Profet och profetia. Del I-III

 

 

 

 

Del I

 

Vad är en profet i biblisk bemärkelse? Det första vi kanske tänker på är att han på Guds uppdrag förutsäger framtiden och det stämmer naturligtvis. Det är just det som skiljer den sanne Guden från avgudarna, vilket Jes 41-46  beskriver så tydligt på flera ställen i dessa kapitel, i den storslagna jämförelsen mellan Jahve och de maktlösa avgudarna . Herren säger genom sin tjänare Jesaja, när han nästan driver med dessa (41:23-24):

 

”Tala om vad som skall hända i framtiden, så att vi kan se att ni är gudar. Gör något, vad det vara må, så att vi alla  häpnar när vi ser det. Men se, ni är mindre än ett intet, ert verk är ingenting alls”. Gud säger sedan om sig själv: ”Se, vad jag förut förkunnade har kommit. Nu förkunnar jag nya ting, innan de visar sig låter jag er höra om dem.”(42:9), och i kap 46:10: Jg förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra”.

 

 

Men en profet gör så mycket mer. Han förmedlar och förkunnar Guds ord också i den aktuella situationen. Han varnar och manar till omvändelse när folket lämnat förbundsrelationen med Gud. Han förkunnar dom och frälsning.  Det beskrivs b la som att ”Herrens ord kom till..”  Det fanns många profeter i det gamla förbundet och Johannes döparen var den profet som fick bana väg för den Messias, som dessa profeterat om. NT avslutas sedan med en stor profetia, Uppenbarelseboken. 1:3 (som också är en apokalyptisk bok).

 

 

Det handlar om att när Gud ville uppenbara sig själv, sin vilja och sin frälsningsplan, utvalde han människor till att vara hans talesmän och förmedla detta. Det skedde på olika sätt. Oftast beskrivs det just som att Herrens ord kom till dem eller de får visioner och syner. Profeterna fick bära fram profetiska ord till andra folk och nationer också i avgörande skeenden i historien. Gud har verkat i historien när han utvalde Abraham och av honom gjorde ett folk som skulle vara hans på ett speciellt sätt. Han fick också löftet om landet, och därmed skulle många folk komma att påverkas av Guds handlande genom och för sitt folk.

 

Jag ska längre fram säga något om Moses, Samuel,  Elia, Elisa och vidare till skriftprofeterna, Daniel och sedan till Nya Testamentet och profetens roll där och i församlingen. Det är ett mycket stort ämne så det kommer att bli schematiskt.

 

+++

 

Eftersom ämnet är så stort att jag måste koncentrera mig på NT till att börja med. Det finns ju många profetior om Jesu Kristi första ankomst till jorden i GT och som vi sett fullbordas i NT, och det en enda gång. Sedan finns det andra som handlar om hans återkomst vid tidens slut, som väntar på sin fullbordan. Det finns även profetior som handlar om händelser som kommer att känneteckna tiden innan Jesu återkomst, och de kan ha en flerfaldig uppfyllelse i historien.

 

Det gäller särskilt profetian om ”förödelsens styggelse” i Daniels bok, b la 11:31. Jesus själv refererar ju till profeten Daniels utsaga om denna i Matt 24:15, som ett avgörande tecken på den stora nöden som skall komma. Daniel var verksam under 500-talet i Babylon och skrev ner profetian då. Den fick  delvis  en uppfyllelse redan efter ett par hundra år. Det skedde när Antiokus Epifanes IV vanhelgade templet i Jerusalem och invigde det till Zeus genom att  offra ett svin på altaret.

 

 

I detta fall fungerar profetian som en förebild till händelser som kommer att inträffa, dels i historien och till sist vid tidens slut. Det finns också profetiska typer och mönster som tex beskriver den Laglöse. De kan också delvis  ha fått en partiell  uppfyllelse innan själva personen får tillåtelse av Gud att träda fram och ha sin korta tid på jorden innan Jesus återvänder. Det började med Kain, som representerar upproret  och Abel lydnaden. Kain är en förebild till Antikrist och det finns flera sådana i Bibeln. Det kan alltså dels vara händelser, dels personer som fungerar som förebilder för Guds fiender, och för Guds folk, som lever i tro och lydnad i alla tider. Det finns stora linjer som dras upp från Första Moseboken till Uppenbarelseboken: de två vägarna, de två förhållningssätten gentemot Gud. Antingen är man emot eller för. Det är svårt att finna några gråzoner här.

 

 

II

 

 

Det är viktigt att lyfta fram hur NT ser på profetior i Skriften och jag citerar här ett par verser från Petrusbreven, och tar med hela sammanhanget. Det handlar om frälsningen, Bibelns egentliga budskap och ämne.

 

1 Petr: 3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp,4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. 5 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden. 6
Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag.
7 Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. 8 Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje, 9 då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning.
10 


Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få.
11 De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. 12 Och det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, predikade evangeliet för er. Och detta önskar änglarna att få blicka in i.

 

” Petr: ”Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät. 17 Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.”18 Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget. 19 Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. 20 Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. 21 Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.”

 

Det är några viktiga punkter här som Petrus på ett suveränt  sätt sammanfattar i dessa verser.

 

GT handlar om ytterst frälsningen och det är vad profeterna sökte och forskade efter. De profeterade om den nåd som vi skulle få. De undersökte i vilken tid det skulle ske. Det var Kristi Ande som verkade i dem när de förutsade Kristi lidande och härlighet. De betjänade oss genom detta, vi som fått höra och se det som profeterna förutsade. Kristus själv var alltså verksam genom sin Ande i denna process så långt innan han föddes till jorden som Jesus av Nasaret. Det är ju helt i linje med Bibelns undervisning om den andre Personen i den heliga treenigheten, Sonen. Han är Gud och har därför alltid existerat med och hos Fadern och Anden.

 

 

Det är mäktiga ord och för att förstå djupet i dem kan man konstatera att Kristi Ande verkade genom dessa utvalda män för att förmedla profetiorna om honom själv och den nåd som skulle leda till det stora befrielseverket, frälsningen. Här blir förhållandet mellan GT och NT tydligt. Hela Bibeln handlar om frälsningen, hur Gud påbörjade arbetet med mänsklighetens räddning från början och genom historien. Han låter sina profeter förutsäga den för att sedan förverkliga och fullborda den genom Jesus Kristus, vilket i sin tur apostlarna förmedlar, drivna av samma Ande.

 

 

+++

 

 

Det helt unika med Bibeln är ju att vi har historien nedskriven innan den sker. Gud har förutsagt vad som kommer att hända. Därför skrev profeterna i förfluten tid, som om det som egentligen skulle ske långt fram i tiden, redan hade skett.  Det som var framtid på profeternas tid, när de på Guds uppdrag förutsade vad som skulle hända, har blivit vårt förflutna.  Vi betraktar ju samma händelse och samma personer från de två olika tidsmässiga utgångspunkterna av förutsagt och uppfyllt. Det gäller en av historiens viktigaste händelser, när Jesus dog på korset och uppstod. Det förutsade profeterna, utan att fullt förstå vidden av dess betydelse, och vi ser tillbaka på det idag som profetiornas fullbordan.

 

Men när det gäller framtiden är det svårare att i detalj förstå den profetiska tidsskalan innan Jesus kommer tillbaka. Det finns olika meningar om hur de aktuella bibeltexterna ska tolkas och framför allt när det som beskrivs ska inträffa. Det finns spridda pusselbitar i olika bibelböcker och det viktigaste är att försöka sammanfoga dem till en helhet utan att överspekulera och göra upp detaljerade scheman. Nycklarna till förståelsen finns i att läsa de apokalyptiska texterna tillsammans.  Bibelord ska tolkas med bibelord.

 

Vad vi vet, utan minsta skugga av tvivel, är att vår Herre Jesus Kristus snart kommer tillbaka men inte exakt när och hur allt ska gå till innan. Gud handlar på lite olika sätt i förhållande till församlingen, till Israel, och till världen och dem som står honom emot. Det gäller att se detta och ändå hålla samman skeendet.  Vi vet dock tillräckligt för att kunna vara förberedda och fortsätta göra hans vilja till dess: be och sprida evangeliet till all folk, betjäna och välsigna.

 

 

Från Första Moseboken till Malaki i Gamla Testamentet handlar det om Gud som i ord och gärningar förbereder för sin Sons ankomst till världen. Där kan vi i profetiska förebilder se de klara konturerna av honom som skulle komma med en bestämd uppgift att uppenbara Fadern för oss och undanröja hindren för vår gemenskap med honom. För oss som har facit i handen är de tydliga.

 

Vi har både Gamla och Nya Testamentet och kan kontrollera allt som gått i uppfyllelse under historien och allt som återstår att ske i den sista tiden. För dem som levde på Mose, Davids, Jesajas eller Daniels tid var det annorlunda. De kunde inte se annat än glimtar av det som skulle följa efter Messias död och uppståndelse, hur upprättandet av Guds rike i slutet av historien föregicks av mer än tvåtusenårig period som är församlingens tid och som kallas ”hedningarnas tidsålder”.

 

Bibelns författare var judar och GT skildrar Guds handlande med det folk som utvaldes att tillhöra honom. Deras fokus var på Israels upprättelse och Guds synliga rike efter fördrivning, förstörelse av templet i Jerusalem som i sin tur var resultatet av den sorgliga rundgång av avfall, dom, omvändelse och upprättelse som präglat deras historia. Deras fokus var också på Messias, som skulle åstadkomma denna upprättelse när han regerade i det synliga riket. Riket och Messias hör ihop och förväntningarna var av olika slag i i den intertestamentala perioden.

 

 

 

I Bibeln som helhet kan vi se de tydliga mönster som framträder från den första boken till den sista. Det ger en klar bild av hur Gud håller dom över synd och gudlöshet, samtidigt som han räddar sitt folk. Han dömer de ogudaktiga och obotfärdiga syndare som vägrar att omvända sig, och räddar dem som lever i tro, lydnad och gemenskap med honom.

+++

 

Gud vet från begynnelsen vad som kommer att ske i historien och han använder sina förberedda och betrodda tjänare att kungöra hans vilja och beslut.

 

 

2 tankar om “Profet och profetia. Del I-III

  1. Th skriver:

    Frågan om Jesus kommer tillbaka två gånger är något av de tyngsta argument mot ett separat uppryckande, anser folk oftast. Hur ska man då se på det? Jag vill göra ett försök att förklara.

    Det viktigaste som jag ser det är att kristna alldeles för mycket betraktar NT som en kristen bok, men det är det inte! Det är en judisk bok. T o m Lukas betraktas av vissa som jude. I övrigt är det ingen tveka om att alla skribenter är just judar!

    När Jesus vandrar på jorden är det klart att han är och talar som en jude. Inte minst Matteus räknas som en judisk skrift med ett budskap som riktar sig mot judar.
    I Matteus läser vi också det kända talet om Jesu återkomst.
    Talar Jesus nu till kristna eller till judar? Jag tror det senare. När Jesus uttalade detta tal (Mat 24) fanns det ännu inga kristna, församlingen fanns heller inte. Den skulle Jesus komma att bygga framgår av kap 16.

    Apg 2 räknas väl allmänt som församlingens födelsedag. När man väl inser detta och förstår att talet riktar sig till judar och att församlingen i det närmaste kan betraktas som en slags intermezzo i Israels historia, då kan man också dra slutsatsen att det som sägs i detta kapitel inte alls handlar om kristna som lever precis innan Jesu återkomst på olivberget utan först och främst judar som har blivit väckt till andlig förnyelse. Denna väckelse ska betraktas i ljuset av Israels uppståndelse som redan pågått ett antal år men där den andliga väckelse alltjämt dröjer. Jag tror att den dröjer tills församlingen ryckts upp.
    Det Jesus säger har dock ingenting att göra med uppryckandet av församlingen att göra. Det är Paulus som fått uppenbarelsen om församlingens hemlighet och som klargör hur skiljemuren som skiljde på judar och hedningar tagits bort. I Kristus har det födds en ny människa, andra människosläktet där Jesus själv är den första.

    Om man nu läser utifrån detta perspektiv då handlar återkomsten alltså alltid om den synliga återkomsten på oljeberget, därför att Israel och församlingen inte handlar om samma sak.

    Paulus talar därför också om tre sorters människor i 1 Kor 10:32: judar, hedningar och församlingen.

    Om man inte inser att det ligger till på det sättet då blir allt som står om återkomsten och uppryckandet väldigt förvirrande.

    Men granska gärna mina tankar som en sann Bereer för att se om det stämmer det jag skriver.

    Gilla

    • gunjk skriver:

      Hej ! Jag håller med dig. Det är viktigt att se hur olika Gud handlar med de tre grupperna, Israel, församlingen och hedningarna. Då passar den viktiga profetian i Dan 9:24-27 också. Både församlingen och därmed uppryckandet var en hemlighet fram till dess Paulus fick inblick i detta. Det finns dock frågor kvar om hur man ska förstå just Daniel och årsveckan, förbundet med de många osv. Vi får återkomma till detta.
      Det är hur som helst viktigt att sätta sig in i hur andra kristna tänker också, för ingen av oss kan som sagt vara tvärsäker. Vi måste få ihop alla texter som ett pussel och det är många frågetecken kring Upb och Matt 24 fortfarande.

      Men tack för ett givande utbyte, som jag hoppas fortsätter!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.