Etikett: Tro

I

 

Vad är omistligt i livet? Vad är  svårt eller omöjligt att leva utan? Förutom de grundläggande och självklara fysiska behoven av mat, kläder, bostad osv och ett socialt liv med familj, arbete och vänskap är det ändå dessa tre.

 

 

För vad händer med oss om vi tappar tron,  förlorar hoppet och inte ger och får kärlek? Rent mänskligt är det förödande och leder till själslig förtvining och depression. En människa kan hjälpligt existera men inte verkligen leva utan kärlek, hopp och tro.  Det finns visserligen mycket att hämta i denna värld som ger kraft till det som är livsuppehållande men de outtömliga källorna finns inte hos oss själva, andra människor eller i filosofi, läror eller samhällssystem.

 

Som alltid får vi söka svaren hos Gud. Vi har djupare behov, som bestäms av vårt väsen, vilka vi är som människor, och vad vi behöver för att verkligen leva. Att vara människa är att vara skapad av Gud för att ta emot hans kärlek.

 

 

 

När det gäller tro, hopp och kärlek så har de ett specifikt innehåll. Det är inte en ospecificerad tro på det allmänna goda eller något annat . Det är inte ett allmänt, flummigt och ospecificerat hopp om att något ska bli bättre någon gång. Det är inte en vag och ytlig kärlek som mest består av sympati och att tycka om sina gelikar.  De är klart definierade så vi vet vad vi har att förhålla oss till.

 

Vad säger Bibeln om saken? Den kopplar naturligtvis detta till Gud själv och ger ett klart besked om tillförlitligheten i att tro, hoppas och ta emot kärlek och ge den vidare utifrån vem Gud är och gör.

 

Trons innehåll är lika viktigt som själva försanthållandet, tilliten och förtröstan, som tron innebär rent subjektivt för oss. Objektivt bygger den nämligen  på de fakta vi får presenterade för oss. Trons fakta bygger på vad Gud sagt och gjort i historien och som håller för prövning. Därför kan vi vara övertygade om att det är sant och det är bara på sanningen vi i längden kan bygga. Ingenting annat håller på riktigt i liv och död.

 

 

Likadant med hoppet. Vi kan verkligen hoppas eftersom vi kan lita på det Gud säger är sant, inte bara för detta livet utan för evigheten. Vårt hopp vilar på säker grund: det Gud själv sagt och gjort. Det är förankrat i hans eget verk, hans räddningsplan. Det hjälper oss att inte ge upp under svårigheter, tappa målet i sikte och uthärda tills vi nått det.

 

 

Vad gäller kärleken så skriver Paulus att den är störst och så är det. Kärleken är livets mening och mål. Den är störst för att Gud har gjort det största han kunde för oss. Han lät sin egen Son förmedla sin oerhörda  kärlek i ord och gärning och ge sitt eget liv för oss. Korset är det yttersta beviset på Guds kärlek, som inte är bara ord eller ytliga gester. Guds kärlek går på djupet i vår varelse och bekräftar vår identitet som älskade, förlåtna, välsignade och upprättade. Den är störst eftersom Gud som skapat oss ÄR kärlek och vår uppfyllelse som människor är att ta emot denna kärlek, leva i och av den och ge den vidare. Tron på och vissheten om denna Guds kärlek är grunden för vår värdighet, vår frihet och trygghet.

 

 

Tron förbinder oss med Guds verklighet , hoppet förankrar oss i denna verklighet oavsett hur det ser ut för tillfället och kärleken mättar vårt djupaste behov och ger oss liv. Det står mycket skrivet om detta i Bibeln och jag återkommer mer i detalj till vart och ett, men avslutar här med 1 Kor 13:13, där de nämns tillsammans: Så består nu tro, hopp och kärlek,
  dessa tre,
och störst av dem är kärleken.
 

 

 

 

II

 

 

Iden här delen fortsätter jag att fundera lite mer om vad tro, hopp och kärlek  är i biblisk mening. För att förstå den totala skillnaden mellan den kristna tron och den religösa och alternativ-andliga världens lagiska och självcentrerade prestationstro, måste vi se att den är kopplad till Guds fullbordade verk på korset. Det är Gud som har gjort hela befrielse-och räddningsverket färdigt och klart på korset. Det enda vi kan bidra med är att acceptera och bejaka, att vi efter vår omvändelse fick dö med Jesus Kristus genom vårt dop och uppstå till nytt liv i honom.

 

Det är helt unikt för kristen tro, att Gud redan gjort allt för oss, och när vi kommer in i hans rike börjar det med vila. Den kristna tron är fri från självcentrering eftersom den riktar allt fokus på Gud. Vi behöver inte själva försöka göra oss bättre än vi är och någonsin kan bli, genom andliga övningar, prestationer eller lagiska gärningar. Vi behöver inte försöka bygga upp vårt bättre jag. I ljuset av Guds helighet och rättfärdighet är det ändå dömt att misslyckas. Gud vill att vi ska vara döda från allt detta så att han kan få ge oss av sitt liv genom sin Son. Det bästa vi kan göra är att hålla med Gud om detta och tro att det är rätt, riktigt och sant.

 

 

 

 

 

Utifrån denna position av  ren  och oförtjänt nåd, får vi växa i gemenskap och aktiv tjänst för vår Herre. Han har redan gjort allt och fortsätter att verka i oss genom sin Ande.I biblisk mening vilar därför tro, hopp och kärlek  på en grund utanför oss själva, på Gud själv som inte förändras utan ÄR densamme i evighet. Den är därför alltigenom stabil, trygg och säker. Grunden för tron är vad Gud sagt och gjort. Hoppet sträcker sig mot hans lösningar i alla situationer och att hans goda vilja ska ske.  Kärleken vilar i förvissningen om det Guds redan gjort för vår räddning och befrielse: den han bevisade en gång för alla när Jesus dog för oss (Rom 5:8-11).

 

 

Tron är en övertygelse om det vi inte ser, om Gud själv som vi lärt känna, lita på och älska. Hoppet förankrar oss i evigheten hos honom och försäkrar oss om detta stora perspektivet, att Gud till sist ska bli allt i alla. Våra lidanden i tiden och världen är bara tillfälliga, hur svåra de än är. Vårt hopp är Guds rike, att samlas där hos honom, befriade från allt som förstör. Kärleken från Gud är vår största skatt, det dyrbaraste vi har. Att ta emot hans kärlek och ge den vidare är livets mening och mål.

 

 

 

 

Tro, hopp och kärlek är vårt svar på det Gud talat och gjort och bestämmer vårt liv som hans barn.  Gud har talat och verkat i historien inför många vittnen, som förmedlat detta. Det är verkligt. Tro är både försanthållande och förtröstan. Hoppet står till att han ska fullborda det han påbörjat och kärlekens tacksamhet riktas till honom som gjort så underbara och mäktiga gärningar för oss.

 

 

Ingen kan komma till Gud om inte han drar, väcker en längtan i oss, överbevisar oss om vårt oändliga behov av Gud. Han älskar oss alltid först, söker vårt hjärta för att vi ska söka och finna honom. Vi överväldigas  av hans nåd och kärlek och vid en bestämd punkt överlämnar vi oss helt till Gud, blir hans. Det är en så stark och livsförvandlande erfarenhet och verkligare än allt annat att vi vet att Gud är verklig, att hans närvaro och ord har fött oss på nytt.

 

 

Vi är övertygade om att det är sant och sätter vår förtröstan, vår tillit, vår tro, vårt hopp och vår kärlek i tacksamhet till honom för vad han gjort. De flesta troende människor kan berätta om en sådan erfarenhet. Kristen tro handlar om en levande Gud som möter oss. Jesus är sannerligen uppstånden och en levande frälsare. Det är verkligare än något annat. Vi börjar vårt kristna liv med denna starka överbevisning, både om Guds kärlek och hans helighet inför vilken vår synd blir smärtsamt tydlig, och vi fortsätter det i gemenskap med honom. Vi lär känna honom allt mer personligt i bönen och i läsningen av hans ord, i gemenskap med andra kristna, i tjänst för honom.

 

 

Tro, hopp och kärlek  binder oss samman med Gud själv. Vårt begränsade liv i tid och rum förankras i hans eviga andliga verklighet. De är uttryck för vårt totala beroende av honom, hans Ord och hans uppehållande kraft.