Guds räddningsplan i historien. Del I-VIII.

 

 

 

 

 

 

Del I. Inledning. 

 

I den här serien ska jag fundera över något som egentligen är omöjligt att förstå i detalj. Det gäller de stora förloppen, där Guds försyn verkar mitt bland människor i världen och i olika tider. Jag är fascinerad över Guds agerande i historien, det som vi då kallar frälsningshistoria. Gud har verkat i den vanliga historien, bland vanliga människor, för att få sin vilja igenom och förverkliga  sina planer på att rädda mänskligheten.

Vi vet att vi människor kan vara ovilliga att höra vad Gud säger och samarbeta med honom, och även om vi vill det i hjärtat, kan vi ändå frestas och misslyckas med att lyda och följa Guds vilja. Det har alltid varit så,  som för 4 000 år sedan , när Gud började genomföra denna sin räddningsplan, och är det än idag. Vi människor är oss ganska lika, men framför allt är Gud densamme. Han förändras inte och det han sagt förblir. Allt Gud sagt kommer att fullbordas i rätt tid.

 

Hur verkade och verkar Gud i världen bland de människor som både kan förkasta hans planer och även om de accepterar dem, genom synd och svaghet kan försvåra eller försena Guds verk? Gud skapade oss med fri vilja, så Gud ”måste” då samarbeta med människan för att hans vilja ska ske.

 

Det är som sagt ett mysterium, hur Guds försyn verkar inom dessa ramar som vår fria vilja och världens bortvändhet från honom i synd och uppror, otro och ovillighet sätter. Det är ändå ett faktum att han gör det när vi ser på historien. Han har agerat under tusentals år och genomfört sina planer. Hans Son Jesus Kristus  föddes in i vår värld och med honom kom Guds rike till jorden för första gången. Genom hans död och uppståndelse försonades mänskligheten med Gud och efter församlingens tid, när evangeliet förkunnas över hela världen, ska Jesus komma tillbaka vid tiden slut som den Herre över skapelsen han redan är och Frälsare.

 

 

För det första kan ett försök till svar finnas i ett absolut grundläggande faktum, att Gud är Gud, och när han talar så lyssnar de han utvalt att höra, och lyder. Det är på något sätt ofrånkomligt. Det gäller framför allt de som direkt står i hans frälsningshistoriska plan; Abraham och hans efterkommande, Moses, Josua, domarna, profeterna och i NT, apostlarna.

 

De Gud utväljer för så viktiga och avgörande uppdrag för hans viljas genomförande, får nåd och hjälp att tro, lyda och förbli i förbundet med Gud, i sitt specifika uppdrag. Vi ser av Bibelns skildring att deras tillfälliga synder och svagheter ändå inte hindrar Gud från att fullborda sin plan. När det sedan gäller profeterna hade de en särskild sanktion och ett uppdrag från Herren att tala hans ord.

 

För det andra kan den konkreta berättelsen om deras liv ge en fingervisning om att Gud som absolut suverän Herre och Härskare  använder allt som sker, t o m det onda, för att i det långa loppet utföra sitt verk, samtidigt som konsekvenserna av människornas synd finns kvar för lång tid. Gud förlåter dem visserligen men de faktiska följderna i den konkreta verkligheten försvinner inte.

 

+++

 

Jag ska här ge några exempel på detta och börjar med Abraham, för att sedan fortsätta med hans släkt och vidare med b la Josef.  Vi vet ju att Bibeln innehåller kondenserad historia. Vi får bara veta det som är väsentligt för att förstå Guds handlande, vi får sällan bakgrunder,  förklaringar, sällan personliga reaktioner hos de människor Gud ger uppdrag, med några undantag.

 

I kap 12 läser vi att Herren talar till Abraham och befaller honom att lämna sitt land. Han ska ge sig ut på en för honom ny och osäker väg. Abraham fick löftet om ett land som Gud skulle visa honom och om stor välsignelse. Vidare sade Gud att han, den barnlöse mannen, skulle bli ett stort folk. Vi ser redan här den rörande formuleringen: ”Abram gav sig iväg som Herren hade sagt till honom”. Han hör och lyder, på samma sätt som han gör när den ofattbara och säkert för honom skrämmande befallningen att offra sin älskade son Isak kommer från Herren.

 

En lång process började där, som tog nästan tjugofem år  innan Abram verkligen blev Abraham, ”fader till många folk”. Den tid tog det från löfte till uppfyllelse och där händer en del som Gud inte ville, men det hindrade inte att Guds löfte fullbordades.  I Guds tid skedde till sist miraklet,  och löftessonen Isak föddes.

 

 

abr1

 

 

Del II. Abraham.

 

 

Abraham var den förste som hörde Gud tala och uppenbara  sin vilja för framtiden. Med Abraham började Gud genomföra sin räddningsplan. Gud skulle ge honom och hans efterkommande ett land. Gud skulle göra honom till ett stort folk och välsigna honom på ett mycket speciellt sätt. Både välsignelse och förbannelse knöts till honom.  ”Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som  välsignar dig och förbanna dem som förbannar dig. I dig skall alla släkter bli välsignade. ” (Gen 12:2-3).

Förutsättningen var att han bröt upp från sin släkt och sitt land och vågade tro på det Gud sade.

Vi vet inte om Abram visste något om HERREN, den ende sanne Guden innan. Han var av Shems släktlinje men bodde i södra Babylon, Kaldéen, där avgudadyrkan var rådande.

 

Hur som helst gjorde Abram som Gud sade. Han begav sig, vid sjuttiofem års ålder, till Kanaans land och strövade omkring där. Gud bekräftade vad han sagt och Abram byggde då ett altare och åkallade Herrens namn. Det skedde sedan vid flera tillfällen. I kap 15-18 tätnar skeendet. Herrens ord kom till Abram i en syn, där han lovar att den barnlöse Abram ska få en arvinge och att hans avkomma ska bli lika talrik som stjärnorna. De skulle alltså inte gå att räkna. Med facit i handen vet vi att det gått i uppfyllelse, när det finns troende människor över hela jorden idag som är Abrahams avkomlingar, inte bara efter köttet, utan efter Anden. Det är alltså inte bara judar som tror på den utlovade Messias, utan hedningar av börd, från alla folk och stammar.

 

De judar och hedningar som tror på det Gud uppenbarade om den kommande Frälsaren redan för Abraham, utgör för oss denna oräkneliga skara. Gud själv har bättre ordning i sina böcker på alla som tillhör honom. Gud ingår sedan förbund med honom  (det i sig kräver ett eget studium) och sedan inträffar det som inte ingick i Guds plan. Abrams hustru Sara pressade honom att få barn med tjänstekvinnan Hagar. Hon födde sedan Ismael och resten är historia, som det brukar heta. Gud hanterar den situationen och välsignar även Ismael, men rent historiskt och in i vår tid vet vi att Ismaels avkomlingar, allt i enlighet med profetian: ”Han skall vara som en vildåsna. Hans hand skall vara mot alla och allas hand mot honom”. (Gen 16:12), skulle strida mot Isaks efterkommande.

 

När Guds tid sedan var inne och Abram var nittionio år, uppenbarade sig Gud igen och ger honom ett nytt namn, Abraham, fader för många folk. Gud inrättade även omskärelsen, som en del av förbundet. Det är intressant att det sker innan Abraham kan bli far vid sin höga ålder. Den son Sara ska föda skulle heta Isak och Gud skulle upprätta sitt förbund med honom och hans avkomma. Gud bestämmer tidpunkten för födelsen och så sker.

 

Vi vet inte exakt när Gud sedan sätter Abraham på prov och säger till honom att offra den älskade sonen Isak som brännoffer på det berg Gud bestämmer. Vi vet hur det går och att det Gud säger när Abraham klarat provet blir höjdpunkten i berättelsen: ” Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son,, skall jag rikligen välsigna dig och gör dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar. I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst”. 

 

Vi vet hur Paulus förstod denna text och tolkade denna händelse i ljuset av evangeliet om Jesus. Jag återkommer till den viktiga texten i Rom 4.

 

Gud genomför alltså detta viktiga steg i sin plan, trots att Abraham och Sara hade svårt att invänta Guds tid och föregick Guds mirakel. Det har ställt till med problem i relationen mellan judar och araber sedan dess, något som ursprungligen var emot Guds vilja.  Guds försyn visade sig också i hur Gud avvärjde en stor olycka, som Abraham själv var orsak till. Tidigt i historien om honom läser vi i kap 12, att han flyttade ner till Egypten för att det blev hungersnöd i landet. Det sker för övrigt något liknande längre fram, kap 20. Abraham ljög nämligen vid båda dessa tillfällen och sade att hans vackra hustru Sara var hans syster. Gud måste ingripa och varna farao i ena fallet och kung Abimelek i det andra, att de inte skulle röra Sara. Innan Abraham förstod det själv var Gud verksam i sin försyn och förhindrade att dessa hedniska kungar skulle synda med Sara. Gud talade t o m till den hedniske kungen Abimelek i en dröm:

 

Abraham bröt upp därifrån och flyttade till Negev. Där uppehöll han sig mellan Kadesh och Shur, och någon tid bodde han i Gerar. 2 Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. Då sände Abimelek, kungen i Gerar, bud och hämtade Sara till sig. 3 Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: ”Du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, ty hon är en annan mans hustru.” 4 Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: ”Herre, vill du döda också rättfärdiga människor? 5 Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta.” 6 Då sade Gud till honom i drömmen: ”Ja, jag vet att du har gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henne. 7 Men ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. Han skall be för dig så att du får leva. Men om du inte ger henne tillbaka, skall du veta att du själv och alla som tillhör dig måste döden dö.” 

 

Gud talar alltså inte bara till sina egna utan talar även i drömmar till hedniska härskare. Det är något vi ser vid flera tillfällen längre fram. Gud är inte begränsad på något sätt. Ingen mänsklig synd eller svaghet från hans folk försätter honom i ett prekärt läge. Gud vet alltid hur han ska lösa varje situation, för att ingenting ska stoppa hans planer och vilja.

 

 

Isaak_zegent_Jakob_Rijksmuseum_SK-A-110

 

 

Del III. Isak. 

 

 

 

Abrahams son Isak levde ett rätt stilla liv, som det verkar. Det berättas inte så mycket om honom , och han säger eller gör inte så mycket. Vi vet ju inte hur erfarenheten av att ligga  bunden på ett altare och se sin egen far lyfta kniven över honom påverkade hans liv. Det är inte svårt att förstå om det satte djupa spår hos honom, och kanske ännu mycket mer, hur Gud i sista stund stoppade det och utsåg en vädur till brännoffer istället.

 

Ett helt kapitel i berättelsen om honom ägnas åt hur Guds försyn verkade när han skulle hitta rätt hustru.  Abrahams tjänare leddes på ett underbart sätt just till den brunn dit Rebecka kom för att hämta vatten och i rätt tid. (Kap 24). Det står så vackert i v 63-67, om hur Isak var sorgsen efter mor Saras död, och gick och grubblade ute på fältet. När han sedan fick se Rebecka förändrades hans situation och han höll henne mycket kär.

Rebecka kunde inte få barn och Isak bad för henne varefter hon blev havande med tvillingar, Jacob och Esau.

 

Gud uppenbarar sig för honom vid ett par tillfällen, ger honom en varning om att inte dra ner till Egypten (Gen 26:2) och uppmuntrar honom och bekräftar förbundet som han ingick med Abraham. Gen 26:22: ” Den natten uppenbarade sig Herren för för honom och sade: ”Jag är din fader Abrahams Gud. Frukta inte ! Jag är med dig och jag skall välsigna dig och göra din avkomma talrik för min tjänare Abrahams skull”.

 

Mot slutet av sitt liv skulle han enligt dåtidens sed välsigna den äldste sonen Esau, som han älskade, medan Rebecka höll Jakob mest kär. Vi vet hur det gick. Rebecka ville därför att Jakob skulle få välsignelsen och hon satte sin plan i verket för att bedra sin man och Esau. I kap 27 läser vi hela denna märkliga berättelse, som slutar med att den synsvaga Isak alltså välsignar Jacob istället. Detta leder till att Esau hatade sin bror Jakob och att Jakob ger sig iväg.

 

Av historien förstår vi att det ändå på något sätt var Guds försyn och vilja att så skedde, trots att Jakob och hans mor lurat till sig välsignelsen. Det kan ju vara svårt att ta till sig, men det har säkert med den likgiltiga attityd gentemot sin förstfödslorätt som Esau visade tidigare. I kap 25 läser vi om att han sålde denna till sin bror Jakob för en tallrik linssoppa, när han vid ett tillfälle återvände från markerna helt utmattad av hunger.  I Guds ögon kanske detta beteende var utslagsgivande. Esau hade inte visat sig vara värdig att få den förstföddes välsignelse. Trots att Jakob var en bedragare så fanns denna starka drivkraft i honom, att få förstfödslorätten. Bara Gud vet , vad som är hans utkorelse, försyn och det spelrum han ger för människors viljebeslut. Det kan vi inte reda ut.

 

Men Gud bekräftade alltså sedan förbundet med Abraham och Isak och lovade Jakob att vara med honom och ge honom löfteslandet ( Kap 28: 13-22). Jakob slapp dock inte undan konsekvenserna av sitt handlande längre fram. Mer om det senare.

 

Trots bedrägeri och lögn så var Gud med Jakob för att bevara sitt förbund och löftena i hans generation.   Guds försyn verkade på ett intrikat sätt, trots  personliga synder och svagheter hos dessa människor. Det handlar ju ytterst om löftets fullbordan när tiden skulle vara inne: den ende syndfria och fullkomliga människan i historien skulle födas i Betlehem, Guds egen Son , Jesus Kristus. Han skulle dö för hela världens synd. Det handlar om hur Gud genomför sin räddningsplan för mänsklighetens, trots allt vad de människor gjorde som han verkade igenom. Det handlar om Guds löften som står fast i varje generation. Gud är trofast och allt vad han sagt och lovat kommer att gå i uppfyllelse i hans tid.

 

Jag återkommer till Jakob i nästa del. Om honom finns det mycket att berätta.

 

 

 

 

 

 

 

 

betel

 

 

Del IV. Guds försyn i Jakobs liv.

 

Jag fortsätter med Abrahams släkt. Det finns så mycket mer att säga om deras historia och många lärdomar att dra, men för utrymmets skull måste jag begränsa mig. Jag återkommer i andra sammanhang till reflektioner man kan göra utifrån texterna, om släktsynder, välsignelse och förbannelse och mönster som återkommer i deras liv. Det finns också fler händelser där man kan spåra Guds försyn, men det blir som sagt för långt att gå in på detaljer. Jag vill ge en översikt av hur Gud verkar från Abraham och fram till profeterna, och då kan jag inte fördjupa mig i alla detaljer.

 

Nu ska det handla om Jakob.

Han och hans bror Esau bråkade så mycket redan i moderlivet att Rebecka frågade Herren och fick till svar: ”Två folk finns i ditt moderliv, två folkstammar skall ur ditt sköte gå skilda vägar. Det ena folket skall bli starkare än det andra, och den äldre ska tjäna den  yngre. ”

 

Gud hade alltså redan från början bestämt och förutsagt det som sedan skedde.  Men både Jakobs och Esaus  personliga val och agerande vävdes säkert också samman i Guds försyn och agerande. Brödernas karaktär, inställning och attityd gentemot Herren måste också ha spelat in.  Det är något vi inte vet i detalj hur det gick till. Ytterst är det bara Gud som vet hur allt hänger samman, vad som är Guds val och ledning, vår vilja och våra handlingar, i den ytterst komplexa verklighet som livet självt utgör.

 

Jakob lurade ju till sig både förstfödslorätten och sin far Isaks välsignelse. Det var ju samtidigt Guds vilja, att Jakob skulle föra Guds löften vidare.  Innebär då det att Gud accepterar bedrägeri? Så kan det inte vara. Men Gud visste att Jakob var sådan och tog så småningom itu med hans fel och karaktärsbrister och vi ser hur han förändras som människa under tidens gång . Jakob fick smaka sin egen medicin när hans morbror Laban lurade honom och lät sin äldre dotter Lea ta platsen i bröllopstältet istället för lillasystern Rakel, som Jakob älskade och trodde han skulle få till brud.

 

Från Guds sida handlar det om att skapa ett förbundsfolk, och Jakob var den som skulle föra Guds löften vidare efter sin far Isak och farfar Abraham. Gud verkar arbeta på två sätt. Dels genomför han sin plan för hur han ska rädda mänskligheten genom sin egen Son, Jesus Kristus när tiden var inne. Förberedelserna för det var noggranna och tidskrävande. Först utvalde Gud enstaka människor som hörde och lydde hans ord,  sedan ett folk, som helgades till honom och som fick ta emot hans Lag och budord, och ett land, Israel, och en stad, Jerusalem. Dels arbetade Gud konkret med de människor som fick bära hans löftesord vidare, för att de, enkelt uttryckt,  skulle förändras till det bättre och bli som han vill att de skulle vara och leva.

 

Redan direkt efter att han lämnat sin hem kommer Gud honom till mötes på vägen. Han får en dröm i vilken han ser en stege rest på jorden:

 

Den nådde ända upp till himlen och Guds änglar steg upp och ner på den. 13 Och se, Herren stod ovanför den och sade: ”Jag är Herren , din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag ge åt dig och dina efterkommande. 14 Din avkomma skall bli som stoftet på jorden och du skall utbreda dig åt väster och öster, norr och söder, och genom dig och din avkomma skall alla folkslag på jorden bli välsignade. 15 Och se, jag är med dig och skall bevara dig vart du än går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag skall inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig.” 16 

När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: ” Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte.” 17 Han greps av fruktan och sade: ”Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, ja, här är himlens port.” 18 Tidigt på morgonen steg Jakob upp, och han tog stenen som han hade vilat sig mot och reste den till en stod och göt olja över den. 19 Och han kallade platsen Betel. Tidigare hette denna stad Lus. 20 

Jakob gav ett löfte och sade: ”Om Gud är med mig och bevarar mig under den resa som jag nu gör och ger mig bröd att äta och kläder att ta på mig, 21 och jag kommer tillbaka till min fars hus i frid, då skall Herren vara min Gud. 22 Och stenen som jag har rest till en stod skall bli ett Guds hus, och av allt som du ger mig skall jag ge dig tionde.”

 

Vi märker att Jakob är lite osäker trots detta, och undrar om det kan vara sant. Han säger OM Gud är med mig… då skall Herren vara min Gud. Det kan ju vara hans dåliga samvete? Eller också är det bara så att han vill vara helt säker på att han, som den som skulle bära Guds löften vidare,  kunde lita på att Gud var med honom.

 

Jag rekommenderar läsning av Gen 29-31, där det handlar om Jakob, morbror Laban, hans döttrar Rakel och Lea och att Jakob så småningom får tolv söner. Det innehåller kärlek, familjekonflikter, problem, lycka, möda, avundssjuka, försoning och mycket annat som vi kan känna igen oss i från vårt liv, även om det utspelar sig för så många tusen år sedan. De yttre förhållandena var naturligtvis annorlunda men de mänskliga situationerna är inte så annorlunda än våra.  Jakob beskrivs som en både hårt arbetande och slug man, som vet hur han ska lyckas. 

 

Vi märker Guds omsorg och försyn när han leds till platsen där den brunn finns som Rakel brukade hämta vatten från. Samma sak upprepas alltså här som skedde när Abrahams tjänare leddes till rätt plats för att finns Rebecka, som blev Isaks hustru. Det finns fler likheter mellan Jakob och hans far Isak. Även Rakel var ofruktsam i början och det dröjde innan hon födde sin förste son , Josef.

 

I nästa del ska jag fortsätta med den kanske viktigaste händelsen i Jakobs liv, det som sker vid Jabboks vad där han möter Gud på ett mycket genomgripande och närgånget sätt. Det är en underbar berättelse. Det förvandlar honom och han får ett nytt namn, Israel. Det sker innan han efter så många år möter sin bror Esau och han är mycket orolig och rädd inför detta.

 

Berättelsen om Jakob är allmänmänsklig. Den skildrar, förutom Guds trofasthet gentemot förbundet med Abraham och Guds försyn i deras liv, hur en människa gradvis förändras och hur Gud också agerar för att de ska bli av med sina dåliga sidor, få lära sig genom hård erfarenhet att inte bedra, fly och vara själviska utan istället bli ödmjuka och försonliga och mer lyhörda för Guds ledning. 

 

 

250px-Jacob_Wrestling_with_the_Angel

 

 

Del V. Forts Jakob.

 

 

Jakob  var tvungen att lämna sin morbror Laban och måste även möta sin bror Esau när han skulle passera hans område. Han var rädd och orolig.  Mycket hade hänt i hans liv sedan han lämnat sitt hem och nu när han står inför det oundvikliga ber han till Gud på ett lite annorlunda sätt . Han verkar mer säker på att Gud har varit med honom och hjälpt honom igenom svårigheterna (31:42). Han åberopar nu det Gud sade och lovade honom första gången, på ett mer ödmjukt sätt. Han har lärt sig att tala ”förbundsspråk.” Han utgår fråndet Gud själv sagt och lovat och håller upp det inför Herren i sin bön.

 

Han ber till Abrahams och Isaks Gud, att han ska stå vid sitt förbund och rädda Jakob från det han fruktar. För honom verkar mötet med Esau ha varit på liv och död. Han påminner sig Guds löften, att hans efterkommande skulle bli som havets sand. Därför måste han leva vidare för att detta skall kunna ske.

 

Och Jakob bad: ” Herre , min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, Herre , du som sade till mig: Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt så skall jag göra dig gott. 10 Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare. När jag gick över denna Jordan hade jag inte mer än min stav, och nu har jag blivit två skaror. 11 Rädda mig undan min bror Esaus hand, för jag är rädd att han kommer och dödar mig, ja, också mödrar och barn. 12 Du har själv sagt: Jag skall göra dig mycket gott och låta dina efterkommande bli som havets sand, omöjliga att räkna.” 

 

Vad som sedan händer får vi veta i denna rika och speciella berättelse om hur Jakob brottas med en man hela natten, som han vägrar att släppa med mindre än att han blir välsignad av honom. Jakob får då höra att han kämpat med Gud och med människor och har segrat. Därför får han ett nytt namn. Det sker ju vid flera tillfällen i Bibeln. Det är vid avgörande händelser och skeenden i de människors liv som Gud utvalt för en uppgift. Israel betyder ”han kämpar med Gud”.

 

Mannen undrar varför Jakob frågar efter hans namn namn när Jakob frågar efter det, men han blir välsignad. Jakob menar att han sett Gud ansikte mot ansikte och att hans liv ändå skonats. Vad som än hände med Jakob den natten, och hur vi än tolkar detta i detalj, så är det tydligt att han haft en  närkamp med Gud, och det är en avgörande vändpunkt. Han blir sig aldrig lik efter detta och bär ett synligt tecken på sin kropp, han haltar. Höftsenan är visst  den starkaste i kroppen så det måste betyda att hans egen kraft och självtillräcklighet har fått ett avgörande slag av Gud själv. Herren har brottat ner honom helt enkelt, samtidigt som hans starka drivkraft, som funnits från början att få Guds välsignelse, segrar.

 

Det finns så många sätt att läsa och tolka denna text på och jag ska inte gå in på det här.

 

Men tack vare denna konfrontation med Gud är han förändrad och kan möta sin bror i ödmjukhet, han bugar sig för honom sju gånger för att visa sitt milda och försonliga sinnelag och Esau omfamnar honom.

Jakob säger: ”Det är som om jag såg Guds ansikte när du tar emot mig så vänligt” (33:10). Jakob hade tidigare sagt att han ”sett Gud ansikte mot ansikte” . Det är intressant hur hans sätt att se på sin bror förändrats efter det.

 

Jakob återvänder sedan till Betel, efter denna uppmaning av Herren: ” Gå upp till Betel och stanna där och res ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig, när du flydde för din bror Esau (35:1).   Cirkeln sluts alltså. Gud började tala till honom i Betel och gör det nu igen. Jakob uppmanar sitt husfolk att göra sig av med alla främmande gudar de haft med sig och rena sig. Sedan upprepar Gud sina löften om att hans efterkommande ska ärva landet, och välsignar honom igen. Förbundet med Abrahams och Isaks Gud stadfästs för Jakob, och i nästa generation kommer man att tala också om Jakbs, eller Israels Gud.

Jakob reste sedan till sin far Isak i Hebron och efter Isaks död begrov Jakob och Esau sin far där. Men därefter bosatte sig Jakob i Kanaan. ( kap 37). Vi möter inte Jakob igen förrän i kap 46. Det kommer istället att handla om Josef, där kanske mer än i någon annans liv Guds fördolda försyn verkar på ett mycket speciellt sätt.

 

Vad hade hänt om  inte Josef förråtts av sina egna bröder och sålts som slav till Egypten? Det som såg så illa ut under de svåra åren för Josef, visade sig vara Guds hand som ledde honom och förberedde den framtida situation då hans bröder och den gamle Jakob skulle överleva hungersnöden i sitt land och t o m komma och boi Egypten,  Gosen . Då hade de inte varit i Egypten och Gud skulle inte kunnat visa sin starka makt när han befriade dem från slaveriet och gjorde dem till sitt folk. Vilket i sin tur skulle lett till att de inte fått Lagen och direktiv från Herern om hur det skulle inta löfteslandet osv osv ända fram till den dag då Guds Befriare och Frälsare, Jesus Kristus, hade fötts och då skulle vi idag inte kunna räkna oss till Guds älskade och upprättade barn.

Så mirakulöst detaljerad är den sanna berättelsen om Guds kärleks räddningsplan, som verkar i historien för att til sist rädda hela mänskligheten. Gud börjar i det lilla, med en en släkt, för att kunna välsigna och frälsa människor från alla folk och släkter. Det sker samtidigt som den ”vanliga” mänskliga historien framskrider, med allt som hör den till.

 

 

 

 

 

Del VI. Josef. 

 

Studiet av patriarkernas liv uppenbarar inte bara hur Gud har verkat i den konkreta historien, det är också spännande och lärorikt att läsa.  Det gäller särskilt Josef. Han är så betydelsefull på många sätt att jag kommer att ägna flera delar åt hans liv. Tillsammans med Daniel är han en av personerna i Bibeln som berör mig mest. De två har mycket gemensamt, som vi ska se. De var utlämnade i en främmande miljö och sattes på svåra prov, men Gud var med dem på ett suveränt sätt och gav dem vishet. Josef och Daniel utmärkte sig genom sin karaktär och integritet.  De fick båda två profetiska drömmar från Gud  och kunde även tolka härskarnas drömmar, vilket gav  dem framskjutna positioner.   Det var också ett sätt att understryka att Gud hade full kontroll bakom kulisserna  i världspolitiken på den tiden. Både farao och Nebukadnessar, kom till en punkt när de blev beroende av den Guds visdom, som Gud gav till sina tjänare, genom att de fick förmågan att tolka deras drömmar.

 

 

Josef var den som Gud utvalt i sin räddningsplan i historien, för att föra den vidare. Han var helt unik på många sätt eftersom vissa delar av hans liv kan ses som en förebild till Jesus Kristus själv.  Det finns likheter som jag återkommer till.  Josef hade drömmar om framtiden, som han nog skulle ha behållit för sig själv, men han hade säkert inga onda avsikter utan berättade om det lite naivt för sina bröder. Drömmarna visade sig sedan vara en gåva från Gud, som räddade honom ur fängelse och förde honom till en hög ställning i riket, under farao.

 

Vi får som alltid inblick också i en konkret familjesituation när vi läser om deras liv. Där fanns problem på många sätt, som det ju faktiskt alltid är i familjer och släkter, även om de är utvalda av Gud för en stor uppgift. Det handlade om föräldrar som favoriserade sina barn och agerade ovist, bröder som hatade varandra, om lögner, andra synder och svagheter. Josef var alltså Jakobs älsklingsson och han visade det helt öppet, b la genom att låta göra en dyrbar, hellång klädnad enbart till honom. Hans elva bröder blev naturligtvis avundssjuka på honom och hatade honom.

 

Vid ett lägligt tillfälle, när Josef var ute på fälten och vaktade får, kom bröderna dit, slet av honom den vackra klädnaden och kastade honom i brunnen, som var tom. Det var bara Rubens och Judas ingripande som förhindrade att de andra bröderna dödade honom.

 

Guds försyn verkade i denna dramatiska och laddade situation och ser till att midjanitiska köpmän kommer förbi i rätt stund och drar honom upp ur brunnen och bröderna säljer honom till dem. När de återvänder till sin far Jakob ljuger de och säger att Josef dödats av ett djur och visar upp Josefs klädnad, som de doppat i bockens blod. Jakob blir helt förkrossad av sorg.

 

Men Josef blir såld som slav till Egypten och hamnar hos faraos hovman Potifar, där han blev satt över hans hus. Här ser vi för första gången att det står: ”Herren var med Josef och allt lyckades för honom” (39:2) . Det var naturligtvis också Guds försyn som styrde det hela så.  Gud välsignade Potifars hus för Josefs skull. Vi vet sedan vad som händer: Potifars hustru attraheras av den stilige Josef och vill att han ska ligga med henne, något som han vägrar trots att hon tjatar och hotar gång efter gång. Det slutar med att Josef måste fly och lämnar manteln kvar, vilket hon använder inför sin man för att anklaga Josef för det han vägrade att göra.

 

Då hamnar Josef i fängelse, helt oförskyllt, oskyldig som han var. Han hade ju tidigare blivit slängd i en brunn utan att ha gjort något fel själv. Vi ser alltså hur prövad och frestad Josef  ständigt blir. Det är en lidandehistoria vi ser av förkastelse, och orättvisa anklagelser, trots att han är lojal och inte gör något fel. Vi vet inte mycket om hur Josef upplevde  sin situation, men läser återigen om att Herren var med Josef och visade honom nåd och lät honom bli vänligt bemött av föreståndaren för fängelset. (39:21). Det måste betyda att Gud bevarade hans hjärta från bitterhet och hjälpte honom i dessa svårigheter.

 

 

Guds försyn fortsätter att verka i hans liv, även i det som ser helt omöjligt och hopplöst ut. Motgångarna och lidandet verkar ingå i Guds plan för att Josef ska nå den höga position i riket han kommer att få i rätt tid, där han dels ska kunna pröva sina bröder och se om de förändrats, dels hjälpa dem i hungersnöden och återse sin far Jakob. Enligt Guds försyn skulle de befinna sig i Egypten så småningom, där räddningshistorien fortsätter med att Moses föds och det som blir en höjdpunkt i frälsningshistorien sker, när Gud räddar sitt folk från slaveriet.  Skulle det varit möjligt utan Josefs karaktär ? Han visade stor uthållighet, trofasthet och integritet. Han visste ju inte på förhand, som vi gör i efterhand, hur det skule sluta. Därför är Josef ett exempel på tro och tålamod i alla tider.

 

Gåvan att tyda drömmar hjälper honom konkret för första gången, när den överhovmästare som sitter med honom i fängelse får sin dröm uttydd och det visar sig stämma. Han får lämna fängelset men glömmer Josef,  trots att Josef bett honom om att lägga ett gott ord för sig hos Farao och säga sanningen om hans belägenhet. Han blir återigen förkastad, bortglömd, illa behandlad.

 

Men efter två år kommer Josefs verkliga chans. Den här gången är det Farao själv som får drömmar han anar har betydelse och vilka gör honom så orolig att han skickar bud till alla spåmän och vise män i Egypten för att de ska uttyda dem.  Dessa spåmän kunde med alla sina konster ändå inte tyda drömmarna. Det är precis samma situation som profeten Daniel kommer i, när Nebukadnessars spåmän inte kan ge den rätta uttydningen och Daniel blir upphöjd till en hög position i riket.

 

Överhovmästaren som glömde bort Josef sedan han själv blev fri, kom plötsligt ihåg Josefs förmåga och berättar det för farao, varpå han blir hämtad ur fängelsehålorna.    Josef ger då den korrekta uttydningen av faraos drömmar och även ett vist och konkret råd om hur han ska agera under den hungersnöd som skall komma och historien tar sig en ny och spännande vändning. Det innebär en total förändring för Josef.

 

Mer om det i  nästa del.

 

 

Del VII. Josef. 

 

 

 

Varför hamnade Josef i Egypten egentligen? Det var otvetydigt hans egna bröder som låg bakom det. Genom sitt svekfulla och hårdhjärtade agerande orsakade de att han såldes dit som slav. Samtidigt är det helt klart att det var Guds vilja att så skedde. Så i detta fall, liksom i många andra situationer som skildras i Bibeln, är det både-och.  Gud verkar med och i historien, i de människors liv som han utvalt och även andras, och använder det som sker för sina syften. När det väl hände måste det rent mänskligt sett ha varit svårt för Josef att se Guds hand i detta. Det är inte säkert att han tänkte på de drömmar han haft, om att hans bröder en dag skulle buga sig för honom, när han låg på botten av brunnen. Det måste snarare ha varit tankar om varför hans bröder kunde göra så illa mot honom och hur Gud kunde tillåta detta, som rörde sig i hans huvud. Så kanske vi skulle tänkt. Men det får vi inte veta av själva texten.

 

Så här säger Josef själv, när han efter prövat sin bröder och till sist gav sig till känna för dem:

”Jag är er bror Josef som ni sålde till Egypten. Men var inte bedrövade och sörj inte över att ni sålde mig hit. Det var för att bevara liv som Gud sände mig hit före er”.. Men Gud sände mig hit före er, för att ni skall få bli kvar på jorden och för att han skulle hålla er vid liv, till en stor räddning. Det är alltså inte ni som hänt mig utan Gud. Han har gjort mig till en fader åt farao och till herre över hans hus och till härskare över hela Egyptens land”.

 

I det sista kapitlet (50:20)  läser vi : ” Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo inom det som nu har skett för att bevara många människors liv”.

 

Det sammanfattar hela berättelsen om Josefs liv, och även hur Gud verkar. Det visar att Gud i sin suveräna försyn visste hur han skulle använda det onda som bröderna tänkt mot Josef, och hur han använde det för det goda, för att få igenom sin vilja. Guds vilja var att bevara många människors liv. Josef fick lida, men det visade sig vara ett lidande med mening, med ett syfte. Mitt i det svåra var Gud med Josef och beskyddade honom, välsignade honom i det han gjorde och gav honom den nåd och visdom han behövde för att nå en hög position i Egypten. Utifrån den skulle han sedan kunna hjälpa många, särskilt sin egen familj. 

 

Berättelsen om Josefs liv är därför ett exempel och en uppmuntran för oss alla. Gud är större än våra omständigheter, hur illa det än kan se ut. Även om vi för en tid är utlämnade åt andra människor, som inte vill oss väl, så bereder Gud en utväg för oss, om vi förtröstar på honom och inte låter bitterheten ta över. Till sist kommer Guds goda vilja att ske. Han kan förvandla något ont till något gott för oss, i det långa perspektivet.

 

I förra delen lämnade vi Josef när han till sist fick komma inför farao för att tyda hans drömmar. De hade ju avgörande betydelse, inte bara för Egypten utan även för Jakobs egen familj. Det visar återigen på Guds suveräna kontroll över hednafolkens riken, när Gud t o m gav farao profetiska drömmar om den hungersnöd som skulle komma, och hur farao  skulle förbereda sig för att klara sig igenom de sju åren av nöd.  De skulle spara under de goda åren, då det fanns överflöd, så att de hade i förråden för nödåren. Gud såg dels till sitt förbundsfolk, att de skulle överleva. Dels visade han genom detta, att han var Herre över alla folk i historien.

 

Farao blev mäkta imponerad och sade: ” Finns det någon som har Guds ande som denne man? Och farao sade till Josef: ”Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du. Du skall förestå mitt hus och allt mitt folk skall rätta sig efter dina befallningar. ”

 

Josef blev alltså upphöjd till att vara andre man efter farao själv vid 30 års ålder. Han reste omkring i hela Egypten och administrerade och planerade för den kommande hungersnöden. Till hustru fick han Arsenat, dottern till en präst i On. De söner hon födde honom, Manasse och Efraim, skulle Josef sedan mot slitet av sitt liv välsigna och då sker samma sak som hände med farfar Isak: det blir den yngre Efraim som får välsignelsen och inte den förstfödde, Manasse.

 

Efter de sju åren av överflöd kom alltså den svåra hungersnöden, som drabbade en stor del av den bebodda världen. Josefs pappa Jakob fick höra att det fanns säd att köpa i Egypten  och han sänder iväg tio av sina söner för att köpa säd.

 

Vi läser om de spännande händelserna i kap 42-44. Bröderna kom inför Josef, men kände inte igen honom, vilket dock Josef  gjorde. Han tänkte på sina drömmar i ungdomen, hur de började gå i uppfyllelse. Han utmanar dem och menar att de är spejare och befaller att de ska återvända till sitt land för att hämta med den yngste brodern, Benjamin. Han begär också att en av dem ska stanna kvar som fånge i huset, allt detta för att pröva dem och se om de förändrats. När han hör att de ångrade sig blir han rörd : ”Vi bär på skuld för det vi gjorde mot vår bror. Vi såg ångesten i hans själ när han bad om förbarmande, men vi ville inte lyssna på honom. Därför har vi själva kommi i denna ångest”. 

 

Sedan fortsätter berättelsen med Josefs prövning av sina bröder och det hela kulminerar till slut när han ger sig till känna för dem och de faller i varandras armar. Vi förstår av texten hur känslig, rörd och  kärleksful Josef är i mötet med särskilt sin lillebror Benjamin, och att det inte fanns någon bitterhet i hans hjärta. Han hade förlåtit sina bröder, kanske därför att han var så förvissad om att han var i Guds vilja och hade en stor uppgift. Gud hade bevarat honom genom alla svårigheter och prövningar.

 

Gud hade låtit detta ske för att rädda Josefs släkt och för att föra sin räddningsplan vidare till nästa fas i historien.

 

 

Del VIII. ”Om inte om hade varit”. 

 

 

 

 

Nu avslutar jag denna sammanfattning av patriarkernas liv och hur Gud verkat med sin försyn i  den konkreta historien. Det finns något som heter kontrafaktisk historia. Det är en litterär genre där man arbetar med alternativ till historien. Hur hade dett sett ut om inte det och det andra inträffat? Eller med andra ord : ”Om inte om hade varit”. För fortsättningen på den bibliska historien förutsätter verkligen att alla de inblandade agerade som de gjorde och att t o m de händelser som såg ut att motsäga Guds omsorg, ändå vägdes in i helheten och tjänade Guds syften.

 

Om inte Josefs bröder hade sålt honom till ismailiterna, hade han aldrig kommit till Egypten, som var Guds mål och vilja med hans liv och hela folkets.

 

Och om inte Josef stått emot frestelsen Potifars hustru utsatte honom för, skulle han inte hamnat i fängelset där han mötte bagaren och hovmästaren och tydde deras drömmar, vilket inte hade gett honom den möjlighet att i förlängningen komma inför farao och tyda hans drömmar, vilket i sin tur ledde till att han upphöjds och fick en nyckelroll i riket och så småningom kunde låta sin egen far och hans bröder med familjer fly undan hungersnöden och komma till Egypten.

 

Man kan till och med dra det så långt att om inte Gud sedan hade bevisat sin suveräna makt över den mäktige farao och över de gudar man tillbad i Egypten, skulle folket inte så småningom erövrat löfteslandet, där efter 1 500 år den verklige Befriaren, Guds Messias, skulle dö och uppstå i den totala segern över alla makter som var upproriska mot Gud själv. Vi skulle heller idag inte ha varit kristna. Så allting hänger samman, från början till slut.

 

Vi ser dessa händelsekedjor som rymmer några människors svek och en människas ståndaktighet, uthållighet och trofasthet, kunde utgöra förutsättningarna för att Guds vilja skulle ske med Israels folk. Hela släkten måste komma till Egypten och de skulle i sin tur växa i antal där. Fortsättning följer sedan med Moses och befrielsen av Israels barn ur slaveriet i Egypten och Sianiaförbundet, något jag återkommer till i nästa avdelning.

 

Gud kunde alltså använda allt detta för att genomföra sin plan. Men det förutsätter som sagt att en människa var villig att bli orättvist behandlad, lida och förkastas. Josef klarade prövningarna med Guds hjälp och bevarade sitt hjärta från hämndbegär och bitterhet. Han bevarades också i tron och förtröstan på Gud i sina svåraste stunder och kunde sedan, när tillfället gavs, ta emot den vishet från Herren han behövde för att tolka faraos drömmar och bli upphöjd till ett högt ämbete i riket.  Den av bröderna förkastade brodern blev deras räddare. Brödern ångrade sig och bad om förlåtelse och  de försonades. Tack vare honom kunde hela familjen återförenas och överleva hungersnöden.

 

Den gamle Jakob fick också återse sin älskade son. När han skulle välsigna Josefs söner upprepades det som skett med honom själv, när pappa Isak skulle välsigna honom och tvillingbrodern Esau. Det var Esau som föddes först och som då egentligen skulle få den välsignelse som tillkom den förstfödde, men som vi vet lurade Jakob till sig välsignelsen. Här blir det så att den skumögde Jakob välsignar den yngste sonen Efraim framför Manasse. Jakob fick en profetisk insikt, när Josef försökte rätta till misstaget, och sade: ”..Men hans yngre bror  skall ändå bli större än han och flera folk skall härstamma från honom” (48:19).

 

Vi ser återigen Guds osynliga hand i detta liksom i alla de händelser som rymmer så mycket dramatik och spännande historia rent mänskligt sett.

 

Jag återkommer längre fram till hur Josef var en förebild till Jesus Kristus.

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.