Vad är omvändelse? Del I

 

Först några inledande ord om vad omvändelse innebär.

 

Ordet μετάνοια, metanoia på grekiska, betyder att ändra sitt tankesätt och därmed också sitt sätt att leva. Det ligger i begreppet att man får insikt om att man levt felaktigt och vill ändra på det rent konkret i sitt liv.

 

Det finns alltid ett före och ett efter i denna process, även om vi som människor aldrig blir färdiga med den. Därför kan man också tala om en daglig omvändelse, att vi i gemenskap med Gud blir alltmer fria från allt som bryter ner och förstör.

 

Denna process av rättvändande pågår hela livet. Vi omvänder oss för att bli rättvända av Gud, vår Skapare och Herre. Vi var vända från Gud, men blir vända till Gud. Det är en nåd att Gud hjälper oss att se vårt grundläggande behov av omvändelse från ett självcenterat liv utan honom, och att  bli befriade från allt som separerat oss från Gud . I ljuset av hans kärlek och nåd ångrar man djupt all synd, allt man gjort sig skyldig till.

 

Det börjar med en överbevisning om att det inte står rätt till med oss och att vi behöver vända om till Herren. Det är Guds eget verk. Vi måste ”väckas” från vårt andligt döda tillstånd vi alla befinner oss i, för att förstå att vi  behöver Guds frälsning.

 

När vi väl gjort det av hela vårt hjärta och med hela vårt liv fortsätter vi sedan att förvandlas inifrån när Guds Ande tagit sin boning i oss och vi av hjärtat börjar vilja Guds vilja. Först kom uppmaningen till oss utifrån. Vi hörde Guds ord och ”drabbades” av dess sanning. Nu erfar vi uppmaningen inifrån, att ”förvandlas genom sinnets förnyelse” (Rom 12:2), och bli de människor vi skapats till att vara.

 

Omvändelsen är början på frälsningens verklighet. Vi går från och till : från mörker till ljus, från synd och död till rättfärdighet och liv, från förkastelse, ensamhet och smärta till Guds kärlek, gemenskap och läkedom, från ofrid till djupaste frid. Det är Guds godhet som för oss till omvändelse (Rom 2:4). Det är Guds nåd i hans kallelse att vi ska omvända oss för att bli frälsta. Den rymmer hela processen, från väckelsen och omvändelsen, till livet i tro och gemenskap med Gud, i helgelsen,  fram till den slutgiltiga frälsningen vid uppståndelsen, när Jesus kommer tillbaka. I allt detta verkar Gud själv i oss med sin nåd och kraft och vi får ”arbeta med ”fruktan och bävan på vår frälsning (Fil 2:12-13).

 

 

 

 

+++

 

 

På hebreiska heter motsvarande ord  שׁוּב, Sjub. Innebörden i det gammaltestamentliga begreppet omfattar dels den kultisk-rituella boten, dels det profetiska kravet på omvändelse för Guds folk från avgudadyrkan, avfällighet och synd. Profeterna förstod att problemet var otro, uppror och ovilja att höra och göra Guds vilja.

 

Det räckte inte med en yttre botgöring som inte gick till roten med orsakerna. De fanns och finns egentligen i människohjärtat självt och inte enbart i ett beteende, och därför krävs egentligen något genomgripande radikalt för att en verklig förvandling ska ske.

 

Gud säger genom Hesekiel ²⁶ Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. ²⁷ Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.

Och genom Jeremia , kap 31:33 : Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid
skall sluta med Israels hus, säger Herren : Jag skall lägga min lag
i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. ³⁴ 

Men det var ingenting nytt egentligen utan något som Gud talat om redan i 5 Moseboken 5:29: ” Om de ändå hade sådana hjärtan att de fruktade mig och alltid höll alla mina bud! Då skulle det alltid gå väl för dem och deras barn. 

 

 

Sann omvändelse är hjärtats omvändelse, att människans inre förändras och sedan hennes beteende. Allt annat är hyckleri, att visa upp en religiös fasad och göra vissa gärningar för att framstå som rättfärdig och god i egna och andras ögon.

 

 

Den nytestamentliga  omvändelsen anknyter till hela denna gammaltestamentliga beskrivning av vad sann omvändelse innebär. Det var i form av förväntningar och hopp om vad som skulle komma när Gud skulle sluta ett nytt förbund,  grundat inte på lagen utan på tron.

 

Romarbrevet 3 :21 : Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, ²² en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. ²³ Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, ²⁴ och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem”.

 

 

Detta är själva stötestenen för människans högmod och självförbättringsprojekt. Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar, genom egen rättfärdighet.  Genom lagen ges insikt om synd. (Rom 3:21). Det faller egentligen utanför ämnet så jag återkommer till det i andra sammanhang.

 

Johannes Döparen stod i raden av gammaltestamentliga profeter när han predikade och sade : ”Omvänd er, ty himmelriket är nära” (Matt 3:2) . Det hade inte funnits en profetröst på 400 år innan Johannes trädde upp för att bereda vägen för Messias genom sin förkunnelse om omvändelse. Himmelriket eller Guds rike skulle komma med Kungen själv, som han var kallad att vittna om. Lukas och Markus beskriver hur Johannes förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse.

Jesus predikade också omvändelse och tillade: ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro på evangelium”. (Mark 1:15).

 

Jesu liknelse i Luk 15:11-32 beskriver konkret vad det handlar om. Sonen gick bort från sin fader, efter att ha begärt sin del av egendomen, och uppehöll sig sedan i främmande land. När han slösat bort allt han hade och levde i misär, kom han till besinning, eller som det står på grekiska: han kom till sig själv.

 

Det beskriver hela vårt livs rörelse: vi har alla gått vår egen väg, bort från vår himmelske Fader och slösat bort det han gett oss i främmande land, och när vi inser vår fattigdom och hur meningslöst livet är utan honom, vänder vi tillbaka till hemmet, till Gud. Och den gode Fadern ställer till med fest och upprättar oss som sina barn och ger oss allt av sitt goda.