Gud och kvinnorna . Del 1.

 

 

 

 

 

 

I Bibeln möter vi ständigt huvudpersonerna för det historiska och kosmiska dramat , Gud själv , och alla de män och kvinnor som berörts av hans handlande. Därför är det också en sammanvävd histora om Guds försyn och ledning  för att genomföra sin vilja, sin långsiktiga räddningsplan, och människors agerande som inte alltid är i fullkomlig överensstämmelse med Guds vilja. Guds försyn är hans vetskap om vad som kommer att hända och att han planerat för det och sedan handlar för vårt bästa långt innan vi  förstod att det var han, eller kunde göra något för att det skulle ske.

 

 

Det gör också bibelläsningen på samma gång fascinerande och uppmuntrande, men också sorglig, att se hur människors olydnad, brist på tro och förtröstan ställer till det för dem själva och framtida genrationer. Jag kan bara snudda vid detta stora ämne om Guds försyn och människan fria vilja, men jag återkommer till det i en speciell serie. Det blir dock så påtagligt även här att jag måste nämna det. Från början ser vi hur Guds goda vilja för de människor han skapat till sin avbild, till man och kvinna, för att leva i gemenskap med honom, ifrågasätts och sveket får stora konsekvenser.

 

 

Adam och Eva, namnen är signifikativa och lär oss mycket om vårt ursprung. Adam, på hebreiska וְאָדָ֣ם betyder människa, av Adama, jorden, הָֽאֲדָמָֽה. Jorden, vårt hem i universum, blev platsen för oss att leva på med allt vad det innebär. Det var Adam som gav sin hustru namnet Eva, חַוָּ֑ה  av hebreiskans ord för liv, levande חָֽי. Vi möter män och kvinnor som gör gott och ont, bra eller dåliga gärningar. Det beror på att alla Adams barn, alla människor föds in i en komplicerad värld där våra val spelar roll för oss själva och de efterkommande. Jag går här inte in på orsakerna till våra livsvillkor av död, synd, lidande och kampen mellan det goda och onda, vilket jag gjort i många inlägg. Här är det bara att konstatera att så ser verkligheten ut. Därför utgår jag därför från det som är skrivet om några kvinnor i Gamla Testamentet.

 

Både mannen och kvinnan var delaktiga i upproret mot Gud på olika sätt, att man inte ville tro, älska, och tacka honom som Herre i sina liv. Men Guds kärlek till människorna var så stor att han villle rädda oss tillbaka till sig. Därför utvalde han Abram och Sara, ett till åren kommet par med bakgrund i den för tiden mäktiga handelsstaden staden Ur i Kaldéen, där man tillbad många gudar och särskilt måndyrkan var dominerande. Rent mänskligt sett har det aldrig funnits några lysande förutsättningar, de Gud väljer att arbeta med och igenom kan inte åstadkomma något i egen kraft eller intelligens. Flera kvinnor som skildras i Bibeln var ofruktsamma och det var enbart genom ett Guds mirakel som de kunde bli havande. Det gäller Sara, Rebecka, Rakel, Hanna, Elisabeth. Det är alltigenom Guds verk att genomföra sin räddning för oss alla när han låter sin egen Son födas in i den förberedda släktlinje som löper från Abraham .

 

 

Det behöver knappast sägas att det var ett patriarkalt samhälle, att deras världsbild och kultur var totalt annorlunda än vår, men det är ändå samtidigt lika sant att mycket är och förblir sig likt med den mänskliga naturen i alla tider. Därför kan vi alltid ta till oss själva essensen av det som skedde, även om mycket framstår som märkligt och främmande. Så gör också livet under vikingatid och medeltid för oss, vilket inte är så långt tillbaka.

 

 

+++

 

 

Men jag ska säga något om ett par andra kvinnor i den här serien, och jag börjar med Ketura som omnmns i Gen 25. Efter Saras död tog Abraham henne till hustru och hon födde sex söner.  Löftena till Abraham om att bli en välsignelse för alla, att bli ett stort och välsignat folk, få ett land,  var ju knutet till Isak och hans efterkommande, eftersom Gud själv gripit in och gjort det möjligt för dem att få löftessonen. Vi vet att denna välsignelse i nytestestamentligt perspektiv handlade om att alla folk skulle bli välsignade genom Jesus Kristus, och tron på honom skulle bringa frälsning till judar och alla andra folk.

 

Vi vet ju också att Abraham föregick detta genom att med bistånd av Sara själv faktiskt , skaffa avkomma med tjänstekvinnan Hagar. Ismael föddes och följderna av detta blev svåra för alla inblandade parter, något vi ännu ser konsekvenserna av. Det brukar gå fel när vi ska försöka lösa problemen själva för att det är svårt att hålla ut i tro när tiden går och ingenting händer, eller kanske t o m ”hjälpa Gud”.

 

Men patriarken fick som sagt flera söner med Ketura. En av Keturas söner var Midjan och hans släktingar som kom att spela en roll längre fram, efter den spännande historien om patriarkerna. Men Abrahams söner med bihustrurna skickades alltså iväg och utbredde sig , och kom också i konflikt med Israels folk längre fram.

Alla dessa var Keturas söner. 5 Och Abraham gav allt han ägde till Isak. 6 Men åt sönerna till sina bihustrur gav han gåvor, och medan han ännu levde sände han dem bort från sin son Isak, österut till Österlandet.

 

Det handlar sedan i 2 Moseboken om Moses, och hur Gud förberedde och använde honom som ledare för det stora befrielseverket av sitt folk från Egyptens slaveri, den viktigaste händelsen i Israels historia. När han hastigt måste fly ut i öknen ”råkade ” han träffa på  (eller leddes av Guds försyn) till Jetros döttrar, Jetro som var präst i Midjan. Han gifte sig med en av dem, Sippora, som födde honom två söner, Gersom och Elieser. Längre fram i den bibliska historien blev det svåra konflikter med denna stam, men svärfadern Jetro  betydde mycket för Moses, och förstod hur mäktigt Gud verkat för sitt folk.

 

 

 

+++

 

 

 

 

 

En annan kvinna var Mirjam, Mose och Arons syster, omnämns b la här: Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

21 Mirjam sjöng för dem:

”Lovsjung Herren, 

ty högt är han upphöjd.

Häst och ryttare störtade han

i havet.”

 

De sjöng lovsånger till Gud som så mirakulöst befriat dem och gjort slut på den förföljande egyptiska hären.

 

Aron och Mirjam blev missnöjda med sin bror Mose och talade illa om honom i samband med att Mose tagit en nubitisk kvinna till hustru. Men de var tydligen också avundsjuka.

De sade: ”Är då Mose den ende som Herren talar genom? Talar han inte också genom oss?” Och Herren hörde detta. 3 Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden. 4 Genast sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: ”Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet.” Och de gick dit ut alla tre. 5 Då steg Herren ner i en molnstod och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och de gick båda dit. 6 Och han sade:

”Hör nu mina ord.

Om det finns en Herrens profet ibland er,

ger jag mig till känna för honom

i en syn,

och talar med honom i en dröm.

7 Men så gör jag inte med min tjänare Mose.

I hela mitt hus är han betrodd.

8 Jag talar ansikte mot ansikte

med honom,

tydligt och inte i gåtor,

och han får se Herrens gestalt.

Fruktar ni då inte att tala illa om min tjänare Mose?”

9 Och Herrens vrede upptändes mot dem, och han lämnade dem.

10 När molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av spetälska. Aron vände sig till Mirjam och såg att hon var spetälsk. 11 Då sade Aron till Mose: ”O, min herre, lägg inte på oss denna synd som vi i vår dårskap har begått. 12 Låt henne inte bli som ett dödfött foster vars kropp är till hälften förtärd när det kommer ut ur moderlivet.” 13 Då ropade Mose till Herren: ”O, Gud, gör henne frisk!” 14 Herren svarade Mose: ”Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte ha fått skämmas i sju dagar? Håll henne därför instängd utanför lägret i sju dagar. Sedan skall hon tas emot igen.”15 I sju dagar hölls Mirjam instängd utanför lägret, och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade förts tillbaka.

 

 

+++

 

Israels historia har präglats av  tro och trofasthet gentemot sin Gud, vilket i stort sett är fallet i  Josua bok, och perioder av avfall och olydnad, som speglas särskilt väl i Domarboken. Efter den långa ökenvandringen, laggivningen på Sinai berg, Mose avskedtal och död  kunde folket äntligen inta Kanaans land under Josuas ledarskap. En av de s k domare som det berättas om i Domarboken, vilket mer har betydelsen av befriare, var

Debora (kap 4-5). När folket avföll till avgudadyrkan och synd, och drabbades av konskevenserna av det och kom i stor nöd, ropade de till Gud om hjälp och förbarmande, vilket Gud i sin nåd svarade på genom att utrusa ledargestalter med sin kraft som  fördrev och slog tillbaka de grannfolk/stammar som attackerade dem. Det var en tid fylld av gränsstrider, maktanspråk och småkrig. Läsningen är bitvis förfärlig, som det i och för sig är att läsa historia vid i stort sett alla andra tider. Det har tyvärr alltid handlat om krig och elände, mer eller mindre, med avbrott för tider av fred och välgång.

 

 Kap 4 När Ehud var död gjorde Israel åter det som var ont i Herrens ögon. 2 Då sålde Herren dem i den kananeiske kungen Jabins hand. Han regerade i Hasor, och hans befälhavare var Sisera, som bodde i Haroset-Haggojim. 3 Israels barn ropade till Herren, ty Jabin hade niohundra vagnar av järn och hade förtryckt Israel våldsamt i tjugo år.

4 Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var vid den tiden domare i Israel. 5 Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom dit upp till henne för att hon skulle skipa rätt. 6 Hon sände bud och kallade till sig Barak, Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: ”Har inte Herren, Israels Gud, befallt: Drag upp på berget Tabor och tag med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar. 7 Ty jag skall dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och skaror till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand.”

 

I kap 5 läser vi:

7 Ingen ledare fanns, ingen fanns i Israel förrän jag, Debora, trädde fram, trädde fram som en moder i Israel. …

Ur Deboras och Baraks lovsång, kap 5: Vakna, vakna, Debora! Vakna, vakna, sjung din sång! Stå upp Barak! Tag dig fångar, du Abinoams son!13 Då satte folkets kvarleva de tappra till anförare,Herren satte mig till anförare över hjältarna. 14 Från Efraim kom män med rotfäste i Amalek. Benjamin följde dig med dina skaror. Från Makir kom furstar ner och från Sebulon män med ledarstav. 15 Furstarna i Isaskar slöt sig till Debora. ..

 

+++

 

 

 

 

 

 

Jag avslutar med Hanna , mor till Samuel, folkets siste domare ,profet och ledargestalt för Israels folk. Det är en underbar berättelse från 1 Samuelsboken, som jag bara uppmuntrar till läsning av på egen hand. Hon kunde ju inte få barn och bad så innerligt till Gud och blev bönhörd. Hon och hennes man Elkana fick en son, Samuel, som hon överlämnade till Herren och hans tjänst. Därefter fick hon fem barn.  Hannas berömda lovsång citeras i sin helhet här, eftersom den också påminner om Jesu mor Marias lovsång i Lukas 1. Två kvinnor som på olika sätt fått möta Gud så mäktigt i sina liv, även om Marias erfarenhet är unik i alla avseenden. Hon fick bli havande genom den helige Ande och föda Guds egen Son.

 

Hannas lovsång

1 Hanna bad och sade:

”Mitt hjärta fröjdar sig i Herren, mitt horn är upphöjt genom Herren.

Min mun är vidöppen

mot mina fiender,

ty jag gläder mig i din frälsning.

2 Ingen är helig som Herren,

ty ingen finns utom dig.

Ingen klippa är som vår Gud.

3 Tala inte så högmodigt,

låt inte fräcka ord

komma från er mun.

Ty Herren är en Gud som vet allt,

och hos honom vägs gärningarna.

4 Hjältarnas bågar är sönderbrutna,

men de stapplande rustar sig med kraft.

5 De mätta måste tjäna för bröd,

men de hungriga

hungrar inte mer.

Den ofruktsamma föder sju barn,

men den som fick många söner tynar bort.

 

6 Herren dödar och gör levande,

han för ner i dödsriket

och upp därifrån.

7 Herren gör fattig och han gör rik,

han ödmjukar och han upphöjer.

8 Han reser den ringe

upp ur stoftet,

ur dyn lyfter han upp den fattige

för att sätta honom bland furstar.

Ja, han låter honom ärva härlighetens tron.

Ty jordens grundpelare

är Herrens,

och på dem har han byggt världen.

9 Sina frommas fötter bevarar han,

men de ogudaktiga

tystas i mörkret,

ty av egen kraft är ingen stark.

10 De som strider mot Herren

blir krossade,

mot dem dundrar han i himlen.

Herren dömer jordens ändar

och ger makt åt sin konung.

Han upphöjer sin smordes horn.”

 

+

 

Om man vill veta mer om kvinnorna som omnämns i Jesu släkttavla kan man läsa här:  https://alefochomega.com/2019/05/20/nagra-viktiga-kvinnor-i-jesu-slakttavla/

 

Jag återkommer till fler kvinnor i GT i nästa del och till sist de kvinnor som omnämns i Paulus brev längre fram. Kvinnor hade en viktig funktion i församlingen, då som nu.

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.