Ansvar och frihet.

 

 

 

 

Hur kan vi hantera livets alla svårigheter, det som allmänt drabbar oss som människor i en fallen värld, och mer på ett personligt plan, vad andra människor gör som sårar eller skadar oss? Vi kan inte  påverka det som sker, men  vi kan bestämma hur vi ska reagera och agera i förhållande till det. Ingen kan ta ifrån oss det egna ansvaret för vårt liv och den friheten ifrån oss. Den som undandrar sig detta ansvar för sina egna värderingar, val och handlingar, kan lätt fastna i att enbart skylla på andra, på samhället, på olika omständigheter, och är därför inte en fri människa.

 

Den österrikiske neurologen och psykoterapeuten Viktor Frankl, betonade i sin terapi, logoterapin,  vårt sökande efter mening och vår förmåga att skapa mening i svåra omständigheter. Själv överlevde han flera koncentrationslägrers fasor, men förlorade en stor del av sin familj. Han studerade människor i lägren som uthärdade dessa lidanden, att de hade vissa saker gemensamt: de uppmuntrade och hjälpte andra, de kämpade för att  överleva och gav inte upp, kanske för att kunna återförenas med en älskad människa, fullborda ett viktigt arbete osv, och de hade ett okuvligt hopp. Kanske försökte de också bevara sina hjärtan från hat och hämndkänslor. Hans böcker är en rik källa till kunskap och hjälp.

 

När någon gör oss illa kan vi  välja att förlåta, även om det kan vara svårt. Som kristna följer vi Jesu undervisning om att vi ska förlåta för att själva bli förlåtna. Vi vet ju med oss själva att vi felar och behöver förlåtelse. Vi är alla svaga människor och kan varken döma oss själva eller andra på rätt sätt eftersom vi inte förstår alla komplicerade sammanhang som samverkar till vårt beteende. Vi kan be Gud om ljus och sanning för att rannsaka oss själva och de andra, och sedan välsigna och överlämna dem till honom. Vår uppgift är att förlåta och be för dem och oss själva, och försöka förstå så långt det är möjligt utifrån praktisk människokunskap, psykologi, andlig vishet.

 

Det skadar oss själva  mer att under lång tid härbärgera bitterhet, oförlåtelse, hat och självömkan mer än det faktiska någon gjorde eller underlät att göra.  När det gäller svåra övergrepp behöver offren hjälp i form av mycket kärlek, lyssnande empati och tålamod för att få arbeta sig igenom svåra trauman. I sådana fall kan det vara en ytterligare börda och kränkning att lätttvindigt hävda att de ska förlåta direkt.

 

Från rent mänsklig synpunkt, rent själsligt är det inte  nyttigt att hysa negativa känslor för länge. Känslor är starka på gott och ont och tar sig som vi vet fysiska uttryck. Vi känner sorg och själslig smärta i kroppen, liksom glädje och kärlek. Ett sätt att skydda oss själva  är att med Guds hjälp arbeta för att bevara vårt innersta från dessa negativa tankar, känslor och attityder. Det är vårt eget ansvar för oss själva, och ytterst inför Gud, att inte låta dem bestämma vår identitet, vår liv. När vi väljer att övervinna det onda med det goda, kämpa för att bevara tro, hopp och kärlek, förlåta, så blir vi fria från detta onda och bevarade i frid under Guds beskydd.

 

 

 

 

Frihet är  inte att leva ut varje egoistisk impuls, begär, känsla och tanke utan att ta hänsyn och ansvar för vår nästas bästa också. Vår frihet får inte missbrukas på bekostnad av andra. Bibeln gör det enkelt för oss genom att sammanfatta det viktigaste hur vi ska hantera vårt ansvar och vår frihet, det som utgör grunden för etiken: älska Gud, vilket också egentligen innebär att ta emot hans kärlek och kraft att älska oss själva och varandra. Vi kan egentligen inte ge Gud så mycket annat än vår överlåtelse och vilja att bli de människor Gud vill att vi ska vara, skapade till hans avbild till att älska honom och våra medmänniskor.

 

Matt 22 Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom. 35 En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: 36”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” 37 Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. 38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.

Rom 13 8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. 9 Dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv. 10 Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.

 

 

Vad är då kärlek? Det finns olika definitioner och olika slags kärlek alltifrån tillgivenhet, vänskap, erotisk kärlek, Guds kärlek. Som människor behöver vi alla dessa, även om  de tre första inte är okomplicerat av olika skäl och och finns många olika problem. Men Guds kärlek är något vi kan lita på och som är en aktiv kraft för vårt bästa, både när det gäller vår själs frälsning och vissheten om det eviga livet, och det dagliga livet. Guds kärlek rymmer allt det vi djupast behöver : att vara accepterade, fullkomligt sedda och förstådda för dem vi är, att ta emot liv och nåd, hopp och kraft .

 

Gud tar emot oss som vi är, men lämnar oss inte som vi är. Han vill förvandla oss att bli lika hans Son, vilket kan verka som en totalt omöjlig uppgift för oss.  Jesus är vår förebild som människa och bara den helige Ande kan göra detta, om vi vill och samarbetar . Bara Gud själv kan vara fullkomligt och helgjutet mänsklig, vilket vi ser i hans Son. Att vara det är att vara fullkomligt fri från allt som hindrar oss från att ge och ta emot kärlek, göra gott och rätt mot andra, leva i sanningen.

+++