Jag börjar med denna första och centrala liknelse. Jesus beskriver där hur fyra olika kategorier av människor tar emot Guds Ord. Den är viktig, något som Markusevangeliet betonar i sin version av händelsen: ”Han sade sedan till dem: ”Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls?” Man kan dels se den som en förklarande liknelse av hur Jesu ord mottogs när han verkade bland sitt folk, dels en nyckel-liknelse som öppnar många dörrar till översikt och sammanhang i vår läsning av bibeln i det stora hela. Jag kommer att följa desa båda spår i den här serien.
Det kan tillämpas på oss alla, oss som lever idag och läser bibeln, och de som Gud talade till genom historien. Där finns allt vi behöver för att leva och växa som människor. I säden finns den färdiga växten som en möjlighet, men den måste sås i rätt jordmån för att kunna växa. Därför förhåller sig varje människa till detta: Gud har talat, såningsmannen har sått sitt utsäde, men vilken jordmån finns i vårt hjärta för att ta tillvara på det? Det är Guds fråga till oss, och vår fråga till oss själva när vi läser texterna.
Ett sätt att läsa bibeltexterna kan alltså vara genom den här liknelsen, som rymmer så grundläggande principer för vårt förhållande till Gud och hans Ord. Man kan alltså dels läsa bibelböckerna i ljuset av denna liknelse, dels använda den som en spegel för oss själva. Vad gick fel när säden aldrig växte upp till moget ax? Varför blev det ingen frukt? Det beror på jordmånen, inte på säden. Kan vi göra något åt själva jordmånen, vårt hjärta , så att Ordet vi hört kan gro och växa upp?
Vi kan kultivera vårt hjärta, vilket kan innebära att vara ödmjuka, villiga att lyssna, lära, vara villiga att ändra oss. Det handlar om hur vi lever i stort, vad vi prioriterar, om vi ger Gud tillräckligt med plats. Finns det en öppenhet och ge Gud rätt när vi blir överbevisade om vår synd. Framför allt innebär det att vi lever i ljuset inför Gud, tar tid i Ordet och i bönen.
+++
Här är liknelsen:
Matteus 13:3-23
”Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. 2 Då samlades så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. 3 Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:
”>”En såningsman gick ut för att så. 4 När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. 5 En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. 6 Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det. 8 Men en del föll i god jord och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. 9 Hör, du som har öron!”
Vi ser alltså att alla fyra i de olika grupperna hör ordet, men sedan upphör likheterna.
I de ofruktbara lyssnarnas fall
- förstår de inte vad de hört
- rycker den onde bort ordet ur deras hjärtan så att de inte kan tro och blir frälsta
- tror de bara för en tid, och i förföljelse, lidande och frestelse kommer de på fall
- världsliga bekymmer, rikedom, begär efter annat kväver ordet.
- det blir utan frukt.
De fruktbärande lyssnarna karakteriseras av de först verkligen lyssnar, begrundar det och sedan tillämpar det i levande livet.
Evangelisterna framhäver lite olika saker, när det gäller innebörden av liknelsen för att förstå hur vårt hjärta kan vara en god jordmån för Guds ord.
I Lukas version av liknelsen, Kap 8:9-15 förklarar Jesus betydelsen för sina lärjungar. Han säger följande om den fjärde kategorin: ”Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktig och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga”.
Här får vi veta lite mer vilken jordmån som är den bästa för ett fruktbärande. Det ska finnas en genuin vilja, en allvarligt menad inställning att ta ordet på allvar. Det finns många synonymer till uppriktig, som också har med sanning och äkthet att göra. En viktig aspekt är att behålla ordet i detta uppriktiga och goda hjärta. Det har också med uthålligheten att göra. Det är väl det som skiljer ut dem som bär god frukt.
De väljer den goda delen först och låter därför inte den onde stjäla den dyrbara skatten som är Guds ord ifån dem, varken genom prövnngar eller frestelser, bekymmer eller världsliga angelägenheter. De är inte så lätt distraherade av annat. De söker Guds rike först och hans rättfärdighet kan man säga, med ett annat Jesusord. De håller Guds ord för att vara det viktigaste och är uthålliga i att både begrunda ordet och leva ut det.
alefochomega 