskap, sin kärlek.  De är därför naturligtvis övernaturliga, men vi får på ett naturligt sätt ställa oss till förfogande och förmedla det Herren vill ge och göra. Människor t ex kan få ett kunskapens ord om en specifik situation som de behöver desperat hjälp med, en profetisk hälsning i förbönen, ett vidrörande som ger förbättrad hälsa, ett förmaningens och uppmuntrans ord, osv.

+++

 

Jesus var naturligtvis unik eftersom han uppenbarade Gud i sin egen Person, i sina ord och gärningar. Som Guds Son gav han det fullkomliga vittnesbördet om vem Gud är. Han är ju så mycket mer än bara en profet, men ändock hade han det yppersta profetämbetet i historien.

I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. 3 Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden. (Hebr 1)

Jesu vittnesbörd är ju profetians ande (Upb 19:9) och därför har han inspirerat alla profeter genom historien att förebåda och beskriva sin egen ankomst, eller sina två ankomster bättre sagt.

Hur kan Jesu död betyda något för mig idag? Adam och Kristus.

fra%cc%8age

 

 Jesu namn, Yeshua betyder”Herren räddar”.

Det är fundamentet i kristen tro: vi vet att vi är syndare som behöver bli förlåtna, räddade och försonade med Gud. Gud är helig och rättfärdig och vi kan inte genom vår egen ansträngning bli godkända inför honom. För att kunna ha gemenskap med honom måste det stora hindret, synden, tas bort. Det är något vi inte själva kan göra, utan bara Gud själv. Det är därför Guds Son blir människa för att kunna ta synden på sig och avlägsna den från oss för att vi ska räknas som rättfärdiga, få rätt ställning  inför Gud.

 

När Jesus dog på korset var det för alla människor och det blir tillgängligt för varje enskild människa när hon hör evangeliet, budskapet om att Gud redan fullbordat allt för henne vad gäller frälsningen. Det enda hon behöver göra är att tro och ta emot, acceptera och bejaka Guds beskrivning av vår situation, att vi behöver bli frälsta, och sedan ta emot Guds erbjudande när han söker oss. Det är nåd från början till slut, Gud gör det för oss av kärlek,  och verkar i oss så att vi kan tro på detta glädjebudskap.

 

+++

 

För att förstå den bärande tanken i Bibelns förklaring till detta ska jag göra en jämförelse, som vi alla kan känna igen oss i.

Alla människor föds in i en släkt, som redan har en historia långt tillbaka i tiden. Ingen väljer sin familj eller sin egen historia. Det är andra som under generationer har format den, på gott och ont. Den kan rymma sjukdom, brott, konflikter och alla slags problem som påverkat och påverkar alla, medvetet eller omedvetet. Att konstatera detta förringar inte den enskildes ansvar att välja men vi vet alla att vi är påverkade på olika sätt av vår familj och vår släkthistoria. Det kan vara en livslång kamp för den enskilde att övervinna det dåliga arvet, både det genetiska vad gäller fysisk och psykisk sjukdom, liksom det sociala och andliga arvet.

 

Vi kan ärva alla slags problem som vi inte själva alltså är skyldiga till. Det är våra tidigare släktingar som gjort sig skyldiga till något som vi får betala för på olika sätt. Det finns så många exempel på detta men det blir för långt att ta upp dem här. Var och en kan fylla i själv.

 

Det är precis på samma med mänsklighetens stora släkthistoria. Den började någonstans, med två individer som gjorde felaktiga val i ett livsavgörande ögonblick . Vad de gjorde påverkar oss än idag. En del slutar läsa nu eftersom det kommer att handla om de första människorna, Adam och Eva.  Adam betyder ”människa” och Eva ” moder till allt levande”, och därför handlar det också om oss själva.

 

Vi får i ljuset av det som hände i mänskllighetens begynnelse  rimliga förklaringar till varför det finns ondska, lidande och orättvisor, och även varför det finns godhet, kärlek och strävan efter rättfärdighet. En del nöjer sig med en evolutionär förklaring, andra söker svar i filosofi, religion, ateism eller humanism. Men de ger varken svar, lösningar eller möjligheter till verkliga förändringar. Vi är skapade av Gud och ingenting annat än han själv kan möta alla våra djupaste behov av verklig förändring och upprättelse.

 

+++

 

Bibeln ställer fram just Adam, Människan, som gjorde något som påverkar alla andra ”adamiter” i denna långa släkthistoria. Han begick ett brott som vi får leva med konsekvenserna av, trots att vi inte är direkt skyldiga. Men eftersom vi är ”Adams släktingar” liknar vi honom i det att vi också syndar.Vi vet vad som är fel, för att det finns något som är rätt. Detsamma gäller för sanning, godhet, rättvisa. All moral vilar på förutsättningen att det finns något absolut rätt, gott och sant.

 

Som det i alla mänskliga samhällen finns en lag som man vid överträdelse blir bestraffad för, finns det en universell lag, instiftad av skaparen, Gud själv. Hans budord, hans lag var avsedd att skydda det liv och de goda ordningar han skapat. Den skulle befästa gränserna för det goda, sanna och rätta. Men den första Människan överträdde Guds bud och det resulterade i det som Gud sade skulle hända: död. Överträdelsens eller syndens lön var och är döden.

Döden betyder mer än bara fysisk död, att döden trängde in i Guds skapelse och förkortade livet. Det innebär framför allt separation från Gud själv, Guds liv. Människan förlorade gemenskapen med Gud och därmed sin egen härlighet, mening och mål som hans avbild. Vi föds alla till världen som är präglad av detta: främlingsskapet inför vår Skapare, våra själviska begär, våra svagheter.

Varje människa är samtidigt själv ansvarig. Vi ärver inte deras synd utan begår synd och överträdelse på eget initiativ. Det är möjligt att ha med dessa båda perspektiv, att vi som människor både är påverkade av den större existentiella situationen och vårt individuella ansvar.

 

+++

 

 

Som människor, ”adamiter”, föds vi in i denna släkthistoria som  präglats av den förödande överträdelsen och alla konsekvenser den fick i form av uppror, lögner, svek, själviskhet, stolthet, högmod, onda tankar och gärningar, lidande, skam, förkastelse, förtvivlan, meningslöshet, sjukdom osv osv. Vi kan inte själva befria oss från denna släktbörda utan någon annan måste lyfta av oss den. Det räcker inte inför Guds heliga och rättfärdiga domstol att hävda att vi gjort så gott vi kan, att vi duger som vi är, att vi i alla fall hållit några bud och inte begått de riktigt svåra brotten. Men om vi såg vårt tankeliv, våra attityder, själviskhet, bortförklaringar, självrättfärdigande i Guds skarpa sannings ljus skulle vi tystna och erkänna att vi har syndat.

 

Men vi försöker ursäkta och försvara oss själva när samvetet anklagar oss och när vi blir överbevisade om att vi inte kan uppfylla Guds fullkomliga lag fram till den avgörande punkt då vi ger upp och erkänner att Gud har rätt. Vi kan inte ens alltid göra det vi vet är rätt och vill. Paulus beskrivning av vår belägenhet kan vi alla känna igen oss i:

15 Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god.

17 Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 18 Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. 19 Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig.

21 Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. 22 I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, 23 men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp.

24 Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? 25 Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! (ROM 7).

 

Nu ställer Bibeln fram en kontrast till Adam och hans överträdelse: Kristus, ibland kallad den andre Adam. Den andre Adam hade den unika möjligheten att ställa allting till rätta eftersom han både var Gud och Människa i en och samma person. Som människa  uppfyllde han lagen för oss alla, som Gud förlät han oss våra synder. Men inte bara det. Han tog även på sig alla människors personliga överträdelser och synder och blev straffad i vårt ställe på korset. Som rättfärdig och helig måste Gud döma synden. Annars skulle han själv vara orättfärdig om han tillät ondska och lagöverträdelser.

 

Men bara han själv kunde göra det. Ingen människa har ju någonsin kunnat leva utan att synda. Därför blev Guds egen Son människa för att i Adams ställe leva fullkomligt rättfärdigt i lydnad för lagen. Genom att leva fullkomligt rätt och förlåta oss för att vi levt fel och i sin kärlek ta vår synd på sig, kunde han omintetgöra orättfärdighetens, ondskans och dödens makt.

Gud Fadern bekräftade denna Jesus seger genom att uppväcka honom från de döda och låta en helt ny tidsålder begynna, som började med uppståndelsen och slutar med Jesu återkomst till jorden och ett synligt Guds rike. När tiden är inne kommer Guds rike som ännu bara är inom oss att bli helt synligt och uppenbart. Gud har en plan som han genomför från början till slut.

 

Det är och förblir ett mysterium hur det kunde ske, att Jesus för 2 000 tog din och min synd på sig och kan vara svårt att förstå men inte desto mindre är det sant. Vi kan inte förstå en sådan kärlek. Kanske kan vi anan något av djupen i denna kärlek, om vi älskar någon väldigt mycket. Då tänker vi ibland att vi skulle vilja ta på oss den sjukdomen  eller den plåga som förstör den älskades liv för att hon/han skulle slippa.

 

Inför Guds domstol, när Lagen anklagar oss, är Jesus Kristus vår försvarare. Han har betalat priset för vår synd och yrkar på frikännande.  Gud Fadern vill ju låta oss gå fria från evigt straff för våra överträdelser och evig död. Han sände ju sin egen Son just för att dö för oss och i vårt ställe ta straffet, när Guds dom gick över synden som Jesus av kärlek tagit på sig själv. Hans mål var att få oss tillbaka till sig själv, till att leva i gemenskap med honom och det blir en verklighet när vi får denna mäktiga syndernas förlåtelse och nytt liv i Kristus.

 

Den text som beskriver detta är också av Paulus, i Rom 5: 12- 21 och i 1 Kor 15. Jag citerar dem inte här i sin helhet men uppmuntrar till läsning och återkommer vid andra tillfällen till detaljstudium av dem. Några verser måste dock med från Rom 5 :

 

Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. 16 Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. 17 För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus?



18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. 19 Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.

 

 

I Kristus skapas och formas en ny mänsklighet. Vi får en ny identitet i honom och blir välsignade med hans goda arv. Gud överför oss från Adams släkt till Kristus, och vi tillhör då  Guds stora, räddade familj. Vi får tillräkna oss hans rättfärdighet när vi blir anklagade av Lagen. Vi behöver bara tro på det han gjort för oss och leva för Guds rike. Jesus har upphävt förbannelsen över Adams släkte.  Vi kan välja att säga ja till detta erbjudande när Gud söker oss och låta oss födas på nytt in i Kristus och leva som välsignade och upprättade människor.

 

Det är på detta sätt Bibeln beskriver de två möjligheter det finns att vara som människor, i Adam eller i Kristus. Vi föds in i Adams släktled, och får gåvan att andligt födas på nytt och bli nya skapelser i Kristus. Vi tas från mörkrets välde i i den Älskade Sonens rike. Vi får leva i och av den uppståndne Herren Jesus Kristus, i hans kärlek, i den frihet han skänker.

Verkligheten och språket. Del I-V

 

Vårt vackra hem i kosmos.

 

 

Del I.

 

Detta är det första av flera inlägg i en serie om vad verkligheten är och hur vi  förhåller oss till den i och genom språket.  Reflektionerna kommer att utgå från ett par centrala bibelställen:  b la skapelseberättelsen, Johannesevangeliets prolog , Hebreerbrevet 1 + 11 och Kolosserbrevet. Det är naturligtvis ett omöjligt projekt, men jag  avser bara att skissa ett utkast till hur man kan tänka om detta utifrån Guds eget Ord.

 

Gud själv är upphovet till all kommunikation. Han gav oss gåvan och förmågan att tänka, tala och skriva. Vi skapades till hans avbild och det betyder flera olika saker, men b la just detta att vi är personer som förmår relatera till Gud och andra människor och att kommunicera på ett djupt meningsfullt sätt.

 

Kommunikation förutsätter relation. Det är också grundläggande och givet i skapelsen. Gud själv är i sitt väsen en enhet av kommunicerande personer i en relation till varandra. Gud är livets och kärlekens källa och även upphovet till förnuft och språk, kreativitet och skönhet. Det är ett mysterium som vi inte förstår hela vidden av.

 

Den andra personen i Gudomen är Sonen, som i Johannesprologen kallas Ordet. I Guds eget inre liv finns alltså språk, förnuft, gemenskap. Vi skapas till Guds avbild och avbilden är Sonen, Ordet. Därför skapas vi till språk, förnuft, kommunikation och gemenskap med Gud. Vi är skapade genom Guds Ord och till Honom, Sonen.

 

15 Paulus skriver i Kol 1 :Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, 16 för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. 17 Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom.


 

+++

 

Vad är då verkligheten?

 

Det är omöjligt att redogöra för de filosofiska resonemang som människor skapat i historien för att förstå detta. Men Bibeln ger oss en absolut grund att bygga vidare på: Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt. 4 ”

 

Det vi kallar verkligheten, den yttre världen i stort, och den inre världen som är vårt medvetande,  har inte sig själv som upphov. Världen har skapats genom ett ord från Gud. Ett ord från Gud är osynligt liksom Gud är osynlig för blotta ögat. Det är en andlig immateriell verklighet bakom det vi ser och som vi inte har direkt tillgång till, eftersom vi som fysiska varelser är begränsade av tid och rum. Ett sätt att få kunskap om detta är genom språk som rymmer information och mening. Det är vad den bibliska uppenbarelsen handlar om: Gud talar vårt språk och visar vem han är i ord och gärning.

Vi skulle inte veta något om Gud om han inte själv talat. Hans ord är i sig så mäktigt att det skapade universum och där finns kodat all information för livet i dessa enorma mångfald och rikedom. Guds Son, Ordet som blev människa, talade och förmedlade liv, skapade liv och gjorde det möjligt för oss att tala med Gud.

 

Språk utgör en slags brygga mellan den immateriella världen och den materiella. Språket binder dem samman. Vi kommunicerar med ”verkligheten”, både den osynliga och synliga, via språk, som i sin tur gestaltar tankar och föreställningar. Den naturliga varseblivningen förser hjärnan med sinnesintryck som vi bearbetar och kategoriserar.

 

Att det ö h t är möjligt att ha denna kommunikation bero på att vårt medvetande är avpassat och anpassat till omvärlden, det inre och yttre korresponderar alltså. Det sker ett intrikat och komplicerat utbyte från början av våra liv med människor i vår omgivning, först i en snäv cirkel och sedan i en allt vidare. Språkförmågan är medfödd och när vi så småningom erövrar språket har vi också erövrat kunskap om världen. Man kan notera att Gud gav Adam uppdraget att namnge djuren, som han var satt att råda över. Människan skulle på något sätt vara delaktig i denna viktiga process som just består i att integrera omgivningen, ge plats åt ting och företeelser i det egna medvetandet och därmed skapa relation och kommunikation.  Men de första människorna fick inte rätten att definiera vad som var sanning, rätt och gott. Den rätten var och är förbehållen Gud själv. Men det är en annan historia..

 

+++

 

Det intressanta med språket är att det till stor del består av metaforer, bilder och symboler när vi kommer upp på en högre nivå än att enbart benämna konkreta ting. En symbol representerar något annat, det kan vara ett abstrakt begrepp en egenskap, företeelse, fenomen eller en idé. Ordet kommer från grekiskans συμβάλλω, kasta tillsammans med, föra samman, förena. Substantivet används vad jag vet inte i NT. Betydelserna av verbet är annars konkreta: det handlar om att begrunda, möta, konferera, hjälpa.

 

Språket som innehåller så många bilder och symboler, vilket även gäller gäller det bibliska språket, fungerar kanske på det sättet att Guds osynliga sanningar förs samman med bilder för dessa som vi kan förstå, vilket då förbinder oss med denna verklighet. Alla slags språk innehåller symboler, även det vetenskapliga.  Bilder, symboler beskriver, översätter och förmedlar det osynliga till språk som gör det möjligt att begripa.

 

Vi lever som sagt i, av och genom språket. Språket, vare sig det uttalas eller förblir inombords i formen av tankar, utgör själva vår existens som människor.   Det går inte att ens föreställa sig ett liv utan tankeverksamhet och språk. Det som skulle bli kvar är rent biologiska aktiviteter. Vi utgör ju en helhet av kropp, själ och ande, som interagerar och påverkar varandra och allt hålles samman av vårt medvetande som består av perception, tankar, reflektion och som är uppbyggt av språk.

 

När det gäller relationen med Gud grundas den inte enbart på ord utan också i Ande och närvaro. Gud är Ande och har skapat oss för gemenskap med sig själv, sitt eget liv, i Ande och sanning. Vi kommunicerar med Gud med ord, men också genom att bara vara hos honom, ta emot och lyssna, utgjuta vårt hjärta inför honom i djupaste förtrolighet. Men det är alltid Ordet och Anden tillsammans. Anden verkar genom Ordet, Ordet förmedlar Guds liv, det andliga livet. I relationen med Herren är båda lika viktiga.

 

 

Guds verklighet

 

Gud som skapare är skild från sin skapelse. Han är Ande, evig, med liv i sig själv, fullkomlig på alla sätt, obegränsad i kraft, vishet och makt osv osv. Han skapar som evig Ande genom sitt Ord, se 1 Mos 1 och Joh 1 och Kol 1:15-17.  Han behövde inte något annat för att skapa allt.

 

När Gud talar är orden ett med honom själv och alltså fyllda av det orden utsäger, av skapande kraft. Gud skapar genom att tala och det är endast han som har den makten. Orden innehåller informationen, meningen och avsikten med det han vill skapa. De ord Gud använder är helt unika: de är ett slags kompakta energipaket som innehåller det ordet utsäger och skapar det. Det skiljer Gud från oss att han skapar genom att tala. Det kan vi aldrig göra. När Gud säger: ” Varde ljus” innehåller de orden informationen om ljuset, ja ljuset självt.

 

När Gud sedan fortsätter sitt skapelseverk talar och gör han det han vill ska ske, och det sker.  Gud skapar alla de yttre förutsättningarna i universum och på jorden för att vi ska kunna leva där. Människorna skapas på ett unikt sätt som Guds avbilder, hans representanter på jorden med för oss unika förmågor till kommunikation, intelligens, skapande osv. Vi blev skapade till Guds avbild i och genom Ordet  och det var meningen att vi skulle fortsätta att leva genom Ordet.

 

Gud ser naturligtvis skapelsen på ett helt annorlunda sätt än vad vi kan göra. Vi är helt begränsade i vår förmåga att uppfatta ”hela verkligheten” eftersom vi är underställa naturlagarna, bundna av tid och rum och har en ”relativ” utgångspunkt för allt. Gud är absolut i alla betydelser eftersom hans kunskap, vishet och makt är fullkomlig, obegränsad. Därför har han också den absoluta rätten att bli åtlydd när han talar. Han som  är upphovet till verkligheten,  definierar då också vad den är.

 

Sammanfattning: det synliga var inte det primära, det blev till av den osynliga, immateriella verkligheten som ÄR Gud. Gud talar och formar sin skapelse och oss på ett unikt sätt. Därför talar och agerar vi också, som Guds representanter på jorden. Den andre personen i gudomen som NT uppenbarar för oss, är Ordet, som blev människa. Vi är skapade till hans avbild, i och genom detta Ord. Därför är ordet om honom centralt för vårt liv som människor och språket något vi fick med oss i Guds skapelseakt. Verkligheten är inte bara den synliga, materiella världen som styrs av naturlagar utan likaväl den osynliga, som styrs av ord. Likväl vet vi att han ”uppehåller allt genom sitt mäktiga ord” (Hebr 1: 3b). Gud inte bara skapar genom sitt Ord utan uppehåller hela skapelsen genom det och kommer att skapa nya himlar och en ny jord genom samma ord. Så vi lever genom, i och av detta Guds Ord.

 

 

skog i droppe

 

Del II.

 

 

I denna andra del funderar jag lite mer på begreppet verklighet utifrån mänsklig horisont för att i nästa del återvända till det bibliska perspektivet igen.

 

Vad tänker vi spontant på när vi hör ordet verklighet? Att det är något som finns på riktigt i motsats till något påhittat? Eller att det handlar om det som existerar i motsats till det som inte alls finns? Att verkligheten är det vi kan varsebli  i motsats till det vi inte kan uppfatta och därmed veta? Men betyder det då, att det vi inte kan uppfatta med våra fem sinnen inte finns? Nej, och detta visar tydligt dilemmat som vi omedelbart hamnar i: vi uppfattar en mycken liten del av den fysiska verkligheten och behöver både starka mikroskop och teleskop för att se in i det allra minsta och det som ligger många ljusår bort. Det räcker ändå inte för att förstå den komplicerade verkligheten på kvantnivå och ute i universum. Där behövs en helt annan teoretisk matematik för att formulera hypoteser om hur det förhåller sig.

 

Själva begreppet  verklighet på svenska ger inte så många ledtrådar till betydelsen. Det kommer antagligen från det tyska ordet Wirklichkeit, som är en översättning av latinets realitasDet blir mer intressant att titta just på latinet realitas och veritas,  som sedan används i engelska, franska. Där blir det tydligt att det handlar om det reella, det som är påtagligt, i motsats till fantasi, sken osv.

 

Det var ju de grekiska filosoferna som började formulera tankar om varandet, ontologin, och därmed verkligheten. Det finns begreppet för sanning, αλήθεια, som egentligen byter det som inte är dolt. Vidare  πραγμάτων , som vi känner igen från vårt svenska ord pragmatisk. Då betyder det saker, ting, det som är påtagligt. Detta ord används  också i Hebr 11:1, och här använder jag 1917 års översättning eftersom den är bättre: ”Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.” Det handlar då inte om fysiska ting i verkligheten som vi kan se, men osynliga ting, företeelser, som dock är lika verkliga som de synliga.

 

Här bortses från användningen av begreppet inom språkfilosofi, där det betyder något annat. Men slutsatsen blir, att det utifrån vårt eget sunda förnuft och de ord man språkhistoriskt har valt att använda för att beskriva verkligheten,  handlar om det som existerar, det som är. Sedan är det omöjligt att gå djupare in i denna filosofiska snårskog och analysera vad nu existens och verklighet betyder utifrån Aristoteles och andra tongivande filosofer. Ännu svårare blir det som sagt om vi skulle försöka förstå hur man naturvetenskapligt beskriver verkligheten.

 

 

För att sammanfatta: verkligheten är egentligen en beteckning på det som existerar i sin helhet, det som är.  Den omfattar både det vi kan uppfatta med våra sinnen och det vi inte kan uppfatta. Det handlar både om den synliga och osynliga världen. Den ska helst innefatta så många aspekter som möjligt, t ex andligt liv och tro, kunskap, vetenskap osv.  Vi är hela tiden som människor djupt involverade i verkligheten och det går inte att tänka bort oss i denna process. Anmärkningsvärt är också att Bibeln inte beskriver ”verkligheten” på ett teoretiskt, filosofiskt sätt alls. Det finns inget ord för det. Däremot får vi en beskrivning av Gud som skapare och därmed  verklighetens Herre, det universum han skapar och vilka vi som människor är i relation till just den värld han skapat. Det är verkligheten beskriven i praktiken, vår värld. Vi får veta det vi behöver veta även om det inte är ”hela verkligheten”.

 

Verkligheten är nära förbunden med sanningen, med det som är och på viket sätt det är. Annars lever vi i en osäker och påhittad värld. Vi måste komma överens om vad som är sant och verkligt för att inte hamna i en flummig subjektiv illusion. Då är det bra att utgå från det som ÄR objektivt sant. Det finns naturligtvis en inre värld som är ”verklig för oss” men den ska helst ha något med yttervärlden att göra ibland för att förbli sund. Men vi behöver vägledning från vår Skapare för att hitta rätt.

 

 

 

Adam-Gud-20071001141253

 

Del III

 

Innan jag avslutar dessa utkast med en sammanfattning i nästa del, måste jag först belysa något absolut fundamentalt. Vi kan inte veta något om en annan människa om hon inte talar och berättar om sig själv. Om vi vill veta något om den andre måste vi börja med att lyssna och ta emot. Annars lever vi i våra, ofta helt felaktiga, föreställningar om den andre. Det gäller för övrigt allt annat vi vill veta något om, vi måste ta reda på hur det förhåller sig, hur det verkligen är. Språk, kunskap, sanning, vetande och en korrekt verklighetsuppfattning hänger ihop.

Det gäller särskilt Gud. Vi skulle inte veta något om honom om han inte hade talat om det själv. Det oerhörda är att han verkligen gjort det och många vet att jag nu tänker på det vi kallar ”Guds självuppenbarelse” i Bibeln. Gud har tagit initiativet till att berätta om sig själv, vem han är, hur han tänker och agerar. Det är verkligen en helt unik samling vittnesbörd om att Gud meddelat sig själv med oss. Problemet är annars att människors felaktiga föreställningar om Gud har skapat falska gudsbilder och många religioner, som inte bygger på sanning och vetande från Gud själv.

 

Det verkar nämligen som att vi inte kan ha direkt kommunikation med en annan människa, Gud eller någon naturlig företeelse i vår värld annat än genom en slags förmedlad kunskap i ”andra hand” . Det kan låta krångligt och något som filosofer grubblat över, om vi kan nå ”tinget i sig” eller om det inte sker just genom en representation av tinget, människan, eller Gud, genom språk i vid mening i vårt medvetande. Detta språk innefattar då det vi kan veta och känna till, det som stämmer överens med själva ”tingets väsen” så långt det är möjligt. Det finns visserligen oerhört starka upplevelser och erfarenheter av enhet med Gud, en älskad människa eller naturen. Det är då ofta ordlöst och direkt, ”ande mot ande”. Men det är ett annat ämne.

 

Språket är i alla fall så mycket  mer än bara orden och handlar mer om kommunikation i bredaste mening. Det innefattar känslor, intuitiv kunskap, vishet, erfarenhet, gemenskap, förståelse, vetande osv. Därför är det genom denna avgörande och dominerande förmåga som vi relaterar till verkligheten, vår omvärld, oss själva, andra och Gud. Vi kan inte omfatta Gud eller ta emot honom ”oförmedlat”, som han ÄR I SIG, utan det förmedlas genom ord, och då särskilt Ordet, som blir människa i Sonen, Jesus Kristus.  Det sker alltså  genom att han talar och vi är skapade att ta emot det han säger så att det blir begripligt, levande och verkligt för oss. Det han säger blir vår verklighet.

 

+++

 

Det är alltså  lätt att konstatera att varken naturvetare eller filosofer kan ge en sammanhängande och övergripande bild av vad verkligheten är eller består av, och lika lite om hur språket egentligen fungerar. Man har alltid tänkt mycket över detta och det fortsätter, särskilt i vår tid när frågorna kring vad medvetande är fått en central betydelse. Man försöker även koppla detta till kvantfysiken. Det hänger ihop på ett förunderligt och spännande sätt.

 

Det är så självklart att vi alla lever i verkligheten och använder oss av språk, men det blir komplicerat när man ska beskriva hur det hänger ihop. Därför är det fullt möjligt att också utgå från hur Bibeln beskriver detta för att försöka förstå vad det djupast sett handlar om. Gud skapade allt som finns, dvs.   universum, hela verkligheten och den består av allt som finns i det synliga materiella universum (även om det mesta är osynligt)  från kvarkar till galaxer, och det som finns i  våra inre  osynliga värld. Han gjorde det genom sitt Ord och det betyder mer än språk. Det betyder genom sitt förnuft, med en plan, en avsikt, en mening. Begreppet Logos,  är så rikt  och jag har skrivit om det här :https://alefochomega.com/2015/11/22/ord-sprak-och-ordet/. Man kan skriva om det så här t ex:  genom sitt ”förnuftiga Ord som rymde Livets Kod till det som existerar.”. Det innebär att vi är skapade av detta ord och lever som människor i och genom ord.

 

Var och en av oss är en liten del i detta stora. Han gav de första människorna språket så att de från början kunde kommunicera på ett begripligt sätt med honom och varandra. Språket kunde redan från början förmedla saklig information, värderingar, vilja, mening, betydelse, hela skalan av känslor, tankar och självreflektion som utmärker vårt medvetande och som pågår hela tiden. Vi vet alla att tankeverksamheten aldrig upphör, inte ens på natten när vi sover och drömmer, och det ska den inte göra.  Våra tankar är av samma ”stoff” som språk men de är outtalade.  De kan också uttryckas i bilder, förnimmelser, intuition som är mer ordlös. Men allt bygger på språk, vi lever i, genom och av språket som människor.  Ord beskriver, uttrycker, uppmanar, vägleder, påverkar känslolivet. Ord uttrycker också det osynliga, alltså våra tankar och känslor. (Vi bortser från kroppsspråket och andra typer av språk).

 

Vi använder oss av metaforer för att göra abstrakta saker begripliga. Om vi tänker bort allt bildspråk det blir det inte mycket kvar. Bilden begripliggör det abstrakta. Vi använder det för att jämföra, beskriva på ett målande sätt. Bildspråk gör att många saker kan uttryckas på ett både intellektuellt plan men samtidigt känslomässigt och även andligt. Bildspråk och symboler kan sammanfatta komplicerade och mångtydiga sammanhang på ett unikt sätt.

 

Språket förutsätter denna inre tankevärld, som gestaltar omvärlden, det yttre och synliga för människans inre värld. Det yttre representeras i den inre världen av språk i bred mening,  abstraktioner och begrepp, bilder och mönster, vetande och erfarenhet. Språket blir alltså som en bro mellan det osynliga och det synliga, de två ”sidor” som verkligheten består av. Utan språk skulle vi inte ha kunskap om yttervärlden och inte kunna förhålla oss till den utifrån oss själva.

 

Vi är i alla fall djupt involverade i verkligheten genom språket. Det är omöjligt att tänka sig ett liv utan språk. Det formar vårt liv på alla områden, förser oss med redskap för att förstå omvärlden varandra och oss själva. Det är den mänskliga sidan av saken som vi alla kan tala om och relatera till. När det gäller den osynliga andliga verklighet som är Guds, kommer jag att säga lite mer om det i nästa del.

 

 

 

sinai

 

Del IV

 

Guds verklighet

 

I den sista delen återvänder jag till Gud och hur vi förhåller oss till honom.

 

Gud är den yttersta verkligheten, som allt och alla förhåller sig till genom att vara skapade av honom.   Han är evig och har varken början eller slut. Innan han skapade allt som nu finns och utgör verkligheten, existerade han i evighet i sin verklighet. Han själv är den stora verkligheten, den som ÄR; livets, kärlekens och sanningens källa.

 

Gud är den absoluta verkligheten och personlig skapare,  den Verklige, som vi förhåller oss till som skapade varelser. Därmed definierar han också vår verklighet. Han sade vad som var gott, rätt och sant för oss och i enlighet med sin vilja. Vi vet att vi människor har avvikit från detta vilket orsakat stora problem moraliskt, intellektuellt, andligt. Det får konsekvenser när man tappar kontakten med själva upphovet till verkligheten, Gud själv, och det han kallar gott, rätt och sant.

 

Vi förstår genom den uppenbarelse om sig själv Gud meddelat, att han är Liv och skapar liv i dess ofattbart rika mångfald. Han är kärlek och skapar oss till sin avbild. Han är det högsta förnuftet som inrättat universum med dess finjusterade lagar. Det vi säger om Gud beskriver honom men vi förstår inte den fulla verkligheten bakom orden eftersom vi aldrig kan omfatta Gud. Vi är av tid och rum begränsade skapade varelser, som kommer att behöva hela evigheten för att börja förstå hans majestätiska höghet och härlighet. Men det börjar här och nu. Vi börjar lära känna honom. Hans ord, hans rike har kommit till oss i vår värld.

 

Bryggan mellan verkligheterna är även här språket. Kommunikationen mellan den osynliga världen, Guds verklighet, och den fysiska värld vi lever i, sker genom språk. Gud talar ord som når oss och är begripliga. I den första delen utgick jag från Bibelns egen definition : ” Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något osynligt”  (Hebr 11:3). Vår verklighet, den synliga världen skapades inte av sig själv utan genom ett ord från Gud. Det blev till av något osynligt, ett ord från Gud alltså. Guds tal frambringar det skapade och språket förenar det osynliga och det synliga, de två ”sidor” som verkligheten består av. 

 

Dessa ord är då fyllda med honom själv, hans Ande. Orden förmedlar kunskap om och delaktighet i Guds eget liv. Gud är ett med sitt Ord så när vi tar emot hans ord möter vi Gud själv. Därför är det så viktigt hur vi förhåller oss till hans ord som det är förmedlat i Bibeln. Vi får tydlig vägledning i skrifterna men inte bara teoretisk kunskap utan blir uppfyllda av Guds slags liv, hans verklighet. Gud verkar genom sin Ande och sitt Ord för att uppehålla skapelsen och för att föra oss tillbaka till sig själv. Vår Gud är en i högsta grad kommunicerande Gud. Han har talat och han fortsätter att tala till oss på olika sätt. Vi är skapade så att det går att höra och förstå.

 

Villkoret är att vi inte förfaller till att söka förbindelse med andra andliga makter. Vi måste lyda och leva efter det första budordet: ”Ni skall inte ha andra gudar vid sidan av mig”. Gud har som den ende sanne Guden absolut rätt till detta anspråk, att vi håller oss enbart till honom och hans ord. Det är för vårt eget bästa. Han som vår skapare vet vad som är bäst för oss.

 

Gud är naturligtvis osynlig för våra fysiska ögon men inte för vårt hjärta och vårt förnuft. Hans natur, hans personlighet präglade det sätt på vilket han skapade och det färdiga resultatet, den makalöst vackra och intelligent uppbyggda planet vi lever på. Relationen med Gud var från början baserad på ord: Gud talade till dem han skapade och de förstod vad han sade.  De fick sitt liv bokstavligen ur hans hand direkt och skulle leva av det han sade, vilket symboliseras av livets träd i lustgården. Gud gav dem allt de behövde fysiskt, själsligt och andligt. De var skapade som en helhet och som sådana var de ämnade att på alla nivåer ta emot liv, kunskap, kärlek och vishet från honom för att leva som de människor Gud ville att de skulle vara och fullgöra sin uppgift att arbeta för honom. Efter de första människornas svek och genom hela historien, har Gud fortsatt att verka på samma sätt. Han kallar människor som han talar till och förmedlar sitt ord igenom. Det är Abraham och hans efterkommande, Moses, Josua, profeterna, evangelisterna, apostlarna. En avgörande händelse är det som skildras i Moseböckerna, när det folk Gud utvalt fick Lagen, som omfattar mycket mer än själva budorden. Det är hela Guds undervisning om ett förhållningssätt att leva i förbund med honom, som från människans sida ska präglas av tro, kärlek och lydnad.

 

Vi ser alltså detta tydliga mönster: Gud skapar och verkar genom sitt ord. Han uppehåller allt med sin makts ord och allt vad han sagt kommer att uppfyllas i sin tid. Hur kan det vara så? Guds ord är fyllt med liv och kraft som samtidigt skapar. På samma sätt som universum blev till och allt som finns, blev de första människorna till genom Guds tal och handlande. I pånyttfödelsen sker samma sak: vi hör ordet om Jesus, evangeliet om frälsningen, tror på det och blir återigen delaktiga av Guds stora verklighet: Guds rike inom oss. Det finns många sätt att uttrycka detta stora mysterium på, att vi blir Guds barn, medborgare i hans Rike, att vi lever I KRISTUS. Men det sker genom alltid Guds Ord och Ande.

 

Guds tal

 

Vad betyder det att ”Gud sade”? Vi förstår vad det handlar om men det är samtidigt ofattbart hur det går till. Hur gör Gud när han säger något och skapar samtidigt? Det övergår vårt förstånd. Men det finns så  många exempel i Skriften på detta att det är svårt att välja. Här är bara ett exempel.

 

Jesaja 55:8-10

Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren . 9 Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.

10 Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar och ger säd till att så och bröd till att äta, 11 så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det. 12 

Psaltaren 33

8 Hela jorden ska frukta Herren ,

alla som bor i världen

ska bäva för honom,

9 för han sade och det blev till,

han befallde och det stod där .

 

Ett  illustrativt exempel är dels ur Femte Moseboken 30:11-20 och från  Romarbrevet 10 i Nya Testamentet, där det klart och tydligt står hur nära detta Guds levande och skapande ord är oss alla och hur stora konsekvenser det får hur vi förhåller oss till dem.

Ty det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig och det är inte långt borta. 12 Det är inte i himlen, så att du behöver säga: ”Vem vill för oss stiga upp till himlen och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?” 13 Ordet är inte heller på andra sidan havet, så att du behöver säga: ”Vem vill för oss fara över till andra sidan havet och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?” 14 Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan följa det.15 

Se, jag lägger i dag fram för dig livet och vad gott är, döden och vad ont är, 16 då jag i dag befaller dig att älska Herren , din Gud, att vandra på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rådslut, för att du må leva och föröka dig, och för att Herren , din Gud, må välsigna dig i det land dit du kommer för att ta det i besittning.17 Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra, och om du blir förledd och tillber andra gudar och tjänar dem, 18 så kungör jag för er i dag att ni förvisso skall förgås. Ni kommer inte att leva länge i det land dit du drar över Jordan för att komma och ta det i besittning. 19 

Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva,20 genom att du älskar Herren , din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Ty detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land somHerren med ed har lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.

 

++

Rom 10.

4 Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror. 5 Mose skriver om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller buden ska leva genom dem . 6 Men rättfärdigheten som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska stiga upp till himlen ? – alltså för att hämta ner Kristus – 7 eller: Vem ska stiga ner i avgrunden ? – alltså för att hämta upp Kristus från de döda.

8 Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta , alltså trons ord som vi predikar. 9 För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 10 Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 11 Skriften säger:Ingen som tror på honom ska stå där med skam . 12 Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. 13 Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst .

14 Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? 15 Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet!

16 Men alla ville inte rätta sig efter evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan ? 17 Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord.

 

 

Det handlar alltså ytterst sett om liv eller död, välsignelse eller förbannelse. Väljer vi att tro på vad Gud säger och tar till oss hans ord i hjärta och handling har vi den livgivande kontakt med Gud som utgör själva gemenskapen med honom. Gud, som är Ande, verkar direkt på oss och i våra liv och genom det skrivna och talade ordet. Det är ett välsignat liv. Det avgör även vår situation i evighetsperspektivet: vi får då leva hos Gud i evighet.

Väljer vi att förkasta vad Gud säger och det är vår uppgift att vara mottagliga när vi får höra det på  olika sätt, så får vi aldrig denna livgivande och frälsande gemenskap med Gud. Det är enligt Guds definition, död och förbannelse. Det avgör på samma sätt vår situation i evighetsperspektivet: vi kan och får inte leva hos Gud i evighet.

Gud ger sitt liv och sin frälsning helt gratis. Det kostade hans Son allt men det kostar oss ingenting annat än kanske vår stolthet, vårt högmod, vår självhävdelse som ändå bara förstör och förvanskar vår personlighet. Villkoren är att tro och överlåta våra liv till Gud och vandra på Jesu väg.

Låt oss välja rätt.

 

+++

 

 

 

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Reasons to Believe

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Apologia

Med Bibeln i centrum från början till slut.

The Center for the Study of New Testament Manuscripts

Med Bibeln i centrum från början till slut.

John Lennox - News & Events

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Svenska Evangeliska Alliansen

Med Bibeln i centrum från början till slut.

ONE FOR ISRAEL Ministry

Med Bibeln i centrum från början till slut.

D.A. Carson Posts Archive

Med Bibeln i centrum från början till slut.