Varför ska vi läsa en av de svåraste böckerna i Bibeln? Ska vi inte lämna det till experterna istället och nöja oss med att den är för svår att förstå sig på? Här är en anledning:
”Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den.” (1:3).
”Och se, jag kommer snart. Salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok”. (22:7).
Här är en annan anledning och kanske den viktigaste: ”Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske.”
Människan har i alla tider velat veta vad som ska ske i framtiden och man sökte sig och gör det ännu idag, till usla källor i form av spåmän och andra som bedrar för dyra pengar. Här får vi i Bibelns sista bok veta vad som kommer att ske, inte bara en vecka framåt utan ända till tidens slut. Vi får veta detta av den ende tillförlitlige som finns, Gud själv, som med sin försyn styr de stora skeendena i historien fram till den stund när Jesus kommer tillbaka och som sedan skapar allting nytt.
Därför är det så oerhört givande att läsa denna märkliga bok, inte av sensationslystnad, men med ett ödmjukt hjärta. I denna bok möter vi den levande Guden själv som talar till oss och vill att vi ska ta det han säger till hjärtat. Han vill alltid att vi ska lära känna honom bättre, och om någon ännu inte är en kristen, tro och överlämna sitt liv till Jesus.
Det är alltså så viktigt att ändå ständigt läsa och försöka förstå vad Bibelns sista bok vill säga oss, eftersom det är Jesu uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske.
Den innehåller uppenbarelse från Herren Jesus själv, och om honom. Han vet när och hur det profetiska skeendet som vi är mitt inne i ska fullbordas.
Tillsammans med alla andra bibelsammanhang som handlar om den yttersta tiden, ger den oss en bild av vilken tid vi lever i och hur vi ska förbereda oss inför Jesu återkomst. Den har nycklar till denna förståelse, eftersom den just innehåller Jesus Kristi avslutande uppenbarelse om vad som skall ske.
Det är också Herren Jesus själv som befallde att de sju breven till utvalda församlingar skulle skrivas. Han dikterade själv breven til dem och därmed till församlingen i alla tider. Därför har vi som troende mycket att lära av dem.
Man brukar säga att just Uppenbarelseboken (i fortsättningen Upb.) betyder så mycket för kristna i delar av världen som lever under svår förföljelse. Den är skriven också som en tröstebok för dessa. När Johannes skrev ner den mot slutet av 100-talet, var förföljelsen mot de troende svår. Det är likadant idag.
Det är en hoppets bok för alla lidande kristna. Förföljelsen kommer att ta slut en dag när Jesus kommer tillbaka och han upprättar sitt folk.
Utan att man behöver försöka inordna alla händelser i tabeller och tidsscheman, vilket jag tror är omöjligt, så är det mycket vi kan ta till oss av uppbyggelse, visdom och kraft från Gud i dag och för framtiden. Gud, vår suveräne Herre, har full kontroll över vad som sker och kommer att avsluta denna tidsålder i sin tid och på sitt sätt.
Det viktigaste är kanske att vi lever i förväntan på vårt saliga hopps fullbordan, att Jesus verkligen kommer snart, och gör oss redo samt ber för alla som måste dö för sin tro på honom. Det hjälper oss att koncentrera oss på det viktigaste och inte fastna i ovesäntligheter. Kan det finnas något viktigare för en kristen att förbereda sig på att få möta sin efterlängtade Herre och Frälsare?
Vad är då viktigt? Att på olika sätt verka för evangelisation, mission så att Jesu missionsbefallning utförs, leva i ständig förbön och varna andra när det är möjligt.
+++
Upb. både sammanfattar de stora linjerna i historien, hjälper oss att vara förberedda inför det som måste ske innan vår Herre Jesus kommer tillbaka och den ger oss en liten glimt in i hur den nya skapelsen, befriad från ondska och död, kommer att se ut.
Utgångspunkten är Guds totala herravälde och seger i historiens kaotiska och tragiska stadier. Herren slutför det han påbörjat i sin frälsningsplan och bringar den till fulländning. Jesus, som genom sin död och uppståndelse vunnit en evig seger över fördärvsmakterna, kommer tillbaka för att rädda sitt folk, för evigt utplåna fiendens makt och upprätta skapelsen i sitt eviga fridsrike.
Efter svår förföljelse och vedermöda, i den värsta perioden i mänsklighetens historia när satan själv genom den Laglöse och den falske profeten en kort tid får total makt och Guds vredes domar verkställs, blir det klart för alla att Jesus är Herrarnas Herre och Kungars Kung vid hans mäktiga återkomst.
Därför är Jesus Kristus själv i blickpunkten och mittpunkten för allt som sker. Redan det första kapitlet skildrar honom i hans majestätiska härlighet. Det är en så mäktig beskrivning att den kan läsas och begrundas, gång på gång.
Det sista kapitlet skildrar Jesus när han återvänder till jorden som dess rättmätige ägare och härskare. Han kommer för att ta tillbaka jorden från fienden och göra slut på hans makt. VIktigt i sammanhanget är att Jesus, Israels Messias, Herre och Kung, kommer tillbaka till sin stad, till sitt land. Han kommer till Jerusalem för att fullborda Guds plan med sitt utvalda folk och dess nära anknytning med Jerusalem. Det handlar till slut om det Gud själv utvalt, hans folk och deras land, och det Gud slutför där. Världens nationer och de osynliga andemakterna under historien och i slutfasen, kan inte längre hindra Guds vilja från att fullbordas.
Ytterst är det Gud Faderns löfte till sin Son att härska från Sion. Allt som sker är ju till för att förhärliga Jesus, som Israels och alla folks Frälsare och Herre. Han är arvtagaren till hela jorden, till alla folk.
Mänskligheten har haft sin tid på jorden men till slut kommer den stora dagen då Gud äntligen ska döma sina fiender och ge evig upprättelse till sitt folk. Den är slufrälsningens dag som nalkas. Jesus kommer tillbaka, Guds Rike blir synligt.
Allt har ju från början handlat om honom, om hur Fadern förberedde för hans första ankomst till jorden och hur hans död och uppståndelse var det avgörande steget på väg till en en nyskapad mänsklighet. Vad gäller själva arbetet på jorden för att utföra Guds vredesdomar, är det änglarna som utför det hela.
Det är väl passande när man betänker att den upproriske ängeln, satan, som startade hela gudsupproret, hanteras av Guds änglar? Gud talar som skapare och domare och änglarna utför hans befallningar. Det har aldrig varit tal om en kamp mellan likvärdiga parter. Gud är den ende sanne Guden och ingen finns som kan jämföras med Honom. Satan var och är en upprorisk ängel, som genom lögn och bedrägeri snärjt mänskligheten i sina band. Han var en lögnare , en mördare och en tjuv från begynnelsen.
+++
Några ord om Johannes, som tog emot detta och som en sann profet, hörde Herren tala och i syner fick se vad som ska ske.Liksom profeterna i gamla förbundet skådade vad som skulle hända under historien och vid dess absoluta slut, fick Johannes inblick i dessa fördolda ting på ett mer detaljerat sätt.
En del menar att det var aposteln Johannes, andra att det är en för oss okänd man som skrev eller dikterade. Vi vet inte. Det finns som alltid i sådana fall goda argument för och emot. Men det spelar inte så stor rol. Texten själv är det viktiga och denne Johannes blev bettrodd av Herren själv att se in den himmelska verkliga och förmedla det till troende i alla tider.
Från hans utgångspunkt var ju vår tid, som är den sista perioden av denna tidsålder, längre bort. Men från Guds perspektiv sker det utanför tiden, i det Guds förutvetande som formar frälsningshistorien. Gud visste från begynnelsen vad som skulle ske och när. Från vår synpunkt är den alltså som allra närmast.
Som alltid när det gäller bibeltexter gäller det först att fastställa genren, vad för slags litteratur det rör sig om. Upb. tillhör naturligtvis apokalyptiken och för att förstå texten finns några karakteristiska särdrag för denna. Det är en rik genre som omfattar både judisk och kristen apokalyptik från 200-talet f Kr till 200 e Kr.
Man kan inte läsa denna bok som man läser evangelierna eller breven Det apokalyptiska språket är fullt av bilder, symboler, särskilda tal. Ofta är det en ängel som tolkar synerna och ibland är det Jesus själv. Utgångspunkten är alltid Guds perspektiv, allt är tillspetsat i svart och vitt. Det handlar om de som är med Gud eller emot Gud. Det är en speciell typ av profetia med mångtydig symbolik eftersom den avslöjar och uppenbarar världens absolut sista tid. Det Johannes fick skåda skulle ju inträffa tusentals år senare och det var bara möjligt att uttrycka detta i metaforer och symboler. Det gördet också möjligt att känna igen tendenser och mönster under historiens gång som liknar den sista tidens slutgilitiga händelser.
Antikrists ande har ju varit verksam och förebilder till den eskatologiske Antikrist har funnits. Guds folk har fått både tröst och vishet att hantera tider av förföljelse och vedremöda i denna speciella bok.
Gud avslöjar vad som ska ske i den yttersta tiden genom de visioner Johannes får och visar också församlingens tillstånd i olika tider. Det är som sagt egentligen Jesu Kristi uppenbarelse. Han är den som sitter på Guds högra sida i himlen som mänsklighetens representant . Som Guds Son, frälsare och domare, är allt som kommer att ske relaterat till honom. Han är den som i kap 5 öppnar sigillen så att den sista tidens händelser kan börja inträffa. Gud har full kontroll över allt som kommer att hända, det är redan skrivet i bokrullen.
Det handlar om församlingens situation på 100-talet, idag och i den yttersta tiden. Det handlar om hur Gud kommer att agera mot det judiska folket. Till sist handlar det om hur Gud till sist dömer sina fiender.
Det gäller att försöka sätta sig in i hur Johannes som skrev detta på 90-talet hade det. Han var själv förvisad till ön Patmos, som fungerade som en straffkoloni, för sin förkunnelses skull. Det hade varit mycket svåra och oroliga tider, med förföljelser mot de kristna. Kejsar Titus hade erövrat och skövlat Jerusalem.
Han och många troende levde i hoppet om Jesu snara återkomst , den första tiden efter hans himmelsfärd. Man väntade på att Jesus skulle upprätta riket, men så mycket talade emot detta.
Världsmakten Rom behöll sitt järngrepp över landet, förföljelserna avlöste varandra. Därför gråter Johannes, som det skildras i kap 5, när ingen i himlen kunde öppna sigillen till bokrullen som innehöll Guds domar och Guds frälsning för sitt folk. Hans nöd var stor för församlingen och han ville veta Guds vilja och plan för sitt folk. Mer om det längre fram.
+++
Texten är naturligtvis ”krypterad” och avkodas inte så lätt av utomstående eller av människor med felaktiga motiv, som står utanför Guds rike. Därför är symbolspråket rikt och hämtat från Guds tidigare uppenbarelser i GT, eftersom Guds talande och handlande hänger ihop från början till slutet.
Det väl kända bildspråket hjälper den som redan är insatt i Skrifterna och som därmed förstår de bärande teman och mönster som finns där. Den Helige Ande hjälper till att toöka tecten rätt.
För utomstående är texten obegriplig, eftersom den inte kan förstås av opånyttfödda människor.
Man ser inte de stora sammanhangen i hela den bibliska uppenbarelsen heller. Den ska inte heller gå att förstås så lätt. Gud har satt upp spärrar, eftersom han är noga med sitt eget Ord, att det tas emot och förstås av hans betrodda tjänare i församlingen. Det ska vara omöjligt att förstå texten utan Ordets ljus och den Helige Andes hjälp.
Anden vittnar om Lammet och Lejonet av Juda, Jesus Messias, han som dog för vår synd och uppstod och som lever i evighet. Så det finns villkor för att börja kunna förstå texten.
Det är också svårt för oss troende att ”avkoda” denna rika text. En förutsättning kan vara att skaffa sig en överblick och se skeendet i fågelperspektiv. Det gäller inte att kunna tolka varje vers och varje detalj i förstone utan att få en bred överblick av det som kommer att ske.
Jesus talade om ”himmelrikets hemligheter”. Ja, Gud har naturligtvis sina hemligheter som han inte avslöjar för vem som helst.
Profeten Daniel skrev om denna bokrulle som skulle förseglas till ändens tid, när tiden var inne. Det är ett Guds dokument alltså som innehåller skildringen av framtiden, den sista tidens händelser. 12:5 ”Men du, Daniel, göm dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid. Många skall forska i den och kunskapen skall bli stor.” Det är omöjligt att förstå Upb utan bakgrunden i b la Daniel, liksom även Jesaja och Hesekiel och Exodus.
Det är intressant att notera att Johannes fick en annan instruktion än Daniel: Försegla inte profetians ord i denna bok. Ty tiden är nära” . (22:10). Därför är det viktigt för oss att läsa den och försöka förstå vad Gud vill säga oss.
Allt måste läsas tillsammans för att vi ska få en riktig helhetsbild. Det gäller också Jesu avskedstal om den yttersta tiden och vad Paulus skriver. Skrift ska alltid tolka skrift, läsas och förstås tillsammans.
Kronologin och teman.
Det som beskrivs i Bibelns sista bok är inte symboliskt utan högst verkligt. Rent språkligt används bilder för att göra dessa skeenden begripliga
Johannes fick se det som skulle ske tusentals år längre fram i tiden och som var främmande och skrämmande för honom.
Men själva händelserna utspelar sig i tiden, i den konkreta verkligheten. Det enda språk som är möjligt att beskriva de himmelska verkligheter han också fick inblick i, är detta metaforiska språk.
Det finns naturligtvis en tidsmässig följd i boken eftersom den skildrar faktiska händelser på jorden, vad som kommer att ske under den absolut sista tiden. Men den kan nog inte läsas enbart i kronologisk ordning utan det är mycket mer raffinerat och komplext uppbyggt. Johannes använder sig av ett slags cykliska upprepningar och andra sätt att framhäva och betona det som är viktigt.
Samtidigt återkommer de teman som kan skönjas från första Moseboken och framåt. Vi har både mönster som återkommer, en tidslinje och visioner av den himmelska världen. Efter syndafallet ser vi hur gudsupproret tar form och hur antikrists ande och laglöshetens hemlighet börjar bli verksam.
Därför finns det förebilder till personen Antikrist i Skriften, som gör det lättare att känna igen honom, när det är dags för det. Vad som sker i den sista tidens händelser är att allt kulminerar.
Laglösheten och gudsupproret kulminerar på ett totalt sätt i skildringen av de två vilddjur som stiger upp dels ur jorden, dels ur havet. Det finns fler viktiga teman som jag återkommer till.
Synden mognar till skörd. Det är slut med Guds nåd och Herren agerar igen som han gjorde när han dömde Farao och Egyptens avgudar. Det är äntligen tid för Gud att döma och straffa sina fiender.
Överlåtna kristna mognar till att bli Kristi brud och många betalar det yttersta priset för sin tro i döden.
Guds handlande med sitt första förbundsfolk mognar och fullbordas också under den absolut sista tidsperioden, som är judarnas. Herren går tillrätta med dem för att de till slut ska kunna känna igen honom de förkastat och äntligen tro på sin Messias. Innan det sker kommer även deras avfall att kulminera, när de tar emot Antikrist som sin Messias. Guds- upprorets säd som såddes av satan i tidens begynnelse mognar också i laglöshetens människa, som får en begränsad tid av Gud att verka innan han och satan kastas i eldsjön för evigt.
+++
Gud tar tillbaka jorden från synd, ondska, uppror och avfall och ger den till dess rättmätige förlossare, Jesus Kristus.
Detta sker i en fasansfull tid på jorden, en så stor nöd, som inte förekommit sedan världens begynnelse. Ändå har historien präglats av våld och krig.
Allt når sin höjdpunkt innan denna tidsålder tar slut och Gud kommer att skapa en ny himmel och en ny jord.
Därför kan man läsa Bibelns sista bok tematiskt och urskilja de stora mönstren som kan ses i historien och som når sin höjdpunkt i sluttiden. Det kan vara lättare än att rent kronologiskt försöka pressa in alla skeendena som skildras när de 7 sigillen bryts, de 7 basunerna ljuder och de sju sista plågorna verkställs. När sker vad?
Det är alltid en svårighet i profetiska litteraturen. Tänk bara på Jesaja, där verser i ett sammanhang dels kan syfta på Jesu Kristi första ankomst och sedan på tusenårsriket.
Det är lika svårt i denna bok och ingen kan med säkerhet säga hur vi ska förstå den.
Det slående är den sjufaldiga strukturen i boken. Det mesta som sker är uppbyggd kring sjutalet, som symboliserar fullkomnad, fullbordan. Andra tal är också viktiga, 12, 24, 144 000 osv. Man måste nog se dem som symboliska tal som betecknar olika aspekter av det som sker. Formen för denna uppenbarelse är ju en apokalyptisk skrift och den har vissa kännetecken. En ängel finns ofta med som tolkar de visioner som Johannes i detta fall fick. Det är ett bildspråk, som beskriver det komplexa skeende som ska äga rum i den allra yttersta tiden. Att språkdräkten är ett symboliskt bildspråk, typiskt för den apokalyptiska genren, betyder inte att det inte verkligt.
Allt vad Johannes fick se handlade om det som kom att ske under hans tid och ska ske i vår värld, i den allra sista tiden på jorden.
Verklighetens Gud avslöjade vad som var och vad som skulle ske. Det var ju Jesu Kristi uppenbarelse som Gud lät honom se för att visa församlingen vad som skulle komma. Boken är fylld av ständiga hänvisningar till Gamla Testamentet och allt vad Gud och sagt tidigare.
Johannes levde på 90-talet e Kr, något som också präglar framställningen. Det måste ha varit lika oerhört för honom som det var för profeten Daniel 600 år tidigare, att få denna skrämmande inblick i den sista tiden. Men han, och vi som läser boken, får tröst av de ständiga inblickarna av den himmelska världen i skildringen, som försäkrar oss om att Gud har allt under kontroll.
Det viktiga är vad som sker och att förstå det, och inte exakt försöka bestämma när det ska ske. Förståelsen kommer säkert att öka ju närmre vi kommer dessa händelser. Men det har varit så mycket oenighet kring just tidsaspekten, att det nästan tagit bort uppmärksamheten från det väsentliga.
När sigillen börjar brytas ett efter ett, igångsätts ”födslovåndorna”, som Jesus talar om i Matt 24:3-15 : bedrägeri och villfarelser, krig, hungersnöd och jordbävningar. Basunerna och plågorna beskriver Guds vredesdomar. Inom det blocket ryms de viktiga kapitlen 10 – 12, som startar det absolut sista tidsavsnittet, innan sektionen med Antikrists framträdande och hur Gud dömer honom och hans anhängare, liksom det stora Babylon.
Sedan kommer den mäktiga skildringen av Jesu återkomst, det tillfälliga fängslandet av satan, tusenårsriket, djävulens eviga förvisning till eldsjön, den slutliga domen och hur Gud sedan skapar en ny himmel och en ny jord.
+++
Vad gäller församlingen så är ju meningarna delade om huruvida kristna ska genomlida både vedermödan och Guds vrede. Att vi inte slipper undan vedermödan är verkligen obestridligt men det blir svårare med vredesdomen: ska även kristna vara kvar på jorden när Guds domar verkställs?
Om man menar att så inte är fallet blir det nästan oundvikligt att hävda att uppryckandet sker innan Jesus kommer tillbaka, synlig för alla på jorden. Det är mycket kontroversiellt med det ”hemliga uppryckandet”.
Man kan då istället tänka sig att de troende får ett särskilt beskydd under vredens fas, även om många kristna kommer att dödas då och under själva vedermödan. Det kan få vara en öppen fråga och många seriösa kristna kommer till olika slutsatser. Men det kanske inte går för långt att konstatera att Gud handlar lite olika med sin församling (bestående av pånyttfödda judar och hedningar) och det judiska folket i sin helhet som inte erkänner sin Messias, vilka konsekvenser det än får.
+++
Det kan finnas mycket som talar för att uppryckandet sker före Guds vredesdomar, kanske mellan det 6:e och 7:e inseglet. Det gäller då att förstå Herrens Dag som en längre period som omfattar den stora vedermödan och vreden. Mer om det längre fram. Detta är bara ett utkast så länge.
Det finns ständiga inblickar till den himmelska världen i texten, också sju till antalet. Helt plötsligt är vi inför Guds tron och får se vad som pågår där, parallellt med skeendena på jorden. Det är här tröste-temat kommer in igen. Trots det fruktansvärda som pågår på jorden är Gud på tronen och de kristna som lider kommer snart att få evig tröst hemma hos Gud, mycket snart . Genom dessa inblickar i himlen blir vi ständigt förvissade om att befrielsen nalkas och att Gud har full kontroll över läget.
Denna bok är också en hoppets bok. Tiden är noga utmätt för Antikrist och hans välde. Det är Gud som har gett honom tillåtelse att verka och fullborda bedrägeriet innan Jesus kommer tillbaka.
Ett genomgående tema i Bibeln är ju att människor ställs inför valet mellan Gud och Lögnaren, från början till slut. Det är och förblir ett mysterium, hur Gud samverkar med vår fria vilja för att ändå genomföra sin vilja i sin stora helhetsplan.
Det stora är att vi har fått veta detta så långt innan det sker för att vara beredda och välkomna honom tillbaka och be för alla syskon som kommer att dödas för sin tro på Jesus. ”Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det må säga: ”Kom!” Vi kan säga så för att vår Herre själv har sagt: ”Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den sista, begynnelsen och änden.” (Upb 22:12).
Fortsättning följer..
alefochomega 