Jag ska skriva ett par inlägg om Petrus Första brev kap 2 :4-10, men i den här inledningen börjar jag i Första Moseboken. Som alltid när det gäller hur vi förstår bibeltexter måste vi se det stora sammanhanget, helheten utifrån både GT och NT.
Många bibelforskare menar att paradiset, Edens lustgård, var en speciell och avskild plats på jorden, alltså en helgad plats för Guds närvaro. Människan skulle som Guds avbild vara hans representanter och de fick ansvaret att lägga jorden under sig, råda över alla djur, odla och bevara lustgården. Gud välsignade dem att vara fruktsamma och föröka sig, utbreda hans rike över hela jorden.
Hur vi än förstår skapelseberättelsen i sin helhet och dessa termer innebär det att förbundet med Gud, representantskap och förvaltarskap, som hänger ihop med tempeltemat, återfinns i hela Bibeln, från första boken till den sista. Gud var på ett särskilt sätt närvarande i Eden och Adam och Eva stod inför sin Skapare och Herre med en särskild kallelse, ett ansvar, en gåva.
Guds folk benämns som präster och kungar i både GT och NT. Präster utför sin andliga tjänst inför Gud, och kungar regerar, råder i biblisk mening.
Vi tänker direkt på templet där Gud ”bodde” och där hans folk samlade för att lyssna till hans ord, be och lovsjunga. Det är ju ett genomgående tema i Bibeln. Människans skapelsegivna plats är inför Guds ansikte. Det är bra att påminna sig om vilket stort privilegium det är att få vistas i Guds närhet, att få nalkas Skaparen själv, den Helige och Evige Guden, som bor i ett ljus dit ingen kan komma, men som skapar möjligheter för oss att möta honom.
Forskarna menar att detta tema kan spåras redan i det första kapitlet Första Moseboken, även om texten inte uttryckligen nämner något om präster, men att hela sammanhanget pekar åt det hållet.
Redan i kap 14 i Genesis möter vi Melkisedek, kungen i Salem som var präst åt den Högste och som välsignade Abram. Jag återkommer till fler viktiga gestalter som varit präster i den gammaltestamentliga historien.
De första människorna valde fel, de lyssnade inte på Guds ord och bevarade det i trons lydnad som hans betrodda tjänare ska göra. De fick lämna Guds omedelbara närvaro och ta konsekvenserna av sitt svek. Men Herren ville få dem tillbaka till sig och till den ursprungliga kallelse de haft för sina liv. Vägen dit lång och det skedde i olika steg. För att det skulle bli möjligt förbereddes Israels folk under århundraden att förvalta hans Lag, hans ord och vägledning. De skulle vara ett rike av präster och kungar, vägledda av hans Ord. Men de förblev inte heller trogna till Herren utan fick lämna löfteslandet och gå i landsflykt. Vi ser ständigt samma mönster upprepas när människorna anförtros Guds ord men sviker och inte längre kan vara hans folk, leva i hans närhet.
Guds räddningsplan skulle leda fram till hans ständiga närvaro bland sitt folk när den inte enbart skulle vara knuten till en geografisk plats, tabernaklet i öknen till att börja med och sedan templet i Jerusalem, utan när han skulle bo i deras hjärtan genom den helige Ande. Kung David blev en viktig förebild till den Messias som skulle komma, han som på ett fullkomligt sätt skulle förkroppsliga Guds vilja : som fullkomlig människa var Jesus präst och kung. Eftersom han var helt utan synd återspeglade han sin Faders väsen och egenskaper på jorden. Genom sin död och uppståndelse kunde orsaken till människors svek från tidens begynnelse åtgärdades en gång för alla, vår synd och skuld sonades genom Jesu blod på korset. Människan renades inifrån och ut och, blev en helt ny skapelse i Krisus och den Helige Ande kunde ta sin boning i henne.
Paradisets port öppnades på nytt och står öppen för alla som omvänder sig och tror på evangelium..
De troende i NT blev det nya gudsfolket av präster, som renats i Jesu blod och . När Jesus kommer tillbaka upprättas så detta rike som var bestämt från början och hela jorden blir Guds synliga Rike där hans tjänare är präster och kungar. Bibelns sista bok tar också upp temat, så vi ser en klar linje från början till slut.
Jag återkommer till detta , men jag vill här betona vårt överordnade livsmål och höga kallelse, att leva som Guds präster i tjänst för Gud. Vilka vi än är och vad vi än gör, så tjänar vi Gud i vårt sammanhang, litet eller stort Vi prisar och tillber Gud, vi förvaltar hans gåvor, vi betjänar andra. En präst representerar andra, bär fram andra inför Herrens, och det är förbönens stora privilegium. Vi ska ständigt be för människor, att de ska söka och finna Gud till frälsning och förvandling.
Jag bifogar denna intressanta artikel av den välrenomerade bibelforskaren och professorn i NT och biblisk teologi, G K Beale.
Klicka för att komma åt SBJT-22.2-Adam-as-Priest-Beale.pdf
alefochomega 