Tillbedjan och trons goda kamp.

 

 

 

 

Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, ger oss många glimtar in i den himmelska världen där den eviga lovsången pågår inför Guds tron samtidigt som den sista svåra tiden på jorden skildras i detalj. Lovprisningarna, bönerna och proklamationerna från det himmelska fungerar nästan som en kommentar till det konkreta skeendet. Man kan säkert analysera sambanden i detalj, men här får det räcka med att påminna oss om hur viktigt det är att ständigt lyfta vårt hjärta till Gud i tillbedjan, något vi är skapade för att göra.

 

 

Det gäller såväl i goda tider som i onda. Det är särskilt viktigt att komma ihåg att Gud har full kontroll över vad som sker i det stora världsvida perspektivet och i våra enskilda liv, och han har sina absoluta gränser för hur länge det onda får pågå.

 

 

För att vi ska kunna stå fasta i tron och övervinna  i den sista tiden med all nöd, förföljelse, bedrägeri och avfall runt omkring oss måste vi ha blicken mot det som är därovan, som Paulus skrev, och leva i bön och tillbedjan. Det är en källa till kraft, tröst och hopp.

 

Jag tar med alla exempel från de sju kapitlen, och det är också betydelsefullt att det är just sju, ett tal som återkommer i hela boken.

 

+++

 

 

I kap 4 lovprisas den Allsmäktige, Skaparen:

 

Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, han som var och som är och som skall komma (4:8).

”Du vår Herre och Gud är värdig att ta emot pris, ära och makt, ty du har skapat allt. Genom din vilja kom de till och blev skapat (4:11),

 

 

och i kap 5 sjungs den nya sången till Guds Son, Lammet.

 

”Och de sjöng en ny sång: Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, ty du har blivit slakatad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk, folk och folkslag. Du har gjort dem till ett konunga döme, till präster åt vår Gud, och de skall regera på jorden (5:9),

 

” Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten , kraften och äran, härligheten och tacksägelsen ( 5:12), och ”Honom som sitter på tronen, honm och Lammet, tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten i evigheternas evigheter” (5:13).

 

 

I kap 7 :

 

 

 

 

Vidare i kap 11, när den sjunde basunen ljuder:

 

”Väldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde, och han ska vara kung i evigheters evighet.”

 

 

 

 

 

I kap 12 ljuder denna mäktiga kungörelse när en stark röst från himlen säger:

 

”Nu tillhör frälsningen och makten och riket vår Gud och väldet hans Smorde, för våra bröders åklagare är nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. 11 De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord, de älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden.

 

 

12 Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, för djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort.”

 

 

 

 

I kap 15:

 

 

 

Kap 19:

 

 

Sedan hörde jag liksom en stark röst från en stor skara i himlen: ”Halleluja!

Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud, 2 för hans domar är sanna och rätta. Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt och straffat henne för sina tjänares blod.”

 

3 Än en gång sade de: ”Halleluja!” Och röken från henne stiger i evigheters evighet. 4 Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: ”Amen. Halleluja!” 5 Och från tronen kom en röst som sade: ”Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som vördar honom, både små och stora!”