Vetekornets lag.

 

 

 

Principen om liv genom död och självutgivelse finns inristad i själva skapelsen.

 

Vår värld skulle inte kunna existera om inte människor överallt i alla tider gett av sig själva för att hjälpa andra, samarbeta, verka för andras bästa. Det tydligaste exemplet är naturligtvis föräldrar som ger av sina resurser, sin tid, sin kraft, och ibland, även sin hälsa och sitt liv. Man accepterar att man kommer i andra hand, får avstå från mycket, men man gör det av kärlek för sina barns bästa . Deras  välfärd är viktigare än detegna intressena.

 

Gud har lagt ned  starka krafter i föräldrarinstinkten hos människan och alla levande varelser att nära sin avkomma, skydda, lära, leda, hjälpa dem, vilket är en förutsättning för livet. Det finns naturligtvis många tragiska undantag från denna ”naturlag”, människor som är dysfunktionella av olika orsaker och inte kan ta sitt ansvar, men det är ett annat ämne.

 

Men vi lever i en farlig och ond värld där människor också är kapabla att begå fruktansvärda  handlingar mot andra. Det är en tragisk realitet, vilket också visar att Bibelns människosyn är mest trovärdig.

 

Trots allt är dock kärleken den starkaste makten i universum, för Gud vår Skapare ÄR kärlek, kärlek i konkret handling. Kärleken ger styrka, mod och även djup frid och glädje i de svåraste stunder. Den som ger, får alltid tillbaka, enligt denna ”gudsprincip”. Kärleken, godheten och rättfärdigheten ska segra till slut.

 

Det ligger alltså i kärlekens natur att utge sig själv, ge av sitt liv till andra på olika sätt. Det finns så många exempel på detta.

 

Gud själv uppfyllde  själv denna princip när han kom in i världen och blev en av oss. Jesus levde för att ge sitt liv, sin kärlek, sin undervisning om Gud, sin helande kraft, sitt ljus till alla. Han föddes för att ge sitt liv i kärlek med avsikten att rädda oss alla tillbaka till Gud.

 

Det är naturligtvis en absolut skillnad mellan det som sker i den naturliga världen och det Gud gjorde på ett övernaturligt och mirakulöst sätt när hans Son dog på korset, gav sitt liv i döden. Jesu utgivande kärlek till det yttersta innebär att det finns förlåtelse alla människors synder och uppståndelseliv. Det är universums största händelse, historiens höjdpunkt, när Guds Son blev människa och gav sitt liv för oss.

 

Men samtidigt verkar som sagt denna lag i skapelsen genom död till liv,  sådd och skörd. Den verkar i de stora och små sammanhangen i naturen och i våra samhällen.  På en social nivå ger man av sig själv till andra i praktisk omsorg, förbön, hjälp. Om inte detta var en verklighet skulle de destruktiva krafterna som är inriktade på att sätta sig själv främst på bekostnad av andra.

 

Vetekornet faller i jorden och dör och av det kommer en skörd. Vi livnär oss alla av växter och djur som dött för att vi ska få äta och leva. Vi lever av andras arbete i att bereda föda och alla led där emellan, andra lever av oss och våra livsuppehållande insatser. Vi ger ut och tar mot i en oändligt stor levande process där vi skapar förutsättningar för liv, förmedlar liv, tar emot. I allt detta verkar Guds försyn att skydda och stärka livet och vi får bidra med vår lilla del.

 

Kampen mellan det goda livsbejakande kärlekens liv i världen som är korsmärkt och den onda  självcentreringen pågår och är smärtsam.  Upprättelsen kommer till sist, när hans kärlek, liv, rättfärdighet blir den enda rådande lagen i den nya skapelsen. Då skall det onda och allt lidande det åstadkommer utplånas, tillsammans med döden själv.

 

 

+++

 

 

Jesus sade följande inför sin död:

 

Bland dem som hade kommit upp för att tillbe vid högtiden fanns några greker✱. 21 De kom nu till Filippus, som var från Betsaida✱ i Galileen, och bad honom: ”Herre, vi vill se Jesus.” 22 Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och berättade det för Jesus.
23 Jesus svarade: ”Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. 
24 Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. 25 Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv. 26 Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom. (Joh 12).

 

Jag får återkomma till de två sist verserna vid ett annat tillfälle.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.