Framtiden- det stora okända?

 

 

 

Vi människor har alltid velat veta något om framtiden, det stora okända som kan oroa och skapa fruktan. Därför har det alltid funnits en marknad för lögnaktiga förutsägelser om den, levererade av spåmän och falska profeter. Det finns många orsaker till oro och fruktan i vår värld,  särskilt nu med den pågående pandemin som vi inte upplevt någon motsvarighet till på ett par generationer och som påverkar alla och allt.

 

Det har alltid förekommit katastrofer i form av krig, hungersnöd och farsoter, men i i vår tid är vi direktuppkopplade och kan följa skeendena i realtid. Det kan både öka och minska oron. Ingen vet hur länge just denna djupa kris ska pågå, men den går förr eller senare över och saker återgår mer till det normala. Vi hoppas det. Eller? Måste vi räkna med att det kan bli värre? Vi vill ju alltid att det ska bli bättre och arbetar för det, vilket i sig är bra. Men räcker det? Kommer vi till en punkt när kurvorna inte längre kan peka uppåt?

 

Vi får gå med våra frågor till Gud själv, som allena vet vad som kommer att hända och som erbjuder en trygghet, en frid och konkret hjälp i våra svårigheter som enskilda och som folk. Ingenting annat håller när allt skakar än Gud själv, som uppehåller sin skapelse och som ytterst har kontroll över det som sker och kommer att hända innan tiden tar slut. Han har även redan uppenbarat framtiden för oss i stora drag.

 

Vad säger Gud själv om detta i sitt Ord? Bibeln ger en samstämmig helhetsbild av vad som kommer att ske. Vi befinner oss egentligen i den sista tiden,  efter Jesu uppståndelse och fram till hans återkomst, om vars exakta tidpunkt ingen vet utom Gud Fader själv. Mänsklighetens historia har som sagt alltid präglats av konflikter och krig, hungersnöd och epidemier, vilket också kommer att fortsätta och kanske förstärkas ju mer vi närmar oss Jesu återkomst.

 

I det tal om den yttersta tiden som kallas det eskatologiska talet besvarar Jesus lärjungarnas fråga om tecknet på hans återkomst och den här tidsålderns slut och sammanfattar de viktigaste punkterna.

 

I Matt 24:4 ff varnade Jesus först och främst för bedrägeriet (3 ggr i detta kapitel) och om att många kommer att bli vilseledda när man sätter sin tilltro till andra som kommer i hans namn och påstår sig vara Messias. Men bara Bibelns Jesus är den sanne Frälsaren och Herren, Guds Smorde. Han älskade oss så mycket att ha dog för oss och uppstod för att vi skulle få hans liv och gemenskap med Gud, nu i tiden och i evigheten.

Bedrägeriet handlar även om en förvrängning av det sanna evangeliet som inte heller leder till tro på Jesus och all alternativ andlighet som erbjuds, andra religioner, kulter, sekter osv.

 

Vidare talade Jesus om stridslarm, rykten om krig, etniska konflikter, hungersnöd, epidemier och jordbävningar. Evangeliet kommer att predikas över hela jorden, kristna förföljs och falska profeter fortsätter bedra många samtidigt som laglösheten tilltar och kärleken kallnar. Att evangeliet sprids till alla folk och språk är ett avgörande tecken och även att det sker ett andligt uppvaknande i Israel.

 

 

 

När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: ”Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?” 4 Jesus svarade dem: ”Se till att ingen bedrar er. 5 Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. 6 Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit. 7 Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. 8 Men allt detta är bara början på ‘födslovåndorna’.

9 Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. 10 Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra. 11 Många falska profeter skall träda fram och bedra många. 12 Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. 13 Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. 14 Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.

 

+++

 

 

Ingen vet exakt var vi befinner oss på Guds tidsskala men det är nog tveklöst någonstans i början av födslovåndorna, inledningen till den största och sista katastrofen. Hur länge den varar vet ingen. Men vad vi vet är att framtiden för den som avfärdar Guds kärlek och erbjudande om syndernas förlåtelse och evigt liv hos honom är mörk, både här och nu och i evigheten. Dels saknar man hans frid och nåd i den här världen, dels kommer man att förbli skild från honom i evighet. Det är den mest tragiska som kan hända en människa.

 

Därför ber vi och vädjar till alla som ännu inte överlämnat sitt liv till Gud och gjort Jesus till Herre i sitt liv att omvända sig till honom medan tid är, att komma hem till Faderns kärleksfulla famn, att bli försonad med Gud, få ett hopp och tröst  i gemenskap med honom själv.

 

 

Jesus bekräftar dem även i Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, när han uppenbarade för sin tjänare Johannes vad som skulle ske. Det som beskrivs i Kap 6 stämmer överens med det vi fick veta i Matt 24.  När Jesus bröt de första 4 sigillen på den förseglade bokrulle som innehöll framtidens händelser och som endast han själv kunde öppna,  igångsattes de sista omvälvande händelserna på jorden. De fyra hästarna beskriver på sitt särskilda apokalyptiska språk att bedrägeriet kommer att utbredas över världen, att krig och hungersnöd, farsoter och massdöd kommer att föröda mänskligheten på ett ofattbart och fruktansvärt sätt.

 

Innan Jesus Kristus kommer tillbaka och gör ett slut på all ondska och allt lidande kommer dessa förfärliga och svåra händelserna att ske globalt. Det uppror mot honom som funnits från världens begynnelse kulminerar i den yttersta tiden och hans tid för dom och upprättelse är inne.  Varje människa har ställts och ställs inför valet att böja sig för den Evige,  Allsmäktige och gode Guden, som uppenbarat sig själv i sin Son Jesus eller att vägra erkänna hans herravälde och ta emot hans frälsning. Gud kommer att rädda sin skapelse.

 

I kap 6 ser vi att alla de martyrer som dödats för sin tro på Jesus, v 9-12, uppmanas att vara stilla ännu en tid, tills deras antal är fullt. Det är det femte sigillet. Många har lidit och dött för sin tro och det är en daglig bön för dem att Herren ska vara dem särskilt nära i nödens och dödens stund.

 

När Jesus bryter det sjätte sigillet går dessa födslovåndor in i ett nytt skeende, vilket även Jesus talat om i Matt 24. Den nöd som kommer över jorden har aldrig tidigare förekommit. Tiden är då inne för Guds motståndare, den Laglöse, Vilddjuret, Antikrist att få global makt. Situationen för Israel och församlingen blir extremt svår. Men Gud kommer att hjälpa sitt folk, sina barn igenom detta och den intensiva längtan efter Jesus blir till sist uppfylld och sedan vidtar det vi inte riktigt ännu kan förstå storheten i, när Herren gör upp med det onda en gång för alla och gör allting nytt i sitt eviga rike.

 

 

 

Fortsättning följer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

judgement-seat_large

 

Några inledande reflektioner om den yttersta domen.

 

Det första och viktigaste man måste säga när det gäller detta ämne är att i ljuset av domen och de allvarliga yttersta tingen blir Guds kärlek så oerhört stor, att den evige Guden lät sin egen Son komma till jorden för att rädda oss från att gå förlorade. När vi tänker på den korsfäste Jesus så vet vi att Gud gjort allt. Han älskar varje människa så ofattbart mycket att han lät Jesus ta straffet för våra synder och bli dömd i vårt ställe, för att han skulle kunna frikänna oss. 

 

Joh 3: 16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

 

 

Bibeln gör helt klart att det finns två vägar, en som leder till Gud och en som leder bort från honom. Redan i det tredje kapitlet i 1 Moseboken ser vi att Gud låter det finnas två träd i lustgården där människan alltså från början ska prövas för att se vad hon väljer. Livets träd och trädet med kunskap om gott och ont. Jag går här inte in på betydelsen av dessa, vilket jag har gjort på andra ställen här på hemsidan. Sedan fortsätter det så, och Jesus själv bekräftar detta när han säger:

13Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. 14 Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.”

 

 

De två vägarna har alltså också två destinationer, slutmål för vandringen, fördärvet ,ἀπώλειαν, eller livet. Livet står alltid för Guds liv och verklighet, det eviga livet. Vi erbjuds att i tro ta emot Guds gåva, att bli hans barn genom tro på Jesus och blir då redan här och nu delaktiga i Guds liv. Det fortsätter sedan i evighet. Ett liv utan Gud är per definition evigt mörker, fördärv, död.

Johannes skriver i sitt Första brev: Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på vittnesbördet som Gud har givit om sin Son. 11 Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son. 12 Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.”(Kap 5)

 

Det finns flera bibelställen om domen och det är komplicerade sammanhang som måste beaktas. Därför finns det också lite olika meningar om själva skeendet, men vi kan vara säkra på att eftersom Gud är rättfärdig och rättvis så kommer en slutgiltig dom. Guds fiende, satan själv och de onda makterna kommer äntligen att få sitt straff och för alltid förhindras att utföra sitt förstörelseverk av skapelsen. Varje människa kommer att dömas och bedömas och det på ett lika fullkomligt rättfärdigt och rättvist sätt av Gud. 

 

Bibelns vittnesbörd är tydligt: Gud vill ta emot alla i sitt eviga rike och från hans sida är det klart: han har gjort allt i och genom Jesus. Gud är den ende som kan döma eftersom han vet vad som finns i det fördolda hos varje människa och hela hennes livshistoria. Domen skildras just som att den ska kasta ljus, Guds ljus över en människas innersta bevekelsegrunder, vilja, förmåga, yttre faktorer som påverkar hennes agerande osv.

 

Fortsättning följer.

 

+++

 

 

 

 

 

Jesu återkomst/ Uppryckandet i språkligt perspektiv. Del 1

profet

Det finns många åsikter om uppryckandets vara eller icke vara bland kristna, och när det ska ske. Här ska jag titta lite närmre på ordets förekomst i NT.
Oftast debatterar man ett enda bibelställe, 1 Tess 4:17, men verbet ἁρπάζω, förekommer på ytterligare 13 ställen i NT. Jag tar upp dem här. Verbets betydelse är b la att förtrycka, rycka till sig med våld, rycka upp (frön eller plantor) och ryckas bort eller upp. Verbet i sig är naturligtvis neutralt. Både den onde och Gud kan rycka bort eller upp något, så det handlar alltså om vem som gör det.
Verbet kan användas om att rycka åt sig Riket (eller trycka ner det med kraft). I ett annat bibelsammanhang beskrivs hur man försökte rycka bort, avlägsna Paulus med från en folksamling. Vid ännu ett annat tillfälle försökte en folksamling, under stor påtryckning utnämna Jesus till sin konung.
I ett annat sammanhang handlar det om att att den onde rycker upp, rycker bort ordet som blivit sått i hjärtat.
Vidare talas om att satan, här framställd som vargen, försöker rycka bort de troende från Jesu hand.
Judas brev beskriver hur vi aktivt med kraft ska försöka rädda någon från villfarelse, rycka personen ur elden.
I Apostlagärningarna, läser vi om hur Filippos blixtsnabbt förflyttades från en plats till en annan, utan att andra märker det eller att det förklaras närmare.
Det är speciellt 1 Tess 4 och 2 Kor 12, Apg 8 och Upb 12, som är intressanta ur teologiskt perspektiv. Men jag räknar först upp alla verser där verbet förekommer.
+++
1. Matt 11:12. Det finns olika översättningar av den här versen som motsäger varandra och det är inte möjligt här att analysera detta. Det är inte helt lätt att förstå denna text. Ska det vara  ”våldsmän förtrycker riket”, eller ”män rycker till sig riket med kraft”?
Jag använder Sv Folkbibelns översättning:
” Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det”. … καὶ βιασταὶ ἁρπάζουσιν αὐτήν.
2.  Matt 12:29.  ”Eller hur kan någon gå i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger utan att först ha bundit den starke?”    τὰ  σκεύη αὐτοῦ ἁρπάσαι.
3. Matt 13:19. ”När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. ” ἔρχεται ὁ πονηρὸς καὶ ἁρπάζει τὸ ἐσπαρμένον.
4.  Joh 6:15.  ”Då Jesus förstod att de tänkte komma för att med våld göra honom till kung”… ἔρχεσθαι καὶ ἁρπάζειν αὐτὸν.
5.  Joh 10:12    …”och vargen river dem och skingrar hjorden. ”ὁ λύκος ἁρπάζει αὐτὰ ..
6.  Joh 10:28, 29  .. ”Ingen ska rycka dem ur min hand” . οὐχ ἁρπάσει τις αὐτὰ …
7.  Apg 8:39    ”När de hade stigit upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer”. ..Πνεῦμα Κυρίου ἥρπασεν τὸν Φίλιππον ..
8.  Apg 23:10   ”Striden blev nu så häftig att befälhavaren fruktade att de skulle slita Paulus i stycken, och han gav order om att vaktstyrkan skulle gå ner och rycka bort honom från dem och föra honom till fästningen” … ἁρπάσαι αὐτὸν ..
9.  2 Kor 12:2     ”Jag vet om en man i Kristus, som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen- om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte. Gud vet det.” …ἁρπαγέντα...
10.  2 Kor 12:4    ..” att han blev uppryckt till paradiset och hörde ord som ingen människa kan uttala eller får uttala.”
ὅτι ἡρπάγη εἰς τὸν Παράδεισον..
11.  1 Tess 4: 16-17    ” Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi för alltid vara hos Herren.”
...ἁρπαγησόμεθα ἐν νεφέλαις …
12.  Judas 1:22-23      ”Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden.”
..ἐκ πυρὸς ἁρπάζοντες ..
13.  Upb 12:5   ”Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira, och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron.”
ἡρπάσθη τὸ τέκνον…
+++
För att sammanfatta de fyra bibelställen som är extra intressanta, så kan man kanske beskriva dessa uppryckanden som förflyttningar, som sker hastigt både vad gäller rent fysiska avstånd som i fallet med Filippos, och från en dimension till en annan.  När det gäller Paulus blev han förflyttad, uppryckt till paradiset. Det gäller också Upb 12:5, där barnet blev uppryckt till Guds och hans tron. Det handlar om en övergång från en jordisk dimenson till en himmelsk vid vissa specifika tillfällen. För oss är det alltid mirakulöst, men från Guds perspektiv är det övernaturliga normalt.
Till sist gäller det församlingens förflyttning, övergång från det jordiska till det himmelska. Den texten hör naturligtvis ihop med de andra bibelställen som behandlar den yttersta tiden och Herrens återkomst.  Den stora frågan är när det omtalade uppryckandet ska ske, vilket det finns olika meningar om.
Det är ofta starka meningar och känslor förknippade med denna debatt. Kristna kommer fram till olika slutsatser och det får man respektera, och det viktigaste är ändå att längta efter Jesu återkomst, förvänta den samt förbereda sig på olika sätt. Ingen av oss vet exakt när och hur Guds profetiska tidtabell ser ut och varje steg i den process som leder fram till Herrens återkomst.
Men jag tror det är svårt att försvara det man kallar  pre-trib, alltså föreställningen att församlingen rycks upp Herren till mötes före vedermödan.  Den läran blev mest känd genom John Darby på 1830-talet och fick sedan ett uppsving i mitten av 1900-talet och genom en del populära böcker. Men det finns en berättigad skepsis mot denna lära.
När man läser texten från 1 Tess 4 så framgår det med all tydlighet att uppryckandet sker i direkt samband med Jesu återkomst på himlens skyar. Som vi vet skrev Paulus detta för att trösta dem som var oroliga för vad som skulle ske med de troende som hunnit dö före parusin. Det handlar troligtvis inte om två separata händelser med en viss tid emellan, att uppryckandet skulle ske före Jesu synliga återkomst.
+
Något som är värt att notera är att verbet inte återfinns i Matt 24:40-41. Där används istället verbet paralambanetai, παραλαμβάνεται, som översätts : tas med. Det handlar om att en tas med, en annan lämnas kvar.
Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. 38 Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, 39 och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer. 40 Då ska två män vara ute på åkern. Den ene ska tas med, den andre lämnas kvar41 Två kvinnor ska mala vid kvarnen. Den ena ska tas med, den andra lämnas kvar.
I detta sammanhang verkar det helt klart så att de som rycks bort är de dömda, och de som lämnas kvar är de som består vid Människosonens ankomst.
Mer om det i ett annat sammanhang.