De svåra frågorna och svaren.

Det är två saker som måste sägas först. Jesu namn betyder räddare. Det är fundamentet i kristen tro: vi vet att vi är syndare som behöver bli förlåtna, räddade och försonade med Gud. Gud är HELIG och rättfärdig och vi kan inte genom vår egen ansträngning få rätt ställning inför Gud. För att kunna ha gemenskap med honom måste det stora hindret, synden, tas bort. Det är något vi inte själva kan göra, utan bara Gud själv. Det är därför Guds Son blir människa för att kunna ta synden på sig och avlägsna den från oss för att vi ska räknas som rättfärdiga inför Gud.

När Jesus dog på korset var det för alla människor och det blir tillgängligt för varje enskild människa när hon hör evangeliet, budskapet om att Gud redan fullbordat allt för henne vad gäller fräsningen och det enda hon behöver göra är att tro och ta emot. Säga JA först till Guds beskrivning av vår situation, att vi behöver bli räddade, och sedan ta emot Guds erbjudande när han söker oss. Det är nåd från början till slut: Gud utför räddningen själv och verkar i oss så att vi kan tro.

+++

För att förstå den bärande tanken i Bibelns förklaring till detta ska jag göra en jämförelse, som vi alla kan känna igen oss i.

Alla människor föds in i en släkt, som redan har en historia långt tillbaka i tiden. Ingen väljer sin familj eller sin egen historia. Det är andra som under generationer har format den, på gott och ont. Den kan rymma sjukdom, brott, konflikter och alla slags problem som påverkat och påverkar alla, medvetet eller omedvetet. Att konstatera detta förringar inte den enskildes ansvar att välja men vi vet alla att vi är påverkade på olika sätt av vår familj och vår släkthistoria. Det kan vara en livslång kamp för den enskilde att övervinna det dåliga arvet, både det genetiska vad gäller fysisk och psykisk sjukdom, liksom det sociala och andliga arvet.

Vi kan ärva alla slags problem som vi inte själva alltså är skyldiga till. Det är våra tidigare släktingar som gjort sig skyldiga till något som vi får betala för på olika sätt. Det finns så många exempel på detta men det blir för långt att ta upp dem här. Var och en kan fylla i själv.

Det är precis på samma med mänsklighetens stora släkthistoria. Den började någonstans, med två individer som gjorde felaktiga val i ett livsavgörande ögonblick . Vad de gjorde påverkar oss än idag. En del slutar läsa nu eftersom det kommer att handla om de första människorna Adam och Eva. Adam betyder ”människa” och Eva ” levande” så vi kan kalla dem det istället. Det räcker här att konstatera det.

Det kan naturligtvis vara mycket främmande att tänka så för de flesta och svårt att ta till sig men låt oss försöka ändå. Det är mycket som står på spel här, nämligen rimliga förklaringar till varför det finns ondska, lidande och orättvisor, och även varför det finns godhet, kärlek och barmhärtighet. En del nöjer sig med en evolutionär förklaring, andra söker svar i filosofi, religion, ateism eller humanism. Men de ger varken svar, lösningar eller möjligheter till verkliga förändringar. Vi är skapade av Gud och ingenting mindre än han själv kan möta alla våra djupaste behov.

Bibeln ställer fram just Adam, Människan, som gjorde något som påverkar alla andra ”adamiter” i denna långa släkthistoria. Han begick ett brott som vi får leva med konsekvenserna av, trots att vi inte är direkt skyldiga. Men eftersom vi är ”Adams släktingar” liknar vi honom i det att vi också syndar.Vi vet vad som är fel för att det finns något som är rätt. Detsamma gäller för sanning, godhet, rättvisa. All moral vilar på förutsättningen att det finns något absolut rätt.

Som det i alla mänskliga samhällen finns en lag som man vid överträdelse blir bestraffad för, finns det en universell lag, instiftad av skaparen, Gud själv. Hans budord, hans lag var avsedd att skydda det liv och de goda ordningar han skapat. Den skulle befästa gränserna för det goda, sanna och rätta. Men den första Människan överträdde Guds bud och det resulterade i det som Gud sade skulle hända: död. Överträdelsens eller syndens lön var och är döden. Döden betyder mer än bara fysisk död, att döden trängde in i Guds skapelse och förkortade livet. Det innebär framför allt separation från Gud själv, Guds liv. Människan förlorade gemenskapen med Gud och därmed sin egen härlighet, mening och mål som hans avbild. Varje människa är dock själv ansvarig och vi kan inte skylla ifrån oss på Adam och Eva. Vi ärver inte deras synd utan begår synd och överträdelse på eget initiativ. Det är möjligt att ha med dessa båda perspektiv, att vi som människor både är påverkade av den större existentiella situationen och vårt individuella ansvar.

+++

Som människor, ”adamiter”, föds vi in i denna släkthistoria som sedan präglats av den förödande överträdelsen och alla konsekvenser den fick i form av uppror, lögner, svek, själviskhet, stolthet, högmod, onda tankar och gärningar, lidande, skam, förkastelse, förtvivlan, meningslöshet, sjukdom osv osv. Vi kan inte själva befria oss från denna släktbörda utan någon annan måste lyfta av oss den. Det räcker inte inför Guds heliga och rättfärdiga domstol att hävda att vi gjort så gott vi kan, att vi duger som vi är, att vi i alla fall hållit några bud och inte begått de riktigt svåra brotten. Men om vi såg vårt tankeliv, våra attityder, själviskhet, bortförklaringar, självrättfärdigande i Guds skarpa sannings ljus skulle vi tystna och erkänna att vi har syndat.

Men vi försöker ursäkta och försvara oss själva när samvetet anklagar oss och när vi blir överbevisade om att vi inte kan uppfylla Guds fullkomliga lag fram till den avgörande punkt då vi ger upp och erkänner att Gud har rätt. Vi kan inte ens alltid göra det vi vet är rätt och vill. Paulus beskrivning av vår belägenhet kan vi alla känna igen oss i:

15 Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god.

17 Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 18 Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. 19 Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig.

21 Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. 22 I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, 23 men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp.

24 Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? 25 Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! (ROM 7).

Nu ställer Bibeln fram en kontrast till Adam och hans överträdelse: Kristus, ibland kallad den andre Adam. Den andre Adam hade den unika möjligheten att ställa allting till rätta eftersom han både var Gud och Människa i en och samma person. Som människa uppfyllde han lagen för oss alla, som Gud förlät han oss våra synder. Men inte bara det. Han tog även på sig alla människors personliga överträdelser och synder och blev straffad i vårt ställe på korset. Som rättfärdig och helig Gud måste Gud döma synden. Annars skulle han själv vara orättfärdig om han tillät ondska och lagöverträdelser.

Men bara han själv kunde göra det. Ingen människa har ju någonsin kunnat leva utan att synda. Därför blev Guds egen Son människa för att i Adams ställe leva fullkomligt rättfärdigt i lydnad för lagen. Genom att leva fullkomligt rätt och förlåta oss för att vi levt fel och i sin kärlek ta vår synd på sig, kunde han omintetgöra orättfärdighetens, ondskans och dödens makt. Gud Fadern bekräftade denna Jesus seger genom att uppväcka honom från de döda och låta en helt ny tidsålder begynna, som började med uppståndelsen och slutar med Jesu återkomst till jorden och ett synligt Guds rike. När tiden är inne kommer Guds rike som ännu bara är inom oss att bli helt synligt och uppenbart. Gud har en plan som han genomför från början till slut.

Det är och förblir ett mysterium hur det kunde ske, att Jesus för 2 000 tog din och min synd på sig och kan vara svårt att förstå men inte desto mindre är det sant. Vi kan inte förstå en sådan kärlek. Kanske kan vi anan något av djupen i denna kärlek, om vi älskar någon väldigt mycket. Då tänker vi ibland att vi skulle vilja ta på oss den sjukdomen eller den plåga som förstör den älskades liv för att hon/han skulle slippa.

Inför Guds domstol, när Lagen anklagar oss, är Jesus Kristus vår försvarare. Han har betalat priset för vår synd och yrkar på frikännande. Gud Fadern vill ju låta oss gå fria från evigt straff för våra överträdelser och evig död. Han sände ju sin egen Son just för att dö för oss och i vårt ställe ta straffet, när Guds dom gick över synden som Jesus av kärlek tagit på sig själv. Hans mål var att få oss tillbaka till sig själv, till att leva i gemenskap med honom och det blir en verklighet när vi får denna mäktiga syndernas förlåtelse och nytt liv i Kristus.

Den text som beskriver detta är också av Paulus, i Rom 5: 12- 21 och i 1 Kor 15. Jag citerar dem inte här i sin helhet men uppmuntrar till läsning och återkommer vid andra tillfällen till detaljstudium av dem. Några verser måste dock med från Rom 5 :

Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. ¹⁶ Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. ¹⁷ För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus? 

¹⁸ Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. ¹⁹ Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.

I Kristus skapas och formas en ny mänsklighet. Vi får en ny identitet i honom och blir välsignade med hans goda arv. Gud överför oss från Adams släkt till Kristus, och vi tillhör då Guds stora, räddade familj. Vi får tillräkna oss hans rättfärdighet när vi blir anklagade av Lagen. Vi behöver bara tro på det han gjort för oss och leva för Guds rike. Jesus har upphävt förbannelsen över Adams släkte. Vi kan välja att säga ja till detta erbjudande när Gud söker oss och låta oss födas på nytt in i Kristus och leva som välsignade och upprättade människor.

Det är på detta sätt Bibeln beskriver de två möjligheter det finns att vara som människor, i Adam och i Kristus.