Synd och skuld. Brott och straff. I

I ett par delar kommer jag att fundera över synd och  skuld, brott och straff. Det är ett stort och svårt ämne, men lika viktigt idag som det alltid varit. Det berör oss alla även om vi inte så gärna talar om det. Jag belyser det ur olika aspekter, och det blir ingen strikt komposition, utan handlar mer olika tankespår som jag följer i olika riktningar.

Först några allmänna tankar om hur destruktiv synden är. Det är den stora förstörelsemakten i tillvaron. Den skördar ständigt liv, andligt, mentalt och fysiskt. Synd är överträdelse av Guds goda ord och bud, som var ämnat att skydda oss, skydda livet. Synd är uppror mot Skaparens vilja och tar sig många uttryck, dels i en livshållning av förnekande gentemot Gud, dels i ett självcentrerat liv gentemot medmänniskor. Man ser alltid först och främst till sina egna fördelar och sin makt och trycker ner andra. Synden står i total opposition mot Gud. Dess konsekvenser är också påtagliga, dels i en konkret skuld, dels i döden. Vi är helt avskärmade från Gud genom vår synd. Den är honom så väsensfrämmande att han måste åtgärda den på ett radikalt sätt för att rädda oss och hela skapelsen från dess förstörelseverk.

Allt vi gör påverkar andra och oss själva och ytterst är det inför Gud, allas skapare, som vi är ansvariga. Gud som skapat oss alla och älskar oss lika mycket, ser det onda vi tillfogar varandra, och tar det på stort allvar. Det handlar om hela skalan av det onda, från förakt till mord. Guds bud består i att älska, honom främst och vår nästa. Synden skiljer oss från Gud och från varandra. Därför måste Gud hela tiden hantera detta faktum.

Gud har skapat oss som moraliska människor med samvete, som  hjälper oss att veta när vi handlar fel. Det är inte alltid vi förmår göra det rätta, men vi kan vilja det, och i alla fall  söka det som är minst ont. Livet är ofta mycket komplicerat och många faktorer samverkar i våra överväganden och val. Gud har inte lämnat oss åt oss själva, utan han vägleder oss genom sitt Ord, samvetet, i bönen osv.

Synden leder till skuld, konkret skuld som måste hanteras. I det här sammanhanget tar jag inte upp det självklara faktum som är en viktig del av våra samhällen och alltid varit det, att lagstiftning och  rättskipning är nödvändiga när det gäller att hantera brott och straff.

På en enkel mellanmänsklig nivå är det avgörande hur vi hanterar detta och ännu mycket mer i samhället i stort. Rätt måste skipas, ansvar för överträdelse måste utkrävas, brott måste straffas, skyldiga måste dömas. Det är så självklart för oss alla och vi blir ofta upprörda när påföljden för ett brott inte motsvarar handlingens allvarliga karaktär, som att mörda t ex.

Vi, som själva inte är utan vare sig synd eller skuld, vill gärna att rättvisa ska skipas, när det gäller andras brott och överträdelser åtminstone. När det gäller oss själva hittar vi ofta på ursäkter och bortförklaringar. Det finns givetvis många aspekter av detta. Att bli orättvist anklagad och dömd är också fruktansvärt. Men det handlar om samma sak: vi vill att rättvisa ska skipas, att ”den som gjorde det” erkänner så att skulden hamnar rätt. Vi har ett rättsmedvetande och samvetsfunktioner, något som Gud lagt ner i oss. Livet skulle annars bli kaotiskt.

Hur ska då inte Gud reagera när människor som han skapat till sin avbild utsätts för fruktansvärda övergrepp, våldtas, dödas?

Guds rättmätiga vrede mot de onda gärningarna är garanten för rättvisa. Om Gud skulle ta lätt på allt det onda som sker och skett sedan tiden början, så kunde vi inte lita på att han skipade rätt, gav upprättelse till de drabbade och straffade förövarna.

Varför har vi då så svårt att acceptera att Gud dömer och straffar, när vi själva gör det och måste göra det för att våra gemenskaper i smått och stort ska fungera?

Vi lever i ett moraliskt universum eftersom vi är skapade av Gud. Som människor med fri vilja är vi ansvariga, inför Gud och andra. Om vi begår fel, syndar, gör ont mot andra, måste det hanteras. Det är omöjligt att tänka sig ett liv tillsammans med andra om inte detta fungerar.

Gud kan inte låta skulden för att hans skapade varelser tillfogar varandra betydande skador utan att reglera och hantera det.

+++

Det finns en annan viktig aspekt som jag inte kan gå in på här. Vad händer med den människa som inte erkänner att hon gjort andra illa, som förnekar sin skuld tills lögnen blir en livsstil? Vad händer med offren, som aldrig får det erkännande som en bekännelsen medför? Det ger livslånga trauman. Vad händer med skulden som hänger i luften? Den är verklig. Det finns också allmänna skuldkänslor och inbillad skuld, men  det är ett annat kapitel. Men att leva i förnekelse av den egna synden och skulden är allvarligt och påverkar en som människa på ett förödande sätt. Lögnen förstör livet och relationerna, till medmänniskor och till Gud.

+++

Gud gjorde det så konkret för Israels barn.  På den stora försoningsdagen skickades syndofferbocken,  som skulle skaffa bort synden,  iväg ut i öknen. (3 Mos 16:6-8) .  Det var en kraftfull illustration till hur nödvändigt det var att hantera synden och därmed skulden, på rätt sätt.

I det gamla förbundet var det ställföreträdande djuroffer som övertäckte synden och skulden så att den skyldige efter soningen  kunde fortsätta leva i förbundet. Det fanns dock dödsstraff och andra bestraffningar, som stängde ute den skyldige från gemenskapen och gudstjänsterna. Det fanns ett omfattande rättssystem som i detalj var utarbetat för att utmäta rätt straff för olika synder.

Det finns mycket att säga om detta men jag går inte in på detaljerna i det här sammanhanget.

När Gud gav Toran, lagen och buden, till sitt förbundsfolk, var det för att de skulle vara ett exempel för andra, på ett folk som levde rättfärdigt i förbund med Gud. Vi vet att det inte lyckades och att det också var Guds mening, sett utifrån NT. De skulle förstå att ingen människa kunde bli rättfärdig genom laggärningar inför Gud, utan vänta på den som skulle uppfylla lagen och profeterna till fullo, Messias. Men ändå var det nödvändigt med lagen, offren föreskrifterna, buden för att stävja det onda och sona synden bland folket för att det alls skulle kunna vara förbundna med Gud, den Helige. Synden har alltid förstört vår gemenskap med Gud och måste alltid åtgärdas.

Vi vet att Guds slutgiltiga lösning på de högst verkliga synderna och skulden för synden var korset. Det är så oerhört när vi börjar tänka efter vad det innebär. Korset hanterar och reglerar synd, skuld och straff, eller rättare sagt: Jesus som hängde på korset och fick betala priset för att vi skulle bli fria från syndabördan, skuldberget. Han som var utan synd, ren och helig, blev för vår skull det slutgiltiga offerlammet för vår räddning och befrielse.

Han gör det på olika sätt i det gamla och nya förbundet. Men det handlar om att sona synd och skuld och att avlägsna den ur den enskildes och gruppens liv. Den fullkomliga soning som Jesu död på korset för oss innebär, hade sina förebilder i de gammaltestamentliga offren som skylde synden. Gud måste alltid ta itu med synden, för att hans folk ska kunna nalkas honom och leva i hans förbund.