Apostlagärningarna. I

jesus-och-apostl

 

Apostlagärningarna är en speciell bok i Nya Testamentet, som aldrig upphör att fascinera.  Den ger oss en unik inblick i församlingens första tid. och kunskap om hur förståelsen av Skriften (GT), förkunnelsen, livet, läran, gemenskapen, gudstjänsten, diakonin, ledarskapet och missonen utvecklades under församlingens första tid, liksom relationen till det judiska arvet. Det är en spännande läsning som rymmer så  mycket och är skrivet på särskilt god grekiska. Läkaren Lukas, den ende icke-juden,  skrev både evangeliet som bär hans namn och Apostlagärningarna. Han var själv med på Paulus andra missionsresa och skriver i första person från 16:10.

Det är en så rik bok som innehåller tio teologiskt viktiga tal, 3 av Petrus, 6 av Paulus och ett  av den förste martyren Stefanos. Den berättar också om alla de mirakler som apostlarna gjorde i Andens kraft och hur förkunnelsen om Jesus förvandlade människor liv. Det är också en detaljerad reseskildring, särskilt av Paulus missionsresor från kap 13. Jag återkommer till fler detaljer i senare delar.

Den apostoliska undervisningen och förkunnelsen är det som kom att förbli kärnan i det budskap som en gång för alla gavs till oss kristna i alla tider. Grunden för deras undervisning var: Jesus är den utlovade Messias och han är uppstånden från de döda. Det är det ursprungliga kerygmat, budskapet, som man fördjupar sin förståelse av i ljuset av de gammaltestamentliga skrifterna. På samma sätt som Gud gav sitt Ord till profeterna för att de skulle förmedla det vidare till folket, hade Jesus förmedlat ordet från Gud och om Gud på ett unikt sätt till sina apostlar att förvalta och föra vidare. Han själv var Ordet, som var Gud, och kom från Gud. De vet från början att det inte är deras eget ord utan Herrens Ord.

Den formuleringen förekommer ofta och vi ser en återklang av detta i Paulus tidigaste brev till Tessaloniki 2:13-14: Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror.    Det förekommer också på många ställen här i Apostlagärningarna.

 

Denna förståelse av vem Jesus var fördjupades ytterligare under Andens ledning. Missionsarbetet bland hedningarna och det intensiva arbetet med grundandet av församlingar ställde många frågor på sin spets vad gäller relationen till Lagen och det judiska arvet i stort. Apostlagärningarna kan verkligen också kallas berättelsen om den Helige Andes gärningar genom apostlarna. Det är så konkret i varje situation, hur de leds av Anden att fatta rätta beslut, åka hit eller dit, göra kraftgärningar och mirakel, förkunna och undervisa och förstå hur Herren vill utforma sin församling.

Allt detta är avgörande för den fortsatta utvecklingen och fastställandet av kanon, de böcker som skulle komma att ingå i kyrkans sanktionerade samling av skrift gällande som Guds ord. Det blir lätt att förstå att de fyra evangelierna och övriga brev fick en stor och avgörande plats i Nya Testamentet, liksom Uppenbarelseboken. De bar alla apostlarnas signum och äkthetsstämpel: de hade sett och hört Jesus. Paulus i sin tur mötte den Uppståndne i en totalt livsförvandlande omvändelse och fick sin speciella kallelse, att predika för hedningarna och grunda församlingar samt utforma teologin för kyrkan i stort.

 

Det är något som är givet från Gud och kan därför inte ändras. Det är inte av och från människor. De första kristna fick förmågan att urskilja vad som var Guds Ord och stämde väl överens med uppenbarelsen. Det har sedan överlämnats till alla generationers troende, som på samma sätt har löftet från Jesus att bevaras i honom själv genom att förbli hans Ord. Vi vet ju att Paulus på sin tid redan varnade de troende om att det skulle smygas in falska läror i församlingarna i kap 28: Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.  

 

Redan tidigt märker vi detta i församlingarna, hur Paulus får gå tillrätta dels med judaiserande tendenser, dels med gnostiska idéer. Det kom att florera en mängd skrifter som man hävdade var av apostoliskt ursprung men som inte var det. Idag kan vi jämföra dessa evangelier och brev med den äkta varan och se varför de inte kom med i kanon.

Denna varning är lika aktuell nu som då.

Äkthetsstämpeln var det apostoliska vittnesbördet, som stämde med tolkningen av GT och Jesu undervisning. Förutsättningen för att Anden kunde leda dem till hela sanningen var att de förblev i Ordet. Den Helige Ande bekräftar bara Guds Ord och är den som lär oss att urskilja Guds sanning från lögn, hålla oss till det uppenbarade Ordet. Anden och Ordet går alltid hand i hand. Det är omöjligt att tänka sig det ena utan den andra. Om överbetonar Ordet på Andens bekostnad kan resultatet bli dogmatisk lagiskhet och om man istället betonar Andens verk kan det bli svärmeri utan läromässig sundhet.  Men viktigt är också den miljö i vilken församlingarna levde: daglig gemenskap, bön, tjänande, omsorg, mission. 

 

Allt började med att apostlarna uppfylldes av den Helige Ande enligt Jesu löfte, innan han återvände till sin himmelske Fader. Dessa hade levt med honom i över tre år och hört honom undervisa både offentligt och privat. De fick vidare del av Jesu undervisning i 40 dagar efter uppståndelsen. Jag kan tänka mig att de också lärde sig mycket om hur Jesus själv förstod det gamla förbundets skrifter.  De måste därför ha varit väl förberedda i Ordet. De kände till skrifterna och Jesus hjälpte dem att förstå allt som skrivits om honom i dem.  De behövde dock Andens kraft för att vittna om hans uppståndelse och det skedde på  Pingstdagen. Jesus hade ju lovat att de skulle få en Hjälpare av samma slag som han varit i att vägleda dem till hela sanningen, när han själv fysiskt inte skulle  vara mitt ibland dem.

 

Det är Petrus som håller den första predikan strax efter dennaa mäktiga andeutgjutelse. I enlighet med vad  Jesus hade sagt började apostlarna att vittna  i Jerusalem och Apg. beskriver sedan hur evangeliet i allt vidare cirklar når ut i den då kända världen, ända till Rom. Kontrasten mellan de rädda och tvivlande lärjungarna efter Jesu död och de frimodiga apostlarna efter pingsterfarenheten talar ju för sig själv. Det visar också att det är Gud som verkade i allt detta och hur totalt beroende de var av honom, liksom vi också är idag.

 

Allt började alltså med dessa män, som själva undervisats av Herren, fått hans Ord och som fyllts med Andens liv och kraft. I början var budskapet i muntlig form. Apostlarna började predika och undervisa i templet och i synagogorna. På samma sätt som Gud ständigt verkat genom att tala, i skapelsen, i upprätthållandet av skapelsen och i kallelsen av sina tjänare, genom profeterna, verkar han genom sitt ord också efter Jesus fullbordade verk på jorden. Det började som en proklamation, en kungörelse och Petrus anknyter direkt till de gammaltestamentliga profetiorna när han ska förklara vad som hänt för den häpna folkskaran.

Det gör även Paulus i den predikan vi har återgett i kap 13. Det första evangeliet enligt Markus kan ha nedskrivits så tidigt som på 40-talet och Paulus första brev ett decennium senare. Mellan år 45 och ca 90 hade det mesta skrivits ner och det är en mycket kort tidsrymd. Naturligtvis återstår inga original men det finns många tidiga manuskript, som är kopior av de ursprungliga. De sågs ju som Guds ord och behandlades därefter.

 

Den långa processen att fastställa kanon och att bevara Guds uppenbarade sanning intakt i alla kopierade manuskript måste tillskrivas Andens verk. Det sker i gemenskapen med levande Gud och under Andens ledning. Det är ett veritabelt under att den bibelöversättning vi läser idag över hela världen till 90 procent har kunnat rekonstruerats och kan sägas vara överensstämmande med originalen, de evangelier, brev och Uppenbarelseboken som skrevs eller dikterades av apostlarna. De tio procent som består i avvikelser påverkar inte den kristna lärans fundament, det handlar mest om skillnader i stavning och smärre ändringar. Mer om det i ett annat sammanhang.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.