Gud och kvinnorna i Bibeln . Del I-VIII.

 

 

 

 

Den här serien ska lyfta fram kvinnornas roll i Bibeln och skildra några av dem. Jag börjar med ett par inledande tankar.

 

Från Guds sida har det alltid varit man och kvinna, skapade och älskade av Honom och naturligtvis lika värdefulla och viktiga, men med olika uppgifter. Gud har inte anseende till personen och använder vem han vill, hur han vill. Alla är lika betydelsefulla. Vid varje mans sida fanns naturligtvis också en kvinna i den bibliska historien, en familj. Vi möter också kvinnor med en speciell kallelse, b la Debora. Jag återkommer till henne och andra.

 

Det finns några kända patriarker i Bibeln, Abraham, Isak och Jakob och hans tolv söner. Abraham var stamfader till det judiska folket, den förste som Gud uppenbarade sig för och ingick förbund med för att skapa åt sig ett folk, helgat åt honom. Men det hade naturligtvis aldrig kunnat ske utan hans fru Sara, som födde löftessonen Isak.  Men det är verkligen inte enbart männens historia trots att man levde i ett strikt patriarkalt reglerat samhälle, vilket Bibelns porträtt av kvinnorna visar. På den tiden var kvinnorna utan inflytande, men i hemmet hade de det. Gud bryr sig heller inte om kulturella gränser utan utväljer vem han vill till tjänst.

Det är egentligen familjernas historia, som vi kan känna igen oss i . De tecknar männen, kvinnorna, och deras barn, i de mänskliga konfikter som kan finnas i familjer, men det är inte huvudsaken. Fokus ligger på Guds utkorelse, hans agerande i, med och genom dessa familjer.

 

Det oerhörda är att Gud verkade i och genom dessa svaga människor som handlade fel ibland och hade problem, för att börja genomföra sin frälsningsplan och när tiden var inne, låta sin Son födas in i detta judiska folk för mänsklighetens frälsning. Deras storhet består i att de trodde på Gud och hans ord, och höll fast vid det trots allt. I all denna mänskliga historia är det Guds vishet, nåd och trofasthet som ska prisas, Ingen av alla dessa Guds tjänare var syndfri. Den enda människa som var utan synd och levde utan att synda, som var fullkomlig och rättfärdig, är Jesus själv. Men Gud älskar oss människor och vill att vi ska vara delaktiga i det han gör, för vårt eget bästa.

 

Det är en fascinerande läsning att följa dessa familjer, något jag verkligen rekommenderar. Läs Första Moseboken från kap 12 till slutet som en roman, ett familjedrama, för omväxlings skull.

 

 

De kvinnor som följde Jesus och betjände honom under hans offentliga tjänst blev också de första vittnena till hans uppståndelse, trots att de på den tiden inte ansågs vara trovärdiga vittnen eller ens hade några rättigheter. De var underordnade männen, men så var det inte i kretsen runt Jesus. Han var annorlunda och radikal genom sin för den tiden jämlika syn på män och kvinnor. För honom var kvinnorna viktiga, och han upprättade dem och gav dem värdighet i sin kallelse. De följde Jesus, betjänade honom och var även hans vittnen.

 

 

+++

 

 

Jesus och hans kvinnliga vittnen.

 

Evangelisten Lukas skriver mycket om kvinnor. I början av hans evangelium (och endast där) skildras  Johannes Döparens mor Elisabet, och hennes möte med Jesu mor Maria (kap 1) , profetissan Hanna (2:36).

 

Det var vidare en grupp kvinnor som följde Jesus hela tiden, och som var med hela vägen, fram till korset och den tomma graven..

 

Därefter vandrade Jesus från stad till stad och från by till by och predikade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom 2 och även några kvinnor, som hade blivit befriade från onda andar och botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena – från henne hade sju onda andar farit ut – 3 vidare Johanna som var hustru till Herodes förvaltare Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.

 

Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. 45 Solen förmörkades, och förlåten✱ i templet brast mitt itu. 46 Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.” ✱ Och när han hade sagt detta gav han upp andan.47 Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: ”Den mannen var verkligen rättfärdig.” 48 Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet✱ när de såg vad som skedde och vände hem igen. Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta. 

 

De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. 56 Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. 2 De fann att stenen var bortrullad från graven 3 och gick in men fann inte Herren Jesu kropp. 4 När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem. 5 Kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade: ”Varför söker ni den levande bland de döda? 6 Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen. 7 Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.” 8 Då kom de ihåg hans ord.

 

9 Och de vände tillbaka från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. 10 Det var Maria från Magdala och Johanna och Jakobs mor Maria. Också de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna. 11 Men det kvinnorna berättade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte på dem.

 

 

+++

 

De fick alltså först förkunna evangeliet, det goda och livsförvandlande budskapet om att han levde. Cirkeln slöts därmed på ett underbart sätt. Jungfru Maria fick höra budskapet om att en Frälsare skulle födas, och att hon fått nåden att bära honom i sin kropp och föda fram honom. Kvinnorna hörde budskapet av änglarna vid graven att Jesus, som verkligen dog för våra synder på korset, hade uppstått. Vår Frälsare lever, det kan varje kvinna, man och barn tacka Gud för och vittna om idag!

 

 

+++

 

 

Del II

 

 

 

 

 

 

 

 

I Bibeln möter vi ständigt huvudpersonerna för det historiska och kosmiska dramat , Gud själv , och alla de män och kvinnor som berörts av hans handlande. Därför är det också en sammanvävd histora om Guds försyn och ledning  för att genomföra sin vilja, sin långsiktiga räddningsplan, och människors agerande som inte alltid är i fullkomlig överensstämmelse med Guds vilja. Guds försyn är hans vetskap om vad som kommer att hända och att han planerat för det och sedan handlar för vårt bästa långt innan vi  förstod att det var han, eller kunde göra något för att det skulle ske.

 

 

Det gör också bibelläsningen på samma gång fascinerande och uppmuntrande, men också sorglig, att se hur människors olydnad, brist på tro och förtröstan ställer till det för dem själva och framtida genrationer. Jag kan bara snudda vid detta stora ämne om Guds försyn och människan fria vilja, men jag återkommer till det i en speciell serie. Det blir dock så påtagligt även här att jag måste nämna det. Från början ser vi hur Guds goda vilja för de människor han skapat till sin avbild, till man och kvinna, för att leva i gemenskap med honom, ifrågasätts och sveket får stora konsekvenser.

 

 

Adam och Eva, namnen är signifikativa och lär oss mycket om vårt ursprung. Adam, på hebreiska וְאָדָ֣ם betyder människa, av Adama, jorden, הָֽאֲדָמָֽה. Jorden, vårt hem i universum, blev platsen för oss att leva på med allt vad det innebär. Det var Adam som gav sin hustru namnet Eva, חַוָּ֑ה  av hebreiskans ord för liv, levande חָֽי. Vi möter män och kvinnor som gör gott och ont, bra eller dåliga gärningar. Det beror på att alla Adams barn, alla människor föds in i en komplicerad värld där våra val spelar roll för oss själva och de efterkommande. Jag går här inte in på orsakerna till våra livsvillkor av död, synd, lidande och kampen mellan det goda och onda, vilket jag gjort i många inlägg. Här är det bara att konstatera att så ser verkligheten ut. Därför utgår jag därför från det som är skrivet om några kvinnor i Gamla Testamentet.

 

Både mannen och kvinnan var delaktiga i upproret mot Gud på olika sätt, att man inte ville tro, älska, och tacka honom som Herre i sina liv. Men Guds kärlek till människorna var så stor att han villle rädda oss tillbaka till sig. Därför utvalde han Abram och Sara, ett till åren kommet par med bakgrund i den för tiden mäktiga handelsstaden staden Ur i Kaldéen, där man tillbad många gudar och särskilt måndyrkan var dominerande. Rent mänskligt sett har det aldrig funnits några lysande förutsättningar, de Gud väljer att arbeta med och igenom kan inte åstadkomma något i egen kraft eller intelligens. Flera kvinnor som skildras i Bibeln var ofruktsamma och det var enbart genom ett Guds mirakel som de kunde bli havande. Det gäller Sara, Rebecka, Rakel, Hanna, Elisabeth. Det är alltigenom Guds verk att genomföra sin räddning för oss alla när han låter sin egen Son födas in i den förberedda släktlinje som löper från Abraham .

 

 

Det behöver knappast sägas att det var ett patriarkalt samhälle, att deras världsbild och kultur var totalt annorlunda än vår, men det är ändå samtidigt lika sant att mycket är och förblir sig likt med den mänskliga naturen i alla tider. Därför kan vi alltid ta till oss själva essensen av det som skedde, även om mycket framstår som märkligt och främmande. Så gör också livet under vikingatid och medeltid för oss, vilket inte är så långt tillbaka.

 

 

+++

 

 

Men jag ska säga något om ett par andra kvinnor i den här serien, och jag börjar med Ketura som omnmns i Gen 25. Efter Saras död tog Abraham henne till hustru och hon födde sex söner.  Löftena till Abraham om att bli en välsignelse för alla, att bli ett stort och välsignat folk, få ett land,  var ju knutet till Isak och hans efterkommande, eftersom Gud själv gripit in och gjort det möjligt för dem att få löftessonen. Vi vet att denna välsignelse i nytestestamentligt perspektiv handlade om att alla folk skulle bli välsignade genom Jesus Kristus, och tron på honom skulle bringa frälsning till judar och alla andra folk.

 

Vi vet ju också att Abraham föregick detta genom att med bistånd av Sara själv faktiskt , skaffa avkomma med tjänstekvinnan Hagar. Ismael föddes och följderna av detta blev svåra för alla inblandade parter, något vi ännu ser konsekvenserna av. Det brukar gå fel när vi ska försöka lösa problemen själva för att det är svårt att hålla ut i tro när tiden går och ingenting händer, eller kanske t o m ”hjälpa Gud”.

 

Men patriarken fick som sagt flera söner med Ketura. En av Keturas söner var Midjan och hans släktingar som kom att spela en roll längre fram, efter den spännande historien om patriarkerna. Men Abrahams söner med bihustrurna skickades alltså iväg och utbredde sig , och kom också i konflikt med Israels folk längre fram.

Alla dessa var Keturas söner. 5 Och Abraham gav allt han ägde till Isak. 6 Men åt sönerna till sina bihustrur gav han gåvor, och medan han ännu levde sände han dem bort från sin son Isak, österut till Österlandet.

 

Det handlar sedan i 2 Moseboken om Moses, och hur Gud förberedde och använde honom som ledare för det stora befrielseverket av sitt folk från Egyptens slaveri, den viktigaste händelsen i Israels historia. När han hastigt måste fly ut i öknen ”råkade ” han träffa på  (eller leddes av Guds försyn) till Jetros döttrar, Jetro som var präst i Midjan. Han gifte sig med en av dem, Sippora, som födde honom två söner, Gersom och Elieser. Längre fram i den bibliska historien blev det svåra konflikter med denna stam, men svärfadern Jetro  betydde mycket för Moses, och förstod hur mäktigt Gud verkat för sitt folk.

 

 

 

+++

 

 

 

 

 

En annan kvinna var Mirjam, Mose och Arons syster, omnämns b la här: Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

21 Mirjam sjöng för dem:

”Lovsjung Herren, 

ty högt är han upphöjd.

Häst och ryttare störtade han

i havet.”

 

De sjöng lovsånger till Gud som så mirakulöst befriat dem och gjort slut på den förföljande egyptiska hären.

 

Aron och Mirjam blev missnöjda med sin bror Mose och talade illa om honom i samband med att Mose tagit en nubitisk kvinna till hustru. Men de var tydligen också avundsjuka.

De sade: ”Är då Mose den ende som Herren talar genom? Talar han inte också genom oss?” Och Herren hörde detta. 3 Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden. 4 Genast sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: ”Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet.” Och de gick dit ut alla tre. 5 Då steg Herren ner i en molnstod och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och de gick båda dit. 6 Och han sade:

”Hör nu mina ord.

Om det finns en Herrens profet ibland er,

ger jag mig till känna för honom

i en syn,

och talar med honom i en dröm.

7 Men så gör jag inte med min tjänare Mose.

I hela mitt hus är han betrodd.

8 Jag talar ansikte mot ansikte

med honom,

tydligt och inte i gåtor,

och han får se Herrens gestalt.

Fruktar ni då inte att tala illa om min tjänare Mose?”

9 Och Herrens vrede upptändes mot dem, och han lämnade dem.

10 När molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av spetälska. Aron vände sig till Mirjam och såg att hon var spetälsk. 11 Då sade Aron till Mose: ”O, min herre, lägg inte på oss denna synd som vi i vår dårskap har begått. 12 Låt henne inte bli som ett dödfött foster vars kropp är till hälften förtärd när det kommer ut ur moderlivet.” 13 Då ropade Mose till Herren: ”O, Gud, gör henne frisk!” 14 Herren svarade Mose: ”Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte ha fått skämmas i sju dagar? Håll henne därför instängd utanför lägret i sju dagar. Sedan skall hon tas emot igen.”15 I sju dagar hölls Mirjam instängd utanför lägret, och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade förts tillbaka.

 

 

+++

 

Israels historia har präglats av  tro och trofasthet gentemot sin Gud, vilket i stort sett är fallet i  Josua bok, och perioder av avfall och olydnad, som speglas särskilt väl i Domarboken. Efter den långa ökenvandringen, laggivningen på Sinai berg, Mose avskedtal och död  kunde folket äntligen inta Kanaans land under Josuas ledarskap. En av de s k domare som det berättas om i Domarboken, vilket mer har betydelsen av befriare, var

Debora (kap 4-5). När folket avföll till avgudadyrkan och synd, och drabbades av konskevenserna av det och kom i stor nöd, ropade de till Gud om hjälp och förbarmande, vilket Gud i sin nåd svarade på genom att utrusa ledargestalter med sin kraft som  fördrev och slog tillbaka de grannfolk/stammar som attackerade dem. Det var en tid fylld av gränsstrider, maktanspråk och småkrig. Läsningen är bitvis förfärlig, som det i och för sig är att läsa historia vid i stort sett alla andra tider. Det har tyvärr alltid handlat om krig och elände, mer eller mindre, med avbrott för tider av fred och välgång.

 

 Kap 4 När Ehud var död gjorde Israel åter det som var ont i Herrens ögon. 2 Då sålde Herren dem i den kananeiske kungen Jabins hand. Han regerade i Hasor, och hans befälhavare var Sisera, som bodde i Haroset-Haggojim. 3 Israels barn ropade till Herren, ty Jabin hade niohundra vagnar av järn och hade förtryckt Israel våldsamt i tjugo år.

4 Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var vid den tiden domare i Israel. 5 Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom dit upp till henne för att hon skulle skipa rätt. 6 Hon sände bud och kallade till sig Barak, Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: ”Har inte Herren, Israels Gud, befallt: Drag upp på berget Tabor och tag med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar. 7 Ty jag skall dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och skaror till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand.”

 

I kap 5 läser vi:

7 Ingen ledare fanns, ingen fanns i Israel förrän jag, Debora, trädde fram, trädde fram som en moder i Israel. …

Ur Deboras och Baraks lovsång, kap 5: Vakna, vakna, Debora! Vakna, vakna, sjung din sång! Stå upp Barak! Tag dig fångar, du Abinoams son!13 Då satte folkets kvarleva de tappra till anförare,Herren satte mig till anförare över hjältarna. 14 Från Efraim kom män med rotfäste i Amalek. Benjamin följde dig med dina skaror. Från Makir kom furstar ner och från Sebulon män med ledarstav. 15 Furstarna i Isaskar slöt sig till Debora. ..

 

+++

 

 

 

 

 

 

Jag avslutar med Hanna , mor till Samuel, folkets siste domare ,profet och ledargestalt för Israels folk. Det är en underbar berättelse från 1 Samuelsboken, som jag bara uppmuntrar till läsning av på egen hand. Hon kunde ju inte få barn och bad så innerligt till Gud och blev bönhörd. Hon och hennes man Elkana fick en son, Samuel, som hon överlämnade till Herren och hans tjänst. Därefter fick hon fem barn.  Hannas berömda lovsång citeras i sin helhet här, eftersom den också påminner om Jesu mor Marias lovsång i Lukas 1. Två kvinnor som på olika sätt fått möta Gud så mäktigt i sina liv, även om Marias erfarenhet är unik i alla avseenden. Hon fick bli havande genom den helige Ande och föda Guds egen Son.

 

Hannas lovsång

1 Hanna bad och sade:

”Mitt hjärta fröjdar sig i Herren, mitt horn är upphöjt genom Herren.

Min mun är vidöppen

mot mina fiender,

ty jag gläder mig i din frälsning.

2 Ingen är helig som Herren,

ty ingen finns utom dig.

Ingen klippa är som vår Gud.

3 Tala inte så högmodigt,

låt inte fräcka ord

komma från er mun.

Ty Herren är en Gud som vet allt,

och hos honom vägs gärningarna.

4 Hjältarnas bågar är sönderbrutna,

men de stapplande rustar sig med kraft.

5 De mätta måste tjäna för bröd,

men de hungriga

hungrar inte mer.

Den ofruktsamma föder sju barn,

men den som fick många söner tynar bort.

 

6 Herren dödar och gör levande,

han för ner i dödsriket

och upp därifrån.

7 Herren gör fattig och han gör rik,

han ödmjukar och han upphöjer.

8 Han reser den ringe

upp ur stoftet,

ur dyn lyfter han upp den fattige

för att sätta honom bland furstar.

Ja, han låter honom ärva härlighetens tron.

Ty jordens grundpelare

är Herrens,

och på dem har han byggt världen.

9 Sina frommas fötter bevarar han,

men de ogudaktiga

tystas i mörkret,

ty av egen kraft är ingen stark.

10 De som strider mot Herren

blir krossade,

mot dem dundrar han i himlen.

Herren dömer jordens ändar

och ger makt åt sin konung.

Han upphöjer sin smordes horn.”

 

+

 

Om man vill veta mer om kvinnorna som omnämns i Jesu släkttavla kan man läsa här:  https://alefochomega.com/2019/05/20/nagra-viktiga-kvinnor-i-jesu-slakttavla/

 

Jag återkommer till fler kvinnor i GT i nästa del och till sist de kvinnor som omnämns i Paulus brev längre fram. Kvinnor hade en viktig funktion i församlingen, då som nu.

 

+++

 

Del III

 

 

 

 

 

Bibeln handlar mycket om relationer, mellan Gud och människor, och mellan människor. Det handlar om familjer, den familj Gud vill skapa på jorden av människors barn som skulle tro och lita på honom och följa hans vilja.  Det handlar också om relationer i familjer, församlingar, samhälle. Bibeln rymmer historia, främst Israels historia i GT, men i sin helhet med NT, mänsklighetens historia. Gud har gett anvisningar som ska underlätta relationer, göra livet enklare i en svår värld. Det finns många bud, regler, vägledning för dessa relationer, men de kan sammanfattas i kärleksbudet, att älska Gud först och sin nästa som sig själv. Om vi människor levde så, skulle många problem och lidanden undvikas. Om alla tänkte mer på den andre än sig själv och gjorde allt för att underlätta och hjälpa  istället för att bekämpa varandra, skulle världen vara annorlunda . Se vad Jesus själv  sade om detta i Matt 22:36-40.

 

 

Men istället möter vi då, som nu, konflikter, förkastelse, förakt, avundssjuka, bråk och våld, lögner,hat manipulation, kontrollbehov, utnyttjande, t o m mordförsök och dödande. Människans historia rymmer allt detta, och samtidigt verkar Gud, den helige, rättfärdige Guden, i detta kaos, för att genomföra sin vilja för att rädda oss från allt detta onda och bringa försoning med sig själv och för människor med varandra. Målet är till sist försoning, upprättelse och helande för alla, hela skapelsen. Det onda människan gör mot andra bara förstör , och bara Gud själv kan rädda oss från det onda i oss, och emellan oss. Även om vi vill det goda och rätta, gör vi det ändå inte, som Paulus säger i Rom 7.

 

 

Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. 15 Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. 17 Men då är det inte längre ja som gör det, utan synden som bor i mig. 18 Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 19 Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 21 Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. 22 Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, 23 men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. 24 Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? 25 Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.

 

Det fanns mycket problem i Abrahams släkt också, det såg vi i konflikten mellan hustrun Sara och den tjänstekvinna Hagar som Abraham skaffade avkomma med. Konflikten levde vidare mellan Isak och Ismael. Jag har skrivit om det här:  https://alefochomega.com/2019/05/31/nagra-fler-viktiga-kvinnor-i-bibeln/

 

 

+++

 

 

 

 

 

Nu ska jag säga något om Isaks fru Rebecka och deras två barn, tvillingarna Jakob och Esau, och sedan Jakobs hustrur Lea och Rakel och deras barn, Israels tolv stammar. Jag rekommenderar som sagt egen läsning  eftersom det helt enkelt är spännande som drama och mycket lärorikt, och dessa berättelser sträcker sig över många kapitel. Det är bara möjligt att kort sammanfatta allt som händer lite kort.

 

Det är en vacker berättelse (1 Moseboken 24) om hur Isak efter sin mor Saras död sörjde henne djupt,  fick Rebecka kär och blev tröstad när han fick henne till hustru.  Abrahams tjänare begav  sig nämrligen  ut på en resa för att finna en hustru till Isak. När de väl var gifta bad han för sin fru som var ofruktsam och hon blev havande (kap 25), men märkte att ” barnen bråkade mycket med varandra i hennes moderliv. Då sade hon: ”Om det blir så här, varför drabbar det mig?” Och hon gick för att fråga Herren. 23 Herren svarade henne:

Två folk finns i ditt moderliv,

två folkstammar

skall ur ditt sköte

gå skilda vägar.

Det ena folket skall bli

starkare än det andra,

och den äldre skall tjäna

den yngre.”

24 När tiden var inne att hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. 25 Den som kom fram först var rödhårig och hade som en hårmantel över hela kroppen. De gav honom namnet Esau. 6 Sedan kom hans bror fram och han höll handen om Esaus häl. Därför fick han namnet Jakob. Isak var sextio år när de föddes.

 

 

Rebecka frågade alltså Gud och fick svar i form av en profetia. Gud förutsade hur det skulle bli med detta tvillingar, varav den ena, Jakob var mamma Rebeckas favorit, och Esau pappa Isaks. Det bäddar ju för problem, vilket det också blev. Läs gärna den spännande skildring kap 24-35.

 

På samma sätt som Guds löfte var knutet till Isak, fördes det enligt Guds beslut vidare till Jakob och hans tolv söner, vilket orsakade avundssjuka bland bröderna. Avundssjukan har från början ställt till med mycket konflikt, förföljelse,  lidande och t o m död. Det började med Kain och Abel, fortsatte med Isak och Ismael, Jakob och Esau, Josef och hans bröder och sedan vidare genom historien. ända fram till den konfrontation Jesus själv hade med sitt folks ledare som ville döda honom.

 

Vad gäller Jakob så var han en riktig bedragare som inte drog sig för att lura både sin far och sin bror. Först lyckades han få Esau att sälja sin förtsfödslorätt i ett svagt ögonblick (25:27-34). Nästa åtgärd var när han, med sin mors bistånd, klädde ut sig till Esau, förställde rösten och därmed lyckades  få  Isak att ge honom sin välsignelse, vilken egentligen tillhörde Esau som den förstfödde. (kap 27) Jakob föddes ju en stund efter sin bror.

Men han fick smaka på sin egen medicin när han själv blev utnyttjad och lurad av sin morbror Laban. Men Guds utkorelse stod fast trots hans karaktärssvaghet, och han genomgick en stor förändring under sitt liv, särskilt som han själv mötte Gud och blev nedbrottad av honom och fick ett nytt namn, Israel. (kap 32). Strax nnan denna avgörande händelse i Jakobs liv mötte  han efter lång tid sin bror Esau, och de försonades. (kap 33).

Det finns en del att säga om Lea och Rakel, Jakobs fruar, och de tolv söner han fick med dem och med två tjänstekvinnor. Det är ett familjedrama som jag får återkomma till i ett annat sammanhang.

 

 

 

+++

 

DEL IV. Gud och kvinnorna i Nya Testamentet. 1a. Jesus, den store förebilden.

 

 

 

 

Lärjungarna som följde Jesus fick omvärdera sina kulturella referensramar och fördomar många gånger när de såg hur han behandlade kvinnor, barn och människor som inte var av judisk härkomst.  Jesus satte alltid den enskilda människan och hennes behov i centrum, vem det än var. För Gud är det en självklar utgångspunkt, att vi alla, var och en personligt, är lika värdefulla som hans älskade skapelser.  När t ex lärjungarna försökte hindra barnen från att komma till honom blev de skarpt tillrättavisade (Mark 10:13-16). Barn och kvinnor hade en undanskymd plats i samhället, och man hade regler för att inte umgås med icke judar. Men Jesus var helt fri från alla religiösa och konventionella begränsningar och undervisade inte bara med ord utan också genom sitt sätt att bemöta alla människor, något som lärjungarna fick lära sig och som man också försökte efterlikna i församlingslivet. Jag återkommer till det i kommande del som ska handla om Apostlagärningarna och Paulus.

 

 

Vad gäller kvinnor berättar Lukas i sitt evangelium (kap 8:1-3)  att en grupp följde och betjänade honom. Det var Susanna, Johanna, och Maria från Magdala, som också var med honom hela vägen fram till korset och som var de första att omvittna hans uppståndelse. De var verkligen de första vittnena, och mötte tvivel när de berättade det för lärjungarna. Eftersom de följde Jesus hörde de honom predika och undervisa, och därför är det rimligt att anta att de haft en stor betydelse för att sprida evangeliet efter. Jag föreställer mig att de var Jesu vittnen under resten av sina liv. Jesus utvalde naturligtvis inga kvinnor formellt till apostlar, vilket skulle vara omöjligt på den tiden, men flera av dem var som sagt Jesu vittnen redan under hans offentliga tjänst. Tänk bara på den samariska kvinnan som berättade om Jesus för sina grannar (Joh 4). Hon hade fått höra de mest djupa teologiska sanningar från honom, trots att hon var föraktad och marginaliserad på flera sätt, dels som kvinna från Samarien, dels med ett oordnat liv.

 

 

De människor som blev befriade och botade av Jesus berättade det säkert i realtid för sina närmaste, sin omgivning. Maria från Magdala var en av dem som hade mycket att vara tacksam för att hon blvit befriad och upprättad. Hon var en an de kvinnor som följde Jesus och var med vid korset och fick möta honom efter uppståndelsen, när hon stod och grät utanför graven, enligt Johannes i sitt evangelium (kap 20).  Systrarna Maria och Marta, som tillsammans med sin bror Lasarus var vänner till Jesus, fick också veta viktiga sanningar om vem han verkligen var (Joh 11).

 

Jesus lyfte fram synderskan i fariseens hus som ett exempel på gästfrihet och gott beteende, samtidigt som han förlät och upprättade henne (Luk 7:36ff).  Hon gjorde det som värden borde ha gjort enligt god sed. Den syrofeniciska kvinnans ihärdiga tro och bön om hjälp för sin dotter besvarades, och undret skedde  (Mark (7:24-30) Här ser vi gång på gång att det viktigaste var människors tro och ödmjukhet för att undret skulle ske, inte varifrån de kom eller vilka de var. En annan gång berömde ju Jesus en romersk officer för hans stora tro och sade: Jag säger er sanningen: Inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. (Matt 8:5-12) .

 

Jesus hjälpte och botade många kvinnor, t ex : Petrus svärmoder, Jairus lilla dotter, den krokryggiga kvinnan (Luk 13:10-16) vilken Jesus kallade en Abrahams dotter, änkan i Nain som förlorat sin son och som Jesus väckte från döden (Luk 7:11-17) , kvinnan med blödningar (Mark 5:25-34).

 

Vår Herre Jesus är också alltid vår stora förebild om hur vi ska bemöta människor, vilka de än är. Han såg den lilla enskilda individen, drabbad av nöd och lidande, och sträckte sig i sin medkännande kärlek ut till dem för att bota, och stora under skedde med dessa.

 

Jag fortsätter och sammanfattar i nästa del , innan jag går vidare i NT.

 

 

 

 

+++

 

DEL V. EVANGELIERNA OCH APOSTLAGÄRNINGARNA. 

 

 

(Donald Jackson.)

 

 

Sammanfattningsvis kan man säga att Bibelns syn på kvinnor utgår från det absoluta och för all teologi och andligt liv självklara förutsättningen, att Gud skapade man och kvinna till sin avbild, till att vara honom lika och representera honom som hans familj på jorden. Bibeln handlar om olika slags relationer, till Gud själv och i familjer.

 

Jesus utgår från detta när han får frågor om skilsmässa (Matt 19): ”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna”, som är ett ämne jag inte berör här. Men själva grunden för allt liv, hela historien som ju handlar om familjer, släkter, församlingar, samhällen, nationer, utgår från detta, att man och kvinna är lika värdefulla, men har olika uppgifter. De kan man förstå på lite olika sätt, och jag går heller inte in på frågorna om ämbetsfrågorna i kyrkan här, det faller utanför ramen. Men rent allmänt kan man säga att problem uppstår när man utnyttjar sin position och sina befogenheter för att utöva makt och kontroll istället för att samarbeta med respekt och öppenhet för andra. Det finns mycket att säga om jämlikhet, och hur man bäst uppnår det, men från Guds perspektiv är det klart att den grundar sig i vilka vi är, och de uppgifter vi har, får av honom. Vi har sett många exempel på att kvinnor kallades att tjäna Gud i specifika kallelser, både i GT och NT.

 

Utan Jesu mor Maria hade vi inte haft några evangelier att läsa. Hennes exempel på tro, ödmjukhet, lydnad och överlåtelse kan inte överskattas. Hon fick tillsammans med Josef den stora uppgiften att nära och fostra Guds egen Son. Det innebar också mycket vånda och smärta när han inledde sin offentliga tjänst. Genom hennes själ gick verkligen ett svärd, som Simeon profeterade om när Jesus frambars i templet. Hennes släkting Elisabeth, av Arons släkt,  som tillsammans med sin man levde gudfruktigt, blev havande trots att hon var ofruktsam och till åren kommer (precis som Abrahams hustru Sara). Hennes uppgift var också stor, att med sin man fostra sonen Johannes, som var viktig i Guds frälsningsplan. (luk 1-2).

 

Profetissan Hanna av Asers stam, som tjänat Gud med fasta och bön ett helt liv, kände omedelbart igen Jesusbarnet som den efterlängade Messias hon och många ”stilla i landet” hade väntat på.

 

Intressant nog var det Pontius Pilatus fru Cladia som förstod att Jesus var en rättfärdig man och var djupt berörd över hans öde.  Medan Pilatus satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom: ”Du ska inte ha med den där rättfärdige mannen att göra! I natt var jag svårt plågad i en dröm för hans skull.” (Matt 27:19.)

 

+

 

Jag vill bara åter nämna Maria , Martas syster, som också Lukas berättar om (10:38-42). Jesus berömde hennes längtan efter att lyssna till hans undervisning när han sade ” Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne.” 

 

Trots att det finns textkritiska problem med  verserna i Johannesevangeliet, kap 8 om äktenskapsbryterskan, är det ändå viktigt att lyfta fram denna händelse. Jesus räddade henne från att stenas genom att säga dessa kända ord:

När de fortsatte fråga honom, reste han sig och sade: ”Den av er som är utan synd kan kasta första stenen på henne.” 8 Sedan böjde han sig ner igen och skrev på marken. 9 När de hörde detta började de gå därifrån en efter en, de äldste först. Han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. 10 Jesus reste sig upp och sade till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?” 11 Hon svarade: ”Nej, Herre.” Då sade Jesus: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer!”

 

Bara Gud själv vet hur de kvinnor som fått möta Jesus till frälsning, upprättelse och förvandling vittnade om honom i sina familjer och för sin närmaste omgivning,  och vad det betydde för Guds rike. Det som gäller för Jesu egna gärningar gäller säkert också för alla okända kvinnor som förmedlat tron i det fördolda, och som säkert inte skulle rymmas i en bok.

 

Johannes skrev allra sist i sitt evangelium : Det är den lärjungen som vittnar om detta och har skrivit detta, och vi vet att hans vittnesbörd är sant. 25 Jesus gjorde också mycket annat. Men om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas. (21:24).

 

 

 

 

 

 

 

APOSTLAGÄRNINGARNA.

 

I denna fantastiska bibelbok får vi läsa om det som brukar kallas församlingens födelse  på Pingstdagen, när Anden utgjöts över lärjungarna, där även flera kvinnor var med, liksom Jesu mor Maria och hans bröder. De var tillsammans i bön efter Jesu himmelsfärd och fick sedan ta emot Guds dyrbara gåva, den helige Ande.  Alla dessa höll enigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, Jesu mor Maria  och hans bröder. (Apg 1:14.

Den första predikan som hölls efter att lärjungarna utrustats med kraft och frimodighet hölls av Petrus och han citerade då från profeten Joels bok, som gick i uppfyllelse denna välsignade dag. Det visar klart och tydligt att Gud från början ville att  Andens gåva och verk skulle gälla för alla människor,  för män och kvinnor, unga och gamla.

 

 

  • Och det ska ske i de sista dagarna,
  • säger Gud,
  • att jag utgjuter av min Ande
  • över allt kött.
  • Era söner och era döttrar ska profetera,
  • era unga ska se syner
  • och era gamla ska ha drömmar.
  • 18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor
  • ska jag i de dagarna
  • utgjuta av min Ande,
  • och de ska profetera.  (2:14-21) 

 

Boken handlar om Andens gärningar genom apostlarna och Jesu efterföljare,  och evangeliets utbredning, från Jerusalem och sedan ut i allt vidare cirklar genom apostlarna. Där spelade kvinnor självklart en stor roll.

 

De höll troget fast vid apostlarnas undervisning  och vid gemenskapen brödsbrytelsen och bönerna. 43 Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. 45 De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. 46 Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 47 De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta. ( 2:42-45).

Genom apostlarnas händer skedde många tecken och under bland folket, och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. 13 Ingen av de andra vågade ansluta sig till dem, men folket talade väl om dem.
14 Och ännu fler kom till tro på Herren, stora skaror av både män och kvinnor. 15 Man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem när han gick förbi. 16 Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem och förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade. (5:12-15) .

 

 

Här är några av de kvinnor som nämns. Det finns mycket mer att säga om dem, men utrymmet tillåter det inte. Jag uppmuntrar var en att läsa Apostlagärningarna själv, en så både spännande och uppbygglig bok.

 

Kap 9: 36

I Joppe fanns en lärjunge som hette Tabita, på grekiska Dorkas, hinden. Hon var rik på goda gärningar och generös mot de fattiga. 37 Men vid den tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och lade henne på övervåningen. 38 Då nu Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, skickade de två män till honom och bad: ”Skynda dig och kom till oss!”
39 Petrus bröt upp och gick med dem. När han kom fram tog de med honom upp till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de tunikor✱ och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var hos dem.
40 Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot kroppen och sade: ”Tabita, stå upp!” Då öppnade hon sina ögon, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp. 41 Han räckte henne handen och hjälpte henne upp. Därefter kallade han till sig de heliga och änkorna och lät dem se att hon levde. 42 Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. 43 Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en viss Simon som var garvare.

Kap 12:13-15 Om husförsamlingen som möttes i Marias hus, mor till Markus, och om de unga flicka Rodes som förstod att Paulus som varit fängslad blivit frigiven genom ett Guds mirakel och verkligen stod och bultade på deras dörr. Det är en underbar skildring, också med stor humor.

När han nu insett vad som hänt gick han till Marias hus, hon som var mor till Johannes som kallades Markus✱. Där var många samlade och bad13 Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att öppna14 När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade: ”Petrus står utanför porten!” 15 De sade till henne: ”Du är tokig!” Men hon försäkrade att det var så, och då sade de: ”Det är hans ängel.” 16 Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. 17 Han gav tecken åt dem med handen att vara tysta, och så berättade han för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: ”Berätta det för Jakob✱ och de andra bröderna.” Sedan gick han ut och begav sig till en annan plats.

 

Kap 16

11 Vi lade ut från Troas och seglade rakt över till Samotrake, och nästa dag till Neapolis. 12 Därifrån tog vi oss till Filippi, som är den största staden i den delen av Makedonien✱ och en romersk koloni✱. I den staden stannade vi några dagar.
13 På sabbaten tog vi oss ut genom stadsporten och gick längs en flod där vi antog att det skulle finnas en böneplats✱. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade samlats där. 14 En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger✱ och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som vördade Gud. Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus predikade. 15 När hon och hennes familj hade blivit döpta, bad hon: ”Om ni anser att jag tror på Herren, kom då och bo hemma hos mig!” Och hon övertalade oss. 

 

Kap 17. När de hörde Paulus tala om uppståndelse från de döda började några håna honom, men andra sade: ”Vi vill höra dig tala om detta igen.” 33 Med detta lämnade Paulus dem. 34 Men några anslöt sig till honom och kom till tro. Bland dem var Dionysius, som var medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.

Kap  18 Sedan lämnade Paulus Aten och kom till Korint. 2 Där träffade han en jude vid namn Aquila, född i Pontus, och hans hustru Priscilla. De hade nyligen kommit från Italien, eftersom Claudius hade befallt att alla judar skulle lämna Rom  Till dessa båda kom nu Paulus, 3 och då de hade samma yrke, stannade han hos dem och arbetade. De var nämligen tältmakare. 4 Varje sabbat förde han samtal i synagogan och försökte övertyga både judar och greker. …  Till Efesos kom en jude som hette Apollos, en bildad man som var född i Alexandria och mycket kunnig i Skrifterna. 25 Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Nu började han predika frimodigt i synagogan. När Priscilla och Aquila hörde honom, tog de sig an honom och förklarade Guds väg grundligare för honom.

 

Kap 21    När vi hade skilts från dem och lagt ut seglade vi raka vägen till Kos, nästa dag till Rhodos och därifrån vidare till Patara. 2 Där fann vi ett skepp som skulle till Fenicien, och vi gick ombord och lade ut. 3 Vi siktade Cypern och lämnade ön bakom oss på babords sida, seglade till Syrien och kom till Tyrus där lasten skulle lossas. 4 Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. Genom Anden sade de åt Paulus att inte fortsätta upp till Jerusalem. 5 Men när dagarna hade gått bröt vi upp och fortsatte resan. Alla, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden, och på stranden böjde vi knä och bad. 6 Sedan tog vi farväl av varandra och steg ombord på skeppet, och de återvände hem till sitt.

7 Efter Tyrus kom vi till Ptolemais✱ där sjöresan tog slut. Vi hälsade på bröderna där och stannade hos dem en dag. 8 Nästa dag fortsatte vi och kom till Caesarea. Där gick vi hem till evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som profeterade.
I nästa del ska jag sammanfatta innan jag tar mig an några av breven i NT.

 

+++

 

DEL VI. Kvinnorna i NT. Kan Johanna i Luk 8:2 vara samma person som Junia i Rom 16:7?

 

 

 

Giotto.

 

 

Jesus var ju oerhört radikal för sin tid. Han talade med kvinnor om teologiska frågor och hade kvinnliga efterföljare, och Paulus gick också i sin Herres och Mästares fotspår i det aveendet.  Men innan jag ska titta lite på de kvinnliga medarbetare som omnämns i Paulus brev, finns intressant information om Johanna, som Lukas skriver om på två ställen i sitt evangelium.

 

Därefter vandrade Jesus genom städer och byar och förkunnade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom, och även några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och sjukdomar: Maria som kallades Magdalena – från henne hade sju onda andar farit ut – 3 och Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, samt Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.

 

Johanna hade tydligen blivit botad från en sjukdom och erfarit mötet med Jesus med en så livsförvandlande kraft att hon helhjärtat ville leva för honom, vilket hon alltså fick, och kunde göra rent praktiskt.

Hon tillhörde samhällets toppskikt, som hustru till Kusas.  Vi vet dock inte mycket om honom. Men det var otänkbart på den tiden att en gift kvinna inte höll sig inom hemmets domäner utan offentligt visade sig tillsammans med en annan man/män. Därför han hon ha varit änka, eller skild p g a sitt helhjärtade engagemang för Guds rike. Hon hade hur som helst i alla fall ekonomiska medel att kunna betjäna Jesus och lärjungarna, och vara fri att följa Jesus, vilket hon gjorde tillsammans med de andra kvinnorna, säkert under en längre tid.

Hon var också med vid korset och såg Jesus dö,  och fick sedan som de första vittnena till hans uppståndelse stå vid den tomma graven och se och höra änglar förkunna det glada budskapet:

 

Den första veckodagen kom de tidigt i gryningen till graven med de väldoftande oljorna som de hade gjort i ordning. 2 Då fann de att stenen var bortrullad från graven. 3 De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.
4 När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem. 5 Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: ”Varför söker ni den levande bland de döda? 6 Han är inte här, han har uppstått! Kom ihåg vad han sade till er medan han fortfarande var i Galileen: 7 Människosonen måste utlämnas i syndares händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen.” 8 Då kom de ihåg hans ord.
9 Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. 10 Det var Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna, 11 men de tyckte deras ord var tomt prat och trodde inte på dem.
12 Men Petrus reste sig och sprang till graven, och när han lutade sig in såg han bara linnebindlarna. Och han gick hem, full av förundran över det som hade hänt.
Johanna och de andra var alltså väl förtrogna med Jesu undervisning och hans mirakler, och kunde vittna på ett speciellt sätt om hans uppståndelse. Men vad hände sedan med henne?   Försvann hon bara obemärkt ur historien ?
Två välkända bibelforskare, professorer och teologer, Richard Bauckham och Ben Witherington (som även är metodistpastor), hävdar att den Johanna som Luks omnämner är just denna Junia som Paulus talar om i Rom 16:
Hälsa Andronicus och Junia , mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som kom till Kristus före mig.

 

 

 

 

 

”Most surprising is the chapter on Joanna. Bauckham suggests—plausibly—that Joanna and Junia (of Rom. 16) are one and the same person (the names are sound equivalents in Hebrew and Latin). He builds up a convincing reconstruction of Joanna’s life, which is worthy of careful consideration. Along the way he gives a detailed response to the most recent scholarly arguments against Junia’s apostleship. Bauckham discusses at length the probability of husband and wife teams engaging in missionary work; the possibility of Andronicus and Junia being one of these husband-wife teams, and the likelihood of their being named as apostles in a broad sense of the word (cf. 188). ” (Från The Gospel Coalition, en rescension av Sharon James)

 

 

 

Föreläsningen med WItherington är mycket intressant. Han är också en de prominenta bibelforskare som belyst de många gånger missförstådda bibelverserna i 1 Kor 14: 26-40 och 2  Tim :8-14 på ett mycket klargörande sätt.

 

 

 

 

 

Jag återkommer i nästa del lite kort till hur Witherington förstår att Junia i själva verket är samma person som Johanna. Men det bästa är att lyssna på föreläsningen själv, eftersom den är så lärorik.

 

 

 

+++

 

DEL VII. Kvinnorna i NT. Paulus/ Romarbrevet 16.

 

Andronikus och Junia.

 

 

Paulus räknar upp många av sina kvinnliga medarbetare i Romarbrevets sista kapitel. För att anknyta till ett tidigare inlägg är det flera framstående bibelforskare som menar att den Johanna som omnämns i Lukas evangelium, kap 8:3 och 24:10, och som alltså var med under Jesu offentliga verksamhet, stod vid hans kors och omvittnade hans uppståndelse vid den tomma graven är samma kvinna som Paulus skrev om i just Romarbrevet, Junia. Paulus ord om Junia och hennes man Andronikus rymmer många tankeväckande detaljer: Hälsa Andronicus och Junia, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna  och som kom till Kristus före mig.

 

Dels förstår vi av texten att de var av judisk börd,  att de suttit i fängelse för evangeliets skull, att de var ansedda bland apostlarna (och inte av apostlarna) och att de kom till Kristus före Paulus. Han blev själv omvänd på ett mycket dramatiskt sätt år 33 eller 34, så Junia och Andronikus måste ha blivit kristna innan dess, i Jerusalem. Anledningen till att Paulus använder den latinska motsvarigheten, Junia, till det hebreiska namnet Johanna, var att han skrev just till romarna. Det kan inte förvåna någon att Johanna/Junia, som blivit mirakulöst botad av Jesus, hört och sett honom under ett, eller flera ?, år, var en helhjärtad efterföljare och lärjunge till honom. Hon hade dessutom bevittnat det sätt han dog på, och hört änglarna vid den tomma graven förkunna att han var uppstånden. Hon hade de ekonomiska resurser som krävdes för att vara självständig och betjänade Jesus med dem. Hon måste ha gift om sig med denne Andronikus, och börjat tjäna Herren på ett så speciellt sätt att de t o m satt i fängelse. De var väl kända och erkända av församlingarna som apostlar. Paulus ger själv en definition på vad han menade var en apostel i dessa retoriska frågor till den problematiska församlingen i Korint: Är jag inte apostel? Har jag inte sett vår Herre Jesus? Är inte ni mitt verk i Herren? 2 Om jag inte är apostel för andra, så är jag det i alla fall för er. Ni är sigillet på mitt apostlaämbete i Herren.

Paulus tillhörde själv inte de tolv apostlar som Jesus utvalde, men blev kallad till det genom på vägen till Damaskus.

 

Paulus menade att Andronikus och Junia, ett högt uppskattat par,  räknades som apostlar. I den kallelsen och uppgiften ingick att förkunna och undervisa och ta ansvar för de troende man vunnit för Kristus. Han hade med all säkerhet träffat dem och ville i stt brev till församlingen i Rom understryka hur viktiga de var för arbetet för evangelium.

 

Detta par vördas intressant nog  i den ortodoxa kyrkan som apostlar, också för att de ska dött som martyrer. Man menar att de tillhörde den skara på 70 personer som Jesus sände ut :

 

Därefter utsåg Herren sjuttio andra och sände dem två och två framför sig till varje stad och plats dit han själv skulle komma. 2 Han sade till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. 3 Gå ut! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar. 4 Ta inte med er någon börs eller lädersäck eller några sandaler, och hälsa inte på någon under vägen. 5 När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. 6 Och om där bor en fridens man, skall den frid ni tillönskar vila över honom. Annars skall den vända tillbaka till er. 7 Stanna i det huset, och ät och drick vad ni får, ty arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. 8 Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er. 9 Bota de sjuka i den staden och säg till folket: Guds rike är nu hos er.

 

Vi vet inte vad som är en from tradition när det gäller deras liv och gärningar,  men ofta vilar det på verkliga hågkomster av Jesu efterföljare, precis som som apostlarna och lärjungarna i Apostlagärningarna. De förkunnade Kristus med frimodighet och kraft och under skedde, förunderliga mirakler. Läs bara om Filippus i kap 8! Och om Petrus och Paulus mäktiga tjänst för Herren.

 

 

 

 

Härär några andra kvinnor som Paulus omnämner:

 Vår syster Febe som tjänar församlingen i Kenchrea vill jag lägga ett gott ord för. 2 Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga och hjälp henne med allt hon kan behöva från er. Hon har själv varit en hjälp för många, även för mig.
Hälsa Prisca och Aquila, mina medarbetare i Kristus Jesus. 4 De har riskerat sina liv för mig, och inte bara jag utan alla hednakristna församlingar tackar dem. 5 Hälsa också församlingen som möts i deras hus.

 Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er

 Hälsa Tryfena och Tryfosa som arbetar i Herren.

Hälsa den älskade Persis, som har arbetat mycket i Herren. 

Hälsa Filologus och Julia, Nereus och hans syster, Olympas och alla heliga hos dem.

 

Vad menade Paulus med att ”arbeta i Herren”? Det måste vara detsamma som idag. Det handlar om förbön, diakoni, förkunnelse och undervisning, praktiska göromål i och för församlingen. Varje kristen är kallad att vara ett vittne för Jesus och förklara tron, att be för människor och hjälpa dem. Den kallelsen gäller män och kvinnor. Prisca och Aquila nämns också tillsammans som ett par som tjänade Gud. Man kan läsa om dem i Apostlagärningarna 18.

 

Det tar sig konkret olika uttryck genom historien och i vår tid. Men tragiskt nog kan man nog säga har man hellre erkänt kvinnors arbete i Herren på missionsfälten än hemma i sina församlingar, också när det gällt just ansvar för förkunnelse och undervisning.  Den röda linjen har varit den att kvinnor inte får undervisa män. De kunde tillåtas undervisa barn och andra kvinnor, men inte män, och inte ha pastoralt ansvar. Jag diskuterar inte den saken vidare här, utan vill bara som i alla mina inlägg lyfta fram vad Bibeln verkligen säger och hur vi på bästa sätt kan förstå den utifrån sin kontext.

 

 

 

Därför ska jag i nästa inlägg, som blir det sista i den här serien, belysa några andra viktiga kvinnor som omnämns i breven, och även kommentera de missförstånd som vidlåder läsningen av 1 Kor 14 och 1 Tim 2:11-12 om kvinnornas roll i församlingen och som stämplat Paulus som kvinnofientlig. Jag hänvisar återigen till den framstånde bibelforskaren och teologen Ben Witherington som gett den bästa förklaringen till dessa debatterade verser som jag hört i alla fall. Lyssna gärna ca 30 min in i klippet som handlar om detta, och den första delen som handlar om Johanna/Junia.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

+++

 

DEL VIII. Kvinnorna i NT. Paulus kvinnosyn-ska kvinnan tiga i församlingen? Sammanfattning.

 

 

Chagalls glasmålning: Jakobs brottning med ängeln. Vi brottas också med vissa bibeltexter..

 

 

 

Vad menade Paulus med att ”kvinnor skulle tiga i Guds församling”? Är det en regel, t om ett Herrens bud som skulle gälla för alla tider och i alla sammanhang? Vad betyder det att kvinnor helt ska underordna sig och låta sig undervisas i stillhet? Dessa omtalade bibelställen har orsakat många frågor och mycket split, och för oss moderna människor för vilka jämställdhet mellan könen är självklar, verkar de främmande och anstötliga. Paulus måste ha varit en riktig patriarkal översittare som tryckte ner kvinnor, eller? Han uttryckte sig i alla fall väldigt skarpt och kategoriskt. Det gjorde Paulus ibland i sina brev när han blev upprörd över något. Det är också ett känt retoriskt grepp när man vill betona något särskilt mycket att man tar till extra starka ord, överdriver. Det finns många olika synpunkter på de här texterna från olika forskare, teologer och kyrkfolk.  Detta är en bara en enkel kommentar, som avslutar en lång serie om Gud och kvinnorna i Bibeln. Ämnet är dock inte på något sätt uttömt.

 

 

Vi måste hur som helst alltid utgå från den situation i vilken denna och alla andra bibeltexter skrevs i. Som vi ser handlar det om två praktiska och konkreta exempel på problem i församlingen som Paulus måste ta itu med rörande gudstjänstfirandet. Det är något Paulus ofta måste göra i sina brev, särskilt till församlingen i Korint, och ibland handlade det om riktigt svåra missförhållanden av mycket allvarlig karaktär. Läs gärna detta brev rakt igenom någon gång! Det rymmer så mycket, högt och lågt,  djup teologi blandat med förmaningar, omsorger och uppmaningar.  1 Kor 4: Jag skriver inte detta för att få er att skämmas utan för att tillrättavisa er som mina älskade barn. 15 Om ni än skulle ha tusentals uppfostrare i Kristus, har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet. 16 Därför ber jag er: bli mina efterföljare. 17 Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren, sänder jag nu till er. Han skall påminna er om vad jag undervisar i Kristus Jesus, det jag överallt lär ut i alla församlingar. 18 Några har blivit självsäkra, eftersom de tror att jag inte skall komma till er. 19 Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det ligger till, inte med orden utan med kraften hos dessa uppblåsta människor. 20 Ty Guds rike består inte i ord utan i kraft. 21 Vad vill ni? Skall jag komma till er med riset eller med kärlek och en mild ande?

 

 

I det första exemplet från församlingen i Korint, som han i flera olika frågor alltsåmåste undervisa och tillrättavisa i sina brev, beskriver han hur en gudstjänst ska gå till på bästa sätt, under ordnade former. Paulus utgår från att var och en har något att ge (kvinnor och män), med målet att allt som sägs och görs ska vara till uppbyggelse för alla. Han ger direktiv för hur det ska gå till när någon talar tungomål, som ska åtföljas av eventuell uttydning. Detsamma gäller profeterandet, som det också finns ordningar för. Om någon som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. Vidare skriver han att alla kan profetera, men en i sänder, så att återigen alla blir undervisade. Dessa inslag i gudstjänsten ska präglas av ordning, eftersom Gud inte är oordningens Gud utan fridens. Det ska alltså finnas både frihet för Anden att verka, och ordning.

 

Paulus tog det för givet att Andens gåvor var i funktion på mötena, alla kunde bidra med bibelord, några undervisande ord, uppenbarelse, tungotal, uttydning, profeterande. Det var självklart för den första församlingen. Problemet var att det kunde bli rörigt och stökigt när man inte iakttog ordningen, utan talade i mun på varandra. Det kan alla förstå att det blir omöjligt i vilket sammanhang som helst, om man inte följer vissa regler för en sammankomst.

 

Det Paulus troligtvis tänker på när han i v 33 tar upp frågan om kvinnor som tiger i alla församlingar, men inte i Korint, är det ett annat fenomen som avses. De judiskt kristna hade med sig detta från synagogan, att man inte avbröt talaren i gudstjänsten med frågor, vilket de från hednavärlden omvända kvinnorna inte var vana vid. De brukade tvärtom fråga de personer som ansågs tala på avgudens vägnar i sina kulter, därför rådfrågade man  oraklen i ceremonier om det ena och andra. Det kan också ha varit kvinnor med andlig makt i dessa hedniska sammanhang som blivit kristna och som ännu inte förstått att man som nyomvänd på ett ödmjukt sätt borde lyssna och lära, och inte visa upp sig och försöka komma till tals själv. Därför skulle de ställa frågorna till sina män i hemmet och vara tysta och stilla under gudstjänsten. För Paulus var det också viktigt med ledningen i församlingen och att man respekterade autkoritet och underordnade sig denna på rätt sätt. Jag återkommer till frågan längre fram om hur han tänkte om ledarskap och underordnande. Det är ett stort ämne.

 

Han understryker återigen att allt ska ske på ett värdigt sätt och med ordning.

 

1 Kor 14: 26 Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. 28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. 29 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna. 33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens.

Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er?

37 Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. 38 Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd. 39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 40 Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.

 

 

+++

 

Vad gäller detta textsammanhang så börjar Paulus återigen med hur det vara med bönelivet i församlingen genom att fastså följande viktiga fundament:

1 Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, 2 för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. 3 Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, 4 som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 5 Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, 6 som gav sig själv till lösen i allas ställe. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne, 7 och för detta vittnesbörd har jag blivit satt till härold och apostel – jag talar sanning och ljuger inte – till hedningarnas lärare i tron och sanningen.

 

Sedan går han vidare och framhäver hur männen ska bete sig. De ska ”be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande”. Anledningen till att han måste påpeka detta var att det förekom ovärdigt beteende bland dessa män, som inte passade in i den gudstjänstfirande församlingens helgade aktivitet att stå i förbön inför Guds ansikte. Kvinnorna uppträdde heller inte måttfullt och värdigt utan klädde upp sig på ett onödigt pråligt sätt som inte passade in, men som också var typiskt för många hednakulter . Det var enkla praktiska uppmaningar, vars avsikt var att ingjuta gudsfruktan hos alla närvarande så att man gjorde skillnad på hur man betedde sig i profana eller hedniskt religiösa sammanhang, och i församlingens gudstjänst. Det var också en omsorg om de mindre bemedlade, som inte hade råd att klä upp sig. Huvudsaken var att rätt fokus låg fast: man samlades som ett folk,  Guds folk, inför helig Gud, och skulle ha all sin uppmärksamhet på Ordet och Andens verk mitt ibland dem.

 

8 Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. 9 På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder 10 utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan. 

 

11 En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, 13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. 15 Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.

 

Verserna 11-15 är inte helt enkla att förstå och det finns många olika tolkningar av vad Paulus kan ha menat. Jag återkommer i en särskild serie som ska handla just om hur Paulus referererar till Adam och Eva, i vilka sammanhang han gör det och hur vi kanske kan förstå dem.

 

 

 

+++

 

 

Det finns fler kvinnor som omtalas i Paulus brev, b la  Eunike, Timotheos mor. Han var som en andlig son för Paulus och medarbetare till honom, och i ett av de brev som var till honom, står det Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner. 4 När jag kommer ihåg dina tårar, längtar jag efter att få se dig igen för att bli uppfylld av glädje. 5 Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig och som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunice och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.

Här är ett fint exempel på betydelsen av familjen, i detta fall mormor och mor, som förmedlade trons verklighet till Timotheos.

 

+++

 

 

 

Sammanfattnigsvis kan vi se genom hela Bibeln att Gud verkat genom män och kvinnor, familjer, släkter, och att han utvalt somliga för speciella kallelser. Gud har inte anseende till personen och kan använda vem han vill.  Som hans folk ska vi alla vara uppfyllda av hans Ande, vandra i tro och tillbedjan, och tjäna honom. Men det strängt reglerade patriarkala samhället och det kulturella klimatet präglade ändå livets alla områden. Jesus var dock oerhört radikal i att ge kvinnor den rättmätiga plats de hade som likvärdiga med männen som vittnen och lärjungar. Han tog många gånger kvinnornas parti och stod på deras sida.

 

I den första församlingens liv var kvinnor och män lika viktiga i att leva ut sin tro, även om det fanns traditionella ordningar som också spelade in. Paulus hade många kvinnliga medarbetare och sökte framhäva det viktigaste i den religiösa, kulturella och samhälleliga kontexten,  nämligen både mäns och kvinnors ansvar i familj och församling, i att underordna sig varandra i kärlek och ömsesidigt tjänande. Det finns mycket mer att säga om detta och jag återkommer längre fram till de s k hustavlorna i breven, som just handlar om de etiska perspektiven, hur det det praktiska livet ska utformas för allas bästa i församling och samhälle. Det finns hierarkier och ordningar som är instiftade av Gud, och därför av godo, för allas bästa.

 

Slutordet får ändå bli:

Gal 3: Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 

 

 

 

 

 

 

 

 

gre fram. Kvinnor hade en viktig funktion i församlingen, då som nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.