En del som hävdar att målet för den andliga strävan är att uppnå ”Kristusmedvetande”, menar också att själva kosmos är ett slags allomfattande medvetande till sin beskaffenhet och inte innerst inne materia i form av olika grundämnen och gaser som bildar stjärnor och galaxer.

 

Detta kosmiska medvetande sägs vara opersonligt, det ska bara vara  den högsta formen av medvetande som genomsyrar allt liv, och även oss människor. Man kan naturligtvis inte svara på hur det uppkommit, vad det är, utan det finns olika märkliga teorier. Det handlar om att bli medveten om att det finns och att vi är en del av detta. Det påstås vara en enande kraft för en sargad och splittrad mänsklighet och förespråkarna har flera gånger utlyst global meditation för att uppnå detta högre medvetande. Det är så flummigt det brukar vara i dessa sammanhang, men det lockar i allafall deltagare.

 

Det finns också fysiker som för att förklara universums mirakulösa existens rör sig mot gränslandet som vetter åt österländsk religion, särskilt buddhism. Istället för att acceptera alla bevis på en Skapare, en Högsta intelligent designer som står utanför  begränsningarna i tid och rum, söker man också förklaringar i teorier om ett oändligt antal parallella universum, eller strängteorin där man utgår från tio rumsdimensioner. Vetenskapen har gett oss många svar på , men många frågor återstår. Forskningen blir allt mer fantastisk i sina fantasifulla hypoteser, men man kommer inte ifrån att det måste stämma rent matematiskt.

Man vet att materiens minsta beståndsdelar , elementarpartiklarna, är så försvinnande små att de kanske egentligen är rena energier, och då är steget till något nästan imateriellt inte så långt, vad det då kan vara.

 

Vad gäller idén om det kosmiska medvetande som framförs inom nyandligheten sägs det genomsyra hela universum, allt levande, alla människor. Därför strävar man efter enhet, att alla ska bli ett i detta gemensamma ”övermedvetande”. Där ska finnas lycka, mening och odödlighet om man lever i medveten närvaro, i samklang med detta mystiska ”något”. Det är väl bara en ny variant av panteism, ”Gud” och universum är ett. Det är dock omöjligt att veta vem denne ”Gud” är i praktiken.

 

Här ser vi återigen exempel på denna olyckliga sammanblandning av Gud Skaparens närvaro med sin skapelse. Gud uppehåller sannerligen allt i sitt skapade universum och uppfyller allt med sin livsuppehållande Ande, men Han är samtidigt skild från den. Gud är inte identisk med sin skapelse, inte ett med den. Hur skulle Gud kunna göra sig till ett med det han skapat och varför? Det är en orimlig tanke. Gud är Gud i sin upphöjda helighet, till sin natur helt annorlunda än det skapade.

 

Det finns visserligen igenkänbara mönster som går igen i allt eftersom Gud skapat allt genom Logos. Det finns spår av hans Andes ljus som genomtränger allt skapat, hans ordningar, hans Logos. Men det är något helt annat att lära känna Gud som person, som Fader, Son och Ande. Det är bara möjligt genom att följa hans instruktioner.

Vi når inte Gud genom att försöka komma  i harmoni med kosmos. Han har visat att vägen till Honom går genom Jesus Kristus.

 

 

+++

 

 

 

 

 

Det kosmiska medvetandet man talar om är istället den andliga verklighet som Bibeln beskriver som κοσμοκράτορας, kosmokratoras , världshärskare i mörkret, och inte alls något positivt , allt uppfyllande medvetande. De utgör istället aktivt negativa andliga inflytanden, tillsammans med furstar makter, onda andemakter,  som verkar  för att lura och bedra människor bort från Gud. (Efes 6:10-13).

 

Dessa världshärskare tillhör den skara upproriska och fallna änglar som utövar sitt inflytande över människor från denna övernaturliga, kosmiska nivå. De överför tankesystem, världsbilder, religiösa ideer, ideologier, tidstrender, som motsäger den bibliska uppenbarelsen om Gud. Det kan verka så bra, eftersom det talas om humanism, enhet, mänskliga rättigheter, frihet, tolerans, kärlek, men bakom orden finns en verklighet som vill skapa en alternativ andlighet till den Gud skänker oss. Centrum för all sund och välsignad andlighet är vår Frälsare Jesus Kristus. Den som tror på honom och följer honom har det andliga ljus som leder rätt, hem till Fadern.

 

Samtidigt består universum naturligtvis av materia och  är inte någon slags ofantlig levande organism i form av rent medvetande. Hur skulle denna bisarra tanke ens kunna var möjlig? Hur skulle det gå till, var kom det ifrån?

 

Så idén om ”Kristusmedvetande” och ”Kosmiskt medvetande” kommer från samma grumliga källor inom nyandligheten, med rötter långt tillbaka till det gamla gnostiska tankegodset.

 

Vi tror istället på Jesus Kristus som av kärlek till oss tog vår synd på sig när han dog på korset och som uppstod för att vi skulle få rätt ställning inför Gud, som förlåtna och upprättade människor. Vi ser fram emot den himmelska verkligheten, Guds rike, som vi är på väg emot, och samtidigt är en del av, här och nu. Guds ord och den Helige Ande leder oss rätt och skyddar oss.

Jesus är Herre, något den onda andevärlden är väl medveten om, den enda sanne Guden, den Högstes Son, den levande Gudens son och Messias. Han är herrars Herre och kungars Kung.

 

+++

 

Del VII