Vad är en människa? Inledning: Vad vet vi om vårt medvetande?

 

 

 

Det är i och för sig  ett hopplöst projekt, som är för stort att förstå och beskriva, men ändå mycket intressant att fundera över.  Bara ordet i sig säger mycket: veta med, på engelska consciousness, av latinets conscientia.  Förstavelsen är alltså con, dvs med. Vad är det vi vet med? Jag ska följa den här tanken vidare, och kommer in på flera olika spår, b la om hur den andliga världen påverkar oss.

 

Men först några inledande ord.   Det handlar egentligen om vad en människa är. Vi vet att vi vet att vi förnimmer, upplever, känner och tänker. Det är själva grunden för allt. Det finns också en objektiv yttre verklighet som vi alla förhåller oss till och är delaktiga av, även om vi var och en har unika subjektiva upplevelser och tolkningar av det som sker. Men vi är, och måste vara överens om fundamentala objekt i omvärlden, företeelser och även värdesystem. Det utgör förutsättningen för socialt liv, samhällen.

 

Genom språket delar vi den yttre verkligheten med andra och kan kommunicera, samtidigt som det utgör vår egen inre värld av tankar. Språket särskiljer oss från andra levande varelser, som också kommunicerar men på sitt specifika sätt. Forskare upptäcker alltmer om huur denna fascinerande kommunikation går till inom djur-och växriket. Men det är som sagt bara vi människor som talar och skriver och förmedlar detta till andra människor. Medvetande och språk hänger ihop, tankar måste uttryckas i ord för att bli verkliga.

 

 

Vad ska vi utgå ifrån? Psykologi, neurovetenskap, sociologi, filosofi, religion, historia, faktiska iakttagelser och erfarenheter av mänskligt beteende? Alla dessa bidrar med kunskap, men räcker det för att få en fullödig bild av människan? Jag tror inte det. Vi är mer än detta, något vi nog alla anar innerst inne. Vi kan inte reduceras, till kroppsliga funktioner, mentala tillstånd, beteenden i social interaktion, psykologiska profiler.

 

När vi reflekterar över vilka vi själva är ställs frågorna om vår plats i världen, i universum. Det är alltså de eviga frågorna som följt oss i alla tider, om varför vi är här på denna unika plats i vår galax . Svaren har också blivit många och vår kunskap har ökat enormt vad gäller naturvetenskap, men ändå är faktiskt de grundläggande frågorna obesvarade, om vad vårt medvetande egentligen är,  och vad de hittills outforskade  95 % av universum består av. Man talar om mörk (okänd) materia och energi, men forskarna vet ännu inte vad det är.   Man har länge forskat på att få ihop den stora och den lilla världen, makrokosmos och  mikrokosmos.

 

De fyra naturlagar som gäller för universum och som är statiska och bestämbara, fungerar inte på den subatomära nivån, kvantnivån. Där fungerar inte den klassiska fysiken, utan det krävs en annan matematik för att förstå dessa ofta märkliga fenomen. Här talar man istället om oförutsägberhet, sannolikhet. Det pågår en intensiv debatt i forskarvärlden om hur kvantmekaniken påverkar kemi och fysik, och faktiskt även om vårt medvetande  i någon mån kan förklaras utifrån detta. Det är ofta spekulativa resonemang som förs, men det är ju alltid nyfikenheten och den mänskliga förmågan till nyskapande tankegångar som för forskningen framåt.

 

 

Man kan göra ett litet filosofiskt och kanske teologiskt tankeexperiment, om det kan vara möjligt att kombinera Guds lagar för universum som styr vår plats i solsystemet/hela kosmos och livet på jorden, med det som sker i mikrokosmos, och då även i varje enskild människas medvetande, som till viss del i alla fall beror på våra val. Då skulle Guds rådande över sin skapelse, naturlagarna, det deterministiska perspektivet,  kunna kombineras med det utrymme som ges för våra val, för hur vi agerar. Det är ju i sin tur vad som formar oss människor: vi är resultatet av och direkt påverkade av en lång historia av familje-och släktband som vi inte valt, och av våra egna konkreta val. Hur de sedan samspelar och utvecklas är något vi inte kan förstå, det är en för komplicerad fråga för oss att ens försöka begripa.

 

+++

 

 

Det finns många olika teorier, meningar om något så fundamentalt som vad vårt medvetande egentligen är. Hur kan vi som fysiska varelser ha en immateriell sida som vårt medvetande, vilket omfattar vår förståelse av oss själva, omvärlden, och som gör det möjligt att tänka bakåt och framåt, abstrahera, planera, förstå vår omgivning, prata, samtala, lära oss, skapa osv ? Hur fungerar egentligen vårt medvetande? Den immateriella delen av oss, själ och ande består av förnuft, intention, vilja, känslor, – allt detta som skapar en inre värld lika verklig som den yttre fysiska världen. Vi lever i och av språket. Som fysiska varelser är vi beroende av omvärlden för överlevnad. Vi tar alltså emot det vi behöver för att leva på alla plan och fungerar i och genom realtioner.

 

Vad är det som påverkas oss som människor? Självklart på en grundläggande nivå är det alla mellanmänskliga relationer, allt vi hör, läser, upplever och bearbetar i vårt medvetande som vi skapar en mental karta av verkligheten genom.   Bibeln handlar ju om relationer mellan Gud och människor, och mellan människor. Den mest grundläggande relationen är till Gud, även om vi inte alltid är medvetna om det. Bara genom att vara till, att leva i den här världen, beror på Guds livsuppehållande kraft, att Han är skaparen som gjort och gör livet möjligt. Livet är inte bara biologi, universum kan inte bara beskrivas med matematik och fysik, människan är inte bara materia. Vi har en själ, och är också andliga varelser som kan relatera till Gud, som är utanför den materiella världe och oberoende av tid och rum. Gud har skapat oss sådana tt det är möjligt.

 

I biblisk terminologi har både djur och människor nefesch,  men bara människan är skapad till Guds avbild. Mer om det längre fram. Men människan är alltså en levande själ, på hebreiska לְנֶ֥פֶשׁ (nefesch)חַיָּֽה׃ (levande). Vad gör då människan så speciell i relation till andra levande varelser? Det är ju uppenbart: vi tänker, talar, skriver, planerar, skapar, är självmedvetna och kan reflektera över oss själva, står i en speciell relation till själva tiden, och rummet.  Det utgör vår personliga identitet och personlighet, samtidigt som vi alla är skapade till Guds avbild.

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.