Det finns många släkttavlor i Bibeln, särskilt i GT. De har något viktigt att berätta, även om de ofta kan kännas väl långa och främmande för oss. Men de visar på hur viktiga de tolv stammarna var i Israel och de enskilda människorna i dessa släktled. Det understryker också hur Gud agerat i den konkreta historien ända från det första kapitlet i 1 Moseboken till Uppenbarelseboken, där folk, stammar och folkslag prisar Gud.
Här ska jag reflektera över de fyra kvinnor som är omnämnda i Jesu släkttavla.
+++
Jag börjar med en mina favoriter, Rahab i Josuas bok, som var en av de första hedningar som omvände sig till Israels Gud. Läs gärna själva den fina berättelsen i kap 2 och 6:22-23.
Det handlar i korthet om att denna kvinna visste/trodde att Herren redan hade gett Israels folk landet. Hennes liv blev så extraordinärt att hon blev upptecknad i Jesu egen släkttavla, Matt 1:5, eftersom hon vågade handla på sin tro trots att det var förenat med risker. Hon hade nämligen hört om Guds mäktiga gärningar och agerade på ett smart och klokt sätt utifrån det: hon gömde de spejare som Josua, Mose efterträdare, hade skickat i förväg för att utforska staden och ingick en edsvuren överenskommelse med dem, om att de i gengäld skulle låta hela hennes släkt undkomma med livet när de intog staden.
Staden där hon bodde, Jeriko, var centrum för den värsta formen av kanaaneisk fruktbarherhetskult, depraverad moral och avgudastyggelser. Rahab själv var prostituerad och levde säkert ett svårt liv.
När Gud uppfyllde sina löften, som han gav redan till Abraham, om att hans efterkommande skulle få detta land och som han sedan stegvis genomfört, dömde han också folkens avgudar. Det har vi ett praktexempel på i 2 Moseboken när Gud dömde Egyptens avgudar och sedan förde ut sitt folk från slaveriet i Egypten.
Därför blev hon och alla som tillhörde henne också skonade när murarna föll och Israels folk intog staden. De fördes ut i säkerhet. Hon gifte sig senare med Salmon, från Juda stam och fick sonen Boas, som i sin tur var Ruts man. De fick sonen Obed som var far till Isai, kung Davis far.
Rababs ord: ”Ty HERREN, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden” , är en underbar bekännelse till den sanne Guden.
Rahab omnämns inte bara i Hebr 11:31, kapitlet om trons förebilder i NT, utan prisas samtidigt för sin gärning i Jakobs brev, 2:25. Hon både trodde och agerade ju utifrån sin övertygelse. Det är i sig en illustration till hur man kan se på tron och visar att de inte behöver vara varandras motpoler i ett avseende.
När det gäller vår eviga frälsning är det naturligtvis uteslutande tro som gäller på det Gud gjort i Jesus Kristus. Vi är frälsta av nåd (helt gratis, utan vår förtjänst) genom tro på Jesus, och får rätt ställning inför Gud, görs rättfärdiga. Att tron sedan uttrycker sig i gärningar är en naturlig konsekvens av trons liv. Det var antagligen det Jakob menade.
+++
Jag fortsätter nu med de tre andra kvinnor som också spelade en viktig roll i Jesu släkttavla, Tamar, Rut och Urias hustru Batseba.
Men först ska jag säga några allmänna ord om läsningen av Bibeln, och särskilt GT. Vi möter där dels mycket ofullkomliga människor och familjer som hade inbördes konflikter och problem, dels Gud som trots allt detta verkar i och genom dem för att genomföra sin frälsningsplan. Berättelserna är befriande ärliga och man försöker inte försköna personerna eller skyla över missgärningar och fel. Det är sannerligen inga helgonlegender.. Desto mer framstår också Gud själv som ofattbart tålmodig, helig, vis, nådig, stark och oändligt kärleksfull att han till sist fullbordar sin frälsningsgärning genom Jesus själv. Vägen dit var lång och svår, men tydligen värd sitt pris. Människan är sig lik i alla tider.
Vad gäller Tamar kan jag inte gå in på alla detaljer här, (läs själva i Gen 38) men i stora drag kan sägas att hon var sonhustru till Juda och giftes bort med Judas förstfödde son Er, som var ”ond i Herrens ögon och Herren dödade honom” (v 6). Eftersom Tamar inte fått barn med Er var seden den att brodern skulle skaffa avkomma genom att gifta sig med broderns änka och och därigenom säkra släktlinjen. Men Onan som han hette vägrade göra sin plikt och Gud dödade även honom. Det här är ju inte helt lätt att förstå och visar hur långt vi befinner oss från dessa berättelser, inte bara tidsmässigt utan i alla aspekter.
Det fanns en tredje son, Sela, som Tamar inte fick möjligheten att gifta sig med.
Då klädde hon ut sig till en prostituerad och förförde den ovetande Juda, hennes svärfar alltså, och blev på så sätt gravid . Juda erkände det rättmätiga i hennes beteende när han sade: ” Hon har rätten på sin sida, inte jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Sela”. (vv 26).
Hon agerade alltså på detta sätt för att få söner och säkrade därmed släktlinjen genom tvillingarna Peres och Sela. Peres är den som omnämns i släkttavlan tillsammans med sin syster Sara.
+++
Rut var moabitiska och gifte sig med sonen till Elimelek, från Betlehem, och hans hustru Noomi som hade utvandrat på grund av hungersnöd till Moab, ett område öster om Döda havet. Rut vägrade att lämna sig svärmor när hennes man och svärfar dog, och flyttade med till Betlehem. I den fina berättelsen i Ruts bok skildras hur hon träffar en israelitisk bonde vid namn Boas. De gifter sig och får en son som alltså blir farfar till kung David.
Här är alltså återigen en kvinna av hednisk börd som får vara med i Jesu släkttavla. Hennes ord till sin svärmor Noomi visar på hennes trofasta sinnelag och vilja att bli en del av Guds folk och tro på Israels Gud. ”..Ty dit du går vill lockså jag gå, och där du stannar vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud” (Ruts bok 1:16-17).
Denna Boas var en släkting till Ruts svärfar Elimelek och seden med ”bördemän” (Hebr Goel), återlösare, innebar att en släkting till en död man hade en skyldighet att ta hand om familjemedlemmar i nöd. Rut var ju änka och barnlös och Noomi fick också en trygghet på detta sätt.
+++
Vad gäller Urias hustru, Batseba, så var hon själv inte aktiv i att forma sitt öde utan fick passivt utstå konsekvenserna av att kung David upptändes av begär till henne och låg med henne varefter hon blev gravid. Han lät då döda hennes man och gifte sig med henne. Men det barnet dog. Hon födde sedan Salomo, som så småningom blev Israels förste kung. På det sättet kom hon också med i Jesu släkttavla. Men vi får inte veta något om vad hon kände och tänkte om allt detta. Fokus är på kung David.
Vi vet hur profeten Natan kraftfullt konfronterade kung David med de svåra synder han begått och att han uppriktigt ångrade sig. Men han kom inte undan konsekvenserna av detta och fick sedan stora problem med sina söner. Det är dock en helt annan historia…
alefochomega 
En tanke på “Några viktiga kvinnor i Jesu släkttavla.”