Hur gör man för att få gehör för sina ideer och visioner för en bättre värld? Man framställer dem som viktiga, t o m nödvändiga, och goda. Ofta tar man till de stora och positivt laddade orden som tolerans, humanism, fred, räddandet av naturen och livsmiljön, utveckling, samarbete, enhet, ochallas lika värde, för vem kan väl säga emot detta? Det är ju i och för sig lovvärda ambitioner som också har styrt mänskligheten i rätt riktning. Men hur är det, är det goda bara gott, eller kan man använda det förment goda för onda syften? Från vår synpunkt som lever i den konkreta brytningspunkten mellan ont och gott, lögn och sanning, är det inte så enkelt och självklart. Det löper flera parallella spår samtidigt, där olika aspekter måste analyseras och vägas in i bedömningen. Man måste framför allt försöka ta reda på ursprunget, varifrån tanken kommer och vart den leder i sin förlängning. Det kan låta och verka bra, men är det verkligen det?
I vår tid, mer än någonsin, är det nu en strid om sanningen på alla plan. Det beror naturligtvis på den enorma informationsmängd som ständigt finns tillgänglig. Vad är sant i allt som sägs och skrivs? Vems sanning är det? Vad vill man uppnå?
Sedan har vi den post-moderna sekulära tidsandan som inte erkänner att det finns en objektiv sanning, utan utgår från den rent subjektiva, att individen helt själv kan avgöra vad som är sant. Allt är ju relativt, som man brukar säga, vilket stämmer till dels, men inte när det gäller de grundläggande skapelsegivna förutsättningarna för oss människor: att vi är skapade till man och kvinna, att det finns en objektiv verklighet som vi relaterar till, samtidigt som vi var och en har just unika perspektiv på det, och att det finns en Sanning om Gud och oss själva. De sanningar som vi alla enas om när det gäller vetenskapliga fakta är en kategori för sig, och det finns även andra sanningar som inte är kontroversiella. Men när det kommer till moral, värderingar, världsbild blir det mycket svårare att hävda att något är mer sant än allt annat.
Jag har b la skrivit om kriterierna för sanning här: https://alefochomega.wordpress.com/wp-admin/post.php?post=2577&action=edit&classic-editor
och https://alefochomega.wordpress.com/wp-admin/post.php?post=349&action=edit&classic-editor
+++
Hur går det då till, hur etablerar man alternativa sanningar, världsbilder, som bygger på en blandning av sanning och lögn. Rena svarta lögner och uppenbar ondska är inte lätt att sälja in till oss människor, eftersom vi trots allt innerst inne vill hålla oss till det som faktiskt är sant, gott och rätt, även om vi inte alltid själva kan leva i enlighet med det och inte alltid har så lätt att veta vad det är. Det måste bestå av positivt värdeladdade ord som appellerar till det som är viktigt för en individ eller grupp. Det måste knyta an till det som upplevs som väsentligt och som sporrar till en samordnad strävan mot ett mål. Jag återkommer i nästa del till en del konkreta exempel på det i vår tid, b la Agenda 2030, och de religösa enhetsträvandena.
Är de globala målen rätta bara för att de just är globala i sin visserligen ”goda” strävan att vilja utplåna fattigdom och andra missförhållanden, och skapa en fredlig värld med inkluderande och jämlika samhällen?
Är t ex enheten viktigare än sanningen när det gäller det sistnämnda? Hur kan alla så i grunden olika religioner ena?
+++
En urgammal strategi som fungerat sedan tidens begynnelse är att ifrågasätta sanningen. När osäkerheten väl etablerats kan en alternativ förklaring ges som låter bra, är lockande och passande, och då är skadan redan skedd. Vi ser det här så genialt skildrat i Bibelns första bok, kap 3, hur Guds och människornas fiende agerade, den höge ängeln som gjorde uppror mot Guds auktoritet och ville bli sin egen gud och herre, och få med de människor Gud skapat i sin egen fördömelse. Vi möter denne som ormen i berättelsen och kan följa hans snabba drag för att få Eva och Adam på fall.
Själv accepterade han inte sanningen, alltså det Gud sagt, och att hans ord som Skapare och Gud är rätt och ska åtlydas av alla skapade varelser (änglar i himlen och människor på jorden). Det finns ingen högre auktoritet än Gud själv, och den som vägrar erkänna hans ord som absolut sanning, gör sig skyldig till ett allvarligt brott. Då gör man uppror mot själva skapelseordningen och tillvaron börjar krackelera på alla områden, vilket också sker. Ormen börjar med att förvanska det Gud sagt för att väcka misstro mot Gud hos Eva, att Gud egentligen var missunsam mot dem, att han inte ville ge dem allt. Gud hade sagt att de fick äta fritt av alla träd i lustgården, men att ett speciellt träd var förbjudet, trädet med kunskap om gott och ont, och om de bröt mot detta enda bud skulle de döden dö. När han sedan sått sitt frö av misstanke och tvivel, kunde han snabbt sätta in stöten, den uppenbara lögnen som helt motsade det Gud sagt: ”Ni skall visst inte dö!”
Det tredje steget blir sedan att komma med sin alternativa och alltigenom lögnaktiga förklaring till Guds avsikt och agerande genom att påstå att de skulle bli som Gud med kunskap om gott och ont. Det finns mer att säga om vad den här texten verkligen betyder i sina detaljer, något jag berört på den här sidan; https://alefochomega.wordpress.com/wp-admin/post.php?post=76&action=edit&classic-editormen
När människans fiende ville lyckas med att få människor på sin sida, framställde han sina lögner i positiv dager, som något gott. Den onde säger aldrig sanningen om vem han verkligen är och vad han verkligen vill, utan framställer sig som människans välgörare, mot Gud. Han ville ju bara deras bästa, att de inte skulle gå miste om något som Gud hindrade dem från att få. De skulle bli som gudar, få kontroll och makt, och skulle inte behöva dö. Men Lucifer, ljusbäraren, är alltigenom mörker, lögn, hat, ondska, uppror. Han maskerar sig bara ut som en ljusets ängel, men är satan som kom för att stjäla, slakta och förgöra. Han är lögnens upphov, en lögnare och mördare från början, som bara vill oss illa.
Jesus sade: Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader (Joh 8) .
Det är alltså denna förödande makt hos lögnen som förstör vår relation till Gud, vår verklighetsuppfattning och självuppfattning.
Lögnens själva väsen, bedrägeriets strategi , som vi kan känna igen i många andra sammanhang, börjar alltså med att man döljer de onda avsikterna genom att ifrågasätta och skapa tvivel om sanningen. Nästa steg blir att presentera själva lögnen, och till sist komma med övertygande skäl för att lögnen är bättre än sanningen. I verkligheten är det ju gradskillnader i den här processen, men det handlar om en förvanskning av sanningen som man utmålar som något gott.
Del III
I del II tecknade jag en kort beskrivning av lögnens strategi att förneka en sanning, objektiva fakta, och presentera en alternativ verklighet med andra regler samtidigt som man framhåller alla fördelar med det nya. Man utgår från individens känslor och tyckanden och låter det bli överordnat alla skapelsegivna förutsättningar för mänskligt liv, och alla värdesystem. De senaste decennierna har vi kunnat se hur identiteten omdefinerats från det fundamentala faktum att det finns två kön, manligt och kvinnligt. Det har alltid funnits vissa avvikelser i upplevelsen av hur manlig en man känt sig och tvärtom, och för en del kan det innebära en allvarligare kris. Men det kunde lösas på olika sätt utan att som idag genomföra ”könskorrigerande behandling”, som slutar med operation t ex, ett beslut med oöverblickbara konsekvenser på lång sikt.
Man skapar en stor osäkerhet , särskilt hos de unga, genom att ständigt uppmana till att ifrågasätta objektiva fakta, fasta normer. Det ska ju inte få finnas fakta eller sanningar, som inte kan ifrågasättas och avfärdas. Det får stora konsekvenser för de yrkesmänniskor som inte vill befrämja detta narrativ, t ex lärare på universiteten. Studenter protesterar emot historiska fakta som inte stämmer med deras tolkning, eller om en lärare inte utttrycker sig korrekt enligt deras sätt att se på saken (politiskt korekt). De har även lyckats få den misshaglige avsatt från sin tjänst. Det finns flera sådana fall i USA, Kanda, och även Sverige. För den som förstår engelska vill jag rekommendera att lyssna på Jordan B Peterson, klinisk psykolog från Kanada, författare och föreläsare som analyserat och debatterat orsakerna till denna farliga utveckling i många sammanhang.
Man har lyft fram kön, ras, social jämlikhet, och alla olika sexuella variationer, HBTQIA++? , samt feminism som de stora frågorna, och kräver tolerans för alla avvikelser till den grad att man blir intolerant mot alla som inte delar deras uppfattningar. Diskriminering står högst på agendan, individen sitter i högsätet, vars nycker, känslor och tyckanden är överordnat allt annat. Hur mycket man än ”upplever sig vara” eller ”identifierar sig” vara något annat än den man är, kvarstår ändå objektiva fakta. Det finns oräkneliga sorgliga exempel på hur förvirrat tänkandet kan bli. Vi kan inte förändra verkligheten genom att inbilla oss att den är på något annat sätt och tvinga andra att hålla med om våra högst personliga föreställningar.
Jag tror denna identitesförvirring beor på att relationen till Gud gått förlorad för många. Som skapade och älskade av Gud har vi redan en unik och värdefull identitet, en personlighet som vi i glädje får utveckla. Men man får inte veta om detta, kunskapen om kristen tro är skrämmande låg.
Det finns naturligtvis en berättigad kritik av hur majoritessamhällen förtryckt minoriteter av olika slag, och det ska man arbeta för att ändra. Men att vända på pyramiden blir helt fel. Om man ska hävda allas lika värde måste ju rimligtvis även de andra som inte håller med, räknas in, och inte stötas ut. Det går inte att utplåna olikheter mellan människor, eller med politisk styrning skapa absolut jämställdhet. Idag är priset högt för att få uttrycka sin mening i det offentliga, därför väljer många att hålla tyst.
Sammanfattningsvis förnekar man ytterst Guds ordningar, det Gud sagt och vill, genom att hävda att det inte är sant att vi skapades till man och kvinna, att det finns moraliska regler för hur vi ska leva, att individen och dess grupps särintressen inte kan ha exklusivt tolkningsföreträde , samtidigt som man förvägrar andra att uttrycka sina åsikter.
Det finns dessa farliga tendenser på alla nivåer i vårt samhälle och censuren slår till allt oftare. Vissa saker får/vågar man inte hävda som faktabaserad sanning eftersom det kan påverka ens karriär, sociala liv. Man kan bli utfryst och stämplad . Genomslaget medialt, politiskt, inom utbildning och vård, har varit oproportionellt stort i relation till de små grupper de representerar. Alla påverkas av detta, bokstavligt från dagis till äldreboendet. All verksamhet i samhället ska genomsyras av de nya idealen.
Det är krafter bakom som stöttar dennna omkastning av värden, omdefinerar vad det är att vara människa, förändrar verklighetens struktur. Det ingår i det stora upproret mot Gud, som pågått från begynnelsen och som kommer att kulminera i ett system som Bibeln betecknar som laglös tyranni, där tvånget att passa in i system som kontrollerar åsikter, värderingar, tro, göranden och låtanden, Det är den upp-och nedvända världen, där ont blir gott, mörker blir ljus. Man vill omdefiniera vad som är gott, rätt och sant, och använder ofta positivt värdeladde begrepp för hävda minoriteters krav, skapa acceptans och tolerans för alla ideologier och religioner, även om de innehåller destruktiva drag. Man vill t ex inte erkänna faran med politisk islam, jihadism, utan kallade dem som vill ha en saklig debatt om problemet för islamofober.
Man inbjuder till religionsblandning genom att åberopa en högre enhet som någon slags samlande faktor, trots att de rymmer diametralt skilda sätt att se på människan och Gud.
Det gäller så mycket mer än dessa frågor, t ex politik med de svåra frågorna om invandring, mångkultur, segregation, men det berör jag inte här.
Det är som sagt samma grundmönster för hur lögnen verkar: man ifrågasätter något; en sanning, ett faktum, en norm, ett värde, och förnekar att det är något grundläggande gott . Sedan för man fram sitt förslag på hur individen ska uppnå autonomi, stå helt fri och bestämma utifrån sin egen föreställning, eftersom det ger makt och självbestämmande. Man erkänner inga autkoriteter, inga objektiva kriterier för att fastställa vad som överensstämmer med vad som är sant, gott och rätt.
Profeten Jesaja :
Ve dem som kallar det onda gott
och det goda ont,
som gör mörker till ljus
och ljus till mörker,
som gör bittert till sött
och sött till bittert! (Kap 5)
Det goda för oss människor är det Gud bestämt för vårt bästa. När vi söker sanningen uppriktigt och i ödmjukhet, och erkänner att Han är den högsta auktoriteten för det som är sant, gott och rätt, kommer allt i rätt ordning. Då hjälper han oss i den komplicerade verklighet vi lever i, och att hantera gråzoner, svåra överväganden, moraliska dilemman och frågeställningar. För livet är inte enkelt, allra minst i vår tid. Vad är verkligen sant, hur ska vi veta vad som är rätt? Vi behöver en måttstock för att mäta ideologier, ideér, företeelser i samtiden, och den har vi i Bibeln. Alla detaljerade svar finns visserligen inte där, men grunden, planen, färdriktningen, vägledningen ger oss tillräckligt med kunskap för att kunna hantera frågorna på ett sunt och bra sätt.
alefochomega 