Första Johannesbrevet.

 

 

Jag reflekterar lite över Första Johannesbrevet  i ett par inlägg.

 

Huruvida det nu var aposteln Johannes som skrev evangeliet, breven och Uppenbarelseboken, bortser jag ifrån, och utgår från de mäktiga texterna själva. Han kunde sammanfatta det kristna budskapet på ett enastående sätt.

 

+++

Precis som i Johannesevangeliet finns många djupa och förtätade utsagor, som säger så mycket om Gud och vilka vi får vara i relation till honom: Gud är ljus, Gud är kärlek.

Brevet inleds med begynnelsen, som vi känner igen från evangeliet. Det är samma Ord det handlar om, Ordet som fanns hos Gud i begynnelsen när han skapade allt som finns. Detta Ord var och är Guds Son, som blev människa och som ögonvittnena hörde, såg och rörde vid. Ordet fanns hos Gud från evighet, och han uppenbarade sedan detta eviga liv från Gud som människa. Jag återkommer till att Gud skapade genom Ordet, Sonen, i mer detalj i ett särskilt inlägg. Det är så betydelsefullt och anger syftet och målet med hela skapelsen.

1 ”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. 2 Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 Och detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig.”

 

 

 

Här är några kärnord hos Johannes: Livet, uppenbarelsen, kärleken och sanningen, gemenskapen med Fadern och hans Son Jesus Kristus, gemenskapen mellan troende, glädjen som skall vara fullkomlig. En kompletterande översättning kan vara att glädjen ska bli helt uppfylld, och därmed är fullkomlig. Det grekiska ordet är πεπληρωμένη (peplērōmenē), som betyder att fylla upp något helt och hållet.

 

Det är Guds egen glädje som vi av nåd för del av. Det är inget krav på att vi ska känna oss fullkomligt glada hela tiden i någon slags strävan efter perfektionism. Det handlar om den djupa glädjen som består även i livets svåra perioder, glädjen över att vi är älskade av Gud och får leva i gemenskap med honom.

 

 

+++

Den andra delen tar upp förutsättningarna för vår gemenskap med Gud: att vi vandrar i ljuset. Hos Johannes ser vi kontrasterna så tydligt, mellan liv och död, ljus och mörker, sanning och lögn. Att vandra i ljuset är att vandra i kärlek och sanning. När vi gör det förstår vi vårt stora behov av nåd och rening från synd. Och om vi bekänner våra synder förlåter Gud oss och renar oss så att vi kan ha gemenskap med honom och med andra.

 

 

5 Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. 6 Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 7 Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 8 Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 10 Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare och hans ord finns inte i oss.

+++

+++

Ett annat tema som ofta återkommer i hans skrifter är världen. Här avses världen i betydelsen av gudsfrånvänd och upprorisk. Annars vet vi ju att Gud skapat världen och älskade den så mycket att han utgav sin egen Son för att rädda den. Men det är just denna världens ande, som ytterst styrs av den onde själv, som är en fiende mot Gud och oss troende. Den vill göra allt för att skilja oss från Gud i sitt fientliga oberoende och synd. Det är världens system, som inte erkänner Guds auktoritet och vilja. Det måste vi stå emot.

+++

Fortsättning följer!