När vi firade Kristi Himelsfärd påmindes vi om hur hur cirkeln slöts för Jesu uppdrag på jorden. Han kom in i världen på ett mirakulöst sätt, utbredde Guds rike i ord och gärningar, dog för vår synd, begravdes, uppstod och återvände till sin Fader,  till den plats han från evighet haft vid hans sida i det himmelska.

 

Ur Apostlagärningarna: I min förra skrift,käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde,2 fram till den dag då han blev upptagen till himlen, sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt. 3Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.4 Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. 5 Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

6 När de nu var samlade frågade de honom: ”Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?” 7 Han svarade dem: ”Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. 8Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” 9Då han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 10 Medan de såg mot himlen dit han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. 11 Och de sade: ”Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen?Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.”

 Då vände de tillbaka till Jerusalem från det berg som kallas Oljeberget och som ligger nära staden, en sabbatsväg därifrån. 13 Och när de kom dit gick de upp till det rum i övre våningen där de brukade uppehålla sig – Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Thomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon ivraren och Judas, Jakobs son. 14Alla dessa höll endräktigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, bland dem Jesu mor Maria, och vidare hans bröder.

 

Efter denna händelse gick alltså lärjungarna från Oljeberget tillbaka till Jerusalem och den övre salen där de brukade samlas. De började be och förberedde sig  för det Jesus utlovat, att om några dagar ta emot den Helige Ande. Han hade ju varit tillsammans med dem efter uppståndelsen och undervisat dem om Guds rike. Jesu mor och hans bröder var nu också med dem. Det hade varit svårt för dem att förstå allt som skett med Jesus under hans jordiska uppdrag, men nu var det andliga släktskapet en verklighet som de fick växa in i. Snart skulle de alla tillhöra Guds familj på ett nytt sätt när Anden skulle komma över dem alla och fylla dem med Guds liv, Kristi liv.

Det stora, kosmiska skeendet när Kristus återvände till sin himmelska boning förenades med det mindre,  privata. Detta skildras ofta i Bibeln, eftersom Gud har omsorg om familjerelationer samtidigt som han verkar för att förändra de existentiella livsvillkoren för mänskligheten.

När Jesu halvbror Jakob skrev sitt brev benämnde han sig själv som ”Guds och Herren Jesu Kristi tjänare”.

Och så här skrev en annan bror: Från Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs bror. Till dem som är kallade och älskade i Gud Fadern och bevarade i Jesus Kristus2 Barmhärtighet, frid och kärlek vare med er i allt rikare mått.

 

Kristi himmelsfärd påminner oss också om vårt stora hopp, att han ska komma tillbaka vid tiden slut för att äntligen upprätta totala Guds herravälde, ett rättfärdighetens rike av frid, kärlek, sanning och godhet.

 

 

Tiden mellan Kristi Himmelsfärd och Pingsten säger så mycket om Guds realistiska omsorg om oss. Han vet att vi behöver hjälp för att leva. Det var därför han sände sin Son till världen, och efter att Jesus återvänt till den himmelska verkligheten sände han Hjälparen själv. Så kallas den helige Ande i Johannes evangelium.

 

Anden, den tredje personen i Gudomen, representerar Kristi närvaro på jorden idag. Det finns så mycket att säga om den tredje personen i Gudomen, den helige Ande, ett med Fadern och Sonen av evighet. Anden är inte en kraft eller en opersonlig energi, men han ger liv och kraft till lärjungar i alla tider.  Han hjälper oss attt leva som Guds älskade barn, förbli i Kristus, och verka för Guds rike. Utan honom finns ingen tro eller kristet liv. Allt skulle bara vara teori och vackra ideal, men utan kraft och närvaro.  Han bor i oss, vi får  av nåd delta i den treenige Gudens liv genom den helige Ande. Det är stort och värt att prisas.

 

Den helige Ande har varit verksam från början i skapelsen och genom frälsningshistorien. Han skapar och förmedlar Guds liv, ger kraft, förklarar Guds ord, renar, leder de troende och enar dem. Han tröstar, förmanar och uppmuntrar,  förhärligar Jesus och förklarar Ordet. Han är sanningens Ande som bevarar oss i Guds uppenbarade sanning. Anden överbevisar också världen(s makter) om synd, rättfärdighet och dom. Han hjälper människor att tro på hur älskade de är och att inse att de är syndare i behov av Guds förlåtelse, att omvända sig och tro på Jesus, och att sedan förbli i honom. Han ger av sina nådegåvor till de troende för att de skall förmedla Guds kunskap, helande, vishet och kraftgärningar. (1 Kor 12:1-4).

 

Kunskapen om Anden som person är något som Jesus Kristus uppenbarade. I det gamla förbundet visste man att Guds Ande var verksam i skapelsen och kom över vissa personer som helgats till tjänst för Gud, men mpå samma sätt som han uppenbarade Fadern visade han  även vem den Helige Ande var (och är) i sitt eget liv. Anden förberedde Kristi ankomst, var verksam i Jesu liv från konceptionen till uppståndelsen, leder, styrker och bevarar det folk som är helgat åt honom fram till tidens slut.

 

+++

 

Det är också början på skapelsens upprättelse efter den stora skilsmässan mellan människan och hennes Skapare.  Denna återställda gemenskap blev möjlig genom Jesu död och uppståndelse, och Andens utgjutande. Den treenige Guden som vi tror på är till sin natur ett mysterium, som vi bara kan nalkas i tro, vördnad och tillbedjan. Vi förstår inte hur den levande Guden kan vara Fader, Son och Helig Ande på ett rent intellektuellt sätt. Det är något som Gud själv uppenbarar i ord, liv och gärningar för sitt folk, sina barn, även om det tar hela evigheten att lära känna honom.

 

Men det är ändå redan här i tiden som det kan bli verkligt för oss genom Andens verk i oss,  i ett överlåtet liv till, och  gemenskap med Gud själv som det blir begripligt för vår oss.

 

Gud som Skapare, alla människors skapare, är också genom sin Ande närvarande och verksam på ett sätt som vi inte förstår eller ser vidden av. Anden kan ju på ett unikt sätt utrannsaka alla människors inre, om de inte fått chansen höra evangelium, vilket ljus de har, vad deras samveten säger och hur de konkret agerar i livet utifrån sina förutsättningar. Det är också därför endast han är alla människors domare. Bara han vet vilka de innerst inne är inför honom och vilka val de gjort i sina liv. Vårt uppdrag är att be för, betjäna, leva med, och vittna för våra medmänniskor, som alla är lika älskade av Gud.

 

+++

 

 

 

 

 

 

På Pingstdagen minns vi det underbara som skedde när lärjungarna, i enlighet med Jesu löfte , blev fyllda med den helige Ande på ett totalt livsförvandlande sätt, och hur  ”De började tala främmande språk allteftersom Anden ingav dem att tala” .  Detta språkmirakel blev ett stort tecken för alla på Guds  mäktiga verk .  De började omedelbart berätta om Guds väldiga gärningar på de språk som var representerade bland de judar som församlats för högtiden, en uppfyllelse av Jesu löfte om att de skulle få kraft och bli hans vittnen, i Jerusalem, hela Judeen, Samarien och ända till jordens yttersta gräns (Apg 1:8). Därför brukar man säga att församlingen föddes i detta pingstdop, när Anden kom över lärjungarna.  Då började de också förstå Skrifterna, och allt vad Jesus undervisat dem om före sitt avsked. När aposteln Petrus höll sin första predikan hänvisade han till profetiornas uppfyllelse.

Läs gärna kap 2 i Apostlagärningarna som en förberedelse för Pingstdagen!

 

Lärjungarna trädde fram inför folket, med Petrus i spetsen, och förkunnade evangelium. Skillnaden mellan före och efter var påtaglig. Tvivel, förvirring och rädsla var som bortblåsta, när Guds Ande uppfyllt dem på detta mäktiga sätt.  Den första pingstpredikan är fortfarande en av de bästa predikningar som hållits, och den belyser hur apostlarna förstod uppfyllelsen av profetiorna i det som hänt med dem.

 

Den judiska högtiden Shavuot, pingst, firades till minne av hur Gud gav det judiska folket de tio budorden. Det var femtio dagar efter påsk. Ordet kommer från det grekiska Πεντηκοστή, pentekoste, som betyder den femtionde.Det var dessutom en skördefest. Efter Jesu död och uppståndelse under påsken, när hans slutgiltiga och fullkomliga offer på korset för hela världens synd fullbordats, kunde även meningen med pingsten uppfyllas. Gud kunde nu ta sin boning i människornas hjärta,  skriva sin viljas lag där, och leda sitt folk på ett nytt sätt.

 

+++

 

 

Pingstens glädje.   Några tankar om den glädje som är vår arvedel och som blir extra tydlig just under pingsten. Den som blivit fylld av den helige Ande, vet att den glädjen inte liknar något annat. Vi får del av Guds egen glädje.  Obeskrivlig glädje och salighet tillhör Guds väsen. Det är en glädje som inte är beroende av våra omständigheter, inte av oss själva. Det är en glädje som består och som håller igenom alla livets svårigheter. Vi kan uppleva att vi tappar den ibland, men Anden upplivar den i oss gång på gång. Den är en gåva som allt annat vi får av Gud. Det är hans egenglädje.   Det står i Apostlagärningarna: ”Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande”.   Där Guds Ande är, där är glädje, frid och frihet.

 

När vi tillber och prisar Gud i Anden är det en förövning till den saliga evighet som väntar oss, när vi får leva helt i Guds närvaro och tjäna honom med uppgifter i den nyskapde och befriade världen, som vi inte kan föreställa oss . Anden skapar också enhet, kärleksgemenskap mellan lemmarna i Kristi kropp, förmedlar  närvaron från Jesus, ger liv åt Ordet, ljus, ledning, visdom, tröst.

Vad karakteriserar Guds rike? ”Rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande”. Där Jesus Kristus får regera som den Herre han är, där är rättfärdighet, frid och glädje.

 

Jesus sade, och det är samtidigt ett löfte: ”Detta har jag talat till er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig”. (Joh 15:11). Det är sant och verkligt. Det är inte en ytlig glädje som världen ger utan en glädje som håller genom lidande och nöd. Det var just kvällen innan sitt lidande som Jesus talade om sin glädje.

 

Precis innan hade Jesus sagt följande: ” Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.” Kärlek och glädje hör ihop. Jesu glädje var fullkomlig eftersom han uppfyllt sin Faders vilja lika fullkomligt och förblev i hans kärlek. Jesus var själv ”smord med glädjens olja”, enligt den messianska Psaltarpsalmen 45:8.

 

+++