Psalmistens ger röst åt alla lidande människors rop till Gud som ekat genom alla århundraden.
Hur länge, Herre? Ska du glömma mig för evigt? Hur länge ska du dölja ditt ansikte för mig? Hur länge ska jag ha oro i min själ och ångest i mitt hjärta dag efter dag? Hur länge ska min fiende triumfera över mig? (13:2-3).
Hur länge ska jag stå ut, med…? På ett personligt plan kan vi nog alla stämma in i detta rop. Livet är en gåva, och alldeles storartat underbart, men – förfärligt svårt och smärtsamt ibland. Det underbara med Psaltaren är att alla känslor och frågor får uttryckas, vilket visar hur djupt delaktig Gud är i sina barns omständigheter. Han lyssnar, tar emot det vi överlämnar till honom, och hjälper oss igenom. Vi är aldrig ensamna som människor i relation till vår Skapare och Gud. Det är den djupaste tillhörigheten, förmånen och trösten vi har.
På ett djupare plan är detta rop om att Gud ska skipa rättvisa, skaffa upprättelse för alla förtryckta och förföljda något som är grundat i vissheten om att vad han lovat i sitt Ord, kommer att ske. Han är själv garanten för att detta ska ske, och att all ondska ska få ett slut. Gud ÄR själva källan till rättfärdighet, sanning, fred och kärlek, allt detta som så många längtar efter men som ofta verkar ouppnåeligt, dels p g a personliga omständigheter, dels p g a andra människor negativa inflytande, förtryckande politiska och religiösa system osv.
Det är ett stort underskott på rättvisa i den här världen och många människor lider. Men det finns ett totalt annorlunda rike där Guds goda vilja är lag, där hans kärlek, sanning och rättvisa regerar. Det är genom att födas på nytt av Ande och vatten som man blir en medborgare i detta eviga riket och det är öppet för alla som tror på Kungen, Jesus Kristus.
Jesus, Guds egen Son förkroppsligade själv detta andliga rike och visade vad sanning, kärlek, nåd, godhet och rättvisa verkligen är.
Gud har sagt att han ska skipa rätt och hålla dom över alla som står honom och hans goda vilja emot i stolthet, högmod, ovilja till omvändelse och i lögn. För hans folk som ofta lider är det en befrielsens dag när Gud ska döma deras förtryckare och äntligen regera i härlighet och makt, synligt för alla. Deras lidande är över när Gud ska hämnas sina och deras fiender för evigt. Allt ont ska äntligen få ett slut.
Det kan kanske vara svårt för en del att acceptera att Gud som är kärlek ska döma och hämnas, men om man tänker efter skulle det vara förfärligt om han inte gjorde det. Alla överträdelser och synder är ett fruktansvärt brott mot hans goda skapelse, som måste straffas. Det finns de som medvetet och kallhamrat i sitt uppror mot Gud går så långt in i mörkret att de inte kan nås av något ljus. De vill inte ha med Gud att göra, hur ofattbart det än är. De är som svarta hål.
Jag återkommer till den brännande frågan om ”himmel och helvete” i kommande inlägg, men så mycket kan sägas att Gud som vill att alla ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen, har gjort allt för att det ska kunna bli en verklighet. Jesus bar hela världens synd i sig själv på korset, varje människas personliga synd och skuld, och när Gud Fadern uppväckte honom från de döda bekräftades hans seger över synden, döden, satan. Vi kan lita på att Gud dömer fullkomligt rättvist och med ofattbart stor nåd och förståelse för varje människas livssituation.
Jesus lever och är den som ska döma levande och döda. Det är trösterikt att Guds Son som så väl vet hur det är att vara människa i lidandet, är den som med kärlekens brinnande hjärta gör allt för att rädda var och en. Men en del vill inte ta emot Guds nådefulla erbjudande, de vill vara sin egen herre och gud, tillbe mörkrets makter och andra gudar, begå fasansfulla övergrepp på andra utan att visa ånger eller omvändelse, öppet håna och skända Guds helighet.
Hur skulle Skaparen kunna göra annat än döma och straffa alla som förstör hans skapelse? Det är ju hans rike och det finns som i alla riken regler som måste efterlevas, och om brott och överträdelser sker, måste de bestraffas. Hans rike tillhör de ödmjuka, de förlåtna, de pånyttfödda som accepterat Guds vilja och hans utvalde Kung, Jesus Kristus, och att den lag som gäller är kärlekens, rättfärdighetens och sanningens lag.
Det är ett av många teman i Skriften, särskilt hos profeterna och i de apokalyptiska böckerna som med ett rikt symboliskt språk förmedlar denna verklighet: Gud kommer att utkräva räkenskap av jordens invånare och till sist störta makterna som förstört hans värld och freda sitt eget rike från det onda. Rent juridiskt-andligt skedde domen över satan, döden, de onda krafterna i tillvaron på korset och Jesus ÄR sedan sin uppståndelse Herre över levande och döda. För dem som sätter sin tro och sitt hopp till honom är han en tillflykt i nöden och en garant för uppståndelse, upprättelse och en ny skapelse friad från mörkrets makter. Men lidandet kommer ingen ifrån, dock är det en stor skillnad mellan att lida med Gud och utan Gud . Han är verkligen med oss i och genom allt.
+++
Kollektivt stiger också ropen från martyrerna genom alla tider inför Gud:
Upp 6: När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. 10 De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?” 11 Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt.
Gud kommer alltså att hämnas, det är bara en fråga om när det ska ske, något vi inte vet. Under tiden ska de som lider vila i förtröstan på Herren, iklädda en vit klädnad. Vad kan det betyda? Den symbliserar dels renhet, rättfärdighet, ära och delaktighet i Guds rike, dels seger. Tillsammans med sin Herre har de segrat och kommer att få en evig seger på uppståndelsens morgon. Johannes skrev i sin introduktion:
9 Jag, Johannes, er broder, som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, jag befann mig på den ö som kallas Patmos, för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull.
I Jesus delade den första kristna generationen lidandet, riket och uthålligheten med varandra och med sin Frälsare Jesus Kristus. Det är på samma sätt idag, som Kristi kropp delar vi varandras lidanden i bön, uthållighet, förvissade om att Kristi rike snart ska uppenbaras i all sin härlighet och makt.
Så låt oss fortsätta bedja för Guds folk som förföljs och dödas och naturligtvis också för andra oskyldiga offer för våld och övegrepp.
alefochomega 