Hebreerbrevets författare beskriver hoppet som ett själens ankare. Det har också blivit en symbol för hoppet i kristen tradition. Ett ankare håller en båt på plats och hindrar den från att driva iväg. Så är hoppet förankrat i Guds verklighet, i det han har gjort för oss. Hoppet förankrar oss i Kristus, vilket gör att vi inte driver vind för våg under livets stormar.
Jag fortsätter serien om realism och hopp, men ska här koncentrera mig särskilt på hoppet. Det är svårt att tänka sig ett liv utan hopp, det är en så självklar drivkraft, allt ifrån det mest triviala om att vi hoppas på bra väder under semestern till det allvarligaste, att vi hoppas någon överlever en svår olycka eller sjukdom, eller om att kriget ska ta slut. Så länge det finns liv finns det hopp. Där hoppet slocknar helt blir det tungt att orka vidare. Vi är alla smärtsamt medvetna om de reella livsvillkoren, hur verkligheten ser ut med alla svårigheter och lidanden. Därför behöver vi både hopp och tröst . Gud kallas i NT både för hoppets och tröstens Gud. Världsläget är osäkert och allvarligt, som så många gånger förr i historien, och vi hoppas och ber för alla de människor som drabbas av krig, fattigdom, orättvisor. och om lösningar på de stora problemen.
Gud vet vad det är att vara människa i och genom sin Son Jesus och han är den som på djupet kan trösta och ge oss hopp.
Det är en stor skillnad mellan vanligt mänskligt hopp som saknar den kraft som kan förändra en situation till det bättre, och det hopp som bygger på det Gud i sin allmakt sagt och verkat. Han har makt att både förvandla oss och hela skapelsen till sin ursprungliga plan när tiden är inne. Anledningen till att vi kan känna verkligt hopp finns alltså ytterst inte i oss själva eller mänskliga inrättningar utan bara hos Gud själv.
Det är dock betydligt allvarligare att sätta sitt hopp till människor, vare sig det är religiösa, politiska eller andra ledargestalter. Mer om det i kommande inlägg.
Men det hopp vi hyser till Gud är fast och orubbligt, det han har lovat kommer han att uppfylla, Hans vilja är fast och går att lita på, det blir till sist som han har lovat. Hoppet hör också samman med Guds löften, vi kan hoppas på Gud för att han har gett sina eviga löften. Rent teologiskt är hopp och tro sammanlänkade , eftersom hoppet vilar på Kristi uppståndelse och återkomst, och vår egen uppståndelse, som utgör kärnan i vår tros bekännelse till Gud. Hoppet är till sin innersta karaktär eskatologiskt och ser fram emot Guds åerupprättelse av sin skapelse vid Jesu återkomst. Hoppet ser tillbaka på Guds gärningar i historien, hur han uppfyllt sitt Ord, och kan därför med full tillförsikt blicka framåt ända till tidens slut. Hoppet är livsnödvändigt för oss troende i en värld så präglad av destruktiva och mörka makter. Det strålar som ett ljus i mörkret och påminner oss om Guds seger, hans nåd och godhet. Det är som en blinkande fyr i natten. Guds ljus ska segra till sist, hans kärleks ljus ska skingra alla skuggor.
Aposteln Petrus skrev: i sitt första brev Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, 4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. 5 Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.
Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. (Hebr 10:23).
+++
Bibelns böcker innehåller det mesta av mänskliga känslouttryck, alltifrån djupaste smärta och ångest till förtröstan och tacksamhet. Det är hoppet som bär den troende människan, att bönen ska besvaras att det till sist ska sluta väl . Hoppet omnämns ca 130 ggr i Bibeln, varav många gånger i Psaltaren, och ett femtiotal i NT. Jag återkommer till några några andra bibelsammanhang i kommande inlägg. Men detta får bli avslutningssorden:
Psalt 42: Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
Paulus skrev i Rom 15: Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.
alefochomega 