Den första dokumenterade konfrontationen i historien mellan en världslig maktmänniska som ansågs vara gudomlig och nationens gudar och Israels Gud, Jahve, kan vi läsa om i Exodus; Därefter gick Mose och Aron till farao och sade: ”Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen!” 2 Men farao svarade: ”Vem är Herren? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, och jag tänker inte släppa Israel.”
Några kapitel längre fram när Guds straffdomar kulminerar, står det i Exodus 12:
”Den natten ska jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och jag ska hålla dom över Egyptens alla gudar. Jag är Herren.
Det finns mycket att säga om dessa fascinerande händelser som bestämde gudsfolkets identitet då fram till vår tid, när man firar den judiska påsken till minne av befrielsen från slaveriet, och jag återkommer till det i denna långa serie. Det belyser också den grundläggande konflikten mellan den sanne Guden och de gudar som folken av olika anledningar dyrkade. Mer om denna komplicerade fråga längre fram, som jag ska belysa från olika synvinklar.
Detta är det första men inte sista konfrontationen mellan Gud och nationernas gudar under Israels historia, men den är naturligtvis helt unik i det att Gud gör dessa stora och mäktiga under när han konkret grep in i historien för att befria sitt förslavade folk, i enlighet med sina löften till Abraham. När folket blivit Herrens förbundsfolk och kommit in i det utlovade landet gällde hans bud, hans lag. Om de höll fast vid Jahve i tro och lydnad, skulle han skydda dem från deras fiender. Så var det under vissa perioder, men även det motsatta, att Guds beskydd vek från dem när de tillåtit avguderi, orättfärdighet och omoraliskt leverne. Profeterna var Guds språkrör när det gällde att varna för följderna av detta avfall. Läs t ex Jes 2:6-11, Jer 44, Hes 8, Hos 2. Det finns så många exempel på detta som också var ett genomgående tema i de historiska böckerna, folkets otrohet mot Gud, som ändå talat så tydligt till dem och gjort så stora under mitt ibland dem.
En avgörande konfrontation mellan den sanne Guden och de jordiska potentaterna, uppbackade av gudsfientliga andemakter, skedde vid Guds Sons första ankomst till jorden och den sista och definitiva konfrontationen kommer vid hans återkomst till jorden vid tidens slut , men historiskt har det alltså skett flera gånger i Israels historia, något jag återkommer till.
Det lilla landet Israel var inklämt mellan stormakter, vilket de gång på gång fick erfara mycket påtagligt. Men de var inte bara påverkade rent konkret och politiskt utan också andligt av grannfolkens seder, och av de gudar de dyrkade. Det var särskilt fruktbarhetskulten med direkta sexuella handlingar , t ex tempelprostitution där män, kvinnor och t o m barn deltog. Egentligen dyrkade man fruktbarheten, själva sexualiteten. Man tillbad också falliska symboler för att få del av alstringskraften.
Det ansågs återspegla den urgamla myten om det heliga bröllopet, hieros gamos, föreningen mellan gudar, eller mellan en kvinnlig eller manlig gudom och en människa . Man tänkte sig föreningen mellan himmel och jord gestaltad rent sexuellt. Det är urgamla föreställningar somom återfinns hos många folk i alla tider och ännu finns kvar, även i mer moderna tappningar, t ex på ett symboliskt sätt inom hemliga ordnar.
Ofta fick kungen representera folket, jorden, som förenades i en rituell akt med himmelsguden. Detta fanns delvis kvar i modern tid i synen på kejsaren eller kungen som gudens son, t ex solguden i de asiatiska religionerna. Makthavarna i ett land och dess gudar har från begynnelsen och fram genom historien haft täta band, något vi ser även idag på olika ställen i världen. Man trodde att kungen hade en speciell funktion som gudens representant och det finns många typer av ritualer för kontakt , och även symbolisk förening, med guden.
Detta tema fortsätter genom hela Bibeln på olika sätt, där det gång på gång visar sig att Jahve är starkare än de andra gudarna. Det tragiska som sker är när hans folk som skulle vara helgat åt Jahve avfaller till avgudadyrkan av grannfolkens gudar, t ex Baal och Astarte, denna oerhört grova typ av fruktbarhetskult.
Det öppnar för fienden s a s inifrån och får just de stora konsekvenser Gud själv varnat för från början. Trots alla försök från Guds sida att få dem att omvända sig slutar det med landsflykt. De är naturligtvis ett utdraget skeende med många händelser, mellan ca 1000 f Kr – 589, först med ett förenat kungarike under David och Salomo, sedan splittring i nord-och sydriket och till sist babyloniernas ockupation av Jerusalem. Avgudadyrkan visade sig vara absolut förödande för Guds egendomsfolk. Det var ett förbundsbrott som ledde till exil, mycket lidande, splittring, förödelse.
+++
Men, hur kan det komma sig att det finns så många gudar när vi vet att vår Gud, Skaparen och Herren är en? Är det bara mänskliga konstruktioner, påhitt eller är de verkliga och hur kan de ha fått en sådan makt över människor och folk? Det finns vissa antydningar till svar i Bibeln. Paulus uttrycker denna dubbeltydighet så bra i 1 Kor 8 : 4 När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar , så vet vi att det inte finns någon avgud i världen och att det bara finns en Gud. 5 För även om det skulle finnas så kallade gudar i himlen eller på jorden – och det finns många ”gudar” och många ”herrar” – 6 så har vi bara en Gud, Fadern från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.
Det finns alltså många ”gudar” och många ”herrar” i världen, vilket är ett resultat av flera uppror i den andliga världen gentemot den Högste, den sanne Guden, vilket antyds i Bibeln. Samtidigt är dessa ”gudar” och ”herrar” ett intet i jämförelse med Gud Fadern, Skaparen själv och Herren Jesus Kristus. De är också delvis skapade av människor, av deras fantasier och påhittade myter. Jag återkommer även till detta .
Det fanns en sann kunskap om Gud i den förhistoriska världen som bevarades av några få, men ganska snart efter att människorna spreds över jorden började dessa myter och legennder att cirkulera bland folken. Det viktigaste som sedan skedde var när Gud uppenbarade sig för Abraham, vilket var själva början på Guds frälsningshistoria. Gud verkade sedan i denna släkt för att vid den rätta tiden och på rätt plats, i Betlehem, låta sig Son födas in i denna släktlinje, för att i sin utgivande kärlek rädda alla folk i sin korsdöd och uppståndelse.
För det första kan man konstatera att människan alltid har undrat över sitt ursprung och sökt beskydd och hjälp under svåra och osäkra livsbetingelser, och därför har hon varit och är, religiös i vid mening. Man har alltid anat att det finns något mer bortom det rent materiella och man har hoppats på övernaturliga makters välvilliga bistånd, liv efter döden. Det har man gjort, och gör för alltid, för att Gud skapat människan till sin avbild, till att leva i gemenskap med honom och i denna relation finna mening, mål och kraft att leva rätt. Men problemet är att hon missat målet gång på gång, och istället avfallit från sin bestämmelse att tro på honom, älska och söka hans vilja,
Det finns skapelsemyter, gudahierarkier och myter om deras tillvaro hos de flesta folk. Många känner vi till ifrån vår egen nordiska mytologi, liksom kanske också de grekiska och romerska gudarna som ligger närmast vår egen kulturkrets Ännu längre tillbaka har vi b la babyloniska och egyptiska gudar, och än idag hinduismens över trehundra miljoner gudar. Det finns likheter och samtidigt stora skillnader, men själva strukturen i den andliga hierarkin med en högsta gudom som tronar på gudaberget återkommer i många varianter. Man har tillbett naturen och gör det än idag, man ville hålla sig särskilt väl med fruktbarhetens gudapar, liksom dödsrikets och krigets gudar. Man gudomliggjorde också vissa idéer, och dyrkade t o m djur, vilket sker än i dag. Skapelsen ses som befolkad av andliga väsen som man ofta var rädd för och försökte blidka för att få välgång. I vår sekulariserade tid söker man sig tillbaka till dessa förkristna föreställningar,
Ibland talas om olika folkgruppers traditionella religioner, deras kultur, i enbart positivta ordalag. Men i verkligheten innebar/innebär det att man lever i fruktan för dessa okända och ofta skrämmande makterna, gudarna, och vill söka blidka dem med offer. Man vet inte mycket om dessa gudar , de är stumma, de talar inte till människorna. Det finns mer eller mindre fantastiska myter, legender om dem utan egentlig grund i verkligheten. Men människans liv har alltid varit utsat, man sökte makternas och gudarnas hjälp i sjukdom, hungersnöd, krig och för personlig framgång. Man har också alltid velat veta något om framtiden, hur det ska gå för en, och har med hjälp av för oss groteska metoder sökt spå framtiden i b la döda djurd organ.
Mot denna mörka bakgrund framstår Israels Gud i all sin vishet och nåd, när han visar vem han är genom att tala och agera, ingå förbund med folket och förvänta sig deras förnuftiga respons i tro, kärlek och lydnad.
+++
När man säger sig tro på Gud idag måste man alltså precisera lite närmre. Är det det judiska folkets Gud, som i Jesus Kristus visat sig vara vår Fader (vilket inte de judar håller med om som inte bekänner Jesus som Guds Son och Messias). Är det Muhammeds gud Allah, eller är det någon av alla dessa oräkneliga mytologiska gudar i historisk tid och nutid, panteismens eller deismens personliga gudom?
Begreppet, själva ordet G U D, ELOHIM är intressant från det hebreiska språkets synpunkt. Jag återkommer till det längre fram i ett särskilt inlägg.
The Bible Project har en podcast och en YouTube-kanal där man går igenom Bibelns böcker och tar upp olika teman på ett intressant och bra sätt. Här är ett kort klipp om ELOHIM.
För den som är intresserad finns en sammanfattning här av den framstående bibelforskaren Michaels S Heiser, som i sin avhandling och sitt grundliga studium av texterna har lyft fram dessa viktiga, men ännu inte så allmänt kända fakta:
+++
DEL II
Den bibliska historien handlar främst om det Gud gjort i tid och rum när han uppenbarade sig själv för dem han utvalde till att bli sitt folk. Det handlar alltså om Israel, landet, huvudstaden Jerusalem, det judiska folket och Guds löften och uppfyllelse. I NT är Israel också i blickpunkten, där verkade den judiske rabbinen Jesus från Nasaret, som visade sig vara den Messias Gud förutbestämt . Profetiorna om honom gick i uppfyllelse vad gäller de som handlade om hans första ankomst, och de återstående kommer att fullbordas vid hans andra ankomst.
Det bibliska perspektivet är från det stora till det lilla, och tillbaka till det stora igen. I de första elva kapitlen läser vi om hur Gud skapade allt och får veta orsaken till mänsklighetens existentiella villkor. Sedan börjar Gud arbeta med en man, en släkt, ett folk för att återigen vidga perspektivet till att gälla mänskligheten i stort.
Det är historia utifrån det judiska folkets perspektiv, från den gudomliga frälsningshistoriens perspektiv Gud visade konkret i ord och gärning att han ville vara deras Gud genom att befria dem från slaveriet i Egypten, och därmed fullbordade han sina löften till Abraham. Gud ville att de skulle vara ett åt honom avskilt och helgat folk i en omvärld fylld av avgudadyrkan av värsta slag. Därför inleds orden, lagen, så här :
På Sinai berg ingick han förbund med dem och gav dem sina ord, de vi känner igen som de tio budorden. Förutom dessa bud, som också kan ses som universella, fick de speciella regler och lagar för sitt religiösa och etiska liv. De skulle utmärka sig bland alla andra folk genom att vara helgade åt den Helige Guden, för att i det långa perspektivet vara ett ljus för hednafolken, vilket fick sin absoluta kulmen när Guds Messias föddes in denna värld, till frälsning för inte bara Israels folk utan alla folk.
Lagen var och är ju nödvändig som moraliskt fundament, för att dels uppenbara något av Guds helighet och rättfärdighet och hur han som Skapare älskar och vill skydda individer och grupper, dels reglera onda gärningar människor emellan för upprätthållandet av sociala gemenskaper. Lagen visar hur högt Gud värderar varje människoliv, att han vill värna människoliv från mord, stöld, äktenskapsbrott, förtal och att han ser allvarligt på dessa brott.
Ingen människa kunde uppfylla hela lagen , den överbevisar oss alla om att vi kommer till korta, vi missar målet med att leva som rättfärdiga, goda människor som i allt leds av av kärleken till Gud och medmänniskor. Som Paulus skriver i sitt brev till Galaterna, det stora frihetsbrevet analyserar den troendes relation till lagen, var ”lagen en övervakare fram till Kristus för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare.
Det grekiska ordet för ”övervakare” är παιδαγωγὸς, som vi känner igen från vårt svenska ord pedagog. Ursprungligen hadlade det konkret om en tjänare som ledde barnet till skolan. Lagen skulle undervisa oss, både om Guds rättfärdighet och vår syndfyllhet, och därmed förbereda oss för Guds slutgiltiga lösning på syndproblemet, att låta Jesus uppfylla och fullborda lagen i vårt ställe, och låta oss leva i tro på det han gjort och få tillträde till Guds närvaro.
Paulus för komplicerade resonemang om lagen och tron, som kräver en utförligare analys i andra sammanhang.
I GT fanns en positiv syn på förbundsfolkets möjlighet att följa Guds bud, men samtidigt naturligtvis en insikt om att de skulle avfalla från förbundet, gå sin egen väg, följa den andra folkens avgudar eftersom lagen inte kunde förvandla det inre, själva hjärtat. Det kunde bara ske när Jesus kommit och dött för vår synd och uppstått, och vi med honom från den gamla syndiga människan, till ett nytt liv som pånyttfödda Guds barn.
Jesus skärpte lagen genom att sammanfatta det väsentligaste och samtidigt höja standarden på Guds krav: det var inte yttre gärningar som gav rättfärdighet inför Gud, utan den pånyttfödda människans tro på Kristi verk och Andens inneboende i den förlåtna och renade människans hjärta, som gör det möjligt att leva i efterföljelse. Jesus gav en ny lag kan man säga, något jag återkommer till. Det är dock som sagt alltid grundat på att Guds frälsning och att vi får del av hans Ande som gör det möjligt att leva i tro. Vi blir frälsta av nåd, allt är Guds förtjänst, för att sedan göra goda gärningar och därmed uppfylla lagens djupaste mening:
Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra. Den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. 9 Buden: Du ska inte begå äktenskapsbrott, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ha begär och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du ska älska din nästa som dig själv.10 Kärleken gör inte sin nästa något ont. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse. (Rom 10).
+++
Fin sång om den Allsmäktiges trofasthet.
+++
alefochomega 