Del I
Vad är en profet i biblisk bemärkelse? Det första vi kanske tänker på är att han på Guds uppdrag förutsäger framtiden, vilket naturligtvis stämmer. Det är just det som skiljer den sanne Guden från avgudarna, vilket Jes 41-46 beskriver så tydligt på flera ställen i dessa kapitel, i den storslagna jämförelsen mellan Jahve och de maktlösa avgudarna . Herren säger genom sin tjänare Jesaja, när han nästan driver med dessa (41:23-24):
”Tala om vad som skall hända i framtiden, så att vi kan se att ni är gudar. Gör något, vad det vara må, så att vi alla häpnar när vi ser det. Men se, ni är mindre än ett intet, ert verk är ingenting alls”. Gud säger sedan om sig själv: ”Se, vad jag förut förkunnade har kommit. Nu förkunnar jag nya ting, innan de visar sig låter jag er höra om dem.”(42:9), och i kap 46:10: Jg förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra”.
Men en profet gör så mycket mer. Han förmedlar och förkunnar Guds ord också i den aktuella situationen. Han varnar och manar till omvändelse när folket lämnat förbundsrelationen med Gud. Han förkunnar dom och frälsning. Det beskrivs b la som att ”Herrens ord kom till..” Det fanns många profeter i det gamla förbundet och Johannes döparen var den profet som fick bana väg för den Messias, som dessa profeterat om. NT avslutas sedan med en stor profetia, Uppenbarelseboken. 1:3 (som också är en apokalyptisk bok).
Det handlar om att när Gud ville uppenbara sig själv, sin vilja och sin frälsningsplan, så utvalde han människor till att vara hans talesmän och förmedla detta. Det skedde på olika sätt. Oftast beskrivs det just som att Herrens ord kom till dem eller de fick visioner och syner. Profeterna bar också fram profetiska ord till andra folk och nationer i avgörande skeenden i historien. Gud har verkat i historien när han utvalde Abraham och av honom gjorde ett folk som skulle vara hans på ett speciellt sätt. Han fick också löftet om landet, och därmed skulle många folk komma att påverkas av Guds handlande genom och för sitt folk.
Jag ska längre fram säga något om Moses, Samuel, Elia, Elisa och vidare till skriftprofeterna, Daniel och sedan till Nya Testamentet och profetens roll där och i församlingen. Det är ett mycket stort ämne så det kommer att bli schematiskt.
+++
Eftersom ämnet är så stort att jag måste koncentrera mig på NT till att börja med. Det finns ju många profetior om Jesu Kristi första ankomst till jorden i GT och som vi sett fullbordas i NT. Sedan finns det andra som handlar om hans återkomst vid tidens slut, som väntar på sin fullbordan. Det finns även profetior som handlar om händelser som kommer att känneteckna tiden innan Jesu återkomst, och de kan ha en flerfaldig uppfyllelse i historien.
Det gäller särskilt profetian om ”förödelsens styggelse” i Daniels bok, b la 11:31. Jesus själv refererar ju till profeten Daniels utsaga om denna i Matt 24:15, som ett avgörande tecken på den stora nöden som skall komma. Daniel var verksam under 500-talet i Babylon och skrev ner profetian då. Den fick delvis en uppfyllelse redan efter ett par hundra år. Det skedde när Antiokus Epifanes IV vanhelgade templet i Jerusalem och invigde det till Zeus genom att offra ett svin på altaret.
I detta fall fungerar profetian som en förebild till händelser som kommer att inträffa, dels i historien, dels vid tidens slut. Det finns också profetiska typer och mönster som tex beskriver den Laglöse. De kan också delvis ha fått en partiell uppfyllelse innan själva personen får tillåtelse av Gud att träda fram och ha sin korta tid på jorden innan Jesus återvänder. Det började med Kain, som representerar upproret och Abel lydnaden. Det kan alltså dels vara händelser, dels personer som fungerar som förebilder för Guds fiender, och för Guds folk, som lever i tro och lydnad i alla tider. Det finns stora linjer som dras upp från Första Moseboken till Uppenbarelseboken: de två vägarna, de två förhållningssätten gentemot Gud. Antingen är man emot eller för. Det är svårt att finna några gråzoner här.
II
Det är viktigt att lyfta fram hur NT ser på profetior i Skriften och jag citerar här ett par verser från Petrusbreven och tar med hela sammanhanget. Det handlar om frälsningen, Bibelns egentliga budskap och ämne.
1 Petr: 3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp,4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. 5 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden. 6
Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. 7 Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. 8 Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje, 9 då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning. 10
Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. 11 De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. 12 Och det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, predikade evangeliet för er. Och detta önskar änglarna att få blicka in i.”
” Petr: ”Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät. 17 Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.”18 Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget. 19 Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. 20 Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. 21 Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.”
Det är några viktiga punkter här som Petrus på ett suveränt sätt sammanfattar i dessa verser.
GT handlar om ytterst frälsningen och det är vad profeterna sökte och forskade efter. De profeterade om den nåd som vi skulle få. De undersökte i vilken tid det skulle ske. Det var Kristi Ande som verkade i dem när de förutsade Kristi lidande och härlighet. De betjänade oss genom detta, vi som fått höra och se det som profeterna förutsade. Kristus själv var alltså verksam genom sin Ande i denna process så långt innan han föddes till jorden som Jesus av Nasaret. Det är ju helt i linje med Bibelns undervisning om den andre Personen i den heliga treenigheten, Sonen. Han är Gud och har därför alltid existerat med och hos Fadern i Andens enhet.
Det är mäktiga ord och för att förstå djupet i dem kan man konstatera att Kristi Ande verkade genom dessa utvalda män för att förmedla profetiorna om honom själv och den nåd som skulle leda till det stora befrielseverket, frälsningen. Här blir förhållandet mellan GT och NT tydligt. Hela Bibeln handlar om frälsningen, hur Gud påbörjade arbetet med mänsklighetens räddning från början och genom historien. Han låter sina profeter förutsäga den för att sedan förverkliga och fullborda den genom Jesus Kristus, vilket i sin tur apostlarna förmedlar, drivna av samma Ande.
+++
Del III
Det helt unika med Bibeln är ju att vi har historien nedskriven innan den sker. Gud har förutsagt vad som kommer att hända. Därför skrev profeterna i förfluten tid, som om det som egentligen skulle ske långt fram i tiden, redan hade skett. Det som var framtid på profeternas tid, när de på Guds uppdrag förutsade vad som skulle hända, har blivit vårt förflutna. Vi betraktar ju samma händelse och samma personer från de två olika tidsmässiga utgångspunkterna av förutsagt och uppfyllt. Det gäller en av historiens viktigaste händelser, när Jesus dog på korset och uppstod. Det förutsade profeterna, utan att fullt förstå vidden av dess betydelse, och vi ser tillbaka på det idag som profetiornas fullbordan.
Men när det gäller framtiden är det svårare att i detalj förstå den profetiska tidsskalan innan Jesus kommer tillbaka. Det finns olika meningar om hur de aktuella bibeltexterna ska tolkas och framför allt när det som beskrivs ska inträffa. Det finns spridda pusselbitar i olika bibelböcker och det viktigaste är att försöka sammanfoga dem till en helhet utan att överspekulera och göra upp detaljerade scheman. Nycklarna till förståelsen finns i att läsa de apokalyptiska texterna tillsammans. Enskilda bibelverser ska tolkas tillsammans med andra verser och i ljuset av Bibelns helhet. Allt hänger ihop.
Vad vi vet, utan minsta skugga av tvivel, är att vår Herre Jesus Kristus snart kommer tillbaka men inte exakt när och hur allt ska gå till innan. Gud handlar på lite olika sätt i förhållande till församlingen, till Israel, och till världen och dem som står honom emot. Det gäller att se detta och ändå hålla samman skeendet. Vi vet dock tillräckligt för att kunna vara förberedda och fortsätta göra hans vilja till dess: be och sprida evangeliet till all folk, betjäna och välsigna.
Från Första Moseboken till Malaki i Gamla Testamentet handlar det om Gud som i ord och gärningar förbereder för sin Sons ankomst till världen. Där kan vi i profetiska förebilder se de klara konturerna av honom som skulle komma med en bestämd uppgift att uppenbara Fadern för oss och undanröja hindren för vår gemenskap med honom. För oss som har facit i handen är de tydliga.
Vi har både Gamla och Nya Testamentet och kan kontrollera allt som gått i uppfyllelse under historien och allt som återstår att ske i den sista tiden. För dem som levde på Mose, Davids, Jesajas eller Daniels tid var det annorlunda. De kunde inte se annat än glimtar av det som skulle följa efter Messias död och uppståndelse, hur upprättandet av Guds rike i slutet av historien föregicks av mer än tvåtusenårig period som är församlingens tid och som kallas ”hedningarnas tidsålder”.
Bibelns författare var judar och GT skildrar Guds handlande med det folk som utvaldes att tillhöra honom. Deras fokus var på Israels upprättelse och Guds synliga rike efter fördrivning, förstörelse av templet i Jerusalem som i sin tur var resultatet av den sorgliga rundgång av avfall, dom, omvändelse och upprättelse som präglat deras historia. Deras fokus var också på Messias, som skulle åstadkomma denna upprättelse när han regerade i det synliga riket. Riket och Messias hör ihop och förväntningarna var av olika slag i i den intertestamentala perioden.
I Bibeln som helhet kan vi se de tydliga mönster som framträder från den första boken till den sista. Det ger en klar bild av hur Gud håller dom över synd och gudlöshet, samtidigt som han räddar sitt folk. Han dömer de ogudaktiga och obotfärdiga syndare som vägrar att omvända sig, och räddar dem som lever i tro, lydnad och gemenskap med honom.
Gud vet från begynnelsen vad som kommer att ske i historien och han använder sina förberedda och betrodda tjänare att kungöra sin vilja och beslut.
+++
Del IV
Jag fortsätter med profettjänsten i det nya förbundet.
Jesus Kristus var den Profet som Mose talade om : En profet lik mig ska Herren din Gud låta uppstå åt dig bland ditt folk, från dina bröder. Honom ska ni lyssna till. (5 Mos 18:15).
Jesus var naturligtvis unik eftersom han uppenbarade Gud i sin egen Person, i sina ord och gärningar. Som Guds Son gav han det fullkomliga vittnesbördet om vem Gud är. Han är ju så mycket mer än bara en profet, men ändock hade han det yppersta profetämbetet i historien.
I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, 2 men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. 3 Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden. (Hebr 1)
Jesus uppenbarade inte endast vem Han själv var från begynnelsen och därför vem Gud verkligen var och är, Fadern som sände sin älskade Son till världens frälsning, utan också vad som skulle i framtiden, ända till tidens slut. I sitt eskatologiska tal förberdde han sina lärjunar i alla tider på vad som ska ske och hur vi ska undgå att bedras och komma på fall. Jesu vittnesbörd är ju profetians ande (Upb 19:9) och därför han Han inspirerat alla profeter genom historien att förebåda och beskriva sin egen ankomst, eller sina två ankomster bättre sagt.
Första gången kom Jesus som Herrens lidande tjänare som ödmjukade sig och dog för hela världens synd, Josef ben och vid sin ankomst vid tiden slut kommer han som den uppståndne segerfursten Herren och Kungen. Då ska alla se det som redan är ett faktum , den verklighet som ännu är fördold för världen, att Jesus Kristus har all makt i himlen och på jorden och att alla knän ska böjas för honom och alla tungor bekänna att han är Herren.
+++
När Jesus återvänt till sin Fader efter uppståndelsen och himmelsfärden, utgjöts Anden och därmed kunde Jesu allomfattande och fullkomliga tjänst som apostel, profet, lärare, herde och förkunnare leva vidare i församlingen, visserligen genom bristfälliga och svaga kärl som alla människor är. Men genom de tjänstegåvor Herren tillsätter i församlingen och genom de gåvor Anden verkar blir Kristi kropp uppbyggd och den värld som Gud älskar kan nås med evangelium. Behoven är så många och nöden stor på alla sätt. Därför behöver vi Andens kraft och gåvor. De ges till alla troende och är inte reserverade endast för profeter. Det finns också i vår tid människor som är kallade att vara profeter, Herrens språkrör och sändebud på ett speciellt sätt, men det är mer ovanligt och måste prövas noga.
Anden verkar för att vittna om Jesus som den enda vägen till Gud, som ger förlåtelse, upprättelse och nytt liv. Hans och vår uppgift är att förhärliga Herren Jesus och leda människor till Frälsaren, peka på korset och hoppet om evigt liv.
Av oss själva kan vi inte göra något, vi behöver Andens kraft att vara Jesu vittnen och förmedla hans ord, läkedom och hjälp till de som är villiga at ta emot. Vi uppmanas att ivrigt söka Andens gåvor (1 Kor 14:1), särskilt profetians gåva. Det finns ordningar för hur detta ske ska ske, i gudstjänsterna. Vi kan läsa om detta i 1 Kor 12, 14 och i Rom 12:3-8, och Efes 4:7-13. Jag återkommer till detta.
Andens gåvor är just gåvor från Gud, de är ”verktyg” som Anden använder för att nå människor med sin kraft, sitt liv, sin kunskap, sin kärlek. De är därför naturligtvis övernaturliga, men vi får på ett naturligt sätt ställa oss till förfogande och förmedla det Herren vill ge och göra. Människor t ex kan få ett kunskapens ord om en specifik situation som de behöver desperat hjälp med, en profetisk hälsning i förbönen, ett vidrörande som ger förbättrad hälsa, ett förmaningens och uppmuntrans ord, osv.
Fortsättning följer!
alefochomega 