Det som förenar varje människa som någonsin levt och kommer att leva på jorden är det faktum att vi ska dö. För övrigt kan livet skilja sig åt i många avseenden, men inför dödens realitet är vi alla lika utlämnade och små. Mänskligheten har i alla tider försökt hantera denna verklighet i religiösa och filosofiska skrifter, genom ceremonier och ritualer.
Många filosofer, grundare av världsreligioner, visa kvinnor och män, har sagt mycket och ibland tänkvärda och kloka saker om död och liv, men ingen har talat med sådan avgörande auktoritet som Jesus från Nasaret.
Det finns ingen annan historisk person som har påverkat mänskligheten som den korsfäste och uppståndne Jesus Kristus, genom att förändra själva grunden för våra mänskliga villkor. Ingen annan har besegrat själva dödens makt och bringat Guds eget liv till oss.
Hans anspråk är så oerhörda och unika när han talar om liv och död, att den som inte känner till dem, borde ta chansen att lyssna och begrunda vad han sade. Det är bokstavligen på liv och död för oss, hur vi förhåller oss till Guds Son. Tar vi emot Guds kärlek, nåd, sanning och förlåtelse i och genom hoonom?
Joh 6: Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut. 38 Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig. 39 Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. 40 Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.”
Joh 11: Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, 26 och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” 27 Hon svarade: ”Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”
+++
Död och liv som faktiska fysiska realiteter har också en andlig dimension som hänger ihop med synd-förlåtelse, dom-frälsning, evig andlig död/straff-evigt liv och salighet. Guds ord säger tillräckligt om dessa yttersta realiteter för att vi ska förstå hur allvarligt det är och ta vara på möjligheten som fortfarande ges genom evangelium: att vända sig till Jesus av hela sitt hjärta, få förlåtelse för sina synder, bli född på nytt till liv i Gud.
Hur kan vi veta något om döden och vad som sker efter den? Ingen människa har ju kommit tillbaka från döden och kunnat berätta, eller? Är inte döden bara en naturlig del av livet, allt som lever på jorden dör ju och det ingår i det stora kretsloppet?
Detta är en mycket stor fråga som också är relaterad till frågan om vad en människa är, och svaren blir helt olika utifrån olika utgångspunkter, men det är omöjligt att gå in på detaljer här.
Religioner har som vi vet olika svar på frågan, några förväntar sig en dom vid tidens slut och ett liv efter döden för de rättfärdiga i paradiset och de orättfärdiga på en fördömelsens plats . De österländska religionerna ser liv och död på ett cykliskt sätt med återfödelser. I de flesta icke materialistiska och ateistiska trossystem räknar man med en moralisk dimension av liv och död. Människan är inte bara en fysisk varelse som upphör att existera i döden, utan själen, personens kärna lever vidare i någon slags tillvaro efter hur man nu beskriver den. Man menar att hon kommer att ställas till svars för våra handlingar , antingen i en gudomlig dom eller i en lång räcka av reinkarnationer som till sist sägs leda fram till någon slags befrielse från den karmiska skulden.
Att alla människor har en faktiskt skuld är omöjligt att förneka, även om en del försöker förklara bort den. Men samvetet inom var och en, den moraliska lagen eller Guds lag, regler och lagar i alla typer av samhällen, vittnar samstämmigt om att ingen människa är syndfri.
Därför har liv och död en andlig, moralisk dimension. Vad som sker efter döden har ett direkt samband med hur vi levt, och vem vi tillbett och trott på. Ytterst handlar allt naturligtvis om vår relation till Gud, vår Skapare Herre och Frälsare.
I kristen tro är synden inte primärt vad vi gör (orätta och onda gärningar) utan vad vi är (bortvända från Gud). Guds lag är ju kärlekens lag, att älska Honom av hela vårt hjärta, vår själ och förstånd, och vår nästa som oss själva. Vi syndar för att vi är syndare, vi gör fel för att vi är felvända, har självintressen och egoism i centrum.
Även om begreppet synd hör hemma i den religiösa sfären och definieras som överträdelse av Guds vilja och lag, rymmer det alltid också en mallanmänsklig dimension. När vi syndar gör vi fel mot andra, i hela skalan från egoism och kärlekslöshet till det som skadar andra rent konkret. Det finns ju ideal i alla filosofier, religioner och världsåskådningar om sanning, rätt och godhet. Frågan är bara vad de betyder och hur vi uppnår dem.Vi måste kunna relatera dessa till en absolut auktoritet, från vilken och genom vilken all kärlek, sanning, godhet, rätt och nåd kommer.
Därför är den bibliska uppenbarelsen helt unik eftersom den handlar om Gud Faderns väg till människan och hur vi blir frälsta från synd och död, finner honom som vår personlige Herre och därmed oss själva djupast, och ser våra medmänniskor som lika älskade och vädefulla. Vi kan inte rädda oss själva genom självförbättringsprogram, religiösa övningar, goda gärningar osv osv. Att försöka bli en bättre människa är lovvärt och att göra gott mot andra är lika lovvärt och rätt, men det ger oss inte en rätt ställning inför den helige Guden. Det är bara av nåd vi blir frälsta, genom tron på Jesus Kristus, och hans fullkomliga offer en gång för alla för våra synder, och att han genom sin död och uppståndelse omintetgör dödens förfärliga makt.
Vi har alla syndat och ingen av oss kan bli skuldfri, förlåten och rättfärdig inför Gud genom egen ensträngning. Det är evangeliets befriande budskap om nåd. Vi kan aldrig betala av vår skuld med goda gärningar eller förment rättfärdighet, det räcker inte inför den helige Guden. Guds godhet och kärlek bevisas i detta att han själv tog itu med det som skilde oss från honom, synden, och lade den på sin Son på korset.
Vi måste, likt den förlorade sonen inse att vi gått vilse på vår egen väg och vända hem, tillbaka till vår Fader. Han möter var och en med öppna armar, som Rembrandts vackra målning om den förlorade sonens hemkomst från Luk 15, ovan skildrar.
+
Tillbaka till tanken om död och liv igen. För oss kristna finns ett självklart svar på de stora frågorna om död och liv. Jesus som kom från Gud, som var och är Guds Son, uppenbara det som ingen människa vet något om, livets och dödens yttersta mysterium.
Han dog och kom tillbaka till livet igen, visade vägen till Gud och det eviga livet. Gud är upphovet till allt liv, han är evigt, oförgängligt liv. Döden är alltså en främmande makt, en fiende som fick välde genom synden, upproret mot honom.
Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att han skulle odla och bevara den. 16 Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, 17 men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.”
Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.
Vi är alla andligt döda som ett resultat av den första människans olydnad mot Guds ord. Ur det bibliska perspektivet ses mänskligheten som ett kollektiv när det gäller död-liv, synd och frälsning, även omdet naturligtvis är den enskilde som svarar med personlig tro och överlåtelse.
Som tillhörande Adams släkt är vi underkastade döden, synden, lidandet och ondskan. Men vi ärver inte Adams synd eller våra förfäders synder, utan skapar vårt eget skuldkonto som vi har ansvar för. Vi påverkas naturligtvis av andras synder och destrukltiva beteenden i familjer, släkt, och i alla andra sociala sammanhang där vi rör oss, men var och en väljer ändå alltid hur man agerar, reagerar, beter sig. Gud vet hur svårt det kan vara med allt detta, och den stora trösten är att hans egen Son Jesus vet hur det är att vara människa, att lida, att frestas, att bli illa behandlad, förkastad, beljugen och dödad trots sin oskuld och fullkomliga liv.
Kristus kom som den andre Adam och ställde allt till rätta, tog vår synd och skuld, öppnade vägen hem till Fadern genom sin uppståndelse, gav oss nytt och evigt liv.
Så egentligen handlar liv och död i andlig mening om vår relation till Gud själv, och till hans nåd som erbjuds oss i Jesus. Vad händer med dem som ännu är kvar i sina synder och andligt döda efter den fysiska döden? I Uppenbarelseboken talas det om den ”andra döden” om de fortsätter existera i sitt fördömda tillstånd eller utplånas. Innebär döden ett utplånande eller är den eviga döden en beskrivning av det tillstånd som de fördömda för evigt kommer att befinna sig i? Vi kanske inte förstår vad det innebär att vara evigt skild från Gud, att Guds vrede över synden vilar över en, vad evig död innebär. Men vi vet som sagt tillräckligt utifrån Jesu egna varningar om den förfärliga möjligheten att gå förlorad, bli kvar i mörkret, i synden och i de plågor som följer med detta ofrälsta tillstånd.
Döden är Guds fiendes, djävulens verksamma kraft att skilja människan från Gud, hålla henne kvar i fördömelse, mörker, synd, förtvivlan, isolering och osalighet.
Straffet för de första människornas olydnad var att drivas ut ifrån paradiset och vägen tillbaka går endast genom Jesus Kristus. Att gå miste om kontakten, relationen med Gud, är andlig död, både i tid och evighet.
Man hakar ofta upp sig på att att evigheten skulle vara en oändlig räcka av tid, men tidsbegreppet är ju i sig inte det primära eftersom det efter vår jordiska tillvaro, som är styrd av tid och rum, är andra realiteter som kommer att gälla. Det är mer frågan om ontologi, vilka vi är efter den fysiska döden, vilket beskrivs av de nödvändiga metaforer som behövs för att uttrycka dessa andliga realiteter som vi inte kan se, såsom den himmelska stadens härlighet där Guds fullkomliga närvaro är mitt ibland hans förlossade folk, och fördömelsens ohyggliga eldsjö för de förtappade. Detta är Uppenbarelsebokens skildring som tillhör den apokalyptiska genren. Men det finns ett tydligt tilltal om detta även i evangelierna och breven.
Det handlar till sist om att vara med eller utan Gud, innanför eller utanför, att vara förlåten och frälst eller fördömd och bunden, för evigt. Välj därför livet, välj Jesus!
Det är mycket svåra frågor och ingen har ett absolut och rätt svar. Det finns antydningar i Skriften som kan tolkas olika och därför finns flera olika sätt att se på detta. Vad vi kan vara säkra på är att Gud vill att alla ska bliräddade till sif och att han gjort allt för att alla ska kunna bli det. Han dömer naturligtvis alla rättvist utifrån de förutsättningar man haft i livet. Det gäller särskilt de människor som inte ens hört evangeliet. Bara Gud själv vad som kommer att ske med varje enskild människa, eftersom bara han känner till allt . Gud älskar alla och vill alla väl. Men de som inte vill ha med honom att göra och vägrar ta emot hans nåd, kan ju inte ”stå ut” med hans närvaro i den himmelska härligheten.
Men jag ber, hoppas och uppmuntrar dig som läser detta att omvända dig och tro på evangelium, de goda nyheterna om Guds förlåtande kärlek och nåd genom Jesus och så ta emot hans liv, det eviga livet. Gud är ljus, liv, frid, godhet och ofattbart stor glädje. Tag emot det!
Här är några ord av Jesus att begrunda :
Joh 2: 16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”
Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. 35 Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand. 36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”
Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. 36 Men jag har sagt er: Ni har sett mig och tror inte. 37 Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut. 38 Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig. 39 Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. 40 Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.”
Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. 25 Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. 26 Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. 27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. 28 Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst 29 och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom. 30 Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.
alefochomega 