Evangelisten Johannes är koncentrationens mästare. I en eller ett par meningar sammanfattar han det väsentliga om Gud själv. Jag ska i flera inlägg gå igenom en del av hans evangelium och brev och reflektera över dessa verser, som utgör en viktig del av fundamentet för den bibliska teologin och vår tro.

Jag börjar med två verser ur hans evangelium

17:3 Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. 

Denna enda vers säger allt om vårt stora privilegium, den ofattbara nåd Gud visat oss. Vi kan lära känna Honom själv, och det är vad det eviga livet egentligen är, vad det  går ut på. Det är att ha gemenskap med Gud. Det handlar inte främst om en uppsättning dogmer och regler vi ska följa utan om att bli förtrogen med Gud själv, älska, tillbe, tacka, lyssna, lyda, följa och samtala med. Det handlar först och främst om en person, och det finns ingen så underbar person som Jesus, det går inte att beskriva. Men det betyder inte att den kristna läran är oviktig, tvärtom. För att vi ska kunna lära känna Herren själv måste vi veta vad som är sant om honom i Hans eget Ord, det som gäller för alla tider.

Vi kan alltså ha gemenskap med levande Gud, umgås med honom på ett så nära sätt som med ingen annan, men alltid med respekt och gudsfruktan. Vi blir aldrig ”kompis” med Gud och kan inte ta vår kallelse lättsinnigt. När vi känner Gud är vi delaktiga i Hans eviga liv, det liv som är helt unikt. Vi känner väl till det biologiska, fysiska, själsliga livet, men när vi föds på nytt av Guds Ande får vi Guds eget liv i vår ande. Det livet kan aldrig dö, det livet (ζωή zōē) är Guds eget väsen, och Gud ÄR kärlek (ἀγάπη agapē).

Villkoret för att lära känna en annan människa är att verkligen vara intresserad av denne, att ge sig tid att lyssna. Det gäller Herren Jesus också, att vi sätter honom främst rent praktiskt varje dag genom att ta tid att be och samtala med honom, läsa Bibeln, lyssna in hans röst för att göra hans vilja. Det är också att vara stilla och bara ta emot hans kärlek, vila i hans närvaros frid. Förhoppningsvis finner vi många stunder under dygnets timmar att umgås med honom.

Johannes skrev även om detta i sitt första brev:

+++

10:14 Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern.

Här uttrycker Jesus samma sak. Han säger i samma kapitel också att fåren följer den gode herden eftersom de känner hans röst. Därför följer de inte främlingar, falska herdar. Den som känner Jesus är inte lättlurad och kan förhoppningsvis skilja på det som är sant och falskt. Det är särskilt viktigt i vår tid, att inte bedras och lockas med av falska herdar som visserligen kan säga de rätta orden, men som ändå inte följer Överherden Jesus av hela sitt hjärta.

+++