Profet och profetia. Del I-III

 

 

 

 

 

 

Del I

 

Vad är en profet i biblisk bemärkelse? Det första vi kanske tänker på är att han på Guds uppdrag förutsäger framtiden och det stämmer naturligtvis. Det är just det som skiljer den sanne Guden från avgudarna, vilket Jes 41-46  beskriver så tydligt på flera ställen i dessa kapitel, i den storslagna jämförelsen mellan Jahve och de maktlösa avgudarna . Herren säger genom sin tjänare Jesaja, när han nästan driver med dessa (41:23-24):

 

”Tala om vad som skall hända i framtiden, så att vi kan se att ni är gudar. Gör något, vad det vara må, så att vi alla  häpnar när vi ser det. Men se, ni är mindre än ett intet, ert verk är ingenting alls”. Gud säger sedan om sig själv: ”Se, vad jag förut förkunnade har kommit. Nu förkunnar jag nya ting, innan de visar sig låter jag er höra om dem.”(42:9), och i kap 46:10: Jg förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra”.

 

 

Men en profet är mycket mer. Han förmedlar och förkunnar Guds ord också i den aktuella situationen. Han varnar och manar till omvändelse när folket lämnat förbundsrelationen med Gud. Han förkunnar dom och frälsning, om folket uppfyller villkoren. Det beskrivs b la som att ”Herrens ord kom till..”  och det började redan med Abraham egentligen och har sedan fortsatt genom gamla förbundet och vidare in i det nya förbundet, som avslutas med en stor profetia, Uppenbarelseboken (1:3). Det handlar om att när Gud vill uppenbara sig själv, sin vilja och sin frälsningsplan, utväljer han människor som ska vara hans talesmän och förmedla detta. Det sker på olika sätt, oftast beskrivs det just som att Herrens ord kommer till dem eller att de får visioner och syner.

 

Jag återkommer i senare delar b la till Moses, Samuel, Elia, Elisa och vidare till skriftprofeterna, Daniel och sedan till Nya Testamentet och profetens roll där och i församlingen. Det är ett mycket stort ämne så det kommer att bli schematiskt.

 

En annan del kommer att handla om olika profetior, hur de verkar fungera. Det finns ju många profetior om Jesu Kristi första ankomst till jorden i GT och som vi sett fullbordas i NT, och det en enda gång. Sedan finns det andra som handlar om hans återkomst vid tidens slut, som väntar på sin fullbordan. Det finns även profetior som handlar om händelser som kommer att känneteckna tiden innan Jesu återkomst, och de kan ha en flerfaldig uppfyllelse i historien. Det gäller särskilt profetian om ”förödelsens styggelse” i Daniels bok, b la 11:31. Jesus själv refererar ju till profeten Daniels utsaga om denna i Matt 24:15, som ett avgörande tecken på den stora nöden som skall komma. Daniel var verksam under 500-talet i Babylon och skrev ner profetian då. Den fick  delvis  en uppfyllelse redan efter ett par hundra år. Det skedde när Antiokus Epifanes IV vanhelgade templet i Jerusalem och invigde det till Zeus genom att  offra ett svin på altaret.

 

I detta fall fungerar profetian som en förebild till händelser som kommer att inträffa, dels i historien och till sist vid tidens slut. Det finns också profetiska typer och mönster som tex beskriver den Laglöse. De kan också delvis  ha fått en partiell  uppfyllelse innan själva personen får tillåtelse av Gud att träda fram och ha sin korta tid på jorden innan Jesus återvänder. Det började med Kain, som representerar upproret  och Abel lydnaden. Kain är en förebild till Antikrist och det finns flera sådana i Bibeln. Det kan alltså dels vara händelser, dels personer som fungerar som förebilder för Guds fiender, och för Guds folk, som lever i tro och lydnad i alla tider. Det finns stora linjer som dras upp från Första Moseboken till Uppenbarelseboken: de två vägarna, de två förhållningssätten gentemot Gud. Antingen är man emot eller för. Det är svårt att finna några gråzoner här.

 

II

 

Det är viktigt att lyfta fram hur NT ser på profetior i Skriften och jag citerar här ett par verser från Petrusbreven, och tar med hela sammanhanget. Det handlar om frälsningen,  Bibelns egentliga budskap och ämne.

1 Petr: 3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp,4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. 5 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden. 6
Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag.
7 Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. 8 Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje, 9 då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning.
10 


Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få.
11 De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. 12 Och det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, predikade evangeliet för er. Och detta önskar änglarna att få blicka in i.

 

” Petr: ”Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät. 17 Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.”18 Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget. 19 Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. 20 Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. 21 Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.”

 

Det är några viktiga punkter här som Petrus på ett suveränt och fantastisk sätt sammanfattar i dessa verser.

 

GT handlar om ytterst frälsningen och det är vad profeterna sökte och forskade efter. De profeterade om den nåd som vi skulle få. De undersökte i vilken tid det skulle ske. Det var Kristi Ande som verkade i dem när de förutsade Kristi lidande och härlighet. De betjänade oss genom detta, vi som fått höra och se det som profeterna förutsade. Kristus själv var alltså verksam genom sin Ande i denna process så långt innan han föddes till jorden som Jesus av Nasaret. Det är ju helt i linje med Bibelns undervisning om den andre Personen i den heliga treenigheten, Sonen. Han är Gud och har därför alltid existerat med och hos Fadern och Anden. Han uppenbarar sig på många sätt i GT innan inkarnationen, något jag ska skriva om senare.

 

Det är oerhört mäktiga ord och för att förstå djupet i dem kan man konstatera att Kristi Ande verkade genom dessa utvalda män för att förmedla profetiorna om honom själv och den nåd som skulle leda till det stora befrielseverket, frälsningen. Här blir förhållandet mellan GT och NT tydligt. Hela Bibeln handlar om frälsningen, hur Gud påbörjade arbetet med mänsklighetens räddning från början och genom historien. Han låter sina profeter förutsäga den för att sedan förverkliga och fullborda den genom Jesus Kristus, vilket i sin tur apostlarna förmedlar, drivna av samma Ande.

 

 

Det helt unika med Bibeln är ju att vi har historien nedskriven innan den sker. Gud har förutsagt vad som kommer att hända. Därför skrev profeterna i förfluten tid, som om det som egentligen skulle ske långt fram i tiden, redan hade skett.  Det som var framtid på profeternas tid, när de på Guds uppdrag förutsade vad som skulle hända, har blivit vårt förflutna.  Vi betraktar ju samma händelse och samma personer från de två olika tidsmässiga utgångspunkterna av förutsagt och uppfyllt. Det gäller en av historiens viktigaste händelser, när Jesus dog på korset och uppstod. Det förutsade profeterna, utan att fullt förstå vidden av dess betydelse, och vi ser tillbaka på det idag som profetiornas fullbordan.

 

Men när det gäller framtiden är det svårare att i detalj förstå den profetiska tidsskalan innan Jesus kommer tillbaka. Det finns olika meningar om hur de aktuella bibeltexterna ska tolkas och framför allt när det som beskrivs ska inträffa. Det finns spridda pusselbitar i olika bibelböcker och det viktigaste är att försöka sammanfoga dem till en helhet utan att överspekulera och göra upp detaljerade scheman. Nycklarna till förståelsen finns i att läsa de apokalyptiska texterna tillsammans.  Bibelord ska tolkas med bibelord.

 

Vad vi vet, utan minsta skugga av tvivel, är att vår Herre Jesus Kristus snart kommer tillbaka men inte exakt när och hur allt ska gå till innan. Gud handlar på lite olika sätt i förhållande till församlingen, till Israel, och till världen och dem som står honom emot. Det gäller att se detta och ändå hålla samman skeendet.  Vi vet dock tillräckligt för att kunna vara förberedda och fortsätta göra hans vilja till dess: be och sprida evangeliet till all folk, betjäna och välsigna. Själv har jag en någorlunda klar uppfattning, som kanske framgår så småningom, även om jag fortsätter studera och lära av andra.

 

Från Första Moseboken till Malaki i Gamla Testamentet handlar det om Gud som i ord och gärningar förbereder för sin Sons ankomst till världen. Där kan vi i profetiska förebilder se de klara konturerna av honom som skulle komma med en bestämd uppgift att uppenbara Fadern för oss och undanröja hindren för vår gemenskap med honom. För oss som har facit i handen är de tydliga.

 

Vi har både Gamla och Nya Testamentet och kan kontrollera allt som gått i uppfyllelse under historien och allt som återstår att ske i den sista tiden. För dem som levde på Mose, Davids, Jesajas eller Daniels tid var det annorlunda. De kunde inte se annat än glimtar av det som skulle följa efter Messias död och uppståndelse, hur upprättandet av Guds rike i slutet av historien föregicks av mer än tvåtusenårig period som är församlingens tid och som kallas ”hedningarnas tidsålder”.

 

Bibelns författare var judar och GT skildrar Guds handlande med det folk som utvaldes att tillhöra honom. Deras fokus var på Israels upprättelse och Guds synliga rike efter fördrivning, förstörelse av templet i Jerusalem som i sin tur var resultatet av den sorgliga rundgång av avfall, dom, omvändelse och upprättelse som präglat deras historia. Deras fokus var också på Messias, som skulle åstadkomma denna upprättelse när han regerade i det synliga riket. Riket och Messias hör ihop och förväntningarna var av olika slag i i den intertestamentala perioden.

 

 

 

I Bibeln som helhet kan vi se de tydliga mönster som framträder från den första boken till den sista. Det ger en klar bild av hur Gud håller dom över synd och gudlöshet, samtidigt som han räddar sitt folk. Han dömer de ogudaktiga och obotfärdiga syndare som vägrar att omvända sig, och räddar dem som lever i tro, lydnad och gemenskap med honom.

 

1)   Det började redan med Noa, och hur Gud räddade honom och hans familj, medan hela den dåtida världen dränktes i vatten. Det var resultatet av en exeptionell straffdom från Guds sida, som jag inte kan kommentera här. Jag har gjort det på andra ställen. Se https://alefochomega.com/fran-alef-till-omega/nagra-tankar-pa-vagen-fran-genesis-till-uppenbarelseboken/ och avsnittet som behandlar kap 6-9 i Genesis.

 

Människorna på hans tid hade hur som helst chansen att se och höra Noa, som kallas ”rättfärdighetens förkunnare”. Noa förvarnade om den kommande domen och var ett profetiskt vittne om vad som skulle ske, när han byggde på arken i mer än hundra år.

 

” Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra när han lät floden drabba de gudlösas värld. (2 Petr 2:5).

 

Den rättfärdige, som tillhör Gud och vandrar på hans väg i tro och lydnad, låter Gud alltså inte gå under tillsammans med de orättfärdiga syndarna i domen. Vi ser visserligen längre fram i historien hur Guds folk som inte hörsammar varningar till omvändelse och förbundstrohet, straffas på många sätt. Till sist även med exil efter Jerusalems ödeläggelse. Men i dessa avgörande händelser ser vi ” den dubbla utgången” som gäller även vid den yttersta domen. Gud dömer och straffar de människor som vägrar erkänna hans herravälde, tro på evangelium och omvända sig och bli frälsta. Gud räddar dem som omvänt sig och tror på honom, ur de ogudaktigas våld och från den vredesdom som kommer över synd och uppror. Det motsäger inte heller det faktum att den rättfärdige får lida mycket och oräkneliga skaror av kristna har dött och dör som martyrer.

 

Det kan finnas flera ”spår” i Bibeln, alltså flera teman som löper parallellt och är lika giltiga. Ett tydligt spår är detta med ”den dubbla utgången”, att det sker ett åtskiljande i domen mellan dem som tillhör Gud och dem som inte velat bli hans. Ett annat är att Guds folk förföljs och lider just för att de tillhör Herren. Ett tredje är att Gud tuktar sina egna med ett gott syfte, för att rena och helga dem.

 

2) Det fortsatte med Abrahams brorson Lot: ”2 Petr 2 ”Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa. 7 Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades av de laglösas lössläppta liv. 8 Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde.

 

Abraham hade vädjat för Sodom och nästan köpslagit med Herren själv om att skona staden under förutsättning att det skulle finas tio rättfärdiga där. Han började med femtio rättfärdiga och gick sedan ner till tio men det fanns inte så många. Förutom Lot själv, hustrun och de två döttrarna var det ingen annan som undkom. Vi vet ju att hustrun såg sig tillbaka innan de nådde fram till den plats Gud säkrat åt dem, så det var bara tre personer.

 

Men poängen här är att Gud inte lät änglarna utföra domshandlingen förrän Lot lämnat staden. ”Herren ville skona honom” (19:16). Gud hade ingått förbund med Abraham och hans släkt och därför skonade han släktingen som bodde i den av synd och extrem perversion genomkorrumperade staden. 1 Mos 19: 29 Då Gud fördärvade städerna på slätten, tänkte han på Abraham och förde ut Lot undan förödelsen, när han omstörtade städerna där Lot hade bott.

 

Så här står det i 1 Mos 19:15  När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: ”Stig upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd.” 16 När Lot dröjde tog männen honom vid handen tillsammans med hans hustru och hans båda döttrar, ty Herren ville skona honom. De förde ut honom, och först när de var utanför staden släppte de honom. 17 När de hade fört ut dem sade en: ”Fly för livet! Se dig inte tillbaka och stanna inte någonstans på slätten. Fly till bergen så att du inte går under.”

 

Jesus refererar till det som skedde på Noas tid och till Lots hustru, när han undervisar om den sista tiden och likheterna dem emellan. Dessa profetiska mönster undervisar oss om hur Gud handlar och hjälper oss att känna igen hans handlande i vår tid och i framtiden.

 

3) Vidare är den händelse som är viktigast i judafolkets historia naturligtvis befrielsen från slaveriet i Egypten. Den, liksom de tidigare exemplen tjänar som profetiska förebilder, typer till Guds handlande genom historien och vid tidens slut. Det finns ju dels direkta förebilder till personen Jesus själv, t ex Melki-Sedek, Moses, Josef, David som i sina liv profetiskt gestaltar något av det som han kommer att vara och göra. Det finns också företeelser och händelser som tjänar som förebilder till det Jesus utför i sitt verk som vår frälsare. Det är då särskilt förknippat med påsken, dels själva uttåget från slaveri till frihet, dels offer-lammet. Jesus är vårt påskalamm genom att dö för vår synd och därmed befria oss från slaveriet under mörkrets makter och ytterst döden.

 

Räddningen som alltid innefattar ett från och ett till  beskrivs i 2 Mosebok 6:6  så här: ” Säg därför till Israels barn: Jag är Herren . Jag skall föra er ut från tvångsarbetet hos egyptierna och rädda er från slaveriet under dem och jag skall återlösa er med uträckt arm och genom stora straffdomar. 7 Och jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud. Ni skall få erfara att jag är Herren , er Gud, han som för er ut från slavarbetet hos egyptierna. 8 Och jag skall föra er till det land som jag med upplyft hand lovade ge till Abraham, Isak och Jakob. Jag skall ge er det till arvedel. Jag är Herren . 

 

Gud räddar sitt från från slaveri till frihet och i det stora sammanhanget handlar det om frihet från mörkrets makt till Gud själv. En tydlig motsvarighet till detta finns i NT, i Kol 1:13 :

13 Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike.”

 

 

Del III

 

www-st-takla-org___jesus-second-coming-advent-03

 

 

I den här serien blickar jag bakåt i historien utifrån de redan uppfyllda profetiorna i Bibeln men nu även mot framtiden och vad som kommer att ske i den allra sista fasen av mänsklighetens historia. Världen har säkert alltid tett sig osäker, farlig och kaotisk. Det har funnits perioder av fred, stabilitet och välstånd, åtminstone i vissa delar av världen, som sedan avbrutits av nya konflikter, kriser och även krig. Det är många som känner oro inför den upptrappade situationen idag men jag går inte ini detalj på det här. Att någonting allvarligt kommer att hända framöver är nog inte uteslutet men om det är det sista som sker innan Jesus kommer tillbaka är svårt att säga. Vad vi kan vara säkra på är att han kommer tillbaka, och det ganska snart. Gud har låtit oss få veta tillräckligt om vad som kommer att hända för att vi ska vara förberedda.

 

Här funderar jag lite över Tessalonikerbreven och de speciella begrepp Paulus använder där för att beskriva den sista tiden. De har varit föremål för många tolkningar och är inte helt enkla att förstå hela betydelsen av, eftersom de har att göra med de absolut sista händelserna i historien. Som alltid är det svårt att exakt tidsbestämma dem. Jag ska ta upp några punkter här som kan vara viktiga att tänka över. Längre fram ska jag titta närmare på de andra relevanta texterna och sedan försöka få en helhetsbild av dem tillsammans.

 

Vi lever i väntans tider. Församlingen har väntat på att Jesus ska komma tillbaka i över två tusen år. De första decennierna efter Jesu himmelsfärd väntade man honom tillbaka snart . Paulus fick korrigera de kristna i Tessalonika så att de inte  trodde att Herrens dag hade kommit. Som alltid besvarar Paulus konkreta frågor i sina brev till olika församlingar, förmanar, korrigerar och undervisar de troende. Ibland är det församlingar han själv grundat, ibland inte ( t ex Romarbrevet).

 

Enligt Apg 17:1 predikade Paulus i Tessalonika på sin andra missonsresa tillsammans med Silas. Sin vana trogen gick han först till Synagogan och förkunnade Jesus som Messias, vilket ledde till oro bland judarna och han drevs ut ur staden. Det är ett av de tidigaste breven. Därför framgår det så tydligt att förväntningarna på Jesu återkomst var stora. Det är också intressant att se hur Paulus beskriver vad som kommer att hända vid tidens slut. Det vi gärna skulle veta mer om i denna vers, ”Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen” ( 2 Tess 2:8), förekommer bara här i hela NT. Paulus hänvisar också till det han sade till dem personligen i vers 5, men det får vi heller inte veta mer om.

 

Vidare nämner han ”uppryckandet”, som det varit och är en tolkningsstrid om. Det nämns här  förutom i Upb. 12:5 och Apg 8:39.   Ordet används 14 ggr i NT men själva företeelsen  finns  redan i GT, t ex med hur Henok och Elia tas upp till Gud direkt. Vad som däremot är viktigt  är att inte göra det till en rigorös lärosats och enbart utifrån den versen bestämma sig för om ”uppryckandet” sker före vedermödan, mitt i eller efter.

 

Det NT beskriver som förföljelse och lidande heter på grek θλῖψις och översätts med vedermöda eller nöd. Det kommer vi inte att slippa undan. Församlingen är kvar på jorden och går igenom den förfärliga nöd som orsakas av en oerhört grym förföljelse. Det kan räknas in under det Jesus kallar ”födslovåndorna” .  Det ser vi redan och har sett ske på många platser. Vi befinner oss i denna fas sedan en tid. (Matt 24: 4-14.)  

 

Sedan talar Jesus om ”den stora nöden” och de omvälvande händelser som präglar den innan han kommer tillbaka på himlens skyar. I andra texter talas det om Guds vredesdomar, Herrens dag och detta beskriver den allra sista fasen i händelsekedjan. Ordet vreden  ὀργῆ, förekommer 36 ggr i NT. Gud ska äntligen  döma sina fiender, skipa rätt, göra slut på all ondska, avgudadyrkan, uppror och lögn, och ge upprättelse till sitt folk som lidit. Det kommer en absolut punkt i historien när tiden är slut och Gud inte ger fler chanser till en fientlig värld att omvända sig. Människorna har då fått så många chanser att böja sig för Herren och omvända sig men de har vägrat. Han har väntat och gett mycket tid för att alla ska kunna omvända sig och bli frälsta. Men den slutliga domen kommer, som innebär att alla och allt som förstört Guds skapelse förlorar all sin makt och bara Herren regerar oinskränkt. Gud måste som rättfärdig domare döma de många lagbrottet, synden, otron, ondskan. Det har ingen plats i hans rike som han ska upprätta. Men Gud varnar alltid innan han dömer och ger alla många tillfällen till omvändelse. Gud vill förlåta och rädda men om människor vägrar så får de som de vill. Det finns mycket mer att säga om detta och vad som sker efter denna omskakande period, när Gud börjar om och skapar nya himlar och en jord.

 

Om 1 och 2 Tess

 

I det första brevet adresserar Paulus frågan som han fått om vad som händer med de troende som hunnit dö innan Jesus kommer tillbaka. Han svarar att de sörjande inte är utan hopp. De som dött  ska föras fram tillsammans med dem som lever vid Herrens ankomst.  (Även om de som dött i Kristus första ska uppstå). Det är i kap 4: 13- 18. (Se texten längst ner).  Här ser vi att det primärt handlar om hur Gud församlar de sina vid Jesu ankomst. De ska samlas ἐπισυναγωγῆς (episynages), och  få möta Jesus. Det kan vara så att det är själva huvudärendet för Paulus, att trösta de kristna med att alla kommer att möta Jesus, även de som redan dött.  Ärendet här är inte tidpunkten för Jesu ankomst, hans  παρουσία parousi, och när uppryckandet sker.  Parousi är förresten ett rikt begrepp och  betyder närvaro, ankomst och de händelser som sker vid en ankomst och framträdande.

 

Det enda som nämns här är en ärkeängels röst och en Guds basun i samband med att Herrens stiger ner från himlen. Det grekiska ordet för ”ryckas upp” är ἁρπάζω , harpazo ,och det förekommer 14 ggr i NT. Sättet de troende möter Jesus på i detta sammanhang är alltså inte stående på jorden, tittandes upp mot himlen på Jesus som kommer utan de rycks hastigt upp och möter Jesus i skyn. Det kan vi notera.

 

Vad kontroversen har handlat om är om Jesus kommer tillbaka två gånger och det är problematiskt att tänka så. Av alla andra texter är det tydligt att han kommer en gång och det synligt för alla och därför kan man inte acceptera ” den hemliga ankomsten för de troende”, uppryckandet. Men man kanske kan tänka sig att det är samma händelse men i två faser. Det handlar ju om hur de troende, döda och levande förvandlas och de får ”andliga kroppar” när de möter Jesus i den himmelska sfären, som beskrivs som ett möte ”i rymden”, i skyn. Man behöver inte tänka in ett strikt tidsmässigt skeende utan att det är olika faser i Jesu återkomst. Det är och förblir ett mysterium hur det exakt går till men jag tror man kan läsa texterna tillsammans och se att Jesus kommer en gång, och det synligt för alla, men att han på något sätt samlar de sina till sig innan det sker.

 

Paulus nämner på två ställen hur vi kristna inte är bestämda till att drabbas av vredesdomen ( 1 Tess 1:10, 5: 9-10) och indirekt i 2 Tess 1: 5-10, när Paulus beskriver hur den kommer att drabba de gudlösa på Herrens Dag, som antagligen inte är enda dag utan beteckningen på Guds domsagerande som kan vara längre. Inget vet.  Vers 10: De berättar själva vilken ingång vi fick hos er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden10 och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda: Jesus, som räddar oss från den kommande vredesdomen.
 

 

Man kan tolka det både som att de blev räddade från Guds vrede när de omvände sig men jag lutar nog åt att det handlar om sluträddningen från Guds eskatologiska doms-handlingar. Det andra exemplet från kap 5: 9-10 är ännu tydligare: Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. 10 Han har dött för oss för att vi ska leva med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. 11 Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.

 

Att därför mena att församlingen kommer att vara kvar på jorden när Gud verkställer sina domar och hans vrede kommer över de obotfärdiga och gudlösa syndarna kan jag inte förstå. Det blir obegripligt om Paulus uppmanar de kristna att uppmuntra och uppbygga varandra med att de kommer att få vara med sin Herre, leva med honom, om de istället skulle se fram emot att vara kvar på jorden under själva vredesdomen.

 

Det finns ju istället tydliga referenser till Guds vrede som kommer att manifesteras på Herrens dag. Det är den Paulus avser här och som församlingen inte kommer att bli föremål för. Det är helt i linje med hur Gud verkat i historien och räddat sitt folk undan sina stora domshandlingar. Det gör han i den sista domshandlingen någonsin, som blir så total och omfattande att det är svårt att fatta.

 

1 : De som redan dött och de som lever kommer att sammanföras vid Jesu ankomst i det som kallas episynage, samlandet av dem som tillhör Herren.

 

Skildringen av de gudlösas och obotfärdigas öde i 2 Tess 1: 5-10, består i hur han vedergäller dem med lidande som plågat de kristna som förföljts. Guds vredesdom är reserverad för dem på den dagen, Herrens dag då han dömer de gudlösa. De troende får endast erfara lindring och befrielse när Jesus kommer för att förhärligas i dem. De ska vinna Kristi härlighet, 2 Tess 2:14. De har lidit länge nog under den ondes makt, hat och våld. Se hela texten nedan.

2  De troende undslipper Guds vredesdomar eftersom de ryckts upp (precis?)  innan det sker, i den omvälvande händelse som kallas Herrens ankomst och som kulminerar i att Jesus kommer synligt tillbaka och sätter sina fötter på Oljeberget.  De samlas och möter sin Frälsare och Herre. De är i Guds förvar under denna fas. De göms undan.

I nästa avsnitt tar jag upp ”han som nu håller tillbaka” laglöshetens hemlighet så att den laglöse inte kunnat träda fram ännu. Vem, vad det är har diskuterats liksom vad det innebär att han ”ska röjas ur vägen”. Det är en inte så lyckad översättning i Sv Folkbibeln och jag ska undersöka andra översättningar förutom den grekiska grundtexten naturligtvis.

 

Här är texten från 1 Tess 4 : Herrens ankomst


13 Bröder, vi vill att ni ska veta hur det blir med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. 14 Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så ska Gud på samma sätt genom Jesus föra fram de insomnade tillsammans med honom.
15 Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst ska alls inte komma före de insomnade. 16 När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. 17 Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren.
18 Trösta därför varandra med dessa ord.


++

2 Tess 1 :5-10.

Gud är rättfärdig: han straffar med plågor dem som plågar er  7 och låter er som plågas få lindring tillsammans med oss. Det sker när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar 8 i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. 9 De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, 10 när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror. Och ni har trott det vittnesbörd vi gav er.
11 Därför ber vi alltid för er, att vår Gud ska räkna er värdiga sin kallelse och med kraft fullborda all god vilja och gärning i tron. 12 Då ska vår Herre Jesu namn förhärligas i er, och ni i honom, genom vår Guds och Herren Jesu Kristi nåd.


2 tankar om “Profet och profetia. Del I-III

  1. Th skriver:

    Frågan om Jesus kommer tillbaka två gånger är något av de tyngsta argument mot ett separat uppryckande, anser folk oftast. Hur ska man då se på det? Jag vill göra ett försök att förklara.

    Det viktigaste som jag ser det är att kristna alldeles för mycket betraktar NT som en kristen bok, men det är det inte! Det är en judisk bok. T o m Lukas betraktas av vissa som jude. I övrigt är det ingen tveka om att alla skribenter är just judar!

    När Jesus vandrar på jorden är det klart att han är och talar som en jude. Inte minst Matteus räknas som en judisk skrift med ett budskap som riktar sig mot judar.
    I Matteus läser vi också det kända talet om Jesu återkomst.
    Talar Jesus nu till kristna eller till judar? Jag tror det senare. När Jesus uttalade detta tal (Mat 24) fanns det ännu inga kristna, församlingen fanns heller inte. Den skulle Jesus komma att bygga framgår av kap 16.

    Apg 2 räknas väl allmänt som församlingens födelsedag. När man väl inser detta och förstår att talet riktar sig till judar och att församlingen i det närmaste kan betraktas som en slags intermezzo i Israels historia, då kan man också dra slutsatsen att det som sägs i detta kapitel inte alls handlar om kristna som lever precis innan Jesu återkomst på olivberget utan först och främst judar som har blivit väckt till andlig förnyelse. Denna väckelse ska betraktas i ljuset av Israels uppståndelse som redan pågått ett antal år men där den andliga väckelse alltjämt dröjer. Jag tror att den dröjer tills församlingen ryckts upp.
    Det Jesus säger har dock ingenting att göra med uppryckandet av församlingen att göra. Det är Paulus som fått uppenbarelsen om församlingens hemlighet och som klargör hur skiljemuren som skiljde på judar och hedningar tagits bort. I Kristus har det födds en ny människa, andra människosläktet där Jesus själv är den första.

    Om man nu läser utifrån detta perspektiv då handlar återkomsten alltså alltid om den synliga återkomsten på oljeberget, därför att Israel och församlingen inte handlar om samma sak.

    Paulus talar därför också om tre sorters människor i 1 Kor 10:32: judar, hedningar och församlingen.

    Om man inte inser att det ligger till på det sättet då blir allt som står om återkomsten och uppryckandet väldigt förvirrande.

    Men granska gärna mina tankar som en sann Bereer för att se om det stämmer det jag skriver.

    Gilla

    • gunjk skriver:

      Hej ! Jag håller med dig. Det är viktigt att se hur olika Gud handlar med de tre grupperna, Israel, församlingen och hedningarna. Då passar den viktiga profetian i Dan 9:24-27 också. Både församlingen och därmed uppryckandet var en hemlighet fram till dess Paulus fick inblick i detta. Det finns dock frågor kvar om hur man ska förstå just Daniel och årsveckan, förbundet med de många osv. Vi får återkomma till detta.
      Det är hur som helst viktigt att sätta sig in i hur andra kristna tänker också, för ingen av oss kan som sagt vara tvärsäker. Vi måste få ihop alla texter som ett pussel och det är många frågetecken kring Upb och Matt 24 fortfarande.

      Men tack för ett givande utbyte, som jag hoppas fortsätter!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.