Vad handlar Bibeln om egentligen?? Teman.

 

My-Life-Gods-Story

 

 

Det finns flera svar på denna fråga och jag ska formulera några försök till svar här. En läsvärd bok har en spännande historia och intressanta karaktärer som lär oss något om oss själva och livet. Den ska börja på ett sådant sätt att vi bara måste veta hur den slutar. Kan man tänka sig något mer givande än att läsa än boken om oss själva, vårt ursprung och vårt mål och inte minst om Gud själv, alltings upphov?

 

Det finns motiv och teman i mänsklighetens historier och sagor som fångar och beskriver något av vad livet innebär med kärlek, kamp mellan gott och ont, konflikter, försoning.  Som individer är vi är mycket komplexa och komplicerade varelser och verkligheten i stort är ännu mer komplex och oöverblickbar. Vi har alla bara fragment av kunskap och förståelse, men vad pågår egentligen bakom kulisserna itillmänsklighetens stora drama  genom historien? Varför är det som det är och blev som det blev?

 

Inte varje varje varför kommer att få ett svar, men vi har åtminstone Någon att ställa frågorna till. Universum består visserligen av mycket tom och mörk materia och de oräkneliga galaxerna består av själlösa grundämnen, liksom alla annan materia men tack vare att Skaparen valt att komminicera med oss på ett begripligt sätt vem vi att han är den levande Guden.

 

 

 

Det enklaste man kan säga är alltså att Bibeln handlar om Gud, vem han är och vad han gör, och den handlar om oss människor. Den är därför ständigt aktuell i alla tider och i alla sammanhang. Den är skriven av människor och inspirerad av Gud själv, Skaparen, Herren och Frälsaren. Det är alltid både-och. Kulmen på historien är därför när Guds Son blir människa. Allt skapades genom honom och till honom. Därför fkommer Guds plan att fullbordas Guds i honom , i det eviga rike där han ensam regerar. Vägen dit är lång och svår och kantad av ofattbart lidande, men också av Guds försyn och godhet som uppehåller skapelsen trots allt och genom allt.

 

 

Den handlar om Livet och om Kärleken, och om hur Gud befriar oss från det som vill förstöra det viktigaste som är just Livet och Kärleken. Den handlar därför om Guds räddning och hur hans mål att vara ensam Herre över sin skapelse för evigt fullbordas genom att fullständigt utplåna ondska, lidande, synd och död.

 

 

+++

 

 

Den kan också sägas handla om betydelsen av språket. Gud talade och talar och människorna fick tankens och språkets gåva. Gud skapade allt genom att tala och vi är kreativa på vårt begränsade sätt genom att uttrycka oss i språk. Det är omöjligt att tänka sig ett verkligt mänskligt liv utan språket. Vi kommunicerar med varandra, Gud och oss själva i den ström av tankar som vårt medvetande utgör.

 

Inkräktaren, fienden talar, men han ljuger när han talar. Det är viktigt, för ytterst handlar det om verkligheten, sanningen om verkligheten. Vad är sant, rätt och gott? Hur vet vi det? Hur lever vi i enlighet med det? Som skapade varelser fick vi förnuft, vilja, känsloliv och språk. Guds himmelska hovstat som består av fler andliga väsen än änglar, begåvades också med vilja och förnuft. Det är oerhört intressant att ormen i Gen 2 besatt kunskap om Gud och kunde tala på ett begripligt sätt när han bedrog de första människorna att vara olydiga.

 

 

Bortom alla skillnader mellan oss idag och de olika människor som skrev  böckerna i form av världsbild, kultur osv, finns i de sextiosex böcker som utgör vår Bibel en sammanhängande framställning, Jag ska här sammanfatta en del av de teman vi ser från första till sista boken.

 

 

+++

 

 

1 Vi får en inblick i att den Evige Guden talar och skapar genom sitt Ord.

 

 

Det är absolut grundläggande. Gud skapade universum och oss på denna mirakulösa planet som jorden är.

 

Genom detta ord skapades livet i alla dess former och naturlagarna för universum.  I Bibeln fördjupas vår kunskap om detta Guds talande. Han talade i och genom sin egen Son, som evangelisten Johannes kallar Ordet. Ordet uttrycker Guds tanke, plan, förnuft, mening, avsikt och mål. Allt skapades i, genom och för Sonen egentligen. Därför har Sonen också rätt att ta tillbaka det som gick förlorat när människorna vände Gud ryggen och skapelsen förmörkades av synd, ondska och död. Vi möter Livets Gud, som skapde allt i begynnelsen och som sedan uppehåller sin skapelse, upprätthåller och skyddar livet och fullbordar detta genom att göra oss delaktiga av sitt eviga Liv genom Jesus.

 

Bibelns skapelseberättelse skiljer sig på många sätt från omvärldens myter. Den kopplas direkt till människor i historien och släktlinjer. Gud skapar genom  att tala och ordna förutsättningarna för liv. Han gör vår planet beboelig genom att bearbeta urkrafterna, grundämnena när han skiljer elementen åt. Det kan ha tagit väldigt lång tid, miljarder år, men det viktigaste är när han skapar människan. Allt annat är förutsättningen för detta centrala skapar verk som kommer att sträcka sig bortom tiden, in i evigheten. Men skapelsen i sig är ner på detaljnivå så fantastiskt vacker, genialt designad och mäktig och den vittnar om Gud. Denna skapelse ska dock förgå och Gud ska skapa nya himlar och en ny jord, där synd och död inte ska finnas.

 

 

Den är historia men av ett speciellt slag. Med skapelsen börjar tiden och historien tar sin början på bestämda platser. Den berättar om begynnelser, om orsaker till de existentiella villkor vi lever under.

 

Det viktigaste i berättelsen tror jag är det vi får veta om Gud och om oss själva, inte att fastna i att försöka få ihop nutida naturvetenskap med sju dagar eller miljarder år. Jag tror man missar poängen om man inte förstår berättelsen som den skrevs och ska läsas. Det är lättast att börja tala om vad den inte är, alltså inte en vetenskaplig framställning som beskriver universum på ett detaljerat sätt utifrån fysik, kemi, biologi.

 

Visserligen stämmer de stora dragen om hur Gud skapar med nutida naturvetenskap, även om den inte säger allt. Det fanns verkligen en början för universum och det har inte kommit till av sig självt. Det första Gud talar fram är ljuset.

Men viktigare än detta är ändå att våra mänskliga villkor förklaras.

 

 

2. Huvudpersonerna presenteras i de första kapitlen, som allting handlar om sedan.

 

 

Det är naturligtvis först och främst Gud själv som är evig och som bestämmer sig för att skapa ett från honom skilt universum. Han uppehåller naturligtvis samtidigt allt liv.

Det är mänskligheten, som representeras av Adam och Eva, med alla karaktärsdrag som är typiska för oss människor i alla tider. Berättelsen om dem är berättelsen om oss.

 

 

Det är inkräktaren i Guds skapelse, som vi inte får en förklaring till varför och hur han har möjlighet att påverka människorna. Men när Jesus kommer in i världen förstår vi mer vem detta andliga väsen  är och det kulminerar i Bibelns sista bok.

Vi förstår inte hela Guds uppenbarelse utifrån en bibelbok utan måste se hela linjen från början till slut för att ha hela bilden klar för oss.

 

 

3. Från Gud och tillbaka till Gud. Det som sker från Genesis och fram till Uppenbarelseboken är den frälsningshistoria Gud initierar redan när syndafallet var ett faktum. Det beskrivs på många olika sätt:

Från fall till upprättelse, från fördömelse till frälsning, från synd till rättfärdighet, från död till liv, från separation från Gud till gemenskap med honom, från paradiset med Gud som Herre till ett evigt Guds rike med Fadern och Sonens herravälde.

 

Gud är Alfa och Omega, begynnelsen och änden. Han kommer att fullborda de intentioner han hade från början. Det utgör själva grunden för vårt liv, vår förtröstan och vårt hopp.

 

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

Man brukar tala om tema, motiv och budskap när det gäller litterär gestaltning. Det går också att tillämpa på Bibelns 66 böcker. Det finns ett tema om hur Gud uppenbarar sig själv för att rädda en från honom förlorad mänsklighet. Motivet är hans kärlek och att han som Skapare vakar över sin skapelse och ingriper när hans representanter på jorden bröt mot hans bud, vilket resulterar i en veritabel naturkatastrof. Budskapet är att Gud genomför sin plan och att allt till sist blir som Gud ville att det skulle vara från början. Gud gör slut på det som förstört hans skapelse. Han skapar allting nytt, en  ny himmel och en ny jord.

 

 

Bakgrundsberättelsen till de många historiska, berättande avsnitten i vår Bibel utgör själva grunden för allt. Det skulle inte finnas någon historia utan denna fundamentala berättelse. Den rymmer själva ritningen till historien och innehåller de teman mänslighetens liv och gärningar kan sammanfattas i. Där finns nycklarna till läsförståelsen. De första elva kapitlen i denna bakgrundsberättelse, denna Urhistoria, är en speciell gåva till oss. Ingen människa kunde någonsin veta eller ens försöka ta reda på hur det gick till i skapelsens begynnelse.

 

Där finns utkasten till svar på våra stora varför-frågor, även om vi på en personlig nivå aldrig kommer att få en fullödig förklaring till alla våra varför. Men för mänskligheten i stort har vi utkasten till trovärdiga svar.

 

Varför finns något överhuvud taget? Varför kan vi uppfatta och erfara vår omgivning? Varför finns detta enorma uiversum och vi på en beboelig planet full av livets mirakler?Varför lever och dör vi? Varför älskar och bildar vi familj? Varför arbetar vi?  Varför dödar människor varandra? Varför gör vi fel och har dåligt samvete för det, känner oss skyldiga, gömmer oss, flyr, hittar på bortförklaringar? Varför ljuger vi och skyller på andra? Varför är skönhet och konstnärliga uttryck så viktiga för oss? Varför är kärleken det vi lever för?

 

+++

 

 

Beskrivningen ges oss i form av en till synes oerhört enkel berättelse, så enkel att många fnyser åt den och kallar den en saga, en myt. Den kan i en mening sägas vara en myt för att den på ett övergripande sätt beskriver universums tillkomst och våra mänskliga villkor. Men det betyder inte att den är en osann och ihopfantiserad historia.   Den utsäger just detta i ett par kapitel, något som inte skulle vara möjligt i någon annan form som kunde ge svar på dessa stora och svåra frågor. Det skulle istället krävas ett enormt bibliotek med böcker i ämnen som psykologi, sociologi, lite fysik, biologi, antropologi och vi skulle ändå inte ha nått fram till själva kärnpunkten i vår förståelse.

 

Men Bibeln är ingen lärobok i dessa ämnen utan en oerhört kondenserad historia som handlar om Gud och människa, som det var, är och kommer att bli. Den är en slags tidskapsel där vi får inblick i det förflutna, nuet och framtiden, ända fram till tidens slut.

 

Man kan hellre säga att den är en annan slags historia, eftersom det är Gud själv som uppenbarat för dem som ledda av Guds Ande skrev ner det. Ingen människa tänkte ut det utan Skaparen själv beskriver sitt skaparverk på detta förunderligt mästerliga sätt i mycket koncentrerad form i Bibelns första kapitel. Likaså är det av Gud uppenbarad historia som ger oss denna unika kunskap om vem Han är, och vilka vi är och varför. Den ar absolut sann eftersom det är Guds uppenbarelse, och vi får inte låta formatet, upplägget, bedra oss att tänka att det inte rör oss. Samtidigt som det är Guds ord, är det också människor som i sin tid och sin kultur, skrev ner detta.

 

Jag uppfattar inte skapelseberättelsen som en detaljerad beskrivning utifrån naturvetenskapen och tror inte den ska läsa som sådan, även om mycket där stämmer med modern naturvetenskap. Därför leder det ingen vart att tvista om universums ålder och hur lång tid det tog för Gud att skapa. Man kan missa poängen om man fastnar i sådana resonemang.

 

 

+++

 

Bibelns böcker handlar om Gud. Han var i begynnelsen och när han skapade uppkom tid, rum och materia.    ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord”. 

 

När det handlar om Gud är människan i centrum. Trots att han skapade ett så ofattbart stort universum koncentreras handlingen till den förhållandevis lilla planeten jorden och det Gud gör med mänskligheten.

 

Det intressanta är därför inte det materiella universum, fysik och biologi, utan vad vi får veta om Gud och oss själva. Det handlar om en kärlekshistoria från Guds sida. Han vill ha en familj på jorden, som älskar honom av hela sitt hjärta. Gud är till sitt själva väsen en kärleksrelation mellan Fadern och Sonen. Att Gud är kärlek betyder att Fadern älskar sin Son och Sonen älskar Fadern och  den helige Ande är djupt involverad i detta.

 

När han skapar är det i kärlek och för kärlek. Vi är skapade för att ta emot hans liv. Därför är separationen från Gud en så stor naturkatastrof. Vi förvandlas till främlingar för vår egen Skapare och Gud. Vi blir främlingar för oss själva och varandra. Med ett modernt ord: vi är alienerade. Vi har blivit något annat än vi var skapade för att vara. Vi var skapade för att leva som barn hos Gud, med allt vad det innebar av möjligheter att växa i mognad, kunskap och ansvar. Barnaskap innebär tillhörighet och identitet, beskydd och vägledning. Vi vände ryggen åt honom i vår ovilja att höra och följa hans ord. Men han gör allt för att få oss tillbaka till sig själv samtidigt som han gör det i full överensstämmelse med vem han är: rättfärdig och helig.

 

Målet för Guds handlande är att ha ett folk som frivilligt älskar, tillber och tjänar honom, att bo bland sitt folk, vara i dem. För att det ska bli möjligt måste flera steg tas för att skapa förutsättningar för detta. Synden, vår bortvändhet, upproriskhet, stolthet är en reell makt som måste avlägsnas för att vi ska bli fria och upprättade.

 

När Gud utväljer Abraham och det som ska bli hans särskilda egendomsfolk, är det för att hans Son ska födas in i detta folk som deras och hela mänsklighetens utlovade Befriare. I Jesus Kristus ska ett pånyttfött folk, frälst från synd och död, vara helgat åt Herren i tid och evighet.

 

Vägen dit beskrivs i Moseböckerna och de andra historiska böckerna, vidare hos profeterna. Gud i sin upphöjda helighet närmar sig människan genom att uppenbara vem han är och vad han vill göra. Han är en personlig Gud: Han är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Det var den Gud som talade och gjorde mirakler i deras liv. Så presenterar han sig för Moses, som skulle leda folket ur slaveriet i Egypten. Det är en helt central berättelse om Guds mäktiga befrielse enligt sitt löfte till Abraham, hur Gud leder dem genom öken till Sinai berg, där de får Lagen, buden, instruktionerna om hur de ska leva i förbundet, och föreskrifter om offertjänsten. Gud talar i detalj och mycket, till sitt folk, fostrar dem, förbereder dem.

 

I och med Mose död och det uppdrag Josua fick att leda folket in i löfteslandet, bedöms allt utifrån det Gud redan talat och sagt och vad som gällde i förbundet. Lyder ledarna och folket Guds ord? Lyder de, går det dem väl och Gud beskyddar och välsignar dem. Om de inte lyder får deras fiender makt över dem och drar elände över sig själva.

 

Det är en tragisk och sorglig historia som utspelar sig när de trots allt Gud sagt och gjort ändå avfaller till avgudadyrkan i sin otro och olydnad. Det är en tydlig illustration till att människan inte kan bli rättfärdig genom laggärningar. Hjärtat är fördärvat och vi människor behöver få ett nytt hjärta. Vi måste dö från vår syndiga natur och födas på nytt av Guds Ande genom Jesus, som fullbordat Lagen och tagit på sig våra synder, vår olydnad. Det är vad Gud talar till sina profeter om, den kommande Messias.

 

Gud skapar oss på nytt i sin Son och han kommer att skapa en ny himmel och en ny jord när tiden tagit slut och Jesus kommit tillbaka som Herre över allt. Gud är och förblir Skapare. Gud är och förblir Befriare och Frälsare. Gud är och förblir densamme, en helig, älskande och ofattbart underbar Gud.

 

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.