Eskatologin.

newjerusalem

Inledning.

Läget i världen är osäkert och lite skrämmande, med många och mycket stora problem. Diktaturerna är långt fler än demokratierna och det politiska ledarskapet i många länder inger inte precis något förtroende. Ensamheten för många i de anonyma storstäderna, bristen på sammanhang och samhörighet påverkar många negativt. Ett oroligt omvärldsläge är förvisso ingenting nytt , men situationen i Mellanöstern och den supersnabba utvecklingen av AI, kanske även AGI, skiljer vår tid från andra. Om två år kan vi fira Israels statsbildning, att det judiska folket efter 2 000 års deportation och många progromer fick komma tillbaka till sitt hemland. Det är något som ritat om kartan och har satt skeendena där i centrum för världens uppmärsamhet.

Guds handlande har alltid varit knutet till detta folk och till detta lilla land för att välsigna alla folk över hela jorden. Det ingick i hans plan att de skulle förkasta sin Messias och de andra folken skulle nås med evangelium innan de till sist efter mycket lidande och nöd ska se och förstå att han var den Utlovade. Det betyder inte att han övergett dem eller räknat bort dem i den sista tidens scenarion, tvärtom. De kommer att fortsätta vara i centrum för det som ska hända, särskilt som det är till Jerusalem som Herren Kristus kommer tillbaka. När evangeliet nått ut till alla folk ska det börja dra ihop sig inför det sista omtumlande händelseförloppet i mänsklighetens historia. Ingen vet exakt när och hur allt ska fullbordas som är skrivet hos pofeterna, Jesu egen undervisning i evangelierna och övriga böcker i NT.

Men har alltid spekulerat om när slutet kommer för världen som vi känner den, särskilt just under omvälvande kriser och förändringar. Här ska det handla om de yttersta tingen från bibliskt perspektiv och utifrån det hopp vi som kristna har att Gud har det sista ordet i vår ofta kaotiska historia och att det tack vare honom kommer att sluta bra, trots allt. Det är bara när vi läser Bibeln som vi anar att det varken är oberäkneliga ledare, oväntade katastrofer eller politiska system som ytterst bestämmer hur det ska sluta. Det är Gud själv, som från skapelsens början såg dess slut, och ingrep i sin tid för att skapa ett livskraftig alternativ – sitt Rike- till alla mänskliga strävanden och försök att bygga goda samhällen. Man har olika byggt luftslott på lösan sand, skapat utopier och ideologier som visade sig vara förödande, maktens män har härjat och förstört nationer. Man har gjort sig avgudar och sökt betvinga makterna med magi och ritualer, eller använt sig olika flyktbeteenden-och medel för att uthärda en trist och påfrestande vardag. Mänsklighetens historia har varit tragisk med tyranniska imperier som avlöst varandra, orättvisor, våld, lidande och förföljelse.

Samtidigt har Gud varit närvarande med sin försyn på så många sätt och medmänsklighet, samarbete och goda gärningar har ständigt utgjort en stark motkraft till det onda. Kärleken, godheten och skönheten kan inga makter besegra, tvärtom de är starkare än allt.

Gud har bevisat sig vara tillförlitlig eftersom det han sagt genom sina sändebud och profeter visat sig ske i historien. Hans löften om att sända en Frälsare och upprätta sitt eviga rike där rättfärdighet, sanning och kärlek regerar, fullbordades genom Jesus Kristus, Guds Son. Det gäller då också det som kommer att ske vid tidens slut. Historien är linjär och följer en bestämd bana som får sitt slut i Guds slutgiltig agerande för att rädda sitt folk från den totala undergången i en värld som kommer att styras av ett terrorstyre, samtidigt som han dömer de andliga och världsliga makter som förstört hans dyrbara skapelse. Allt kommer till ett avslut när den stora räkenskapsdagen kommer, domens dag, Herrens dag och upprepas inte i ett oändligt kretslopp.

Kristna har alltså alltifrån Jesu uppståndelse och himmelsfärd väntat på hans återkomst till jorden, väntat och längtat efter honom som göra slut på deras lidandeunder förföljelse och nöd och ge upprättelse och läkedom.

I Apostlagärningarna 1 kan vi läsa: När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 10Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder hos dem. 11De sade: ”Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.”

Över 2 000 år senare väntar vi fortfarande, och längtar efter detta. Ingenting annat kommer att få ordning på situationen i världen än att Gud själv slutligen griper in genom Jesu återkomst, och utövar sin makt att omintetgöra sina fiender, de andliga och de världsliga.

Vi är alla, eller borde vara, överens om ATT Jesus kommer tillbaka vid tidens slut, men inte när. Den svårigheten möter vi i de profetiska och apokalyptiska texterna; det är omöjligt att fastslå tidpunkten för de olika skeenden som skildras i dessa texter. En del försöker ändå och konstruerar tabeller utifrån sin tolkning, men vi kan inte veta så mycket om detaljerna utan bara den breda överblicken om tidsläget, det som sker. När tiden börjar närma sig kommer vi att förstå det vi behöve veta, men vår uppgift är att vaka och be, vara beredda för uppbrott och inte låta något i den här världen släcka förväntningarna på vår Herres återkomst.

Vi kristna är ett i Anden, och kan ändå ha olika förståelse av Bibeln, särskilt när det gäller skapelsen och eskatologin. Men vi kan alltid vara oense på ett respektfullt sätt, för ingen av oss vet med full säkerhet, även om det finns vissa gränser för vad som kan räknas som trovärdigt och i linje med god klassisk kristen tolkning. Här ska jag ta upp några viktiga begrepp som har med tidens slut att göra.

Det är relaterat till hur man ser på det s k uppryckandet och vedermödan (eller den stora nöden), tusenårsriket, Guds domsförfarande och Herrens Dag, Parousin och vad som sker med de ofrälsta vid den slutgiltiga domen . Det vi vet är att Gud sedan ska skapa nya himlar och en ny jord, men det är något vi inte kan föreställa oss, lika lite som vi förstår hur livet i Guds evighet med nya kroppar efter uppståndelsen.

+++

Det finns några centrala begrepp som det är bra att kunna särskilja och förstå vad de betyder.

Herrens ankomst , Parousin, παρουσία. Den sker i stor makt och härlighet, synlig för alla. Själva ordet förekommer 24 ggr i NT och kan ha en vardaglig betydelse av att komma, men det handlar oftast om den speciella händelsen när Jesus Kristus kommer tillbaka i härlighet och makt.

Utgångspunkten är vad Jesus själv säger i det s k eskatologiska talet i Matt 24-25, med paralleller hos Markus och Lukas. Lärjungarna frågade om tecknet på hans återkomst och den här tidsålderns slut, och de svar han ger där återkommer jag till i en särskild del.

Paulus skrev i 1 Tess 3 om hur de kristna skulle förhålla sig till det faktum att troende dog. Förväntningarna på att Jesus skulle komma tillbaka snart var stora och frågorna var många som handlade om detta.

Bröder, vi vill att ni ska veta hur det blir med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. 14 Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så ska Gud på samma sätt genom Jesus föra fram de insomnade tillsammans med honom.

15 Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst (parousi) ska alls inte komma före de insomnade. 16 När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. 17 Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. 18 Trösta därför varandra med dessa ord.

Samma ord, parousi, används också om Guds fiende, den Laglöses ankomst i 2 Tess 2:8, 9. Själva ordet är naturligtvis neutralt, men allt handlar om vem som framträder, kommer. Är det Jesus Kristus själv eller någon som påstår sig vara han och kommer i hans namn för att bedra så många som möjligt?

Då ska alla som tillhör honom samlas och få vara med Herren, (ἐπισυναγωγή (episunagōgē) de som lever vid hans återkomst och de som dött i Kristus . Det är den efterlängtade stund när alla troende får möta Herren och samlas hos honom, vara hos och med honom.

Ordet i texten för uppenbarar sig här är ἀποκάλυψις , apokalypsis, ett annat centralt begrepp, som förekommer 18 ggr i NT. Det betyder det som avslöjas, blir synligt, som uppenbaras från att ha varit dolt. Inledning till Upb börjar så: Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske.

Paulus använder ordet när han undervisar de kristna om den hemlighet (mysterium) som uppenbarats (avslöjats, gjorts känt) om Guds frälsningsplan, t ex Efes 3.

2 Tess 2: Gud är rättfärdig: han straffar med plågor dem som plågar er 7 och låter er som plågas få lindring tillsammans med oss. Det sker när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar 8 i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. 9 De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, 10 när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror.

I Upb återfinner vi inte själva ordet om Jesu återkomst, parousin, men det skildras på detta sätt:

Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, 13 och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord.✱ 14 De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne. 15 Ur hans mun kom ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: ”Kungarnas Kung och herrarnas Herre.”

+++

Vad gäller den sista tidens händelser så leder de fram till det profeterna skrev om : Herrens dag, den speciella tidsperiod då Gud låter sina rättmätiga vredesdomar drabba de människor som vägrat omvända sig och som aktivt motarbetat hans vilja. Gud tar tillbaka sin skapelse från de sataniska makter som härjat och förstört, befriar och upprättar sitt förföljda folk, dömer alla nationer och enskilda människor. Det är ett genomgående tema främst hos profeterna, så det går inte att referera till alla bibelställen här.

Herrens dag omnämns också i NT, t ex Apg 2:20, 1 Kor 5:5, 2 Kor 1:14, 1 Tess 5:2, 2: 2:, 2 Petr 3:10, Upb 6;17, 6:14.

Vedermödan, den stora nöden.

Det ord som används på ca 45 ställen i NT är (θλῖψις ) och 69 ggr i GT צָרָה, som betyder betryck, nöd, lidande, trångmål. Vad gäller NT används ordet stor nöd i Matt 24, Jesu eskatologiska tal. I Upb används ordet i första kapitlet där Johannes säger sig ha del i de heligas betryck, och de andra ställen i samma bok visar att det är en pågående nöd och förföljelse. Hos Paulus återfinns ordet om de kristnas lidanden, svårigheter och förföljelse i den här världen. En del menar att den stora nöden ska vara i sju år, något som jag återkommer till.

I Daniels bok är det i kap 12:1 som den stora nöden nämns.

”På den tiden ska Mikael träda fram, den store fursten som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden.Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken. 2 De många som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam. 3 De förståndiga ska då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnorna för alltid och för evigt.”

I en del kretsar förknippar man den s k vedermödan med årsveckan i Daniel 7:27. Det finns ingen bibeltext som nämner en sjuårsperiod tillsammans med vedermöda, nöd. Daniel 12 omnämner en svår tid och i Upb talas om de som kommit ut ur den stora nöden, inte hur lång den ska vara. Men i Dan 7 och Upb 13 ges dessa angivelser för den begränsade period då den person som kallas Antikrist ska få makt, en tid och tider och en halv tid i Daniel 7, respektive 42 månader i Upb 13. Det finns alltså en utmätt tid då förföljelsen mot Guds folk kommer att kulminera. I Jeremia bok talas om Jakobs nöd, t ex kap 30:7.

Men så länge kristna levt i efterföljelse för sin Herre här på jorden har de lidit nöd och förföljelse, så det är ingenting nytt. Det är ändå helt klart att det kommer att öka i den yttersta tiden. Jesus sade att den sista tidens lidanden skulle bli så svåra att ingen skulle överleva om den inte blev förkortad.

+++

Vad gäller uppryckandet hänvisar jag till detta tidigare inlägg så länge: https://wordpress.com/post/alefochomega.com/2781

Det finns olika meningar om det messianska fridsriket, liksom det alltså finns om det s k uppryckandet. De är också relaterade till varandra. De tolkningar man kommer fram till beror särskilt på hur man läser Uppenbarelseboken. Den i sin tur refererar genomgående till GT.

+++

Det är viktigt att börja med Jesu egen undervisning om den sista tiden och hans återkomst. Jag ska utgå från Matt 24 (med paralleller hos Mk och LK) och infogar sedan de profetiska hänvisningar Jesus själv gör.

Man brukar tala om tre olika sätt att se på profetiorna om den yttersta tiden, eskatologin: att de redan har inträffat (preterism), att de håller på att uppfyllas genom historien (historicism), och att de avser framtida händelser (futurism).

Ett bra sätt att tänka utifrån för att få rätt perspektiv kan vara att utgå från själva gudsrikestanken. Jesus kom med Guds rike, han var det personifierat, och han förmedlar det under sitt liv på jorden. Guds rike har alltså redan kommit, till de människor som då rent fysiskt kunde komma till Jesus som Herre och Frälsare, och sedan till alla som kommit till Jesus genom den helige Ande i historien, och som gör det idag. Guds är alltså redan här , som en fördold verklighet.

Just därför väntar vi också på Jesu återkomst när han kommer tillbaka och Riket ska bli fullt synligt och bestående, när allt motstånd är besegrat.

På engelska talar man om already, not yet, redan men ännu inte, som sammanfattar komplexiteten i det kronologiska perspektivet bäst. Det finns profetiska mönster i Skriften där det typiska med tyranniska ledare som förtrycker Guds folk, svåra tider med naturkatatrofer, svår nöd i världen återkommer i olika tider, men samtidigt en absolut slutpiukt när all detta kulminnerar i den värsta tiden innan Jesus kommer tillbaka.

Så för min del tror jag att man måste väga in flera aspekter för att kunna få någon slags överblick av den yttersta tiden, även om vi aldrig helt kan förstå allt Det är viktigt att se Daniels bok och de andra profeterna tillsammans med Uppenbarelseboken och de nytestamentliga breven.

Själva tecknet på Jesu återkomst är bedrägerier och messiaspretendenter som ska uppstå. Det Jesus kallar födslovåndor är krig, svält, jordbävningar, förföljelse, falska profeter och laglöshet, kärlekslöshet, samt evangeliets utbredande.

Det är framför allt till Daniel som han gör den viktiga referensen i sitt eskatologiska tal. Det utgör också vad som verkar vara en tydlig vändpunkt i skeendet, som är avgörande.

+++

Världshistorien kan beskrivas i imperiers uppgång och fall, maktstrider och krig. Det har format nationerna och historien, och gör det än idag. Folken drabbas hårt, ochfår i alla tider fått utstå svåra lidanden i krig och konflikter, under orättfärdiga och förtryckande härskare.

De syner Gud gav profeten Daniel om de stora imperier som skulle påverka judarnas situation, fick han långt innan de kom till makten. Daniel fick också en glimt av det himmelska rike som skulle bli en verklighet och som skulle krossa alla andra riken 7:9-15). Han fick vishet från Herren att tolka kung Nebukadnessars dröm som också visade att det efter de stora rikena skulle komma ett rike av ett helt annat slag (kap 2:44). Guds rike kom till jorden med Jesus Kristus och utbreder sig sedan dess på så sätt att det sprids till alla folk och nationer, och finns mitt ibland Guds folk och i våra hjärtan genom den helige Ande.

I GT varnade Gud sitt folk genom sina profeter för att de inte höll sig till förbundet i tro och lydnad, för att en dom skulle komma, vilket också skedde. Det finns också många varnings-och domsord till grannfolken vilket visar att Gud haft full överblick i händelsernas kaotiska mångfald och ibland ingripit för att styra utvecklingen mot det som varit hans yttersta mål: att förbereda ett folk, ett land och en stad för sin egen Son, den utlovade Messias. På så sätt skulle ju hans Rike komma till jorden, så totalt annorlunda än världens till det yttre mäktiga imperier.

Jesus talade ju i sina liknelser om Riket, den minsta av alla frön, som sås i jorden och sedan växer upp. (Luk 13_18-29). Förutsättningen för att Guds Messias skulle inta den eviga tronen i detta Rike som Kung, var att dö.

Jesus svarade: ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. 24 Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt.

Att Jesus gav sitt liv för allas frälsning kan visserligen ses som den totala svagheten, att låta sig dödas av maktmänniskor som ett nederlag, och det föraktas av många, men det är i själva verket Guds överlägsna kraft. Han segrar genom sin rättfärdighet och sin utgivande kärlek.

18 Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 19 Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. 20 Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? 21 Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. 22 Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. 23 Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. 24 Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. 25 Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

Men när Jesus kommer tillbaka är det som härskare över alla och allt, som Herrarnas Here och Kungarnas Kung. Då förbleknar alla andra namn inför hans majestät , och alla fientliga makters inflytande upphör för evigt.

Gud har varit involverad i sitt folks historia och det som skedde när staten Israel bildades 1948 var naturligtvis i enlighet med Guds plan och lett av hans försyn. Judar hade, förskingrade som de var i nationerna, bett bönen ”Nästa år i Jerusalem” och hoppats på att någon gång få återvända till sitt land och sin huvudstad. De svåra politiska förvecklingarna när det skedde och än idag är omöjligt att referera till här. Men det Gud gjorde för att förbereda för sin Sons ankomst första gången, har han gjort och gör också inför Kristi återkomst. Mitt i den komplicerade stormaktspolitiken och svårigheterna för människor på bägge sidor i en konflikt, verkar Gud rakt igenom allt detta för att fullborda sin plan, sin räddningsplan för alla folk.

Centrum för Guds historia är hans frälsningsverk genom Jesus. Under skiftande perioder och olika regimer i historien så har vi som troende alltid uppgiften att be för ledarskapet och på bästa sätt försöka leva som Guds ambassadörer på fientligt område. Vi vet att oräkneliga skaror har dött för sin tro för att de vägrade böja knä för någon annan herre än Jesus själv, och att förföljelsen har många ansikten; ateism, kommunism, olika dominanta religioner, militant sekularism och humanism, statsideolgier, dyrkan av totalitära ledare osv osv. Dessa riken är emot Herrens rike och hans vilja. De är i grunden antikristliga, emot eller iställer för, ett gudfruktigt, rättfärdigt styrelseskick. Men politiska ledare och regimer kan vara mer toleranta och demokratiska, mer eller mindre fria från korruption, maktmissbruk .

Dock kan något gudsrike aldrig skapas av människor på jorden, det har alltid misslyckats p g a människans synd och svagheter. Det finns i vissa superkarismatiska kretsar osunda ideer om att församlingen redan nu har andlig makt att utöva även på samhälle och politik, att gudsriket redan manifesterats där. Men det är en helt främmande lära som inte står att finna i NT. Kristnas uppgift är att vittna och undervisa om Jesus, betjäna och hjälpa. Guds rike är inte av denna världen och kommer först i sin fulla verklighet i och med Jesu återkomst. Sedan är det upp till var och en att engagera sig politiskt och /eller i samhällsfrågor som känns angelägna.

Det är en stor fråga om förhållandet mellan kyrka och stat och har förståtts på olika sätt genom historien, men det kan jag inte gå in på här.

Vi lever i en värld som är under fientliga makters inflytande, andliga såväl som politiskt högst reella, och de kristnas väg går ofta genom betryck och lidande. Men vi vet att Herren är med sitt folk igenom allt, och att det bara är en tidsfråga innan hans rike blir uppenbarat. Under tiden tillhör vi honom, är redan medborgare i det eviga riket, och följer dess lagar. Vi fortsätter be för all överhet, för syskon som förföljs, för att missionsbefallningen ska fullbordas.

Nästa del ska handla om vad som kännetecknar den sista tidens globala antikristliga system som gör det möjligt för Guds motståndare att träda fram och dominera den korta tid han kommer att få. Många härskare har strävat efter totalt världsherrvälde men ingen har lyckats helt. I vår tid kan man behärska människors sinnen på ett helt unikt sätt genom Internet och den enormt snabba utecklingen av AI, artificiell intelligens. Vi är redan sammankopplade i stora datornätverk som fortsätter utvecklas och som alltmer används för övervakning och kontroll. Det pågår ett krig om sanningen, om fakta, om själva verklighetens beskaffenhet, som det i och för sig alltid gjort, men med teknikens hjälp når det längre ut och djupare in i människors inre, och så otroligt mycket snabbare.

Genrebestämningen av Bibeln hjälper oss att tolka de olika stilarna i böckerna. Uppenbarelseboken är den enda renodlade apokalyptiska boken, även om den samtidigt är profetia och brev till församlingarna. Andra apokalyptiska böcker i GT är främst Sakarja och Daniel. Ordet ἀποκάλυψις (apokalupsis betyder att visa något som varit och är dolt för oss, i biblisk mening betyder det att vi får en glimt av Guds perspektiv på världen, och han uppenbarar detta för sina betrodda tjänare för att låta dem veta vad som ska ske. Det är alltså inte de katastrofala och omvälvande händelerna i sig som avses.

När det gäller att beskriva de himmelska realiteterna och vad som kommer att hända (dels i den nära framtiden för de troende som levde under det första århundradet, dels för de som kommer att leva i den sista tidsperioden), så är det enda sättet att uttrycka sig i bildspråk, symboler. Det är naturligtvis lika sant, språket beskriver en andlig verklighet och händelser som kommer att ske på jorden.

Apokalytik kännetecknas av visioner, symboler. Den har en speciell karaktär där kampen mellan Gud och hans fiender ställs på sin spets, det finns inga gråzoner. Gud avslöjar verkligheten, vad som pågår under ytan, straffar sina fiender och upprättar sitt folk under omvälvande skeenden vid tidens slut, i naturen och i världen. Det är för eller emot Herren som gäller, svart eller vitt, och alla påverkas.

I den intertestamentala perioden som omfattade tiden mellan avslutningen av GT med profeten Malaki, och den nytestamentliga perioden var judisk apokalyptik vanlig. Gud var s a s tyst i ca 400 år och det judiska folket bearbetade sitt öde under denna turbulenta tid samtidigt som de påverkades av politiska förändringar i sin omvärld. Därför finns mycket skriftligt material från den här tiden, de s k Apokryferna eller utomkanoniska skrifterna, och de pseudepigrafiska. som kom att utgjorde en kulturell och teologisk bakgrund även för de nytestamentliga författarna .Det var tillägg till bibelböcker, böner, historiska skildringar, apokalypser.Messiasförväntningarna var stora och av många olika slag. Man väntade på Israels befrielse, Befriare, men vem skulle det vara och när skulle han komma? Det finns mycket mer att säga om detta som dock faller utanför ramen för det här inlägget.

Johannes fick sin vision för över 2 000 år sedan och använde sin tids symboler, hämtade från sitt eget sammanhang GT, för att beskriva vad han fick se. Det går naturligtvis inte att läsa den på samma sätt som vi läser evangelierna, utan man måste följa reglerna för den här typen av litteratur. Det finns många meningar och tolkningar om denna märkliga och fascinerande bok. Han använder och strukturerar sitt material mycket utifrån tal. Sjutalet är genomgånde, det finns fyra sekvenser med sjutal, sju brev, sju sigill, sju trumpeter, sju skålar. Det finns även sju välsignelser. Talen tre, fyra, tolv, 42 månader, 12000, 144 000 och 1000 år förekommer också, liksom vilddjurets tal, som är en människas tal. 666 . Det var ett sätt att strukturera händelserna och göra dem begripliga, och är typisk för denna genre. Därför ska man nog vara försiktig med att tolka dem bokstavligt. Det finns fler typiska drag, t ex att en ängel tolkar och förklarar synerna.

Johannes fick också unika inblickar bakom kulisserna, vad som pågår i den himmelska världen, vilket ger detta unika perspektiv från Gud. Det är där trösten finns för oss alla under omskakande händelser här på jorden, att Gud styr allt från sitt kontrollrum, att allt bara sker med hans tillåtelse under en mycket begränsad tid. Till sist är nöden över och Jesus kommer tillbaka och Gud skapar en himmel och en ny jord .

+++

Uppenbarelseboken är främst en tröstebok för kristna som lider förföljelse och har gett och ger hjälp och styrka i sådana situationer. Det handlar främst inte om att försöka räkna ut alla detaljer i det eskatologiska skeendet, utan budskapet är att Gud har full kontroll över vad som sker även om det inte ser så ut. Det onda har en begränsad tid och Gud ska till sist Gud döma sina fiender och rädda sitt folk. Frågan som ekar genom boken och historien är:

När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. 10 De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?”11 Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt. (Kap 6).

Det är svårt att förstå, att så många troende måste dö innan, men som alltid är det bara Gud själv som avgör och väger in allt i sin stora plan, när saker ska ske. Vi som läser och vet detta har då en stor uppgift att ständigt bedja för alla som måste dödas för att de tror på Jesus.

Vad gäller tusenårsriket så är hela det kapitlet (20) svårtolkat. Varför behövs det en tid när satan är bunden och Guds folk uppstår till liv och får regera med Kristus, innan han tillintegörs för gott? Vi förstår naturligtvis inte hela Guds rådslut utan får ta till oss hans ord i tro och tillit. Men man kan ändå alltid få undra. Det kan ha att göra med den synliga segern och triumfen för Gud själv och upprättelsen för Guds folk och tjänare, de som varit trogna till slutet, och som ska insättas i sina uppgifter som Kristi medregenter. Jesus talade i en liknelse om att de som varit trogna och förvaltat sitt pund under Konungens frånvaro, vid hans återkomst ska få sättas över städer, allt i proportion till hur mycket de fick sig givet och troget förvaltat (Luk 19:11-27). Vill Gud så tydligt visa för andemakterna och för mänskligheten hur han ville att livet på jorden skulle vara från början?

Det messianska riket med frid, rättfärdighet och välsignelse, och utan något ont, som b la profeten Jesaja beskrev i kap 11:1.10, 65:17-25 om ska äntligen till sist bli en verklighet. Allt Gud gjort genom historien för att förbereda ett folk för den Messias han skulle sända för att göra synd, död, förbannelse och all ondska om intet, och som fullbordades genom Jesu liv, död, uppståndelse och himmelsfärd, ska bli en fullt synlig verklighet på jorden. Det kan vara 1000 år eller mer, men det blir hur som helst en underbar tid när Jesus Kristus regerar och alla Guds löften uppfyllts. Det kan säkert också förstås på ett annat sätt, återkommer kanske till det.

Guds folk ska få döma och regera under denna tid, samtidigt som det ska finnas människor som föds och dör, och som trots Guds påtagliga närvaro ändå låter sig bedras igen när satan släpps loss för en kort tid innan hans slutgiltiga öde. De medlemmar av Guds himmelska hov, som följde den ursprungliga rebellen i hans uppror mot Gud och som slutgiltigt ska straffas och utplånas? för evigt, ska ersättas av de förhärligade troende som är utgöra Guds familj för evigt. De ska få tjäna och regera med Kristus. Det är alltså den första uppståndelsen då de trogna ska få leva med Kristus, de är saliga och heliga och friade från den andra döden, som är evig separation från Gud.

JOhannes talar i starka bilder om eldsjön och eviga plågor. Man kan fördjupa sig i fler detaljer i texten, men det får bli framöver. Jag ska skriva om hur man kan förstå detta språk, om det beskriver evig medveten plåga i helvetet eller ett utplånande. Det är svåra frågor som väcker många känslor. Vad man kan utgå från är inte att de som döms och straffas skulle vara oskyldiga och hamnat där på felaktiga grunder. Gud dömer fullkomligt rättfärdigt utifrån varje människas förutsättningar, om hon fått höra evangeliet och hur hon svarat på Guds nådefulla erbjudande om förlåtelse och evigt liv, eller hur hon lever utifrån sin kunskap och det ljus hon har i sitt samvete.

Gud har i sin stora kärlek gjort allt för att alla människor ska räddas och få evigt liv hos honom. Samtidigt har varje människa ett val att bejaka eller förkasta detta, men det är ändå omöjligt att komma till Jesus om inte han själv drar oss till honom. Nådens vägar är outgrundliga, men utan att Gud söker oss kan vi inte finna honom.

Ofta är verkligheten och varje människa mycket komplex och bara Gud själv vet vad som finns innerst inne hos var och en, och därför kan han bäst avgöra utgången. Vi kan inte döma om detta, utan ska bedja för alla och vittna om Jesus.

Att satan släpps lös igen för en kort tid och ska bedra folk att återigen försöka göra uppror, störta Kristus från tronen, vill det lära oss att människan trots att hon kommer att leva i detta messianska fridsrike ändå kan synda? Så var det ju med de första människorna som levde i en perfekt miljö i Eden, men ändå lät sig luras av Lögnaren. Bara de som helhjärtat tagit emot frälsningens gåva och dött från sig själva för att leva för Gud, blir bevarade i tid och evighet från bedrägeri och synd.

Efter detta sista uppror mot Gud kommer den universella domen när alla döda uppstår.

Det finns andra sätt att förstå detta, vilket mnånga utmärkt kunniga och framstående bibelforskare gör.

1 Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. 2 Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. 3 Sedan kastade ängeln honom i avgrunden, stängde till den och förseglade den över honom, för att han inte längre skulle bedra folken, förrän de tusen åren har nått sitt slut. Därefter skall han släppas lös för en kort tid.

4 Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år. 5 Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. 6 Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.

7 Och när de tusen åren har nått sitt slut skall Satan släppas ut ur sitt fängelse. 8 Och han skall gå ut för att bedra folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som sanden i havet. 9 De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem. 10 Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.

11 Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. 12 Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. 13 Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14 Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. 15 Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.

+++

Profeten Daniel och Johannes beskriver himmelska realiteter och framtida händelser och använder därför symboler och bildspråk för att beskriva vad de såg i syner från Gud. Imperierna som Daniel fick se framställdes som fyra vilddjur (kap 7), medan kung Nebukadnessar i sin dröm såg en jättelik staty (kap 2) Det visar hur olika perspektiven är. Gud ser sanningen om människor och skenden, vad de verkligen är bakom lögner, sken och maktfullkomlighet.

Antikrist och den falske profeten (vilddjuret från jorden) framställs i Upb som vilddjur, varav det ena kommer ur havet och det andra från jorden, kap 13. Det anspelar naturligtvis på Daniels vision. Det är så Gud ser dem, de är i uppror mot Gud och bedrar och förstör mänskligheten. Johannes hämtar mycket b la från Daniels bok och Hesekiel. Vad gäller den sistnämnde så återkommer jag till Gog och Magog.

Johannes såg vår frälsare Jesus som ett lamm som blivit slaktat (kap 5) , en oerhört stark och tydlig bild för judarna. Det går tillbaka till den första påsken när Gud befriade sitt folk ur Egypten. De skulle fira detta som en evig påminnelse om Guds trohet mot sitt förbund och hans makt att frälsa. Men han beskrivs också som lejonet av Juda i samma kapitel, även det en stark bild som visar på det profetiska skeendets fullbordan ända ifrån 1 Mos 49: 8-12. Det är fascinerande och framhäver att Jesus segrade över alla fientliga andemakter när han dog på korset och därför kan komma tillbaka som Herre och Domare i all sitt majestät och kraft.

Det är Lammet, som i kraft av sitt frälsningsverk på korset är den ende som kan öppna den förseglade bokrullen som innehåller den sista tidens händelser.

Satan liknas vid en stor eldröd drake med sju huvuden och tio kronor, (kap 12), det upproriska och gudsfrånvända system av fientlighet mot Gud och hans folk , avguderi, synkretism, ekonomisk orättvisa och maktfullkomlighet som kännetecknar Babylon från början i Bibeln och är ett genomgående tema, symboliserars av skökan (kap 17).

Det är starka och tydliga bilder av de andliga makter som kämpat mot Gud och som gör ett sista försök innan Jesus kommer tillbaka. Det kontrasteras mot Kristi rena brud, helgad åt Herren, mot det himmelska Jerusalem som kommer ner från ovan och är skild från all andlig och världslig orenhet.

+++

Här används talen sju och tio som symboliserar fullhet. Andra tal är som sagt 4, vilket betecknar den skapade världens mått, 12, 24, 144 000, vilket är lika med 12×12, fullheten av Guds folk. Jag tror man måste förstå talen symboliskt, och att det inte är möjligt att tillämpa dem på ett bokstavligt antal. Det finns andra angivelser av tid som är mer exakta.

I Daniels bok kap 9 finns några av de svåraste verserna att förstå i hela Bibeln, 24-27. Där talas om 70 veckor, 7 veckor och 69 veckor, och en speciell vecka och uttrycket ”mitt i veckan”. Även i kap 7 ”en tid och tider och en halv tid”, (samma uttryck används i Upb 12:14, där det handlar om kvinnan (församlingen) som flyr från ormen, draken(satan), kap 8, 2 300,dygn, kap 12, 1290 dagar.

I Upb återkommer siffran 42 månader i kap 11:2, 13:5, och 3 och 1/2 dagar för de två vittnena i kap 11. Man kan hitta många fler sammanhang uppbyggda på tal ,men det får räcka med att säga att tal är viktiga för Johannes när han ska ge form åt sina visioner. Vad är viktigt för oss att ta vara på i det stora hela? Att Gud ner på detaljnivå har kontroll över hur länge de onda makterna får härja. Det är en begränsad tid och Gud vet exakt vad som kommer att hända innan det sker. Han vill bara förbereda oss på det.

Jesus beskrivs också rent konkret som den förhärligade Människosonen (kap1:13) utifrån Dan 7:13ff). Jesus talade om sig själv just som Människosonen i evangelierna. I kap 19 möter vi Jesus som Kungars Kung och Herrars Herre när han ska komma tillbaka till jorden som dess rättmätiga härskare. Själva domsförfarandet administreras och verkställs av änglar. Gud befaller att det ska ske ske, och de utför hans befallning. När Jesus kommer tillbaka blir hans redan vunna seger helt uppenbar för alla.

Jesus själv använde Danielsboken i sitt eskatologiska tal, för att peka på ett avgörande tecken i slutskedet av den sista tidens händelser. Vi ser också inflytande från den, liksom från Hesekiel, Sakarja och flera andra bibelböcker. Allt hänger ju ihop, Guds Ande har inspirerat alla författare till Bibeln så därför säger de samma sak. Gud vill ha sitt budskap igenom, att vi inte ska bedras utan hålla oss till honom och hans ord och be om kraft att uthärda allt som måste ske, medan vi väntar på vårt saliga hopps fullbordan, Jesu återkomst i härlighet.

Sakarjas apokalyptiska skrift sammanfattar vad det ytterst handlar om i kap 8-14, där Jerusalem är i centrum. Liksom hos Jesaja blandas profetiorna om det kommande messianska riket och den slutstrid som kommer att stå om den plats som Gud från början har utvalt, Sion, den store Konungens stad dit Jesus ska komma tillbaka. Det har handlat om Guds beslut att utvälja ett folk, ett land, en stad, vilket Guds fiender rasar emot. Ytterst är det därfär ett hat som riktas mot Gud själv och hans Smorde och den frälsning endast han kan skänka. Människan har alltid velat gå sin egen väg, göra sig ett namn, bygga sina imperier och välja de gudar hon ska tillbe . Men Guds utkorelse av Abraham och hans ättlingar ledde fram till den underbara välsignelse som skulle göras tillgänglig för alla folk, att tro på Jesus Kristus och få bli Guds barn.

Armaggedon, eller den sista striden, handlar inte om en stor militär konflikt på Meggidoslätten i norra Israel enligt bibelforskaren Dr Mike Heiser utan avser Jerusalem. Det är mer begripligt utifrån hela den bibliska historien, och har då också den andliga dimensionen med. Vi vet också att konflikten om Jerusalem är lika aktuell idag och påverkar den politiska verkligheten i Mellanöstern.

+++

Jesus tittade både bakåt i historien för att förbereda lärjungarna på vad som skulle hända, och framåt mot sin egen återkomst. Rent fysiskt befann han sig på tempelområdet när han talade om den sista tidens och vad som skulle utmärka den händelse som skulle ha en avgörande betydelse för en ny fas.

Matt 24: 15 När ni då ser ‘förödelsens styggelse’ som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – den som läser detta bör noga lägga märke till det. Den förödelsens styggelse (hebriska sikkus samem och grekiska tò bdélygma tés eremóseos) som Daniel fick en vision om på sin tid (Kap 11:31) uppfylldes ju delvis när kungen i det hellenistiska seleukiderriket , Antiochus Epifanes IV, år 167 f Kr vanhelgade templet i Jerusalem genom att bygga ett altare ovanför brännofferaltaret och offra en gris på det och utropa Zeus som gud . Det hade pågått en tid av helleniserings kampanjer i Judéen och en del judar sympatiserade med detta, medan andra ville göra våldsamt uppror, vilket också skedde.

Ordet βδέλυγμα, bdelygma, förekommer b la i Upb 17:4,5 som översätts med skändlighet och avser hela den av Gud dömda och därför avskyvärd, vidrigt orena avguderi och sexuella omoral som skökan representerar.

Uttrycket förödelsens styggelse betyder något som är vedervärdigt i Guds ögon, förbjudet och helt förkastligt, som orsakar stor förstörelse, förödelse. Det behöver uppenbarligen inte enbart vara någon fysisk förstörelse som avses, utan är framför allt andligt. Det handlar återigen om avguderi, falska gudars maktanspråk och vilja att ockupera Guds domän, den plats han utsett för sin närvaro, som ju templet var.

När Jesus relaterade till detta såg han dels bakåt men också fram emot det som skulle ske år 70 e Kr, när templet återigen vanhelgades av romarna. I linje med den profetiska förståelsen av viktiga händelser som kan ha flera uppfyllelser, avser det även tiden före hans egen återkomst. Ett tecken på att det eskatologiska skeendet börjar kulminera, är att något kommer att ske i Jerusalem, på helig plats. Det beror naturligtvis på hur man tolkar detta. Kommer det att byggas ett tredje tempel där Guds fiende kommer att manifestera sitt slutgiltiga uppror mot levande Gud och hans vilja med Sion, det judiska folket och församlingen? Ingen vet med bestämdhet, det finns många tolkningar. Det kan ske på ett helt annat sätt. Men det är något man ska vara vaksam på och följa vad som kommer att hända i Israel och Mellanöstern.

+++

I Bibeln har templet varit ett genomgående tema, alltså den speciella plats Gud utvalde för sin egen närvaro. Israels historia handlade mycket om templet och den kris som följde efter att det första och andra templet förstördes, dels av babylonierna, dels av romarna. Judendomen har för alltid förändrats efter detta.

Man förlitade sig på Guds välsignelser, hans närvaro så länge templet stod där, något profeten Jeremia förkastade. Det räckte inte med det, folket måste också leva i enlighet med Guds vilja i förbundet.

Konskevensen av den utbredda avgudadyrkan blev så allvarliga att Gud dömde folket till att gå i exil, och templet förstöras. Han hade under långa tidet varnat dem för att tillbe de omgivande folkens avgudar, b la Baal och Astarte. Profeterna gick till skarpt angrepp mot de avfälliga kungarna, och folket för den andliga otrohet mot Gud de var skyldiga till, och de moraliska följderna därav. Därför profeterade de också om den kommande Frälsaren, Messias, som skulle rädda dem från deras synder, ge dem ett nytt hjärta i det nya förbundet som skulle fullborda förbundet med Abraham och som byggde på tro, den rättfärdighet som kommer genom tro. Lagen hade sin tid och uppgift, men Guds frälsning är alltid av nåd i Bibeln, som människan får tro på , ta emot och hålla sig till i tillit och trofasthet.

Templet uttrycker just det speciella med Bibeln, att Gud efter syndafallet söker den förloraded mänskligheten för att kunna rädda den från synd och uppror, och själv kunna bo bland sitt folk. Därför finns temat hela vägen från det enkla tabernaklet i öknen , via de två stora templen i Jerusalem, till Jesus själv och de troende som genom Andens inneboende blir levande tempel åt Herren. Gud bor inte bara mitt bland sitt folk, utan i deras ande.

I Upb finns ingen tempel längre, för att Gud själv är där , och hans förlossade och helgade folk. Då behövs inget tempel längre.

Mer om det i nästa del.

Del VI

För att komplettera framställningen av templets betydelse återknyter jag nu till en av de viktigaste sammanhangen för att förstå den sista tiden och som kompletterar framställningen i b la Daniels bok, Uppenbarelseboken. Det handlar om det Paulus skrev i 2 Tess. Förväntningarna på att Herrens dag var nära i församlingen föranledde Paulus att reda ut begreppen och uppmana dem att inte bli rädda och förvirrade. Det är också bland de mest svårtolkade verserna i Bibeln, precis som flera av de andra eskatologiska texterna. Därför kanske man kan ana att det finns en gudomlig avsikt med detta, att det inte ska vara helt glasklart. Vi får veta tillräckligt för att vara vakna över skeendet i stort och inte bedras, men detaljerna är dunkla. Det gäller särskilt v 6.

När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst och hur vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, 2 att inte så plötsligt tappa fattningen och bli skrämda, vare sig av någon ande eller av något ord eller brev, som påstås komma från oss och som går ut på att Herrens dag har kommit. 3 Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. 5 Kommer ni inte ihåg att jag sade er detta, när jag ännu var hos er? 6 Ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han kan träda fram först när hans tid kommer. 7 Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen.

8 Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst. 9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under 10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. 11 Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

13 Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen. 14 Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. 15 Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev. 16 Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, 17 uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning.

Jag återkommer med ett specialstudium av v 6 längre fram eftersom det språkligt sett är speciellt och måste analyseras lite mer!

Det helt uppenbara är att att Jesus inte kommer tillbaka och Herrens dag inte kommer förrän samma avgörande tecken som Daniel, Jesus själv och Upb pekar på, blir en verklighet. Det är att laglöshetens människa träder fram, sätter sig i templet och utger sig för att vara Gud. Det blir möjligt genom avfallet , ἀποστασία apostasia. Innebörden är att vända sig ifrån i uppror, överge. För att Antikrist ska kunna få makt den korta tid som blir hans har naturligtvis mycket måste förberedas under en lång tid. ”Laglöshetens hemlighet” var verksam redan på Paulus tid, och den har fortsatt fram till våra dagar. I Bibeln talas det om olika slags mysterier, μυστήριον och ordet förekommer 27 ggr. Det betyder något som var fördolt. men som uppenbarats, avslöjats av Gud själv.

Ordet förekommer ett flertal ggr i Daniels bok, Han kunde ju med Guds hjälp förstå och tolka drömmar och deras för vanliga människor dolda budskap.

Det förekommer i evangelierna när det handlar om himmelrikets, Guds rikes hemligheter.

I Paulus brev handlar det dels om mysterier med Israels förhärdande, dels om Guds fördolda frälsningsplans alla aspekter som uppenbarades genom evangeliet. Jag återkommer till ett detaljstudium av begreppet framöver.

Vad gäller det som håller den laglöse, Guds motståndare, den sataniskt styrde Antikrist tillbaka, så finns det flera förslag, att det är församlingen, den helige Ande själv , lagen, det världsliga regementet, eller ärkeängeln Mikael.

Det är svårt när det bara finns detta enda bibelställe, Paulus tar inte upp saken någon annanstans i sina brev. Vad avfallet syftar på kan man också fundera över. Ordet apostasia förekommer bara här och i Apg 21:21.

I Matt 24:10 där Jesus förutsäger att många skall används ett annat ord σκανδαλίζω (skandalizō), som också betyder att avfalla från, stöta sig på något, bli sårad. Det sägs i samband med att många kommer att bli förföljda och dödade, vilket naturligtvis kan väcka dessa reaktioner.

Men, hans framträdande förknippas även i dessa verser med templet, hur vi nu ska förstå det. Avgrundsdjupen i detta upproriska hömod som ska känneteckna den Laglöse är att han säger sig vara Gud och sätter sig i Guds tempel, vad nu det betyder. I denne person kulminerar det sataniska upproret som började i änglavärlden och som tragiskt nog spreds till människosläktet, som förfiftades av denna ursprungliga lögn: att vilja bli som Gud, bli Gud, men utan Gud själv. Synd är brott mot Guds lag, och den laglöse skapar sina egna regler. Synd är överträdelse mot Guds vilja, att inte erkänna honom och hans ord som det högsta goda, sanna och rätta. Den laglöse kommer att få så mycket makt att han kan omkullkasta den moraliska och andliga ordningen som Gud uppställt för vårt bästa.

Vi har av nåd blivit frälsta genom tron på Jesus, som dog för vår synd och tillintetgjorde satans makt och döden, blir födda på nytt av Guds Ande och delaktiga av gudomlig natur som Faderns adopterade söner och döttrar. Det är något helt annat.

Men den alternativa andligheten, nyandligheten proklamerar att människan är gud genom att upplysa henne om att hon är det, och genom övningar, affirmatoner, kontakt med andar bygga upp sitt högre gudomliga jag. Det är den urgamla lögnen, laglöshetens hemlighet som varit verksam från begynnelsen. Den går utanför de gränser Gud satt upp för sin skapelse och gör människan till gud, till centrum. Antikrits tal är 666, människans tal i sin absoluta klimax av uppror, självcentrerat oberoende, otro och vägran att böja sig i ödmjukhet inför den sanne Guden, Skaparen och Frälsaren. Laglösheten visar sig ju också i tilltagande våld, respektlöshet, normlöshet, omoral, brottslighet, och en tilltagande förföljelse av krisitna över hela världen.

Därför kommer laglöshetens människa, fördärvets son, säkert att ha många gelikar och sympatisörer eftersom denna lögn om människans inneboende gudomlighet spridits under lång tid.

Det är så tydligt i vad Paulus skrev. Det har med vår relation till sanningen att göra, den sanning som finns i evangeliet. 9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under 10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. 11 Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

Ytterst handlar det därför om vem vad tillhör, vem man tillber och lyder. Det kommer att visa sig vilka val man gjort och gör, och hur man då förhåller sig till det stora bedrägeri som understöds av tecken och under för att förvilla. Den som förnekar att Jesus är Kristus, Gud kommen i köttet, den enda vägen till Gud, riskerar att bli bedragen, eller är redan bedragen. Det är antikrists ande, lögnens ande, som förnekar Guds frälsning.

Det enda säkra platsen är i Guds närvaro, att hålla sig till hans Ord och leva i ständig bön och tillbedjan. Vi har löften om att bli bevarade från allt det onda om vi håller oss nära Herren Jesus.

Det svåraste är som sagt alltid att veta NÄR det profetiska ska gå i uppfyllelse, och företrädare för olika ”skolor” håller fast vid sin tolkning. Man kan förstå det Daniel fick se i sina visioner om ett kommande sista rike och en Guds motståndare som ska få stor makt i sitt uppror dels kan ha stämt in på Antiokus Epifanes, Nero och andra som förändrade omständigheterna på ett drastiskt sätt för Guds folk, dels också kommer att stämma in på det antikristliga globala system som håller på att utvecklas i vår tid (och har gjort det under lång tid) och den person som på ett sataniskt sätt ska förkroppsliga detta uppror i sin person, alltså den Johannesbreven kallar Antikrist. Paulus benämner honom fördärvets son, den laglöse i 2 Tess.

Jesus talar intressant nog både om falska messiasgestalter, falska profeter och att en särskild person som utpekas som Messias, alltid är en falsk sådan . Det är alltid ett bedrägeri när någon menar sig vara det, eller att det sägs om honom att han är det. Jesus talar om att många ska komma i hans namn och påstå att de är Messias. Det stämmer med vad Johannes skriver i sina brev skriver om antikrists ande som är verksam i världen, den ande som förnekar att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, och som inte bara är emot Jesus som Kristus utan gör anspråk på att vara i hans ställe.

Det är visserligen inte ett direkt utpekande av den speciella person som ska träda fram innan Jesu ankomst, men man kan ändå förstå det som att. Det kan gälla historiska messiaspretendenter, men också den som träder fram i samband med det avgörande tecknet Jesus ger, om förödelsens styggelse.

Sälva meningen med hans tal är ju att inskärpa vaksamheten hos lärjungarna då, och i alla tider, mot bedrägerier. Vi ska inte låta oss luras av anspråk, maktdemonstrationer, andliga tecken och under, och tro att Messias kommit tillbaka. Jesus, Guds sanna Messias och Herren, kommer bara på ett sätt, och det är vid historiens slut då hela jordens befolkning ska se det. Han ska komma tillbaka synligt i all sin härlighet och makt till jorden, åtföljd av hela sin härskara. 24:27 Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara.

Se till att ingen bedrar er. 5 Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. Många falska profeter skall träda fram och bedra många.

Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. 24 Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. 25 Jag har nu sagt er detta i förväg. 26 Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte.

Det stämmer alltså väl med tanken om att det dels handlar om flera framträdanden under historien av antikristliga ledargestalter, men ändå om en speciell person, en han som de troende inte ska låta sig luras av att han skulle vara på jorden, här eller där, inne eller ute.

Som alltid är Skriften komplett i sin helhet när det gäller det Gud vill att vi ska få veta, i det här fallet genom det Johannes och Paulus skriver om denne person.

+++

Jag fortsätter med Matt 24.

Nöden som kopmmer att prägla händelserna strax före Jesu återkomst är av den magnitud att ingenting kan från världens begynnelse kan liknas vid den, och då har det ändå hänt obeskrivligt fruktansvärda saker under historien. Därför kan det inte stämma med tolkningen att allt redan fullbordades det första århundradet.

Jag återkommer kanske till ”de dagarnas nöd” och om det är det som brukar kallas vedermödan, och som en del anser vara den sista årsveckan i Daniels bok, kap 9:24.27. Det handlar om några av de svåraste verserna i Bibeln att förstå och det finns många tolkningar. Det kräver ett noggrannt studium av Danielsboken i sin helhet och några av de bästa kommentarerna till den.

Men hur som helst, Jesus kopplar ju ihop förödelsens styggelse (återkommer till det också) med den stora nöden, så det måste finnas ett samband, något som framgår av texten.

Efter den förfärliga tiden ska alltså detta ske, och återigen upprepar Jesus hur han, den sanne Messias, ska komma tillbaka. Ingen annan som menat sig vara han har alltså fel, vilket är ett väldigt tydligt tecken att hålla sig till så att man inte blir bedragen. Ingen människa på jorden kan vara Messias, hur stora under han än gör, eftersom den verklige Messias är i himlen sedan sin uppståndelse och himmelsfärd och väntar på att komma tillbaka.

När ni då ser ‘förödelsens styggelse’, som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – den som läser detta bör noga lägga märke till det – 16 då måste de som är i Judeen fly bort till bergen. 17 Den som är på taket skall inte gå ner för att ta med sig det som finns i huset, 18 och den som är på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. 19 Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! 20 Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten. 21 Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. 22 Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.

23 Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. 24 Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. 25 Jag har nu sagt er detta i förväg. 26 Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. 27 Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara. 28 Där den döda kroppen är samlas gamarna.

Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. 30 Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet 31 Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.

praying-image

+++

Sedan undervisar Jesus om hur vi ska kunna leva i vaksamhet och vara förberedda på det som skall komma. Vi kan alltså lära oss av tidstecknen och av tidigare bibliska händelser, som under Noas tid. Det intressanta att notera att vi finner uttrycken ” tas med”och ”lämnas kvar”, något som populariserats av de som hävdar att det kommer att ske ett hemligt uppryckande före Jesu återkomst. De som då, enligt dessa, kommer att lämnas kvar (left behind) är de som alltså blir kvar och genomlider den sista svåra tiden när Antikrist ska regera i sju år. De som tas med är då de som rycks upp till Jesus och slipper detta.

Här är det dock tvärtom i det sammanhang Jesus ger åt de orden. När det gällde vad som skedde på Noas tid var det de som togs med som gick under i den stora floden, och de som lämnades kvar som blev räddade. Det var ju bara Noa och hans familj som lämnades kvar och överlevde i arken.

32 Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 33 När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren. 34 Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer. 35 Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. 36 Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

37 Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. 38 Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, 39 och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så skall Människosonens ankomst vara. 40 Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.

42 Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43 Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. 44 Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.

45 Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, 46 salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. 47 Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger. 48 Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, 49 och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, 50 då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till 51 och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder.

+++

Författare: Gun Jalmo Karlsson

Som teolog är mitt största intresse att ständigt fördjupa studiet av Bibeln och som ständigt skrivande att uttrycka mig i olika slags texter, dels teologiska reflektioner, dels poesi. Jag har gett ut två diktsamlingar på eget förlag. Naturvetenskap intresserar mig, särskilt då i relation till kristen tro. Dessa olika aspekter , liksom mitt konst-och musikintresse, kommer till uttryck på min hemsida, alefochomega. com. Visa alla inlägg av Gun Jalmo Karlsson

Dela detta:

Relaterade

Författare: Gun Jalmo Karlsson

Lämna ett svar Avbryt svar