”Som det var i Noas dagar.”

noah

 

I Jesu tal om den yttersta tiden i  Matt 24-25  finns några verser som jag ska fundera lite över. Det finns mycket att säga om dessa kapitel,  men här är det endast några aspekter som skall belysas utifrån just dessa verser.

 

Jesus ville att hans lärjungar skulle vara förberedda och vaksamma på vad som skulle ske vid tidens slut för att kunna känna igen de tecken som tyder på att hans återkomst är nära. Därför undervisade han dem och sade b la detta:

 

Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. 38 Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, 39 och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så skall Människosonens ankomst vara. 40 Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.

 

 

Det kan vid en ytlig läsning förefalla märkligt att Jesus refererar till vardagliga aktiviteter, det normala mänskliga livet i hem och familj. Så har det ju varit från tidens begynnelse och det var Gud själv som ordnade livet på det sättet för mänskligheten. Det  ligger naturligtvis mer bakom detta.

 

Jesus betonade att hans ankomst kommer att vara lika oväntad för människorna vid denna tidsålder slut som översvämningen var på Noas tid. Alla kände till berättelsen om Noa och den stora floden på Jesu tid. 


Det är så därför att man inte är intresserad av att söka Gud. Man vill inte veta vad Gud säger om behovet av omvändelse, om vad som är hans vilja. Människorna då som nu är upptagna med sina egna liv, att uppleva så mycket som möjligt av den här världen. De är koncentrerade på sitt eget, att få ut så mycket av livet här och nu. Man villhelst inte tänka på att det finns en evighet och att vi alla ska göra räkenskap för våra liv.

Men Gud vill att vår första och högsta prioritet ska vara att söka honom och sätta honom främst.  Jesus sade: ”Sök först Guds rike och hans rätfärdighet, så skall ni få allt det andra också” (Matt 6:33).

 

Det handlar alltså om rätt prioritet. Gud är god och generös, han vet vad vi behöver och vill ge oss detta. Men vi måste vara vända till honom och ha honom som Herre och centrum i våra liv.

 


Det var därför han utvalde Noa. ”Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud. ” Gen 6:9. Det står vidare att ”han gjorde i allt som Gud hade befallt honom”.

 

Tro, överlåtelse, kärlek och lydnad för Gud är viktigare än allt annat i livet.

 

 

Att Noa var rättfärdig betydde just att han hörde och lydde vad Gud sade. Men det började med att ”Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon”. Det var Guds initiativ, Guds verk av nåd, som gjorde det möjligt för honom att vandra på Guds väg i en ond och svår tid på jorden.

 

Noas farfars-far var Henok, som också vandrade med Gud, och till och med blev hämtad hem av Gud och inte behövde dö. Det speciella var att de höll sig till Herren och vinnlade sig om att leva i enlighet med hans vilja. De var helgjutna i sin överlåtelse till Gud, att tillbe och tjäna endast honom. Det är vad ordet ”fullkomlig”, på hebreiska תָּמִים, tamim, b la betyder.

 

 

+++

 

Varför visste då människorna ingenting trots att Noa höll på att bygga arken i minst 75 år? Varför kommer det att vara på samma sätt vid Jesu återkomst, trots Bibelns tillgänglighet idag och församlingens förkunnelse?

 

Det finns flera orsaker men det handlar säkert om obotfärdighet, ovillighet att höra och omvända sig. Det är samma likgiltighet då som nu för vad Gud säger. 

 

Det var ju inte bara detta att människorna gifte sig och åt och drack. De fortsatte att göra det på ett lättsinnigt och upproriskt sätt trots vad som pågick med Noas bygge av arken och hans varningar under så lång tid.

 

Noa kallas ju rättfärdighetens förkunnare (2 Petr 2:5) så han måste ha varnat människorna för den annalkande domen. En annan text i NT som nämner Noa är Hebreerbrvet 11: 7 I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.

 


E
n av poängerna är att de inte brydde sig om dessa varningar utan fortsatte att leva som vanligt. De ville inte ändra sitt liv för att lyda Gud. 

Om människor, då som nu, inte vill höra och göra vad Gud säger, förhärdar man sitt hjärta gentemot Guds röst, och kan till slut varken ta till sig Guds varningar eller ändra sitt beteende. 

 

Gud brukar alltid varna innan han låter domen komma. Det ser vi som ett dominerande tema i Bibeln. Gud vill att människor ska omvända sig och bli räddade istället för att bli dömda.

 

 

Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.” 42 .

 

Det blir alltså tydligt att vad som skiljer människorna i domen så bokstavligt som Jesus beskriver det här, hur de förhållit sig till Herren och hans ord i sitt hjärta.

De utför samma vardagliga göromål, men när Jesus plötsligt kommer tillbaka visar det sig vad som verkligen är viktigt, vad de har valt.

 

 

Vi har alltså denna Jesu varning där han återger det som hände på Noas tid som en realitet. Gud dömde den ogudaktiga och syndiga världen då, samtidigt som han räddade den rättfärdige Noa och hans familj, och Jesus kommer snart tillbaka för att rädda oss och slutgiltigt döma alla onda och ogudaktiga som vägrat omvända sig. Men Gud vill att alla ska räddas och komma till kunskap om sanningen. Han vill inte att någon enda går förlorad.

Profet och profetia. Del I-III

 

 

 

 

Del I

 

Vad är en profet i biblisk bemärkelse? Det första vi kanske tänker på är att han på Guds uppdrag förutsäger framtiden och det stämmer naturligtvis. Det är just det som skiljer den sanne Guden från avgudarna, vilket Jes 41-46  beskriver så tydligt på flera ställen i dessa kapitel, i den storslagna jämförelsen mellan Jahve och de maktlösa avgudarna . Herren säger genom sin tjänare Jesaja, när han nästan driver med dessa (41:23-24):

 

”Tala om vad som skall hända i framtiden, så att vi kan se att ni är gudar. Gör något, vad det vara må, så att vi alla  häpnar när vi ser det. Men se, ni är mindre än ett intet, ert verk är ingenting alls”. Gud säger sedan om sig själv: ”Se, vad jag förut förkunnade har kommit. Nu förkunnar jag nya ting, innan de visar sig låter jag er höra om dem.”(42:9), och i kap 46:10: Jg förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra”.

 

 

Men en profet gör så mycket mer. Han förmedlar och förkunnar Guds ord också i den aktuella situationen. Han varnar och manar till omvändelse när folket lämnat förbundsrelationen med Gud. Han förkunnar dom och frälsning.  Det beskrivs b la som att ”Herrens ord kom till..”  Det fanns många profeter i det gamla förbundet och Johannes döparen var den profet som fick bana väg för den Messias, som dessa profeterat om. NT avslutas sedan med en stor profetia, Uppenbarelseboken. 1:3 (som också är en apokalyptisk bok).

 

 

Det handlar om att när Gud ville uppenbara sig själv, sin vilja och sin frälsningsplan, utvalde han människor till att vara hans talesmän och förmedla detta. Det skedde på olika sätt. Oftast beskrivs det just som att Herrens ord kom till dem eller de får visioner och syner. Profeterna fick bära fram profetiska ord till andra folk och nationer också i avgörande skeenden i historien. Gud har verkat i historien när han utvalde Abraham och av honom gjorde ett folk som skulle vara hans på ett speciellt sätt. Han fick också löftet om landet, och därmed skulle många folk komma att påverkas av Guds handlande genom och för sitt folk.

 

Jag ska längre fram säga något om Moses, Samuel,  Elia, Elisa och vidare till skriftprofeterna, Daniel och sedan till Nya Testamentet och profetens roll där och i församlingen. Det är ett mycket stort ämne så det kommer att bli schematiskt.

 

+++

 

Eftersom ämnet är så stort att jag måste koncentrera mig på NT till att börja med. Det finns ju många profetior om Jesu Kristi första ankomst till jorden i GT och som vi sett fullbordas i NT, och det en enda gång. Sedan finns det andra som handlar om hans återkomst vid tidens slut, som väntar på sin fullbordan. Det finns även profetior som handlar om händelser som kommer att känneteckna tiden innan Jesu återkomst, och de kan ha en flerfaldig uppfyllelse i historien.

 

Det gäller särskilt profetian om ”förödelsens styggelse” i Daniels bok, b la 11:31. Jesus själv refererar ju till profeten Daniels utsaga om denna i Matt 24:15, som ett avgörande tecken på den stora nöden som skall komma. Daniel var verksam under 500-talet i Babylon och skrev ner profetian då. Den fick  delvis  en uppfyllelse redan efter ett par hundra år. Det skedde när Antiokus Epifanes IV vanhelgade templet i Jerusalem och invigde det till Zeus genom att  offra ett svin på altaret.

 

 

I detta fall fungerar profetian som en förebild till händelser som kommer att inträffa, dels i historien och till sist vid tidens slut. Det finns också profetiska typer och mönster som tex beskriver den Laglöse. De kan också delvis  ha fått en partiell  uppfyllelse innan själva personen får tillåtelse av Gud att träda fram och ha sin korta tid på jorden innan Jesus återvänder. Det började med Kain, som representerar upproret  och Abel lydnaden. Kain är en förebild till Antikrist och det finns flera sådana i Bibeln. Det kan alltså dels vara händelser, dels personer som fungerar som förebilder för Guds fiender, och för Guds folk, som lever i tro och lydnad i alla tider. Det finns stora linjer som dras upp från Första Moseboken till Uppenbarelseboken: de två vägarna, de två förhållningssätten gentemot Gud. Antingen är man emot eller för. Det är svårt att finna några gråzoner här.

 

 

II

 

 

Det är viktigt att lyfta fram hur NT ser på profetior i Skriften och jag citerar här ett par verser från Petrusbreven, och tar med hela sammanhanget. Det handlar om frälsningen, Bibelns egentliga budskap och ämne.

 

1 Petr: 3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp,4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. 5 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden. 6
Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag.
7 Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. 8 Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje, 9 då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning.
10 


Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få.
11 De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. 12 Och det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, predikade evangeliet för er. Och detta önskar änglarna att få blicka in i.

 

” Petr: ”Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät. 17 Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.”18 Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget. 19 Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. 20 Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. 21 Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.”

 

Det är några viktiga punkter här som Petrus på ett suveränt  sätt sammanfattar i dessa verser.

 

GT handlar om ytterst frälsningen och det är vad profeterna sökte och forskade efter. De profeterade om den nåd som vi skulle få. De undersökte i vilken tid det skulle ske. Det var Kristi Ande som verkade i dem när de förutsade Kristi lidande och härlighet. De betjänade oss genom detta, vi som fått höra och se det som profeterna förutsade. Kristus själv var alltså verksam genom sin Ande i denna process så långt innan han föddes till jorden som Jesus av Nasaret. Det är ju helt i linje med Bibelns undervisning om den andre Personen i den heliga treenigheten, Sonen. Han är Gud och har därför alltid existerat med och hos Fadern och Anden.

 

 

Det är mäktiga ord och för att förstå djupet i dem kan man konstatera att Kristi Ande verkade genom dessa utvalda män för att förmedla profetiorna om honom själv och den nåd som skulle leda till det stora befrielseverket, frälsningen. Här blir förhållandet mellan GT och NT tydligt. Hela Bibeln handlar om frälsningen, hur Gud påbörjade arbetet med mänsklighetens räddning från början och genom historien. Han låter sina profeter förutsäga den för att sedan förverkliga och fullborda den genom Jesus Kristus, vilket i sin tur apostlarna förmedlar, drivna av samma Ande.

 

 

+++

 

 

Det helt unika med Bibeln är ju att vi har historien nedskriven innan den sker. Gud har förutsagt vad som kommer att hända. Därför skrev profeterna i förfluten tid, som om det som egentligen skulle ske långt fram i tiden, redan hade skett.  Det som var framtid på profeternas tid, när de på Guds uppdrag förutsade vad som skulle hända, har blivit vårt förflutna.  Vi betraktar ju samma händelse och samma personer från de två olika tidsmässiga utgångspunkterna av förutsagt och uppfyllt. Det gäller en av historiens viktigaste händelser, när Jesus dog på korset och uppstod. Det förutsade profeterna, utan att fullt förstå vidden av dess betydelse, och vi ser tillbaka på det idag som profetiornas fullbordan.

 

Men när det gäller framtiden är det svårare att i detalj förstå den profetiska tidsskalan innan Jesus kommer tillbaka. Det finns olika meningar om hur de aktuella bibeltexterna ska tolkas och framför allt när det som beskrivs ska inträffa. Det finns spridda pusselbitar i olika bibelböcker och det viktigaste är att försöka sammanfoga dem till en helhet utan att överspekulera och göra upp detaljerade scheman. Nycklarna till förståelsen finns i att läsa de apokalyptiska texterna tillsammans.  Bibelord ska tolkas med bibelord.

 

Vad vi vet, utan minsta skugga av tvivel, är att vår Herre Jesus Kristus snart kommer tillbaka men inte exakt när och hur allt ska gå till innan. Gud handlar på lite olika sätt i förhållande till församlingen, till Israel, och till världen och dem som står honom emot. Det gäller att se detta och ändå hålla samman skeendet.  Vi vet dock tillräckligt för att kunna vara förberedda och fortsätta göra hans vilja till dess: be och sprida evangeliet till all folk, betjäna och välsigna.

 

 

Från Första Moseboken till Malaki i Gamla Testamentet handlar det om Gud som i ord och gärningar förbereder för sin Sons ankomst till världen. Där kan vi i profetiska förebilder se de klara konturerna av honom som skulle komma med en bestämd uppgift att uppenbara Fadern för oss och undanröja hindren för vår gemenskap med honom. För oss som har facit i handen är de tydliga.

 

Vi har både Gamla och Nya Testamentet och kan kontrollera allt som gått i uppfyllelse under historien och allt som återstår att ske i den sista tiden. För dem som levde på Mose, Davids, Jesajas eller Daniels tid var det annorlunda. De kunde inte se annat än glimtar av det som skulle följa efter Messias död och uppståndelse, hur upprättandet av Guds rike i slutet av historien föregicks av mer än tvåtusenårig period som är församlingens tid och som kallas ”hedningarnas tidsålder”.

 

Bibelns författare var judar och GT skildrar Guds handlande med det folk som utvaldes att tillhöra honom. Deras fokus var på Israels upprättelse och Guds synliga rike efter fördrivning, förstörelse av templet i Jerusalem som i sin tur var resultatet av den sorgliga rundgång av avfall, dom, omvändelse och upprättelse som präglat deras historia. Deras fokus var också på Messias, som skulle åstadkomma denna upprättelse när han regerade i det synliga riket. Riket och Messias hör ihop och förväntningarna var av olika slag i i den intertestamentala perioden.

 

 

 

I Bibeln som helhet kan vi se de tydliga mönster som framträder från den första boken till den sista. Det ger en klar bild av hur Gud håller dom över synd och gudlöshet, samtidigt som han räddar sitt folk. Han dömer de ogudaktiga och obotfärdiga syndare som vägrar att omvända sig, och räddar dem som lever i tro, lydnad och gemenskap med honom.

+++

 

Gud vet från begynnelsen vad som kommer att ske i historien och han använder sina förberedda och betrodda tjänare att kungöra hans vilja och beslut.