Ibland är det bra att påminna sig om de rikedomar vi har som kristna, och en av dessa är friheten. Det vi av nåd, helt utan vår förtjänst, fått från Gud är hans kärlek, och vetskapen om att vi är djupt kända av honom. Vi är förlåtna, har fått ett trovärdigt hopp om evigt liv efter vår fysiska död, och får leva i en trygg gemenskap med universums Skapare, vår himmelske Fader, i Kristus. Vi har fått frihetens stora gåva, att inte längre vara slavar under lagen, synden och döden, att inte vara utelämnade åt andemakter, att slippa leva i ovisshet om vem Gud är och vad han vill.

 

 

Frihet är inte bara centralt i den nytestamentliga uppenberelsen, utan genom hela Bibeln. Det handlar om andlig frihet från avguderiets slaveri, själsligt betryck , liksom även konkret befrielse från förtryckets slaveri.  För den som varit förslavad och bunden är frihet det bästa som kan hända. Här citerar jag från Romarbrevet 8 där Paulus beskriver den kristnes situation. I Galaterbrevet går han igenom den legala grunden för vår frihetsdeklaration och hur Kristi verk på korset för oss ska förstås utifrån det Gamla Testamentet. Inför risken att församlingen ska förlora den dyrbara frihet Jesus gav sitt liv för genom lagiskhet, blir han ovanligt skarp i sin argumentation. Jag återkommer till detta brev och andra viktiga textavsnitt om den kristnes frihet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gud gjorde allt det svåra för oss, han tog vår stora skuld på sig själv för att kunna ge oss den verkliga friheten. För den som tror på Jesus och är andligt pånyttfödd, befinner hon sig redan i det himmelska, den andliga verkligheten genom att vara Guds barn, och då är det ”enkelt” att be och ta emot från Fadern. Det behövs inga särsklida andliga övningar för att försätta sig i stämning eller göra sig mottaglig genom andliga metoder, annat än att bara stilla sig och tala med Gud, läsa hans ord och lyssna in hans röst. Vi lever i tro, förtröstan och överlåtelse, vilket är ett botemedel mot andlig prestation och prestige. Det är Gud som verkar i oss och som är själva garanten för vår fullkomliga befrielse och upprättelse. Han har redan gjort allt för oss och det största vi kan vara och bli, är hans älskade barn.

 

Denna vår frihet i Kristus är så mäktig att den har potentialen att påverka hela skapelsen. När vår Herre och frälsare kommer tillbaka och vi vid uppståndelsen äntligen blir till fullo vad vi redan är här i tiden, innebär det också att själva skapelsen ska befrias och förvandlas. Det är något vi inte förstår hela vidden av, men kan glädjas åt i den här tiden med alla dess lidanden.

 

Romarbrevet 8: