Först några tankar om vad tro är. Vi kan inte erfara Gud med våra sinnen och därför måste vi tro på det han säger om sig själv, och på det vi får höra om honom från de ögonvittnen som såg hans mäktiga gärningar i historien och hörde honom tala.
Gud hör naturligtvis till en helt annan verklighet, Han ÄR i sig den himmelska världen och hör därför hemma i det som är onåbart och ofattbart för oss somlever i den fysiska världen och är begränsade andligt och intellektuellt. Gud är Ande, och samtidigt en fullkomlig enhet av tre likvärdiga personer. Det kan vi inte förstå, Han är för annorlunda, stor och underbar, men vårt inre kan i tro sträcka sig mot honom och möta hans närvaro överallt. Tron är kontaktpunkt, dörren för oss in i Guds verklighet. Tron bekräftat Guds vittnesbörd om sig själv och bejakar det. Han har uppenbarat sig själv genom historien på ett helt unikt sätt, förutom att hela skapelsen vittnar om hans makt och intelligens. Vi hör och tar emot i tro och så upprättas och uppehålles vår relation med vår Skapare och Frälsare.
Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. 2 Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. 3 Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt. 6 Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.
Tron är alltså en visshet om den osynliga verkligheten, just för att den har sin grund i Gud.
Lärjungarna och de människor som mötte Jesus fick dock både se och höra Gud i mänsklig gestalt. Vi har deras vittnesbörd och redogörelser samlade i evangelierna. Det är tillförlitliga vittnesbörd. Lärjungarna levde med Jesus i tre år och det var en absolut unik erfarenhet som inga andra fått vara med om. Därfär är det apostoliska vittnesbördet också unikt och det Färsamlingen i alla tider ugått från och byggt på. De fick med egna ögon se, röra vid och höra hur deras Gud, Israels Gud kommit dem och i förlängningen, hela mänskligheten konkret så nära det var möjligt.
Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord 2 Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 Detta skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig. (1 Joh 1).
Gud Fadern kunde inte komma närmare mänskligheten än han redan gjort genom att bli människa i sin Son Jesus och därefter låta den helige Ande, den tredje personen i Gudomen vara närvarande bland de troende och leda dem.
Men det räckte inte med att se Jesus med sina fysiska ögon, lyssna på honom och se de gärningar han gjorde . Det fanns ändå de som inte trodde, så tro handlar om något mer, eller annat, än ett fysiskt seende. Det är hjärtats blick, den behövande, ödmjuka och sanninssökande människans ögon som ”ser” Gud. Det kalla och hårda hjärtat ser inte Gud, även om han står framför dem och visar sin kärlek och makt. Så är det än idag. Människor säger ibland att de måste ha synliga bevis för att kunna tro på Gud, men det skulle inte hjälpa. För den som söker sanningen och erkänner sitt stora behov av hjälp, räcker det med vad Gud har gjort.
Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. (Rom 5)
I evangelierna läser vi om människor som rent konkret visade sitt förtroende för Jesus och sökte hans hjälp. Det underbara exemplet när den lame mannen och hans vänner vägrar låta en stängd dörr stoppa dem från att nå fram till Jesus. De gör då helt sonika ett hål i taket och släpper ner den lame framför Jesu fötter. Evangelisten Markus skriver: ” Jesus såg deras tro och sade till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.” Tron är ju ett förhållningssätt, ett inre beslut, en attityd, så hur kan man se den? (Mk 2).
Det är en viktig punkt som kommer fram här, att tron alltid visar sig i handling, den gör något. Den söker Jesus, sträcker sig efter honom för hjälp. Tro är att inse att man behöver hjälp och den har väckts genom att man fått höra Jesus själv, eller om honom, och att man sett honom bota och upprätta.
Tron bygger alltid på det Gud sagt och gjort, så var det när Jesus gick på jorden, och så är det än idag när vi hör evangelium och människor som vittnar om det Jesus gjort för dem.
I alla situationer vi kan läsa om att Jesus alltid uppmanar människor i nöd att tro och inte frukta. T o m inför döden säger Jesus till den dödes anhöriga inte frukta, och i flera fall uppväcker Jesus de som dött.
I evangelierna berättas om kvinnan med svåra blödningar som hade hört om Jesus och som i folkhopen sträckte sig mot honom och rörde vid hans mantel. Hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli frisk, och så skedde. När Jesus känt att kraft gått ut ifrån honom sade till henne ”Var lugn, min dotter. Din tro har frälst dig.” Och från den stunden var kvinnan frisk”.
Det är bara några exempel på hur människor i sin nöd kom till Jesus för att få hjälp. De trodde att han kunde göra det, medan inga kraftgärningar kunde ske i Jesu egen hemstad eftersom de inte trodde, vilket Jesus förundrade sig över. (Mark 6).
Jesus sade till Tomas som var en av de lärjungar som inte sett honom efter uppståndelsen:
+++
Det finns som sagt ett helt kapitel (11) i Hebreerbrevet som berättar om trons människor och som ger några viktiga definitioner på vad tro är.
Tron består alltså inte av vaga antaganden eller förhoppningar utan vilar på en övertygelse och visshet, eftersom det är Gud själv som talat och gett löftena. Han talade inte bara utan uppfyllde också sitt ord i konkret handling på ett sådant sätt att det skapade en förvissning om att det var sant och värt att följa. De människor som fick ord från Gud blev så övertygade och motiverade att de gav sig helt åt detta, ofta med svårt motstånd som följd och olika svårigheter. Men det hindrade dem inte att kämpa vidare, trots att de inte alltid fick se slutresultatet av sina mödor. Därför är de också trovärdiga vittnen.
Orsaken till detta är att trons människor levde i ständig gemenskap med Gud själv, för utan honom blir allt omöjligt. Han är den som uppehåller, skyddar, tröstar, stöttar, hjälper, leder, ger kraft. nåd och frid.
Det ligger alltså i sakens natur att det är omöjligt att behaga Gud utan tro. Vi kan inte få lära känna honom eller veta något om honom om vi inte nalkas honom ödmjukt i tro. Det vetande om det gudomliga som människan menat sig kunna förvärva av sig själv blir bara en påhittad gud, en avgud.
Här ska jag säga något om de trons hjältar som omnämns i kap 11.
Nu till de tre första människor som omnämns. Det finns så mycket att säga om dessa och vad de betytt men jag får begränsa mig. Som sig bör börjar det i själva Urhistorien, de 11 första kapitlen i 1:a Moseboken, med det första sönerna till Adam och Eva som omnämns, bröderna Kain och Abel. Vi får veta varför Abel bar fram ett bättre offer än sin bror. Det var genom tron, vilket måste betyda att han hört om hur Herren ville att offren skulle gå till, vilket Abel lydde. Tron måste alltid omsättas i praktiken för att vara tro. Det handlar om att höra och göra. Abel brukar kallas den förste martyren. Han blev dödad för sin tro och sin lydnads skull, och det av sin egen bror, som var förblindad av avund och hat.
5 Genom tron blev Henok hämtad utan att möta döden, och man fann honom inte mer, för Gud hade hämtat honom. Innan han hämtades fick han vittnesbörd om att han hade behagat Gud. 6 Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.
Gud gör under genom historien.
Noa är en central gestalt i historien och i en enda mening sägs det viktigaste om hans liv. Han hade också hört från Gud och agerade i enlighet med det. Han satte Gud främst i sin gudsfruktan och byggde en ark för att rädda sig och de sina. Det hånades och mötte motstånd under hans levnad. Men genom sin tro och sin lydnad blev han både en förebild för trons hjältar som skulle ta Guds ord på allvar och följa honom. Vi kan läsa om Noa i 2 Petr, där han beskrivs som ”rättfärdighetens förkunnare” (2:5).
Han måste alltså ha varnat sina samtida för den kommande domen och manat dem till omvändelse. Men de lyssnade inte och när tiden var inne kom floden och utrotade alla levande varelser. Arken har ju blivit en förebild och en symbol för den ultimata räddningen genom Jesus Kristus.
I tron byggde Noa en ark i helig fruktan för att rädda sin familj, efter att Gud hade varnat honom för det som ännu ingen hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.
Dessa två meningar lär oss så mycket. Dels att Gud i sin nåd och godhet alltid varnar innan han agerar och dömer, eftersom Gud alltid primärt vill rädda människor. De trons människor som lyssnar och lyder det Gud säger blir också ett vittnesbörd inför en fientlig omvärld som inte vill ha med Gud att göra.
Parallellt med läsningen av Hebreerbrevets kapitel är det bra att läsa texterna i Första Moseboken också för att få med hela sammanhanget. Bibeln ska alltid läsas och förstås i sin helhet. Författaren av brevet gör ett medvetet teologiskt urval utifrån vad han vill ha sagt.
+++
Del II
Jag fortsätter med Hebreerbrevet kap 11. . Från v 11 handlar det om de centrala gestalterna i frälsningshistorien från Abraham och framåt.
Villkoren är dock desamma för människans del: att höra och tro, göra och lyda. Det har gällt för alla Guds tjänare i historien och för oss idag. Abraham kallades ut ur en kultur där man tillbad många gudar till att följa den sanne Guden, som han inte känt från början.
17 I tron bar Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena. 18 Och till honom hade Gud sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande.
alefochomega 