Vi människor har alltid velat veta något om framtiden, det stora okända som kan oroa och skapa fruktan. Därför har det alltid funnits en marknad för lögnaktiga förutsägelser om den, levererade av spåmän och falska profeter. Det finns många orsaker till oro och fruktan i vår värld, särskilt nu med den pågående pandemin som vi inte upplevt någon motsvarighet till på ett par generationer och som påverkar alla och allt.
Det har alltid förekommit katastrofer i form av krig, hungersnöd och farsoter, men i i vår tid är vi direktuppkopplade och kan följa skeendena i realtid. Det kan både öka och minska oron. Ingen vet hur länge just denna djupa kris ska pågå, men den går förr eller senare över och saker återgår mer till det normala. Vi hoppas det. Eller? Måste vi räkna med att det kan bli värre? Vi vill ju alltid att det ska bli bättre och arbetar för det, vilket i sig är bra. Men räcker det? Kommer vi till en punkt när kurvorna inte längre kan peka uppåt?
Vi får gå med våra frågor till Gud själv, som allena vet vad som kommer att hända och som erbjuder en trygghet, en frid och konkret hjälp i våra svårigheter som enskilda och som folk. Ingenting annat håller när allt skakar än Gud själv, som uppehåller sin skapelse och som ytterst har kontroll över det som sker och kommer att hända innan tiden tar slut. Han har även redan uppenbarat framtiden för oss i stora drag.
Vad säger Gud själv om detta i sitt Ord? Bibeln ger en samstämmig helhetsbild av vad som kommer att ske. Vi befinner oss egentligen i den sista tiden, efter Jesu uppståndelse och fram till hans återkomst, om vars exakta tidpunkt ingen vet utom Gud Fader själv. Mänsklighetens historia har som sagt alltid präglats av konflikter och krig, hungersnöd och epidemier, vilket också kommer att fortsätta och kanske förstärkas ju mer vi närmar oss Jesu återkomst.
I det tal om den yttersta tiden som kallas det eskatologiska talet besvarar Jesus lärjungarnas fråga om tecknet på hans återkomst och den här tidsålderns slut och sammanfattar de viktigaste punkterna.
I Matt 24:4 ff varnade Jesus först och främst för bedrägeriet (3 ggr i detta kapitel) och om att många kommer att bli vilseledda när man sätter sin tilltro till andra som kommer i hans namn och påstår sig vara Messias. Men bara Bibelns Jesus är den sanne Frälsaren och Herren, Guds Smorde. Han älskade oss så mycket att ha dog för oss och uppstod för att vi skulle få hans liv och gemenskap med Gud, nu i tiden och i evigheten.
Bedrägeriet handlar även om en förvrängning av det sanna evangeliet som inte heller leder till tro på Jesus och all alternativ andlighet som erbjuds, andra religioner, kulter, sekter osv.
Vidare talade Jesus om stridslarm, rykten om krig, etniska konflikter, hungersnöd, epidemier och jordbävningar. Evangeliet kommer att predikas över hela jorden, kristna förföljs och falska profeter fortsätter bedra många samtidigt som laglösheten tilltar och kärleken kallnar. Att evangeliet sprids till alla folk och språk är ett avgörande tecken och även att det sker ett andligt uppvaknande i Israel.
3 När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: ”Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?” 4 Jesus svarade dem: ”Se till att ingen bedrar er. 5 Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. 6 Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit. 7 Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. 8 Men allt detta är bara början på ‘födslovåndorna’.
9 Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. 10 Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra. 11 Många falska profeter skall träda fram och bedra många. 12 Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. 13 Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. 14 Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.
+++
Ingen vet exakt var vi befinner oss på Guds tidsskala men det är nog tveklöst någonstans i början av födslovåndorna, inledningen till den största och sista katastrofen. Hur länge den varar vet ingen. Men vad vi vet är att framtiden för den som avfärdar Guds kärlek och erbjudande om syndernas förlåtelse och evigt liv hos honom är mörk, både här och nu och i evigheten. Dels saknar man hans frid och nåd i den här världen, dels kommer man att förbli skild från honom i evighet. Det är den mest tragiska som kan hända en människa.
Därför ber vi och vädjar till alla som ännu inte överlämnat sitt liv till Gud och gjort Jesus till Herre i sitt liv att omvända sig till honom medan tid är, att komma hem till Faderns kärleksfulla famn, att bli försonad med Gud, få ett hopp och tröst i gemenskap med honom själv.
Jesus bekräftar dem även i Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, när han uppenbarade för sin tjänare Johannes vad som skulle ske. Det som beskrivs i Kap 6 stämmer överens med det vi fick veta i Matt 24. När Jesus bröt de första 4 sigillen på den förseglade bokrulle som innehöll framtidens händelser och som endast han själv kunde öppna, igångsattes de sista omvälvande händelserna på jorden. De fyra hästarna beskriver på sitt särskilda apokalyptiska språk att bedrägeriet kommer att utbredas över världen, att krig och hungersnöd, farsoter och massdöd kommer att föröda mänskligheten på ett ofattbart och fruktansvärt sätt.
Innan Jesus Kristus kommer tillbaka och gör ett slut på all ondska och allt lidande kommer dessa förfärliga och svåra händelserna att ske globalt. Det uppror mot honom som funnits från världens begynnelse kulminerar i den yttersta tiden och hans tid för dom och upprättelse är inne. Varje människa har ställts och ställs inför valet att böja sig för den Evige, Allsmäktige och gode Guden, som uppenbarat sig själv i sin Son Jesus eller att vägra erkänna hans herravälde och ta emot hans frälsning. Gud kommer att rädda sin skapelse.
I kap 6 ser vi att alla de martyrer som dödats för sin tro på Jesus, v 9-12, uppmanas att vara stilla ännu en tid, tills deras antal är fullt. Det är det femte sigillet. Många har lidit och dött för sin tro och det är en daglig bön för dem att Herren ska vara dem särskilt nära i nödens och dödens stund.
När Jesus bryter det sjätte sigillet går dessa födslovåndor in i ett nytt skeende, vilket även Jesus talat om i Matt 24. Den nöd som kommer över jorden har aldrig tidigare förekommit. Tiden är då inne för Guds motståndare, den Laglöse, Vilddjuret, Antikrist att få global makt. Situationen för Israel och församlingen blir extremt svår. Men Gud kommer att hjälpa sitt folk, sina barn igenom detta och den intensiva längtan efter Jesus blir till sist uppfylld och sedan vidtar det vi inte riktigt ännu kan förstå storheten i, när Herren gör upp med det onda en gång för alla och gör allting nytt i sitt eviga rike.
Fortsättning följer.
Några inledande reflektioner om den yttersta domen.
Det första och viktigaste man måste säga när det gäller detta ämne är att i ljuset av domen och de allvarliga yttersta tingen blir Guds kärlek så oerhört stor, att den evige Guden lät sin egen Son komma till jorden för att rädda oss från att gå förlorade. När vi tänker på den korsfäste Jesus så vet vi att Gud gjort allt. Han älskar varje människa så ofattbart mycket att han lät Jesus ta straffet för våra synder och bli dömd i vårt ställe, för att han skulle kunna frikänna oss.
Joh 3: 16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”
Bibeln gör helt klart att det finns två vägar, en som leder till Gud och en som leder bort från honom. Redan i det tredje kapitlet i 1 Moseboken ser vi att Gud låter det finnas två träd i lustgården där människan alltså från början ska prövas för att se vad hon väljer. Livets träd och trädet med kunskap om gott och ont. Jag går här inte in på betydelsen av dessa, vilket jag har gjort på andra ställen här på hemsidan. Sedan fortsätter det så, och Jesus själv bekräftar detta när han säger:
13 ”Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. 14 Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.”
De två vägarna har alltså också två destinationer, slutmål för vandringen, fördärvet ,ἀπώλειαν, eller livet. Livet står alltid för Guds liv och verklighet, det eviga livet. Vi erbjuds att i tro ta emot Guds gåva, att bli hans barn genom tro på Jesus och blir då redan här och nu delaktiga i Guds liv. Det fortsätter sedan i evighet. Ett liv utan Gud är per definition evigt mörker, fördärv, död.
Johannes skriver i sitt Första brev: Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på vittnesbördet som Gud har givit om sin Son. 11 Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son. 12 Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.”(Kap 5)
Det finns flera bibelställen om domen och det är komplicerade sammanhang som måste beaktas. Därför finns det också lite olika meningar om själva skeendet, men vi kan vara säkra på att eftersom Gud är rättfärdig och rättvis så kommer en slutgiltig dom. Guds fiende, satan själv och de onda makterna kommer äntligen att få sitt straff och för alltid förhindras att utföra sitt förstörelseverk av skapelsen. Varje människa kommer att dömas och bedömas och det på ett lika fullkomligt rättfärdigt och rättvist sätt av Gud.
Bibelns vittnesbörd är tydligt: Gud vill ta emot alla i sitt eviga rike och från hans sida är det klart: han har gjort allt i och genom Jesus. Gud är den ende som kan döma eftersom han vet vad som finns i det fördolda hos varje människa och hela hennes livshistoria. Domen skildras just som att den ska kasta ljus, Guds ljus över en människas innersta bevekelsegrunder, vilja, förmåga, yttre faktorer som påverkar hennes agerande osv.
Fortsättning följer.
+++
alefochomega 