Eskatologisk ordbok. Del I-IV.

newjerusalem

Inledning.

Kristna har alltifrån Jesu uppståndelse och himmelsfärd väntat på hans återkomst till jorden.

I Apostlagärningarna 1 kan vi läsa: När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 10Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder hos dem. 11De sade: ”Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.”

Över 2 000 år senare väntar vi fortfarande, och längtar efter detta. Ingenting annat kommer att få ordning på situationen i världen än att Gud själv slutligen griper in genom Jesu återkomst, och att han utövar sin makt att omintetgöra sina fiender, de andliga och de världsliga. Mänsklighetens historia har varit en tragisk historia med tyranniska imperier som avlöst varandra, orättvisor, våld, lidande och förföljelse. Samtidigt har Guds försyn verkat på så många sätt och medmänsklighet och goda gärningar har ständigt varit en stark motkraft mot det onda.

Men vi är alla, eller borde vara överens om ATT Jesus kommer tillbaka vid tidens slut, men inte när. Den svårigheten möter vi i de profetiska och apokalyptiska texterna; det är omöjligt att fastslå tidpunkten för de olika skeenden som skildras i dessa texter. En del försöker ändå och konstruerar tabeller utifrån sin tolkning.




Vi kristna är ett i Anden, och kan ändå ha olika förståelse av Bibeln, särskilt när det gäller skapelsen och eskatologin. Men vi kan alltid vara oense på ett respektfullt sätt, för ingen av oss vet med full säkerhet, även om det finns vissa gränser för vad som kan räknas som trovärdigt och i linje med god klassisk kristen tolkning. Här ska jag ta upp några viktiga begrepp som har med tidens slut att göra.

Det är relaterat till hur man ser på det s k uppryckandet och vedermödan (eller den stora nöden), tusenårsriket, Guds domsförfarande och Herrens Dag, Parousin och vad som sker med de ofrälsta vid den slutgiltiga domen . Det vi vet är att Gud sedan ska skapa nya himlar och en ny jord, men det är något vi inte kan föreställa oss, lika lite som vi förstår hur livet i Guds evighet med nya kroppar efter uppståndelsen.

+++

Det finns några centrala begrepp som det är bra att kunna särskilja och förstå vad de betyder.

1. Herrens ankomst , Parousin, παρουσία. Den sker i stor makt och härlighet, synlig för alla. Själva ordet förekommer 24 ggr i NT och kan ha en vardaglig betydelse av att komma, men det handlar oftast om den speciella händelsen när Jesus Kristus kommer tillbaka i härlighet och makt.

Utgångspunkten är vad Jesus själv säger i det s k eskatologiska talet i Matt 24-25, med paralleller hos Markus och Lukas. Lärjungarna frågade om tecknet på hans återkomst och den här tidsålderns slut, och de svar han ger där återkommer jag till i en särskild del.

Paulus skrev i 1 Tess 3 om hur de kristna skulle förhålla sig till det faktum att troende dog. Förväntningarna på att Jesus skulle komma tillbaka snart var stora och frågorna var många som handlade om detta.

Bröder, vi vill att ni ska veta hur det blir med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. 14 Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så ska Gud på samma sätt genom Jesus föra fram de insomnade tillsammans med honom.

15 Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst (parousi) ska alls inte komma före de insomnade. 16 När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. 17 Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. 18 Trösta därför varandra med dessa ord.

(Samma ord, parousi, används också om Guds fiende, den Laglöses ankomst i 2 Tess 2:8, 9.)

Då ska alla som tillhör honom samlas och få vara med Herren, (ἐπισυναγωγή (episunagōgē) de som lever vid hans återkomst och de som dött i Kristus . Det är den efterlängtade stund när alla troende får möta Herren och samlas hos honom, vara hos och med honom.

Ordet i texten för uppenbarar sig här är ἀποκάλυψις , apokalypsis, ett annat centralt begrepp, som förekommer 18 ggr i NT. Det betyder det som avslöjas, blir synligt, som uppenbaras från att ha varit dolt. Inledning till Upb börjar så:  Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske.

Paulus använder ordet när han undervisar de kristna om den hemlighet (mysterium) som uppenbarats (avslöjats, gjorts känt) om Guds frälsningsplan, t ex Efes 3.

2 Tess 2: Gud är rättfärdig: han straffar med plågor dem som plågar er  7 och låter er som plågas få lindring tillsammans med oss. Det sker när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar 8 i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. 9 De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, 10 när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror. 

I Upb återfinner vi inte själva ordet om Jesu återkomst, parousin, men det skildras på detta sätt:

Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, 13 och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord.✱ 14 De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne. 15 Ur hans mun kom ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: ”Kungarnas Kung och herrarnas Herre.”

17 Och jag såg en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen: ”Kom och samlas till Guds stora måltid, 18 så ska ni få äta kött av kungar och befälhavare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora.”

19 Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. 20 Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel. 21 De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.

+++

Vad gäller den sista tidens händelser så leder de fram till det profeterna skrev om : Herrens dag, den speciella tidsperiod då Gud låter sina rättmätiga vredesdomar drabba de människor som vägrat omvända sig och som aktivt motarbetat hans vilja. Gud tar tillbaka sin skapelse från de sataniska makter som härjat och förstört, befriar och upprättar sitt förföljda folk, dömer alla nationer och enskilda människor. Det är ett genomgående tema främst hos profeterna, så det går inte att referera till alla bibelställen här.

Herrens dag omnämns också i NT, t ex Apg 2:20, 1 Kor 5:5, 2 Kor 1:14, 1 Tess 5:2, 2: 2:, 2 Petr 3:10, Upb 6;17, 6:14.



Vedermödan, den stora nöden.

Det ord som används på ca 45 ställen i NT är (θλῖψις  ) och 69 ggr i GT צָרָה, som betyder betryck, nöd, lidande, trångmål. Vad gäller NT används ordet stor nöd i Matt 24, Jesu eskatologiska tal. I Upb används ordet i första kapitlet där Johannes säger sig ha del i de heligas betryck, och de andra ställen i samma bok visar att det är en pågående nöd och förföljelse. Hos Paulus återfinns ordet om de kristnas lidanden, svårigheter och förföljelse i den här världen. En del menar att den stora nöden ska vara i sju år, något som jag återkommer till.

I Daniels bok är det i kap 12:1 som den stora nöden nämns.

På den tiden ska Mikael träda fram, den store fursten som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden.Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken. 2 De många som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam. 3 De förståndiga ska då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnorna för alltid och för evigt.

I en del kretsar förknippar man den s k vedermödan med årsveckan i Daniel 7:27. Det finns ingen bibeltext som nämner en sjuårsperiod tillsammans med vedermöda, nöd. Daniel 12 omnämner en svår tid och i Upb talas om de som kommit ut ur den stora nöden, inte hur lång den ska vara. Men i Dan 7 och Upb 13 ges dessa angivelser för den begränsade period då den person som kallas Antikrist ska få makt, en tid och tider och en halv tid i Daniel 7, respektive 42 månader i Upb 13. Det finns alltså en utmätt tid då förföljelsen mot Guds folk kommer att kulminera.

Men så länge kristna levt i efterföljelse för sin Herre här på jorden har de lidit nöd och förföljelse, så det är ingenting nytt. Det är ändå helt klart att det kommer att öka i den yttersta tiden. Jesus sade att den sista tidens lidanden skulle bli så svåra att ingen skulle överleva om den inte blev förkortad.

I Jeremia talas om Jakobs nöd, t ex kap 30:7. Jag återkommer till det.

+++

Vad gäller uppryckandet hänvisar jag till detta tidigare inlägg så länge: https://wordpress.com/post/alefochomega.com/2781

Jag återkommer till Tusenårsriket i senare inlägg. Det finns olika meningar om detta messianska fridsrike, liksom det finns om det s k uppryckandet. De är också relaterade till varandra. De tolkningar man kommer fram till beror särskilt på hur man läser Uppenbarelseboken. Den i sin tur refererar genomgående till GT.

Fortsättning följer!

+++

Det är viktigt att börja med Jesu egen undervisning om den sista tiden och hans återkomst. Jag ska utgå från Matt 24 (med paralleller hos Mk och LK)  och infogar sedan de profetiska hänvisningar Jesus själv gör. 

Man brukar tala om tre olika sätt att se på profetiorna om den yttersta tiden, eskatologin: att de redan har inträffat (preterism), att de håller på att uppfyllas genom historien (historicism), och att de avser framtida händelser (futurism). 

Ett bra sätt att tänka utifrån för att få rätt perspektiv kan vara att utgå från själva gudsrikestanken. Jesus kom med Guds rike, han var det personifierat, och han förmedlar det under sitt liv på jorden. Guds rike har alltså redan kommit, till de människor som då rent fysiskt kunde komma till Jesus som Herre och Frälsare, och  sedan till alla som kommit till Jesus genom den helige Ande i historien, och som gör det idag. Guds är alltså redan här , som en fördold verklighet.

Just därför väntar vi också på Jesu återkomst när han kommer tillbaka och Riket ska bli fullt synligt och bestående, när allt motstånd är besegrat.

På engelska talar man om  already, not yet, redan men ännu inte.

Jag tror det är rätt teologisk utgångspunkt för att se på dessa ting.  Den mest omvälvande händelsen för världen blir när Herren Kristus kommer tillbaka och Guds domsförfarande kulminerar. Innan dess kommer det att bli en fruktansvärd tid. 

Men, samtidigt var det som skedde år 70 oerhört dramatiskt och avgörande för historien och det judiska folket och den verklighet lärjungarna levde i när Jesus talade till dem. 

På samma sätt har under historiens gång Guds folk utsatts för förföljelse under ogudaktiga härskare och det sker än idag. 

Så för min del tror jag att  man måste väga in flera aspekter för att kunna få någon slags överblick av den yttersta tiden, även om vi aldrig helt kan förstå allt Det är viktigt att se Daniels bok och de andra profeterna tillsammans med  Uppenbarelseboken och de nytestamentliga breven, som jag kommer in på senare. 

+++

Men först lite kortfattad bakgrund och historia.

Det utlovade landet var litet och hade alltid klämts mellan stormakterna. Det var det mindre storslagna tempel, kallat det andra templet, som återbyggts under stora problem och lång tid av de från fångenskapen i Babylon återvändande judarna, tack vare den persike kungen Cyrus edikt. Det hade stått färdigt 515. Men tillvaron blev aldrig igen som tiden före exilen, som under glansdagarna då kung Salomo och David regerade. Judarna var märkta som folk av den långa landsflykten. Gud hade varnat för detta från början, att de skulle fördrivas om de avföll till avgudadyrkan. Men det var trots allt deras tempel som Herodes arbetat på och förbättrat under decennier och som betydde så mycket för deras identitet och sammanhållning som folk.

Jesu profetia gick alltså i uppfyllelse 35 år senare. Herodes tempel blev klart ca 64 e Kr, och sex år senares raserades det av den romerska ockupationsmakten.

När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram för att visa honom på tempelbyggnaderna. 2 Men han sade till dem: ”Ni ser allt detta? Jag säger er sanningen: Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner.”

Det var alltså kulmen på det krig mot romarna som pågått sedan år 66. Seloterna var en grupp som ville störta ockupationsmakten och var pådrivande, medan de andra dominerande grupperna inom judendomen ville anta det erbjudande man fick från romarna om kapitulation i utbyte mot eftergifter. Judas från Galileen hade redan år 6-7 initierat ett uppror mot romarnas skattskrivning, vilket dock krossats. Tanken på våldsamt motstånd levde vidare och hade religiösa fananatiska övertoner eftersom man menade att  bara skulle ha Gud till Herre och inte betala skatt till de hedniska romerska kejsarna. 

För judarna på Jesu tid var naturligtvis dessa händelser av eskatologisk karaktär.  Jerusalem var omringat, men de romerska styrkorna mötte till en början starkt motstånd och hävde belägringen tillfälligt. Det var dock inbördes stridigheter mellan olika grupperingar bland judarna, och man kunde inte enas om strategi och försvar. Det fanns några somt o m förstörde livsmedelsreserverna vilket förvärrade sistationen drastiskt. Den judiske historieskrivaren Josephus ( 38-100 e Kr) har skildrat dessa fruktansvärda händelser i ”Om det judiska kriget”, något han själv var ögonvittne till. Han menade att denna katastrof inträffade på årsdagen av Nebukadnessars förstörelse av Salomos tempel 587 f Kr. Det vet vi inte men tanken är slående.

Deras tempel förstördes och plundrades, belägringen orsakade en svält som var så svår att man tvangs äta hö, kaoset och nöden var fruktansvärd. De var instängda när romarna forcerade murarna och folkmassorna trängdes ihop i staden utan utvägar i takt med att de romerska trupperna avancerade och motståndet från de judiska krigarna försvagades. Flyktingar från omkringliggande områden hade sökt sig till Jerusalem, förutom de många pilgrimer som var där för påskfirandet, så det var mycket folk i staden vid denna tid. Seloterna vägrade ge upp och förskansade sig på tempelområdet, vilket gjorde att romarna koncentrade sin insats dit. De desperata människorna pressades också i den riktningen. Det hela slutade med hundratusentals döda och att överlevande togs som krigsfångar och slavarbetare, eller dödades av vilda djur på arenor i provinserna.

Kejsaren Vespanianus son, generalen Titus, sägs ha velat att templet skulle vara intakt för att kunna lägga beslag på alla dyrbarheter, men det stacks i brand. På den berömda Titusbågen i Rom finns en relief som visar att Titus på vanligtsegermanér i triumf återvände till sin stad och att den sjuarmade ljusstaken från templet bars i procession som en värdefull trofé.

Seloterna flydde till Masada, dit de romerska trupperna kom och belägrade fästningen och intog den. Men det var efter ett par års strid, seloterna höll ut under svåra umbäranden, men till sist utspelades där ännu en fruktansvärda tragedi när det inte lyckades längre. Man begick kollektivt självmord istället för att låta sig besegras av fienden.

Tack vare Jesu varning (Matt 24:15) kunde de kristna undkomma fasorna just genom att fly till Pella i Jordanien, och återvände sedan till Jerusalem efter en tid.

+++

I nästa del fortsätter jag med detta: 

Själva tecknet på Jesu återkomst är bedrägerier och messiaspretendenter som ska uppstå. Det Jesus kallar födslovåndor är krig, svält, jordbävningar, förföljelse, falska profeter och laglöshet, kärlekslöshet, samt evangeliets utbredande.

Det är framför allt till Daniel som han gör den viktiga referensen i sitt eskatologiska tal. Det utgör också vad som verkar vara en tydlig vändpunkt i skeendet, som är avgörande.

+++

Del I

Det är mycket intressant att läsa de tre evangelierna parallellt och se likheter och skillnader i Jesu tal om den yttersta tiden och vad som är tecknet för hans återkomst. De viktigaste detaljerna överensstämmer naturligtvis, men sedan bidrar de olika betoningarna till en rikare helhetsbild, som alltid när det gäller de fyra evangelierna. Det blir dock för omfattande att analysera detaljerna här, så därför fortsätter jag med Matteus 24, och hänvisar till Lukas 21 och Markus 13 i enstaka fall.



Efter profetian om templets förstörelse fortsatte Jesus att besvara lärjungarnas frågor. De ville veta när detta skulle ske, alltså templets förstöring, och vad tecknet skulle blir för hans återkomst och den här världens slut. De fick inga exakta tidsangivelser, vilket är bra att komma ihåg när man ser exakta tidtabeller för det eskatologiska skeendet. 



Det går helt enkelt inte att fastställa med säkerhet eftersom Gud inte vill det.    Men vi får veta tillräckligt för att leva i bön och tjänst, vaksamhet och förberedelser för hans återkomst. En kristen ska alltid vara redo att möta sin Herre, och därför leva så varje dag.




Vi vet att denna tidsålder inte tog slut år 70 e Kr, vid den stora katastrofen och ödeläggelsen Det är alltså fortfarande något som ska ske, även om det delvis kan anses ha uppfyllts då. Så fungerar nämligen det profetiska ordet i Bibeln, det kan ha flera uppfyllelser i historien, som i detta sammanhang. Andra ord har uppfyllts en gång vid en bestämd tidpunkt i historien, som b la profetiorna om var Messias skulle födas, och hans uppdrag.




Ingen vet exakt när Jesus kommer tillbaka, men han har gett oss vissa tecken som kan peka i riktning mot att det närmar sig. Men det har man trott tidigare, kanske just för att det Jesus benämner som "födslovåndor" kan tolkas som att det skett många gånger i historien. Det har varit krig, farsoter, svält, jordbävningar ,andligt bedrägeri och förföljelse tidigare, men troligtvis inte i den skala som det kommer att bli i slutet av historien. 



Vad kommer då att vara speciellt med tiden före Jesu återkomst? Evangeliet ska ha nått ut till alla folk, falsk andlighet, avfall och laglöshet ökar, och kaoset tilltar så till den grad, som Lukas beskriver det, att  folken ska gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. (21:25) Men vi som tillhör Herren kan lyfta på våra huvuden, för då nalkas vår befrielse. (21:28).






Men det avgörande tecknet för att den sista fasen ska inledas kanske ändå är "förödelsens styggelse”  som Jesus tydligt markerar som en slags övergång. Det är den skriftkälla han hänvisar till explicit, Daniels bok. En del menar att det tecknet redan uppfyllts när de romerska legionerna stod på "helig plats", alltså inne på tempelområdet. Så kan det vara, utifrån tanken att profetiorna kan gälla vid flera tillfällen. Så uppfattades det säkert av de som kände till Skrifterna väl.





Men den avgörande skillnaden är ju att Jesus inte kom tillbaka synligt och i sin fulla makt och härlighet då, vi väntar fortfarande på hans återkomst. Därför återstår denna profetias uppfyllelse, vilket vi ser utifrån Daniels beskrivning av det fjärde riket,(kap 7) och den onde härskaren med stor makt (kap 11), och Uppenbarelsebokens beskrivning av de två vilddjuren i kap 13. Det hänger naturligtvis ihop, eftersom Guds Ande har inspirerat författarna att formulera så pass tydliga skildringar att vi kan vara beredda och känna igen tecknen, men inte övertolka och inte läsa in profetiorna löpande i vad som sker just nu. Det gäller att hålla huvudet kallt och vara så saklig som möjligt i vår tid.



Jag återkommer till detta i kommande delar.





De kristna trodde säkert att Jesus skulle komma i samband med skövlingen av templet, förstörelsen av Jerusalem år 70. Man väntade Jesu återkomst så intensivt att Paulus i det äldsta brevet till församlingen i Tessalonika var tvungen att lugna de troende som var oroliga för hur det gick med dem som hunnit dö innan Herrens ankomst, kap 4:




"Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till ankomst skall alls inte komma före de insomnade.  Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå.Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden  Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord. "





Här ser vi att det omöjligt kan handla om ett hemligt uppryckande. Vid Jesu ankomst rycks de troende som är i livet upp för att möta Herren i rymden, i själva luften, och inte till himlen alltså. De utgör en slags välkomstkommitté som åtföljer den store Konungen när han kommer tillbaka för att regera. Man kan tänka på Psaltaren 24 och bilden av hur just Kungen omges av sitt följe, sina tjänare i den mäktiga segerprocession som klart visar att alla fiender är besegrade.


När Herren Kristus kommer tillbaka uppstår de döda och sedan får dessa och de som lever äntligen möta sin Frälsare i rymden, samlas hos honom.





I :10   Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen. 



Paulus skrev inte att de skulle vänta på uppryckandet innan!



I kap 3 läser vi: Och må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så som även vår kärlek till er gör,så att han styrker era hjärtan och gör er oförvitliga och heliga inför vår Gud och Fader, när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.

I 2 Tess, kap 1 läser vi :Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium.




Det handlar sammanfattningsvis alltid om Jesus synliga ankomst.






Paulus skrev alltså på fyra ställen i sina brev till församlingen i Tessalonika om Herrens ankomst, och en av de verserna används av de som förespråkar ett hemligt uppryckande av församlingen innan Jesu för alla synliga återkomst till jorden. Men det är som sagt svårt att hävda detta. 




+++




Det kommer att bli många delar i denna serie, men jag ville bara nämna detta med det s k uppryckandet först, alltså att man menar att Jesus skulle komma  två gånger, först för att hämta församlingen innan vedermödan, och sedan vid tidens slut. Det är en i kyrkohistorien ganska ny lära som spreds inom vissa kretsar och kallas "darbyismen". Jag tror inte den har stöd i Bibeln, men går inte in på detaljerna här.  För den som vill fördjupa sig och veta mer kan man t ex  läsa om den historiska bakgrunden på den här hemsidan, https://bibelfokus.se/pre-trib





+++



Del II








Det svåraste är som sagt alltid att veta NÄR det profetiska ska gå i uppfyllelse, och företrädare för olika "skolor"  håller fast vid sin tolkning. Man kan förstå det Daniel fick se i sina visioner om ett kommande sista rike och en Guds motståndare som ska få stor makt i sitt uppror dels kan ha stämt in på Antiokus Epifanes, Nero och andra som förändrade omständigheterna på ett drastiskt sätt för Guds folk, dels också kommer att stämma in på det antikristliga globala system som håller på att utvecklas i vår tid (och har gjort det under lång tid) och den person som på ett sataniskt sätt ska förkroppsliga detta uppror i sin person, alltså den Johannesbreven kallar Antikrist. Paulus benämner honom fördärvets son, den laglöse i 2 Tess.

Jesus talar intressant nog både om falska messiasgestalter, falska profeter och att en särskild person som utpekas som Messias, alltid är en falsk sådan . Det är alltid ett bedrägeri när någon menar sig vara det, eller att det sägs om honom att han är det. Jesus talar om att många ska komma i hans namn och påstå att de är Messias. Det stämmer med vad Johannes skriver i sina brev  skriver om antikrists ande som är verksam i världen, den ande som förnekar att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, och som inte bara är emot Jesus som Kristus utan gör anspråk på att vara i hans ställe.

Det är visserligen inte ett direkt utpekande av den speciella person som ska träda fram innan Jesu ankomst, men man kan ändå förstå det som att. Det kan gälla historiska messiaspretendenter, men också den som träder fram i samband med det avgörande tecknet Jesus ger, om förödelsens styggelse.

Sälva meningen med hans tal är ju att inskärpa vaksamheten hos lärjungarna då, och  i alla tider, mot bedrägerier. Vi ska inte låta oss luras av anspråk, maktdemonstrationer, andliga tecken och under, och tro att Messias kommit tillbaka. Jesus, Guds sanna Messias och Herren, kommer bara på ett sätt, och det är vid historiens slut då hela jordens befolkning ska se det. Han ska komma tillbaka synligt i all sin härlighet och makt till jorden,  åtföljd av hela sin härskara.     24:27 Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara. 

Se till att ingen bedrar er. 5 Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. Många falska profeter skall träda fram och bedra många.

Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. 24 Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. 25 Jag har nu sagt er detta i förväg. 26 Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. 

Det stämmer alltså väl med tanken om att det dels handlar om flera framträdanden under historien av antikristliga ledargestalter, men ändå om en speciell person, en han som de troende inte ska låta sig luras av att han skulle vara på jorden, här eller där, inne eller ute.

Som alltid är Skriften komplett i sin helhet när det gäller det Gud vill att vi ska få veta, i det här fallet genom det Johannes och Paulus skriver om denne person.




+++



Jag fortsätter med Matt 24.

Nöden som kommer att prägla händelserna strax före Jesu återkomst är av den magnitud att ingenting kan från världens begynnelse kan liknas vid den, och då har det ändå hänt obeskrivligt fruktansvärda saker under historien. Därför kan det inte stämma med tolkningen att allt redan fullbordades det första århundradet.

Jag återkommer kanske till "de dagarnas nöd" och om det är det som brukar kallas vedermödan, och som en del anser vara den sista årsveckan i Daniels bok, kap 9:24.27. Det handlar om några av de svåraste verserna i Bibeln att förstå och det finns många tolkningar. Det kräver ett noggrannt studium av Danielsboken i sin helhet och några av de bästa kommentarerna till den.

Men hur som helst, Jesus kopplar ju ihop förödelsens styggelse (återkommer till det också)  med den stora nöden, så det måste finnas ett samband, något som framgår av texten.

Efter den förfärliga tiden ska alltså detta ske, och återigen upprepar Jesus hur han, den sanne Messias, ska komma tillbaka. Ingen annan som menat sig vara han har alltså fel, vilket är ett väldigt tydligt tecken att hålla sig till så att man inte blir bedragen. Ingen människa på jorden kan vara Messias, hur stora under han än gör, eftersom den verklige Messias är i himlen sedan sin uppståndelse och himmelsfärd och väntar på att komma tillbaka.

När ni då ser 'förödelsens styggelse', som profeten Daniel talar om, stå på helig plats - den som läser detta bör noga lägga märke till det - 16 då måste de som är i Judeen fly bort till bergen. 17 Den som är på taket skall inte gå ner för att ta med sig det som finns i huset, 18 och den som är på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. 19 Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! 20 Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten. 21 Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. 22 Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.

23 Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. 24 Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. 25 Jag har nu sagt er detta i förväg. 26 Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. 27 Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara. 28 Där den döda kroppen är samlas gamarna.

Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. 30 Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet 31 Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.




+++




Sedan undervisar Jesus om hur vi ska kunna leva i vaksamhet och vara förberedda på det som skall komma. Vi kan alltså lära oss av tidstecknen och av tidigare bibliska händelser, som under Noas tid. Det intressanta att notera att vi finner uttrycken " tas med"och  "lämnas kvar", något som populariserats av de som hävdar att det kommer att ske ett hemligt uppryckande före Jesu återkomst. De som då, enligt dessa, kommer att lämnas kvar (left behind) är de som alltså blir kvar och genomlider den sista svåra tiden när Antikrist ska regera i sju år. De som tas med är då de som rycks upp till Jesus och slipper detta.

Här är det dock tvärtom i det sammanhang Jesus ger åt de orden. När det gällde vad som skedde på Noas tid var det de som togs med som gick under i den stora floden, och de som lämnades kvar som blev räddade. Det var ju bara Noa och hans familj som lämnades kvar och överlevde i arken.


32 Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 33 När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren. 34 Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer. 35 Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. 36 Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

37 Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. 38 Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, 39 och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara. 40 Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.

42 Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43 Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. 44 Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.

45 Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, 46 salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. 47 Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger. 48 Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, 49 och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, 50 då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till 51 och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder.


Jag avslutar och sammanfattar i nästa del och gör några jämförelser med Markus och Lukas versioner, innan jag ska fortsätta med det s k tusenårsriket och Uppenbarelseboken.






+++







Del III




Genrebestämningen av Bibeln hjälper oss  att tolka de olika stilarna i böckerna. Uppenbarelseboken är den enda renodlade apokalyptiska boken, även om den samtidigt är  profetia och brev till församlingarna. Andra apokalyptiska böcker i GT är främst Sakarja och Daniel.  Ordet ἀποκάλυψις (apokalupsis betyder att visa något som varit och är dolt för oss, i biblisk mening betyder det att vi får en glimt av Guds perspektiv på världen, och  han uppenbarar detta för sina betrodda tjänare för att låta dem veta vad som ska ske. Det är alltså inte de katastrofala och omvälvande händelerna i sig som avses.

När det gäller att beskriva de himmelska realiteterna och vad som kommer att hända (dels i den nära framtiden för de troende som levde under det första århundradet, dels för de som kommer att leva i den sista tidsperioden), så är det enda sättet att uttrycka sig  i bildspråk, symboler. Det är naturligtvis lika sant, språket beskriver en andlig verklighet och händelser som kommer att ske på jorden.

Apokalytik kännetecknas av visioner, symboler. Den har en speciell karaktär där kampen mellan Gud och hans fiender ställs på sin spets, det finns inga gråzoner. Gud avslöjar verkligheten, vad som pågår under ytan, straffar sina fiender och upprättar sitt folk under omvälvande skeenden vid tidens slut, i naturen och i världen. Det är för eller emot Herren som gäller, svart eller vitt, och alla påverkas.

I den intertestamentala perioden som omfattade tiden mellan avslutningen av GT med profeten Malaki, och den nytestamentliga perioden var judisk apokalyptik vanlig. Gud var s a s tyst i ca 400 år och det judiska folket bearbetade sitt öde under denna turbulenta tid samtidigt som de påverkades av politiska förändringar i sin omvärld. Därför finns mycket skriftligt material från den här tiden, de s k Apokryferna eller utomkanoniska skrifterna, och de pseudepigrafiska. som kom att utgjorde en kulturell och teologisk bakgrund även för de nytestamentliga författarna .Det var tillägg till bibelböcker, böner, historiska skildringar, apokalypser.Messiasförväntningarna var stora och av många olika slag. Man väntade på Israels befrielse, Befriare, men vem skulle det vara och när skulle han komma?  Det finns mycket mer att säga om detta som dock faller utanför ramen för det här inlägget.

Johannes fick sin vision för över 2 000 år sedan och använde sin tids symboler, hämtade från sitt eget sammanhang GT, för att beskriva vad han fick se. Det går naturligtvis inte att läsa den på samma sätt som vi läser evangelierna, utan man måste följa reglerna för den här typen av litteratur. Det finns många meningar och tolkningar om denna märkliga och fascinerande bok.   Han använder och strukturerar sitt material mycket utifrån tal. Sjutalet är genomgånde, det finns fyra sekvenser med sjutal, sju brev, sju sigill, sju trumpeter, sju skålar. Det finns även sju välsignelser. Talen tre, fyra, tolv, 42 månader, 12000, 144 000 och 1000 år förekommer också, liksom vilddjurets tal, som är en människas tal. 666 . Det var ett sätt att strukturera händelserna och göra dem begripliga, och är typisk för denna genre. Därför ska man nog vara försiktig med att tolka dem bokstavligt. Det finns fler typiska drag, t ex att en ängel tolkar och förklarar synerna.

Johannes fick också unika inblickar bakom kulisserna, vad som pågår i den himmelska världen,

(jag har skrivit om detta i tidigare inlägg https://alefochomega.com/2018/03/20/uppenbarelseboken-oversikt/ ,

vilket ger detta unika perspektiv från Gud. Det är där trösten finns för oss alla under omskakande händelser här på jorden, att Gud styr allt från sitt kontrollrum, att allt bara sker med hans tillåtelse under en mycket begränsad tid. Till sist är nöden över och Jesus kommer tillbaka och Gud skapar en himmel och en ny jord .

+++

Uppenbarelseboken är främst en tröstebok för kristna som lider förföljelse och har gett och ger hjälp och styrka i sådana situationer. Det handlar främst inte om att försöka räkna ut alla detaljer i det eskatologiska skeendet, utan budskapet är att Gud har full kontroll över vad som sker  även om det inte ser så ut. Det onda har en begränsad tid och Gud ska till sist Gud döma sina fiender och rädda sitt folk. Frågan som ekar genom boken och historien är:

När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. 10 De ropade med hög röst: "Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?"11 Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt. (Kap 6).

Det är svårt att förstå, att så många troende måste dö innan, men som alltid är det bara Gud själv som avgör och väger in allt i sin stora plan, när saker ska ske. Vi som läser och vet detta har då en stor uppgift att ständigt bedja för alla som måste dödas för att de tror på Jesus.

+

Vad gäller tusenårsriket så är hela det kapitlet (20)  svårtolkat. Varför behövs det en tid när satan är bunden och Guds folk uppstår till liv och får regera med Kristus, innan han tillintegörs för gott? Vi förstår naturligtvis inte hela Guds rådslut utan får ta till oss hans ord i tro och tillit. Men man kan ändå alltid få undra. Det kan ha att göra med den synliga segern och triumfen för Gud själv och upprättelsen för Guds folk och tjänare, de som varit trogna till slutet, och som ska insättas i sina uppgifter som Kristi medregenter. Jesus talade i en liknelse om att de som varit trogna och förvaltat sitt pund under Konungens frånvaro, vid hans återkomst ska få sättas över städer, allt i proportion till hur mycket de fick sig givet och troget förvaltat (Luk 19:11-27). Vill Gud så tydligt visa för andemakterna och för mänskligheten hur han ville att livet på jorden skulle vara från början?

Det messianska riket med frid, rättfärdighet och välsignelse, och utan något ont, som b la profeten Jesaja beskrev i kap 11:1.10, 65:17-25  om ska äntligen till sist bli en verklighet. Allt Gud gjort genom historien för att förbereda ett folk för den Messias han skulle sända för att göra synd, död, förbannelse och all ondska om intet, och som fullbordades genom Jesu liv, död, uppståndelse och himmelsfärd, ska bli en fullt synlig verklighet på jorden. Det kan vara 1000 år eller mer, men det blir hur som helst en underbar tid när Jesus Kristus regerar och alla Guds löften uppfyllts. Det kan säkert också förstås på ett annat sätt, återkommer kanske till det.

Guds folk ska få döma och regera under denna tid, samtidigt som det ska finnas människor som föds och dör, och som trots Guds påtagliga närvaro ändå låter sig bedras igen när satan släpps loss för en kort tid innan hans slutgiltiga öde. De medlemmar av Guds himmelska hov,  som följde den ursprungliga rebellen i hans uppror mot Gud och som slutgiltigt ska straffas och utplånas? för evigt, ska ersättas av de förhärligade troende som är utgöra Guds familj för evigt. De ska få tjäna och regera med Kristus. Det är alltså den första uppståndelsen då de trogna ska få leva med Kristus, de är saliga och heliga och friade från den andra döden, som är evig separation från Gud.

JOhannes talar i starka bilder om eldsjön och eviga plågor.  Man kan fördjupa sig i fler detaljer i texten, men det får bli framöver. Jag ska skriva om hur man kan förstå detta språk, om det beskriver evig medveten plåga i helvetet eller ett utplånande. Det är svåra frågor som väcker många känslor. Vad man kan utgå från är inte att de som döms och straffas skulle vara oskyldiga och hamnat där på felaktiga grunder. Gud dömer fullkomligt rättfärdigt utifrån varje människas förutsättningar, om hon fått höra evangeliet och hur hon svarat på Guds nådefulla erbjudande om förlåtelse och evigt liv, eller hur hon lever utifrån sin kunskap och det ljus hon har i sitt samvete.

Gud har i sin stora kärlek gjort allt för att alla människor ska räddas och få evigt liv hos honom. Samtidigt har varje människa ett val att bejaka eller förkasta detta, men det är ändå omöjligt att komma till Jesus om inte han själv drar oss till honom. Nådens vägar är outgrundliga, men utan att Gud söker oss kan vi inte finna honom.

Ofta är verkligheten och varje människa mycket komplex och bara Gud själv vet vad som finns innerst inne hos var och en, och därför kan han bäst avgöra utgången. Vi kan inte döma om detta, utan ska bedja för alla och vittna om Jesus.

Att satan släpps lös igen för en kort tid och ska bedra folk att återigen försöka göra uppror, störta Kristus från tronen, vill det lära oss att människan trots att hon kommer att leva i detta messianska fridsrike ändå kan synda? Så var det ju med de första människorna som levde i en perfekt miljö i Eden, men ändå lät sig luras av Lögnaren. Bara de som helhjärtat tagit emot frälsningens gåva och dött från sig själva för att leva för Gud, blir bevarade i tid och evighet från bedrägeri och synd.

Efter detta sista uppror mot Gud kommer den universella domen när alla döda uppstår.

Kan man förstå detta på något annat sätt?




1 Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. 2 Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. 3 Sedan kastade ängeln honom i avgrunden, stängde till den och förseglade den över honom, för att han inte längre skulle bedra folken, förrän de tusen åren har nått sitt slut. Därefter skall han släppas lös för en kort tid.

4 Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år. 5 Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. 6 Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.

7 Och när de tusen åren har nått sitt slut skall Satan släppas ut ur sitt fängelse. 8 Och han skall gå ut för att bedra folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som sanden i havet. 9 De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem. 10 Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.




11 Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. 12 Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. 13 Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet  gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14 Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. 15 Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.

+++

Det finns mycket mer att säga och jag fortsätter i nästa del om valda delar ur Daniels bok och Uppenbarelseboken.








+++

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.