Korta bibelreflektioner.

 

 

Om frihet. 

Skapade varelser är fria när de lever i enlighet med sin natur och i sitt rätta element. En fågel ska flyga, en fisk simma och en gepard ska springa på savannen. Vi vet vad som händer med en fågel i bur, en fisk på torra land och en instängd gepard. Frihet för en fågel är inte att helt plötsligt emot sin natur börja simma istället. Frihet är alltså att leva inom sina gränser. Överträdelse av dessa leder till död.

 

Så är det även för oss människor. Frihet innebär att leva i enlighet med hur Gud skapat oss att vara.

Vi föddes på fel sida av gränsen för att de första människor överträdde gränsen som Gud i sin kärlek satt upp. Gud visade sin kärlek genom sina tydliga gränser mot lögn, mörker, död, lidande och smärta. Gud skaparen ville att änglar och människor skulle använda sin fria vilja till att bejaka hans goda vilja. Han visade också sin kärlek i att låta oss välja fel och när vi gjort det ta straffet, skulden och smärtan för det på sig själv.

Frihet är inte att göra vad vi vill utan att leva inom de gränser vår skapare dragit upp för vårt bästa. Vi får bli och vara dem vi skapats till genom att leva i Guds frihet, i gemenskap med honom.

 

+++

 

 

 

Med utgångspunkt i prepositionerna kan man sammanfatta vårt kristna liv på ett kort och kärnfullt sätt. Vi är i Kristus. Det säger allt som är värt att veta. Var vi befinner oss, var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Prepositionerna beskriver ju  relationer, förhållanden mellan personer, platser, företeelser. I den här första delen ska jag titta lite på hemvistens preposition: I.  Gud har verkat i historien fram till denna punkt där han ville att vi alla skulle vara : I Kristus.  Paulus uttrycker det så här i Kolosserbrevet 1:13: Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin Älskade Sons rike. I  honom är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder.

 

 

Vi behöver inte längre leva våra liv i andligt mörker, ofrid, ensamhet och plåga. Gud vill att vi ska finna vägen hem till honom själv och leva i hans rike, i hans Son, i hans kärlek och frid.  Det finns så många texter i NT som skildrar denna vår nya verklighet. Här är en.

 

I Efesierbrevet kap 1. : 3 skriver Paulus så här: Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. 5 I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. 7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.

 

9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.

 

+++

Det välsignade minnet.

Vårt minne kan hålla oss kvar i det förflutnas fasor, svårigheter och lidanden. Ett sätt att hålla minnet friskt från att förgiftas av det förflutna är att komma ihåg Guds välgärningar, det som verkligen räknas i det långa loppet:

”Lova Herren , min själ, och glöm inte alla hans välgärningar, 

han som förlåter dig

alla dina synder och botar alla dina sjukdomar, 4 

han som återlöser ditt liv

från förgängelsen och kröner dig med nåd

och barmhärtighet, 5 

han som mättar ditt begär

med sitt goda, så att du blir ung på nytt

som en örn. (Ps 103)

Paulus skriver i Fil 3: 12 ”Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. 13 Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. ”

Det finns många uppmaningar i Bibeln till hågkomst, att minnas rätt saker. Det handlar då om vad Gud gjort för sitt folk och för enskilda troende och om att tänka på detta, minnas detta.  Att tänka på Guds trofasthet i det förflutna hjälper oss att lita på hans nåd för framtiden. Gud har ett gott minne. Han kommer ihåg vad han lovat och står fast vid det. 

Han är bra på att glömma också. Våra synder glömmer han så totalt att de inte längre finns.

Jes 43: ”Det är jag,

jag som för min egen skull

stryker ut dina överträdelser, dina synder

kommer jag inte mer ihåg. 

Mika 7:18-19:

Vem är en Gud som du, som förlåter missgärning och inte tillräknar överträdelse för kvarlevan av sin arvedel. Han håller inte fast vid sin vrede för evigt, ty han har behag till nåd. ¹⁹
Han skall åter förbarma sig
över oss och trampa på våra missgärningar. Du skall kasta alla deras synder i havets djup. ²⁰
Du skall bevisa trofasthet
mot Jakob och nåd mot Abraham, så som du med ed
lovade våra fäder i forntidens dagar.

Vi får också komma ihåg och glömma rätt saker. Vi minns Guds godhet och hjälp,  liksom människors. Vi glömmer det onda som drabbat oss från olika håll. Vi glömmer egna synder när de bekänts och förlåtits, liksom andras missgärningar mot oss när vi förlåter dem.  Så får vi ett välsignat och friskt minne. 

 

 

+++

 

Evigheten och tiden

 

Evigheten är Guds ”tempus” och en beskrivning hur totalt annorlunda Skaparen ÄR i förhållande till sin skapelse.   Det handlar inte bara om en tid som saknar början eller slut, utan också om en helt annan kategori av liv. Guds existens är kvalitativt av ett helt annat slag. Gud ÄR evig, har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Han ÄR liv och ger liv åt det han skapar.

 

När Guds Son träder in i tiden lovar han att ta oss ur den, till sig. Jesus dör för att befria oss inte bara från synd och död utan också från denna nuvarande tidsåldern. Vi friköps från tiden till evigheten, när vi får del av det eviga livet.  Tid och rum måste bli Guds mötesplats med oss, eftersom vi lever i den fysiska världen.

 

Därför blir Gud människa för att möta oss ansikte mot ansikte, för att rädda oss, för att ge oss av sitt eget eviga livet. När det i Bibeln talas om detta liv vi av nåd får del av genom Jesus Kristus, heter det på grekiska ζωὴν αἰώνιον, zåen aionion, och kännetecknar just Guds slags liv.

 

Vi föds på nytt för att få Guds slags andliga liv, och då återskapas vi också till att bli de människor Gud ville vi skulle vara i  begynnelsen. Människor som lever i beroende av sin Skapare, i gemenskap med sin himmelske Fader. Tron är alltid kontaktpunkten mellan Gud och oss, evighet och tid. 

 

Guds Son, som kom från evigheten, var under sin tid på jorden underställd solens uppgång och nedgång, han som skapat solen och hela universum och som står utanför tid och rum. Han gjorde det för oss, för att kunna ta oss till sin Fader, och vår Fader. Vilken ofattbar kärlek!

 

Vi kan inte förstå vidden av den verklighet som väntar oss hemma hos Gud i evigheten,  men vi har fått Anden som en handpenning  på det välsignade arv han lovat oss.Vi har fått en försmak av den salighet som väntar oss men fullheten av Guds rikes härlighet är än så länge bara vårt dyrbara hopp .

+++

 

Vår existens utspelar sig i tid och rum och vår personliga tid på jorden är ju mycket kort, men Jesus är dörren ut mot den stora friheten i evighet, där ingen synd, inget ont, inga begränsningar finns mer.   För oss är det vi fyllt tiden med viktigast och det som vi bär med oss. Kärleken, uppgiften, upplevelserna, erfarenheterna, lärdomarna osv osv. Det är alltså livet i tiden som är viktigast. Våra personligheter som formats i livet blir med Guds nåd bevarade in i hans evighet, visserligen som nya skapelser, men ändå intakta som individuella personer.  Gud är livets Gud och bevarar livet, helar det skadade livet, upprättar det förstörda livet, nyskapar det av synden förödda livet.

 

 

Det största väntar oss alltså när Jesus kommer tillbaka för att upprätta sitt synliga rike och när sedan Fadern ska skapa en ny himmel och ny jord. Därför är tiden både viktig och ändå inte det enda vi har. Vi använder vår tid för att mogna som människor, i relation till Gud och i hans tjänst Samtidigt ingår vi i något mycket större, och kan därför ha lite sund distans till oss själva och tidens gång. Vi tillhör redan evigheten.

 

 

 

Vi troende är medborgare i olika nationer, men också medborgare i Guds rike.  Vi lever därför i två världar, den ena osynlig men lika verklig som den fysiska världen. Som troende är Guds rike redan nu inom oss. Guds Ande bor i vårt innersta. Vi är i Kristus och han är i oss. Vi tillhör evigheten, Guds rike. Det är skillnad  på de jordiska nationerna och Guds rike som mellan mörker och ljus, bundenhet och slaveri, död och liv. Därför lider vi i denna värld. Men Gud är med oss på vår vandring och ger oss tröst och hjälp.

 

Paulus beskriver vår situation som att vi fått Anden som en handpenning på vårt arv  (Efes 1:13-14).  Guds rike är inom oss och vi har fått en en försmak på det som väntar oss när vi ska få se Guds ansikte. Trons vandring är då över och vi får äntligen se och erfara det vi levt för, vi som fått del av den tillkommande verkligheten som är Guds rike.

 

Men alltsedan Gud själv på ett avgörande sätt trädde in i världen när hans son blev människa, förändrades vår verklighet.  Jesus tillintetgjorde synd, död och fördärvsmakterna när han dog och uppstod och kom med Guds eviga rike in i vår begränsade och skadade värld. Vi föds på nytt av Guds Ande in i hans rike och lever som trons medborgare av Jesu rättfärdighet, frid och glädje.

Guds Ord, den heliga måltiden, Hans närvaro är vår färdkost på vägen från denna värld hem till Gud. Det gör att vi härdar ut under allt det svåra vi går igenom.

 

+++

 

 

Gud som programmera, informatör och kommunikatör. 

 

För oss som lever i ett informationssamhälle utan motstycke i mänsklighetens historia kan det vara det intressant att tänka på att Gud var allra först med att programmera, informera och kommunicera.  Dessa funktioner vävdes in i varandra till den komplicerade och intrikata väv som skapelsen i sin helhet utgör, i vilken Skaparen själv har verkat just med syftet att nå fram till oss i ord och gärning.

 

Guds programmering för liv är kodat i allt levande. Han skapar det genom att tala sitt ord. Detta Ord rymmer inte bara den superintelligenta information som skapar själva livet, utan är också en person. Det är Sonen, som är hos Fadern i evighet, före tid och rum. Detta lär oss Johannesevangeliet 1: 1-3. Livet själv är uppbyggt på informationsöverföring, DNA , och kommunikation i olika former är en förutsättning för att livet ska fungera på alla nivåer. Hur det i detalj gick till kan vi inte veta.

 

Gud är den förste store informatören. Han är i sig den största informationskällan vi har för kunskap om livet, oss själva och honom. Han skapar förutsättningarna för liv och gemenskap genom att kommunicera med oss. Han vägleder oss om hur vi ska leva, vad som är hans vilja och mål med oss och med sin skapelse.

 

Gud förmedlar det till oss eftersom han skapat oss med en förmåga att lyssna och tala, förstå och göra. Han skapade världen så att vi ska kunna utforska den, förstå och leva i den. Vi i vår tur är skapade med förutsättningarna att göra det, och för oss är också information och kommunikation centrala.

 

+++

 

 

Det mycket speciella med Bibelns alla böcker är att Gud kommunicerar med de människor han skapat. Han gör sig känd för dem. Han talar med dem och de talar med honom. Det utgör kärnan i all gemenskap, att lyssna och tala, förstå och agera.  Från den första boken till den sista kommunicerar Gud med sitt folk. Han vill ha gemenskap med alla människor i sin kärlek, genom att de kommer till kunskap om sanningen och blir räddade.

 

Gud talar också indirekt genom sin fantastiska skapelse  Rom 1: 18  Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. 21 , 

och i samvetet, Rom 2: 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

 

 

Gud gör allt för att nå oss. Han talar också till oss genom andra människor, omständigheter och vårt eget sökande. Det största är ändå att, sedan han i forna tider och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son

(Hebr 1:1). I och genom Jesus talar Gud så högt och tydligt som människa till oss om det som djupast rör själva vår existens.

 

Låt oss verkligen lyssna..

 

+++

 

 

”Böj ert öra och kom till mig! Hör, så får er själ leva!”. Jes 55:3. 

Gud ger denna uppmaning  genom profeten Jesaja. Det är två enkla meningar som rymmer stor rikedom och jag ska fundera lite kring dem.  Detta sammanfattar väl vad Gud vill att vi ska göra i en akt av ödmjukhet, uppriktigt sökande och en villighet att höra. Hörande och liv hänger ihop.

 

Hur får vi kontakt med den osynlige Guden, som är Ande?

 

Genom att höra och ta emot vad Gud säger, i sitt skrivna ord och genom människor som i olika sammanhang talar det, förkunnar det.  Ord bär och förmedlar information. Det finns alltid en sändare och en mottagare bakom ord, språk. Det är genom ord vi får höra talas om Gud , ”Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikade?..” Rom 10:14.

 

Det helt unika med kristen tro är att Jesus som vi tror på är uppstånden från de döda. Han lever och därför kan vi möta honom på ett personligt sätt. Många av oss troende kan vittna om en sådan erfarenhet, att vi mött och lärt känna den mest underbare personen i universum, Jesus.

 

Och om vi är villiga att ta emot, så föds vi av hans ord Jak 1 :18  : ”I kraft av sin vilja födde han oss på nytt genom sanningens ord,” .. , och lever av hans ord,  ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. .. Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. .. De ord som jag har talat till er är Ande och liv”. (Joh 6ff). 

 

Språk är fundament och funktion på alla nivåer i skapelsen. Det finns överallt och mänskligt liv utan språk är omöjligt. Vi lever i och av språket. Våra gener är kodade med DNA. Vår existens är beroende av kommunikation i bred mening. Den som inte kommunicerar, talar, lyssnar lever inte. Ord är immateriella men påverkar den materiella världen.

Den som inte kommunicerar med Gud, talar och lyssnar, lever inte på ett sätt som relaterar rätt till Gud. Han är vår Skapare. Han är vår Frälsare. Han bestämmer förutsättningarna för kontakt och gemenskap. Det är hans Son som är vägen till Gud och som förmedlar allt gott till oss. Liv och död hänger på att vi är villiga att höra, verkligen lyssna. Eftersom Guds ord är helt annorlunda än våra ord, eftersom de har liv och Ande i sig. De är skapande. De förmedlar det Gud är i sitt väsen för han är ett med sitt ord.

 

Man kan lyssna på andra röster, på andlig lögn och bedrägeri, men det leder bara till död.

 

Hur får vi ett andligt liv?

 

Så här säger Jesus ”Amen, amen säger jag er : Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet”. Den stund kommer, ja, den är redan nu inne. när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv”. (Joh 5:24 ff).

 

Det är Guds Son,  Jesus som är Ordet, det Ord som var från begynnelsen, genom vilket Gud skapade allt. Det är en oerhörd tanke och svår att begripa. Men samme Jesus som gick på dammiga vägar i Galiléen fanns i all evighet med Fadern innan de skapade universum med rum-tiden. Därför förmedlar Jesus som människa livet från Gud till oss, genom att bli människa och förkunna evangelium, och i konkret handling förmedla förlåtelse och läkedom från Gud.

 

Vi kan ha hans ord i vårt hjärta och låta det verka i vårt liv. Att ta till sig Jesu ord och genom hans Ande leva i hans gemenskap, är livets djupaste mening. Utan Jesus har vi inget verkligt liv från Gud och förblir andligt döda också i evigheten. Det betyder också att vi döms efter våra synder. Den som hört om denna obeskrivliga nåd, att Jesus tog vår synd och vårt straff men inte bejakar detta, är kvar i sina synder och kan inte gå in i Guds rike. I Guds rike av helighet, rättfärdighet och fullkomlig kärlek kan synden, ondskan och döden inte existera. Vi måste befrias, rädda från detta och bli Guds barn i den nya födelsen.

Låt oss alltså lyda Guds uppmaning att höra så att får själ får leva. Guds Ord är läkedom för vår själ. Det ger vägledning, visdom och kraft, liksom tillrättavisning, hopp och välsignelse. I tiden och i evigheten tillhör vi Gud, som vi är skapade för. Hans Ord är Ande och liv. Hans Ord säger att han älskar oss så mycket att Jesus dog och uppstod från de döda för oss, så att vi kunde få leva i gemenskap med honom.

 

Att höra Gud tala är att få liv i hela vår varelse och att fortsätta leva av hans ord.

 

+++

 

Det finns många sätt att beskriva det oerhörda  som skedde när Jesus dog och uppstod för oss. NT:s författare talar b la om försoning, rättfärdiggörelse, frälsning . Att Guds egen Son som människa lät sig spikas upp på ett kors som en förbrytare, förutsägs i Gamla Testamentet och var Guds plan från begynnelsen för att rädda den förlorade mänskligheten. Här ska jag inte referera alla de bibelställen som handlar om detta men framför allt lyfta fram  aspekten av livet vi får från Gud. Liv innebär frihet från död, synd, andlig fångenskap och mörker. Det skänker oss också gemenskap med Fadern genom Jesus Kristus. Det är alltså slutresultatet av Jesu försoningsverk på korset.

  Vi som var fiender till Gud försonas genom Guds eget initiativ och blir hans barn. Vi som var olydiga och ovilliga att höra och göra hans vilja, blir genom hans nåd omvända och rättvända människor. Vi upprättas till att bli sådana han skapat oss att vara, verkligt befriade från tvång, förnedring och förvirring. Det är bara Gud som gör oss verkligen fria.

Paulus uttrycker det så här i Romarbrevet t ex: ”För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv? (5:10).

Och Johannes : ”Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja liv i överflöd”. (10:10).

 

Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus”. (17:3).

 

Det är bara två exempel från Johannes, som skrivit mycket om Guds liv. Men de uttrycker det väsentliga här. Det räcker långt att begrunda denna mirakulösa sanning, att vi som var döda i våra synder gjorts levande genom Guds nåd. Vi har fått andligt liv, Guds slags liv, som är evigt och detta liv ÄR relation. Det är svårt för oss att helt förstå verkligheten bakom orden, att Fadern älskar Sonen och att den Helige Ande som person deltar i detta kärlekens inre liv hos Gud.  Vi får av nåd  känna Fadern och Sonen, genom Andens inneboende i oss. Det börjar här i all ofullkomlighet och fortsätter i evigheten. Det är också livets mening och mål för oss var och en.

 

+++

 

 

 

 

Kung David är en i raden av de människor vi läser om i Bibeln som levde i gemenskap med Gud. Han hade en personlig erfarenhet av Guds hjälp och räddning redan som ung pojke när han vallade fåren och var tvungen att skydda dem både från björn och lejon.

David hade ju också sett hur Gud var med honom på stridsfältet i mötet med jätten Goliat. Alla dessa situationer var mänskligt sett omöjliga att klara av för en ung pojke, men David visste att han kunde lita på sina fäders Gud. Han hade dels blivit undervisad om detta och även erfarit det personligt och konkret.

 

Det viktigaste för honom var att Gud var med honom, i och genom allt. David mötte många svårigheter och behövde Guds hjälp för att nå dit han nådde, vilket var Guds vilja för hans liv. Trots alla svårigheter blev han kung i Israel som Gud sagt.  Så var det med de människor Gud utvalt och som hade en uppgift  i hans stora stora räddningsplan plan. De fick i sina liv erfara  hur Herren var med dem och räddade dem genom många prövningar och lidanden. Trots att de var utvalda och kallade förskonades de inte från svårigheter. Tvärtom. Just för att de var det mötte de stort motstånd.

Många av dem hade också svagheter och synder  i sina liv, som de vanliga människor de var. Det speciella i deras liv var att Gud hade en plan för deras liv i sin stora plan och ledde dem.

 

 

+++

 

Här ska jag fundera över det speciella med Bibelns berättelser om de människor som kallades av Gud. Vi ser från början att Gud själv presenterade sig som Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Det gjorde han också för Moses när han blev kallad. Men Gud avslöjar även sitt namn ”Jag är den Jag är” , JHVH,   יהוה  , för Moses. Detta tetragrammaton, som det kallas, efter de fyra  bokstäverna i konsonantskriften, ansågs sedan så heligt att det inte fick uttalas och ingen vet därför exakt hur det lät. När Guds namn förekom i texterna läste man Adonai, som betyder Herre. Sedan infogade man vokaler så att ett förslag till uttal blev Jehovah, men jag skriver Jahve. Men ingen vet.  Detta kräver ett specialstudium, som jag återkommer till.

 

Här räcker att säga att det kom att beteckna Guds förbundsnamn. Den Gud som uppenbarade sig för Abraham och lovade att hans efterkommande skulle få det utlovade landet, håller sitt ord och ingriper därför för att befria Israels barn från slaveriet i Egypten och föra dem in i landet. Genom historien ser vi Guds handlande i och med sitt förbundsfolk för att genomföra sin plan.

 

David skrev ju många psalmer, som uttrycker denna ständiga kontakt han hade  med Herren i sitt liv, i med-och motgång, antingen han sjunger tacksägelsesånger eller är djupt bedrövad och ber i stor nöd.

 

David kunde därför skriva i denna psalm 27: ”Herren är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? Herren är mitt försvar, för vem skulle jag vara rädd? ”

 

Han hade lärt sig att förtrösta på förbundets Gud, Jahve själv, och uttrycker sig därför på detta sätt. Det är Gud själv som är hans ljus och hans räddning. Det var inte bara så att Gud gav ljus eller räddning i konkreta situationer,  Gud  själv var hans ljus och räddning. Han uttrycker sig på liknande sätt i andra psalmer, att Gud ÄR hans tillflykt, bergfäste, sköld osv. Den mest kända psalmen är naturligtvis nr 23: ”Herren är min herde”.

 

Jag citerar hela psalm 27 här eftersom den uttrycker kung Davids sinnelag på ett typiskt sätt. Vi vet att han syndade grovt och gjorde sig skyldig till både äktenskapsbrott och att ha beordrat ett mord. Men han hade ett  mjukt hjärta och ångrade bittert sin synd när han blev konfronterad av profeten Natan, även om det fick allvarliga konsekvenser i hans egen familj. Det uttrycks b la i Psaltaren 51.

 

David sökte Herrens ansikte. Hans fäders Gud blev hans egen Gud på ett mycket personligt sätt. Han sökte Herren själv och fick erfara hans konkreta bönesvar. Herren är också vår Gud och Fader på ett personligt sätt, vilket vi alla måste erfara som David. Vi kan inte leva på att Gud var våra fäders Gud eller någon annas Gud, utan han måste bli vår personlige Herre och Gud. Det går att lära känna Gud, men det krävs beslutsamhet och uthållighet för att göra det.

Mer om det längre fram. Här är nu Psaltarens 27:

 

 

Herren är mitt ljus

och min frälsning,

för vem skulle jag frukta?

Herren är mitt försvar, för vem skulle jag vara rädd? 2 

När de onda kommer emot mig och vill uppsluka mig, mina motståndare och fiender, då skall de själva stappla

och falla. 3 

Om en här belägrar mig fruktar ej mitt hjärta. Om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg. 4 

Ett har jag begärt av Herren , det längtar jag efter: Att få bo i Herrens hus i alla mitt livs dagar för att se Herrens ljuvlighet och betrakta hans tempel. 5 

Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag. Han beskyddar mig i sin boning, han för mig upp på klippan. 6 

Nu kan mitt huvud höja sig över mina fiender

runt omkring mig. Jag vill offra jublets offer

i hans hydda, jag vill sjunga till Herrens ära

och lova honom. 7 

Hör, Herre ! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig. 8 

Mitt hjärta tänker på ditt ord: ”Sök mitt ansikte!” Ja, ditt ansikte, Herre , söker jag, 9 

dölj inte ditt ansikte för mig. Driv inte bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du, min frälsnings Gud. 10 

Om än min far och mor

överger mig, tar Herren emot mig. 11 

Visa mig, Herre , din väg, led mig på en jämn stig för mina förföljares skull. 12 

Överlämna mig inte

åt mina ovänners illvilja, ty mot mig uppträder falska vittnen som andas våld. 13 

Jag är viss om att få se

Herrens godhet

i de levandes land. 14 

Hoppas på Herren , var stark och frimodig

i ditt hjärta, ja, vänta på Herren !

 

 

+++

 

 

 

Vi skulle inte veta något om vem den sanne Guden är, om han inte själv uppenbarat det för oss. Bara Gud själv vet vem han är. Människor har alltid spekulerat och gjort sig bilder av det gudomliga. Det helt unika med kristen tro är ju att Gud blev människa på en speciell plats och i en speciell tid. Guds Son visade på ett fullkomligt sätt vem den osynlige Skaparen och Fadern är, genom ord och gärning, genom sin död och uppståndelse.

 

+++

 

Jag utgår från Bibeln vad Gud uppenbarar om sig själv, sitt väsen, sina egenskaper och börjar med Guds helighet från en lite annorlunda utgångspunkt. Det finns hundratals bibelställen om detta. Att Gud är helig är helt fundamentalt.

 

Han liknar ingenting annat och han är absolut skild från synd, ondska, orenhet. Hans väsen är obegripligt och annorlunda. Vi skulle inte förstå något om vem han är om han inte talat och visat i gärningar vem han är, hur han är och vad han vill. Det är omöjligt för oss att förstå hans väsen som är så absolut rent och fullkomligt, upphöjt och härligt.

 

 

+++

 

 

Hur beskrev Hesekiel, Daniel och Johannes, som skrev Uppenbarelseboken,  Gud? Och vad betyder det?

 

De var profeter med updrag från Gud och fick på ett unikt sätt se Guds tron. ”Ingen kan se Gud och leva”står det i 2 Mos 33:20.  Det är omöjligt för människor att se Gud ansikte mot ansikte i detta jordelivet. Ändå ser de faktiskt en person , en gestalt. Daniel ser ”den Gamle av dagar” och ”en som liknade en människoson”, som fördes fram inför den Gamle. Det är Jesus Kristus, som Daniel fick se så många tusen år innan, tillsammans med Gud Fadern.

 

Det storartade är att den yttersta verkligheten, Gudomen, är personlig. Han är inte en opersonlig kraft. Han är Fader, Son och Helig Ande av evighet. Han har i sin nåd uppenbarat sitt väsen för oss i sitt ord, genom Jesus och genom den Helige Ande.

 

Profeterna använder bildspråk för att kunna beskriva hur det såg ut i Guds omedelbara närhet. Det är ju något som totalt överträffar våra föreställningar och är svårt att beskriva med vårt språk.  Det handlar då b la om eld och ljus. Det finns även fler likheter mellan dessa skildringar när de beskriver väsendena som omger tronen, seraferna, men det går jag inte in på här.

 

 

I Hes 1 läser vi: ”Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa. 27 Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som liknade eld omgiven av ett sken. (26-28).

 

Bilden av eld uttrycker Guds helighet. Elden både bränner och värmer. Det går inte att komma för nära, då kan man bli bränd eller förtäras. Det visar också på att vårt förhållningssätt till Herren ska präglas av gudsfruktan. Man kommer inte på ett lättsinigt sätt inför Guds tron, utan med respekt för hans helighet. För oss som Guds barn är denna tron också ”nådens tron” (4:16)  , eftersom Jesus, som dog och uppstod för oss och nu manar gott för oss, sitter vid Faderns sida. Gud ÄR helig och full av nåd samtidigt.

 

Daniel 7 står det:  ”Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var vita som snö och håret på hans huvud var som ren ull. Hans  tron var av eldslågor och dess hjul var av flammande eld. 10 En ström av eld flödade och gick ut från honom.” (v 9).

 

När profeten Jesaja blev kallad av Herren, fick han se honom sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel fyllde templet. Men han berättar inga fler detaljer. Förkrossad av det han såg i den Heliges närhet, ropade han ut: ”Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konngen, Herren Sebaot”(v5).    En av seraferna rörde vid hans mun med glödande kol från altaret och sade: ”När nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärnng tagits ifrn dig och din synd är försonad”.( v7).

 

I denna scen får vi också veta att seraferna ropar till varandra och säger :”Helig, helig, helig är Herren Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet”.(v 3). I Uppenbarelseboken får vi dessutom veta att denna lovprisning pågår dag och natt, utan uppehåll: Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, han som var och som är och som kommer”(4:8).

 

Vi kommer också att delta i denna ständiga lovsång tillsammans med änglar och Guds folk från alla nationer genom tiderna. Det ser vi fram emot!

 

Det Jesaja upplever är vad vi syndiga människor erfar i mötet med den Helige Guden. Vi ser vår orenhet och bävar inför hans majestät, hans härlighet, hans helighet och renhet. Men eftersom Gud vill att vi ska nalkas honom och komma honom nära, har han själv berett väg och möjlighet för det på olika sätt. Ytterst gjorde han det genom Jesu dyra blod på korset.

Det är alltså eld med i denna scen också, i form av glödande kol.

 

+++

 

Till sist beskriver Johannes Herren Jesus på detta sätt:  ”Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld 13 och mitt bland ljusstakarna en som liknade en människoson, klädd i en hellång dräkt och med ett bälte av guld runt bröstet. Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. 15 Hans fötter liknade skinande brons som glöder i smältugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten.  Det ser vi också i kap 19:12.

 

Johannes beskriver vidare det han såg på fler ställen i sin bok. Kap 4:5 t ex: ”Och från tronen kom det ut blixtar, dån och åska, och framför tronen brann sju fackor, det är Guds sju andar.” 

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

Varje människa som tar sin tro på allvar har säkert någon gång funderat över om man är riktigt frälst, eftersom det kanske inte finns så mycket av verklig förändring, synlig helgelse eller seger i ens liv. En del plågas av detta och tänker att de inte duger eller lever upp till de kristna idealen.  Man är inte trygg i Guds kärlek och löften om förlåtelse när man syndar och faller, utan känner sig fördömd.

 

Det finns en text i Efesierbrevet 1:3- 14 som det är gott att begrunda när sådan tankar griper tag och förlamar oss. Där utgår Paulus från Guds perspektiv och det hjälper oss att se bort från oss själva till Frälsaren.

 

Paulus slår fast att Gud redan före världens skapelse utvalde oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig. Allt handlar därför om det Gud gjort i och genom Jesus, att allt är fullbordat och klart.

 

Man kan på ett sätt säga att Gud utförde sitt frälsningsverk för sin äras skull. Han visar därigenom sin rättfärdighet, sin kärlek och helighet. Genom Jesu död på korset triumferade han över ondskans andemakter, vann en evig förlossning för oss och friköpte sin skapelse tillbaka till sig. Bara han ska ha ära och lov i evighet för det han gjort. I texten understryks tre gånger att hans oerhörda nåd ska prisas och att vi själva ska bli till hans ära och pris.

 

Gud gjorde alltså många saker samtidigt. Han verkade i historien för att visa att han är den suveräne Guden och Skaparen som befriar sin skapelse och vi räddas från från syndens förnedring och dödens förfärliga realitet. I Bibeln lyfts ofta den kollektiva  dimensionen fram, hur Gud verkat för att bereda åt sig ett folk som ska tillhöra honom och förhärliga honom.

 

Gud tänkte ut detta och såg oss som frälsta i Kristus redan före världens begynnelse, vilket hjälper oss att vila i hans verk. Sedan fullbordades räddningsplanen när Gud bevisade sin kärlek till oss i Jesu död på korset. Det är ett faktum, ett objektivt faktum som är grundstenen i Guds rike, både nu och här och i evighet. Ett lika objektivt faktum är att vi som av nåd blivit friköpta, gjorda rättfärdiga och frälsta, är i Kristus. Vi lever i och genom honom, av hans nåd och kraft från början till slut.

 

Frälsningen har flera etapper och tider: vi börjar bli frälsta vid pånyttfödelsen, fortsätter att frälsas i helgelsen under livet och blir slutfrälsta vid uppståndelsen och när Jesus kommer tillbaka.  Frälsningen är så central och betydelsemättad att den kan sägas vara ett av Bibelns främsta teman. Det betyder att bli räddad, förlåten, upprättad, få ett nytt och sunt sinne, bli helad, befriad, förvandlad till den Gud hade tänkt vi skulle vara från begynnelsen. Det förstår vi tar hela livet och fullbordas hemma hos Gud i evighet.

 

Vi ska sedan naturligtvis göra vår del när det gäller att förbli  i honom. Det finns klara direktiv och bud på hur vi ska förhålla oss också i det nya förbundet: tro, älska Gud och vår nästa,  vilja gå till rätta med oss själva, renas och helgas, förbli i Ordet och underordna oss Andens ledning, leva i bön osv.

 

Gud ser till hjärtat om vi trots vår svaghet vill leva för honom och hjälper oss i den process som också är nåd, att helgas och bli mer lika Jesus. Åklagaren anklagar oss men Jesus själv försvarar oss. När Gud vill att vi ska göra bättring och ta itu med saker visar han oss det i sanningens ljus med stor kärlek, och hjälper oss i processen. Men vi gör detta med utgångspunkt från det vi är: älskade, benådade, förlåtna, befriade, upprättade, frälsta. Det skänker frid också i livets strid och kamp.

 

Gud är en god Fader som fostrar sina barn i fasthet och kärlek. Men vi behöver aldrig vara ängsliga och rädda att förkastas eller förskjutas.

 

Här är texten.

 

”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen! 4 Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. 5 

I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut, 6 till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade. 7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd 8 som han lät flöda över oss med all vishet och insikt. 

9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.

11 I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin viljas beslut, 12 för att vi som först har satt vårt hopp till Kristus ska bli till hans ära och pris.13 I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. 

14 Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris.