De fyra evangelierna, biografierna över Jesu liv. Inledning.

 

 

Det finns många olika slags biografier över kända människor i historien. En levnadsbeskrivning presenteras med olika syften av historiker eller författare som är särskilt intresserade av denna person. Det kan finnas olika slags källmaterial, och ju närmre man kommit den primära källan, den ursprungliga informationen om en persons liv, desto mer tillförlitligt är det.

 

Evangelierna är en typ av biografier, sammanställda och nerskrivna av Jesu apostlar , som antingen såg och hörde honom själva eller tog reda på allt av ögonvittnena själva, och som skrevs inom ett par decennier efter Jesu död, med undantag för Johannesevangeliet. Det kan dateras lite senare och är speciellt på många sätt. Jesu mor Maria kunde också berätta många detaljer om sin sons liv. Men de tre första, som kallas de synoptiska eftersom de har så  mycket gemensamt material och liknar varandra i sitt upplägg, skrevs med stor säkerhet före år 70.   Markus sägs vara tolk till Petrus, Matteus var själv en Jesu lärjunge ,och Lukas som var läkare, undersökte allt som fanns att veta på ett systematiskt sätt. Han kan kallas en historiker (återkommer till det!)  själv från icke-judisk bakgrund, och nära vän och medarbetare till aposteln Paulus.

 

Så man kan från början konstatera att tillförlitligheten i dessa biografier är stor i jämförelse med andra antika biografier som skrevs långt senare. De innehåller historiska fakta, förstådda utifrån ett teologiskt sammanhang, men innehåller också luckor om Jesu liv, de fördolda åren mellan hans födelse och besöket i templet vid tolv års ålder fram till hans offenmtliga tjänst,  som vi inte vet något om. Det är dock fullt förklarligt eftersom det var den offentliga tjänsten som var meningen och målet med Jesu korta liv på jorden, inte att få inblick i hans ”privatliv” och få veta något om personliga detaljer. Vi skulle nog alla vilja det lite mer, men så mycket kan vi säga att gossen Jesus växte upp i ett fromt judiskt hem, hans föräldrar lärde honom det grunläggande i tron och gick säkert regelbundet i synagogan.  Alla judiska pojkar skulle lära sig Trosbekännelsen, delar av Tanakh och vid sin Bar Mitzwa skulle de kunna läsa delar ur Torahn, Lagen. Så blev de fullvärdiga medlemmar av församlingen.

Men hur Guds egen Son förbereddes för sin kommande stora och svåra uppgift var till sist en privatsak mellan honom och hans Fader.

 

Han skulle i ord och gärning fullborda Skrifternas löften, proklamera Guds rikes ankomst, uppenbara Guds kärlek och förvandlande kraft för lidande människor, undervisa om tidens slut, förbereda sina lärjungar på deras stora uppgift, och framför allt: dö på korset för hela världens synd och uppstå från de döda och återvända till sin himmelske Fader efter avslutat uppdrag. Därför är evangelierna helt unika i sitt slag. De innehåller vittnesbörden om Guds mäktiga gärningar, om Guds Sons liv, av trovärdiga vittnen som själva sett och hört honom, och vars liv aldrig blev detsamma efter hans uppståndelse från de döda.

Jag återkommer till dessa fyra evangelier i kommande inlägg. Det finns många olika sätt att förstå dessa i den nytestamentliga forskningen, något jag dock inte kan gå in på i detalj.

 

+++

 

 

 

 

I biblisk tid var den muntliga kulturen dominerande. De flesta kunde inte läsa eller skriva, och man hade speciella skrivare som fick uppdrag att författa skrivelser, kontrakt osv, viktiga dokumeteus . Man levde i det talade ordets värld. Material för skrivande var dyrt och hela processen  omständig. De heliga skrifterna behandlades med stor pietet och lästes i gudstjänsterna. Det fanns också noggranna regler för hur kopieringen av dessa skulle gå till.

 

Jesus förkunnade evangelium, proklamerade att Guds rike hade kommit. Han var ju själv Kungen i Guds rike och talade därför på Guds mandat som sådan . Han undervisade som en vis rabbi med rötterna i den judiska lärotrditionen, och var därför helt inriktad i sin undervisning på att underlätta för lyssnarna att komma ihåg. Därför använde han sig av liknelser, korta ordspråksliknande meningar, strukturerade tal. Lyssnarna var i sin tur vana vid att komma ihåg, att memorera. Men han undervisade inte som de skriftlärda , vilka hänvisade till Skriften och andra rabbiner, utan sade : Jag säger er… och när han citerade Skriften gjorde han det med en helt annan auktoritet. Han inte bara predikade och undervisade utan visade att Guds rike verkligen kommit i kraft genom att bota och befria de sjuka och plågade. Ord och gärning var ett och densamma, precis som Gud agerat i det gamla förbundets tid. Det Gud sade, skedde och Han gjorde många mäktiga mirakler för sitt folk, och genom sina tjänare.

 

Jesus fortsatte att undervisa sina lärjungar om Guds rike även efter sin uppståndelse under 40 dagar, vilket hjälpte dem att förstå det gamla förbundets skrifter i ljuset av sin Herres död och uppståndelse. Det är också därför passionshistorien upptar en så stor del av evangelierna. Att Messias måste lida och dö var från början svårt för lärjungarna att förstå. Lärjungarna hade redan under sina intensiva år med honom blivit utsända till byar för att förkunna budskapet om Guds rike, bota sjuka, befria besatta. De fortsatte sedan med denna verksamhet efter Jesu himmelsfärd, då de dessutom utrustas med kraft från höjden när Anden kom över dem, enligt Jesu löfte.

 

De predikade, undervisade, var som apostlar och lärjungar levande vittnen till Jesus i ord, handling och liv i den första församlingen. Petrus och de andra spred evangeliet först i Jerusalem och sedan i allt vidare cirklar. Men ganska snart förstod man vikten av att få ner historien om Jesu liv på pränt . Med Guds kallelse av Paulus expanderade missionsradien ytterligare. Han gjorde tre missionsresor och nådde fram till Rom där han också dog, och i sin praktiska verksamhet som församlingsgrundare och lärare, blev det nödvändigt att skriva brev till församlingarna med inspirerad undervisning. De utgör tillsammans med övriga brev, en viktig del av vårt Nya Testamente, grunden för vår kristna tro.

 

När man studerar evangelierna är det därför viktigt att läsa dem i ljuset av Apostlagärningarna. Det var ju Lukas som skrev både sitt evangelium och denna  fantastiska bok som rymmer historien om tiden närmast efter Jesu uppståndelse och himmelsfärd, Andens utgjutande och församlingens verksamhet. Det handlar om denna första dynamiska tid av evangelisation, församlingsgrundande, missionsresor. Denna bok skrevs med all säkerhet före år 70 då templet förstördes av romarna. Det var ju en stor katastrof, vilken Jesus förutsagt och förberett lärjungarna inför. Det är en viktig historisk fixpunkt, som man måste orientera sig utifrån.

 

Det är viktigt att understryka att det just är Evangelium enligt Matteus, Markus, Lukas och Johannes. De bidrar tillsammans till en mer komplett bild av Jesu liv med det material som är typiskt för var och en av dem, samtidigt som de har så mycket gemensamt i sin skildring . Att dessa ögonvittnesskildringar inte är helt samstämmiga på alla punkter visar att de  är trovärdiga och inte fabricerade och uttänkta. De hade olika målgrupper och syften med just sina evangelier. Jag återkommer till detta längre fram.

 

Men återigen, det centrala budskapet i hela NT är Evangelium, från början med Jesu egen förkunnelse, genom Apostlagärningarna, i breven där Paulus, Petrus, Johannes, Jakob och Judas belyser det ur olika aspekter i  församlingskontexten.  Kärnan är och förblir budskapet om vad Gud gjort i och genom Jesus Kristus, hans liv, död och uppståndelse, och som man trodde, snara återkomst.

 

 

Jesus sade i början av sin offentliga tjänst:

Efter att Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds evangelium. 15 Han sade: ”Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!”(Mark 1).

Paulus, som ju blev kallad att predika evangelium för hedningarna, och om vilkens mäktiga omvändelse från förföljare av församlingen till Jesu efterföljare man kan läsa i Apg kap 9, skrev:

Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och som ni står fasta i. 2 Genom evangeliet blir ni frälsta, om ni håller fast vid ordet som jag förkunnade. Annars var det ingen mening med att ni kom till tro.
3 Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna 5 och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat. 7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. 8 Allra sist visade han sig också för mig, som för ett ofullgånget foster. (1 Kor 15).

+++

Författare: gunjk

Några av mina stora intressen är att studera Bibeln, tänka över den kristna tron och skriva. Det kommer till olika uttryck här på min hemsida alefochomega.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Sentinel Apologetics

Med Bibeln i centrum från början till slut.

John Lennox - News & Events

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Svenska Evangeliska Alliansen

Med Bibeln i centrum från början till slut.

ONE FOR ISRAEL Ministry

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Med Bibeln i centrum från början till slut.

D.A. Carson Posts – The Gospel Coalition

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Dr. Michael Heiser

Med Bibeln i centrum från början till slut.

What's Happening...?

helping you to know & to survive

%d bloggare gillar detta: