Det kortaste brevet berättar mycket om brevskrivaren.

Det kortaste brevet i NT är också mycket innehållsrikt och bland de mest rörande. Det säger så mycket om aposteln Paulus som person, om hans stora omsorg och kärlek till sina andliga barn, de som han fått föra till tro på Jesus. Det är ett privat brev till Filemon i Kolosse, och är endast 25 verser långt.
 
Paulus skrev ju många och långa brev till församlingarna med undervisning, förmaningar och uppmuntran. Han vakade över de troende i ständig bön och omsorg om att evangeliets sanning skulle bli bevarat. Det här korta och privata brevet skiljer sig från dessa, men uttrycker också evangeliets djupaste tillämpning, som är kärlek mellan de troende i praktiken. Kärleken måste omsättas i konkreta gärningar för att bli riktigt trovärdig.
 

 
+++
 
 
Bakgrunden till brevet var att en slav vid namn Onesimus hade flytt från den välbärgade Filemon, och Paulus vädjar till honom om att ta tillbaka Onesimus som en älskad broder. Onesimus hade blivit omvänd genom Paulus förkunnelse.  Det tillhör de sk fångenskapsbrev, som Paulus skrev när han satt i fängelse för evangeliets skull. Det kan dateras till ca 61-63, och platsen var Rom. 
  
 
Paulus omnämner inte sig själv som apostel utan som Jesu Kristi fånge, och  Timoteus, hans andlige son och nära medarbetare, som betydde så mycket för honom. Han adresserar Filemon och dennes husförsamling, och nämner flera andra. För Paulus var de enskilda medlemmarna viktiga, de utgjorde ju tillsammans församlingen, Kristi kropp.

 
”1 Från Paulus, Kristi Jesu fånge, och vår broder Timoteus. Till vår älskade vän och medarbetare Filemon, 2 vår syster Appia, vår medkämpe Archippus och församlingen i ditt hus.3 Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.”

Efter den inledande hälsningen fortsätter Paulus att skriva:

”4 Jag tackar alltid min Gud när jag nämner dig i mina böner, 5 eftersom jag hör om din kärlek och tro, din tro på Herren Jesus och din kärlek till alla de heliga. 6 Jag ber att din gemenskap med oss i tron ska visa sig verksam och ge klar insikt om allt det goda som vi har i Kristus. 7 Din kärlek har varit till stor glädje och tröst för mig, eftersom de heliga har blivit styrkta i sina hjärtan tack vare dig, broder.”
Filemon var ett strålande exempel på hur en kristen verkligen levde i tro och kärlek. Det är ofta något Paulus berömmer i sina inledningar till breven. Tro, kärlek och hopp är ju själva kärnan i det kristna livet.
Han  uppmanar Filemon att inte straffa Onesimus, utan ta tillbaka honom i sin tjänst och välkomna honom som han skulle ta emot Paulus själv. Paulus är villig att ta på sig Onesimus skuld. Han vädjar till Filemon, men anspelar också på sin apostoliska aukotoritet och räknar med att bli åtlydd. Paulus gör en ordlek med betydelsen av namnet Onesimus, ”nyttig för”,  och hoppas att Filemon själv ska bli nyttig för Paulus genom att hörsamma hans önskan. Filemon hade antagligen också kommit till tro genom aposteln.
Hans bön om att Filemons gemenskap i tron med Paulus och de andra ska visa sig verksam och ge klar insikt om allt det goda som vi har i Kristus, är en så bra formulerad bön att vi kan be den för varandra även idag. Det sammanfattar så mycket av vad det handlar om. Vi behöver förstå och ta till oss allt det goda vi har i Jesus, och att vår tro ska alltid vara verksam i kärlek.
Kärleken mellan kristna betyder allt, den kärlek som Gud visat oss alla och som är en gåva. Den kärleken är det som styrker alla troendes hjärtan i alla tider, håller samman gemenskapen och är ett starkt vittnesbörd utåt.
Här är resten av texten:
”8 Även om jag nu med stor frimodighet i Kristus kan befalla dig att göra din plikt, 9 vill jag hellre vädja för kärlekens skull. Jag, Paulus, en gammal man och nu en Kristi Jesu fånge, 10 vädjar till dig för mitt barn som jag har fött i min fångenskap, Onesimus. 11 Förr var han inte till nytta för dig, men nu är han till god nytta för både dig och mig.
12 Honom skickar jag nu tillbaka till dig. Det är som att sända mitt eget hjärta. 13 Egentligen ville jag ha kvar honom här hos mig, så att han kunde hjälpa mig i ditt ställe när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull. 14 Men jag ville inte göra något utan ditt samtycke, för att det goda som du gör inte ska ske av tvång utan av fri vilja.
15 Kanske var det just därför han blev skild från dig för en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid? 16 Och då inte längre som en slav, utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig. Hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren?
17 Så om du räknar mig som din vän, ta då emot honom så som du skulle ta emot mig. 18 Och har han gjort dig något orätt eller är skyldig dig något, sätt upp det på min räkning. 19 Jag, Paulus, skriver med egen hand: jag ska betala. För att nu inte tala om vad du är skyldig mig: dig själv 20 Ja, broder, låt mig få nytta av dig i Herren. Styrk mitt hjärta i Kristus.

21 Jag skriver till dig övertygad om din lydnad, och jag vet att du kommer att göra ännu mer än det jag ber om.
22 Ordna dessutom ett gästrum åt mig. Jag hoppas nämligen att ni genom era böner ska få mig tillbaka. 23 Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar till dig. 24 Det gör även mina medarbetare Markus, Aristarchus, Demas och Lukas 25 Herren Jesu Kristi nåd vare med er ande.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.