Trösten och Tröstaren.

the-hand-of-god

 

”Vårt behov av tröst är oändligt”, skrev den svenska författaren Stig Dagerman. Det ligger mycket i detta. Tröst innebär lindring, stöd, uppmuntran, hopp, deltagande. Det är ett behov som finns hos alla hela livet, från det gråtande barnet till den döende människan. Vi känner väl alla igen oss på något sätt när det gäller detta behov. Och om vi inte själva är i akut behov av tröst så finns det säkert någon i vår närhet som vi vill försöka trösta i nöden.

 

Var hittar vi trösten i lidandet,  i långvariga svårigheter, i utdragen väntan på bönesvar?  Det enda som håller under alla omständigheter är det som Petrus uttryckte en gång när han sade till Jesus: ”Till vem skulle vi väl gå?  Du har det eviga livets ord , och vi tror och förstår att du är Guds Helige”.   Det fanns egentligen ingen annan för lärjungarna att hålla sig till än Jesus själv, trots att det han nyss undervisat dem om var svårt för dem att förstå.

 

Det gäller för oss också idag. Det kan vara mycket annat som är svårt för oss att förstå, och vi plågas av många brännande frågor. Men det bästa vi kan göra är att stanna kvar, eller om vi ännu inte gjort det, komma till Jesus själv, trots allt.  Jesus själv är lösningen på alla våra problem.

 

Det finns ingen annan som älskar oss och kan hjäpa oss som han. Vår själafiende vill att vi ska vända oss ifrån honom när vi lider i besvikelse och uppgivenhet. Men när det är som värst bör vi söka hans närvaro som mest. Han är trofast och överger oss aldrig.

 

Gud har  alltid haft trösteord till sitt folk. Det finns så många exempel på det. I Jesaja bok 40 :1 står det b la : ”Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud”.

Jes 66:13 ”Som en mor tröstar sin son, skall jag trösta er. Ja, i Jerusalem skall ni bli tröstade.”

Om inte HERREN vore min hjälp skulle min själ snart bo i det tysta. När jag sade: ”Min fot vacklar”, då var din nåd mitt stöd, HERRE. När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ. (Ps 94:17-19) .

 

Ordet tröst på grekiska är παρακλήσεως, parakleseås. Det är samma ord som används för den Helige Ande, Parakleten, Hjälparen. Verbet betyder att kalla någon till sin sida för att få hjälp. Här finns den djupa hemligheten med trösten. Jesus själv  kallas Paraklet, ibland översatt advokat, eller ”en som för vår talan” i 1 Joh 1:1. 

Den uppgiften fick  den Helige Ande när Jesus lämnade sina lärjungar för att återvända till sin Fader. Jesus kallade honom Hjälparen i avskedstalet, Joh 14-16. Han kallas också ”sanningens Ande”, som lär oss och påminner oss om allt Jesus sade.  Gud har försett oss med den hjälp vi behöver i alla situationer. Hans tröstande, styrkande, uppmuntrande närvaro är med oss varje dag. 

 

Det största och första vi  kan säga om Guds tröst är att han själv blev människa för att kunna ge oss verklig tröst, på så nära håll som det var möjligt. Gud kunde inte komma närmre än genom sin egen Son.  Sedan tar han sin boning i oss vid pånyttfödelsens mirakel, när vi tar emot honom och tror på hans namn (Joh 1:12-13).

 

Jesus om någon vet vad det är att vara människa och han är den ende som riktigt förstår oss och vet vad vi går igenom. Han är den ende som är med oss i nöden och i dödsskuggans dal. Han levde ett fullkomligt, heligt liv och segrade över mörkrets makter och döden. Han syndade aldrig trots att han blev missförstådd, föraktad, frestad, attackerad och övergiven. Till sist måste han också genomlida smärtan på korset för vår skull. Han hjälper oss att övervinna i vår personliga kamp. Här är några av många bibelord om detta:

 

Joh 16:33 Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.”

Joh 14:27 Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.

2 Kor 1: 3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, 4 han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. 5 Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får. 6 Om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. 7 Och det hopp vi har när det gäller er är fast, eftersom vi vet att liksom ni delar våra lidanden, så delar ni också den tröst vi får.

 

Det andra är tanken som i sig är tröstande, att det är under en oerhört kort tid som vi lider, i det stora perspektivet. Vi väntar på en evighet hos Gud i fullkomlig glädje och frid. Ibland återstår endast detta, den största trösten: Jesus har besegrat döden och vi kommer snart att förenas med honom. Då ska Gud torka alla tårar från våra ögon. Döden ska inte finnas mer och ingen sorg och inget gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta (Upp 21:4). Gud gör allting nytt.

 

Rom 8 :18 Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. 19 Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras. 20 Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om 21 att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet.

Rom 15 :4 Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp. 5 Och må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, 6 så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. 7 

 

Det tredje är att vi som troende förmedlar Guds tröst till varandra. Paulus skriver i 2 Tess: ”Trösta därför varandra med dessa ord”. I detta sammanhang handlar det just om Jesu återkomst och om hoppet att de troende alltid ska få vara hos Herren.

Vi är alltså inte utlämnade åt tröstlöshet, hopplöshet i lidandet. Jesus ber för oss och hans Ande är oss med som vår Hjälpare. Guds Ord ger tröst som vi läste ovan. Sedan är vi troende syskon som ber för varandra och uppmuntrar varandra.  Inte bara det, vi förmedlar Guds kärlek och tröst vidare till alla vi kan nå. Förbönen är ett konkret uttryck för vår vilja att ge Guds tröst vidare. Och när tillfälle ges hjälpa dem vi kan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.