Vad gör vi med våra känslor? Del 1-4.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi människor är skapade med intellektuella förmågor, känslor och vilja. Känslor är en viktig del av vår personlighet , och det är dessa jag ska reflektera över här. Det är omöjligt att tänka sig ett liv utan känslor, men i den skadade värld vi lever i är allting tveeggat och dubbelbottnat, och känslor kan bli en orsak till problem. Det Gud skapat för gott kan bli förstört och skapa lidande istället för att förstärka den positiva livskvaliteten, möjligheten att känna djupt och starkt.

 

 

Nu kan man enbart fokusera på vad Bibeln säger om vissa känslor, men jag vidgar det hela en aning här. Vad som är viktigt att slå fast från början är att Gud är vår läkare, till ande, själ och kropp, och han om någon vet hur vi är funtade. Vi påverkas av allt som sker, rent fysiska skador påverkar själen, liksom andliga och själsliga tillstånd påverkar kroppen. Det är omöjligt att veta var det ena börjar och det andra tar vid. Vi är en helhet i vår kroppsliga verklighet som innefattar våra själsliga funktioner och vårt andliga liv. Det kan vara en lång och svår kamp att bli helad själsligt p g a svåra trauman, andra har bättre utgånsgpunkt i en sund familjesituation, egen stark konstitution, omständigheter osv. Men Jesus kom för att frälsa oss, vilket i all sin härliga fullhet både innebär att vi blir förlåtna, får ett nytt och sunt sinnelag, en helad själ, och en rik andlig gemenskap med Gud och andra människor.

 

 

Det finns en själavårdsaspekt med i detta som är viktig att beakta. Människor som varit utsatta för fruktansvärda övergrepp, mobbning, våld och liknande måste få den tid som behövs för att läka. Ett viktigt steg är ju att förlåta de som skadat oss, men det kan komma långt fram i processen. Man måste respektera alla rättmätiga och fullt begripliga känslor av vrede och hat mot förövarna. Offren måste få tid, empati, lyssnande utan att för fort förväntas att förlåta de som skadat en. Samtidigt är det bästa för dem själva att bli lösta och helade, b la genom att överlämna förövaren till Gud för att döma. Förlåtelsen är en mäktig kraft, den befriar och upprättar offren. Jesus vet allt vi gått igenom och är den som kan hela svåra trauman.

 

 

 

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

 

Här är först några allmänna reflektioner om känslolivet. Jag börjar med känslan av skam.

 

 

 

Förmåga att känna skam när man gör något fel är kopplad till våra samvetsfunktioner, som när det är friskt och inte belastat av falsk skuld, destruktiv självförkastelse, sänder viktiga signaler om att vi väljer och agerar fel. Det är bra att skämmas lite när vi gör något fel. Den är också en nödvändig för att vi ska kunna kunna fungera i sociala sammanhang. Begreppet samvete är intressant, och visar vad det handlar om. På grekisk suneideses, συνειδήσεως att veta med, ett ord som förekommer ca 30 ggr. i NT. Våra samvetsfunktioner är medfödda men måste som allt annat utvecklas på rätt sätt för att fylla sin funktion. Ordet beskriver även människans unika självmedvetande, som aldrig fungerar på egen hand utan är resultatet av ett ständigt interagerande med omvärlden. Men, änå, varje människa har sin egen inre värld, känd av bara henne och Gud.

 

 

Vi vet med oss när vi handlar emot vårt samvete och gör något som är fel. Det går att tysta samvetet om man tillräckligt ofta går emot de subtila signalerna som varnar oss. Då ägnar man sig samtidigt åt att ursäkta sig själv och skylla på andra, på att bortförklara sitt beteende, och i sista stadiet har samvetes röst tystnat. Det är subtila processer, men som jag tror underlättas av om vi söker sanningen om oss själva.

 

 

Romarbrevet beskriver hur vi fungerar, i den ständiga inre dialog som pågår : För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan anklagar eller till och med försvarar dem. 16 Det ska visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium jag fått genom Jesus Kristus.

 

 

Men skam kan vara oerhört destruktivt när det handlar om vem man är istället för något fel man gjort. Inför Gud behöver vi aldrig skämmas över vilka vi är, han vet ju redan allt om oss och älskar oss ändå. Ofta är det andra människor som överför sitt förakt, sina domar, sin förkastelse över oss, och om det sker tidigt i livet är det förödande. Då integrerar man denna bild i sig själv och börjar förkasta och förakta sig själv. Det kan utvecklas till ett själens rotsystem som förgiftar den inre själsliga hälsan, tillsammans med bitterhet, vanmakt, förtvivlan, hopplöshet och vrede. Människor kan använda skamkänslor för att trycka ner andra, förringa, inge falsk skuld och förvirring. Det är lika förödande som alla form av manipulation.

 

 

En annan stark känsla är fruktan. Det har varit och är nödvändigt att vara försiktig och känna saklig rädsla för faror. Det hjälper oss att vara på vår vakt och ta oss till vara. Men om den saknar grund i verkligheten, i fakta, om den går över styr och växer till en fobi, är det ett stort problem som tar mycket kraft och uppmärksamhet. Fruktan hakar i andra negativt präglade känslor, t ex skam, och förstärker båda. Fruktan är en oerhört stark känsla, som både lamslår och påverkar livet i stort. Ett återkommande tema i Bibeln är när Gud säger : Frukta inte. Jag är med dig. Han vill att vi ska leva vårt liv i förtröstan och trygghet och inte plågas och styras av fruktan.

 

 

Vrede i kontrollerad form är ibland nödvändig för att kunna reagera och agera mot orättvisor och ondska, och andra människors otillbörliga kontroll och manipulation. Men det är en känsla som väldigt lätt kan urarta. ”Grips ni av vrede, synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede 27 och ge inte djävulen något tillfälle” står det i Efesierbrevet.

 

 

 

Okontrollerbar vrede kan sluta med våld, ytterst dråp. Jesu ord om detta mycket skarpa : Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte mörda, och Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22 Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot’ till sin broder är skyldig inför Rådet, och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.

 

 

Hela sammanhanget i Jesu bergspredikan handlar om hjärtat, den innersta motivationen till vårt agerande, och att allt vi säger och gör börjar där. Men det är egentligt ett annat ämne, som jag återkommer till.

 

 

Att regelbundet bli utsatt för andras vrede är oerhört farligt och skadar. Vissa människor kan inte ändra sitt beteende och sluta kontrollera sina offer, inte sluta utöva psykisk tortyr och fysiskt våld. Våra medmänniskor i den situationen behöver all hjälp för att komma ifrån sina plågoandar.

 

 

+++

 

Sammanfattningsvis, vi är skapade med en förmåga till ett rikt känsloliv, att verkligen kunna känna glädje, förundran, tillit, trygghet, gemenskap, delaktighet osv. Men samtidigt kan känslorna skadas så svårt av många olika anledningar när man får för lite kärlek, vägledning och uppskattning, eller bllir ett offer för andras manipulation, kontroll, mobbning, lögner, elakhet osv. Det finns mycket som kan skada känslolivet, ibland är det självförvållat genom felaktiga val och destruktiva attityder. Vi människor är mycket komplicerade varelser! Men som sagt, Gud vet vilka vi är och varför vi blivit sådana, och vad vi kämpar med. Han vill hjälpa oss att bli läkta inifrån och ut, och det kan ta tid, men från Guds sida är allt klart. Det finns helande och upprättelse för varje människa som ber Gud om hjälp.

 

Jesus vet i sin egen kropp och själv vad är att vara människa, att bli förkastad, övergiven, orättvist anklagad. Jesus vet vad lidande är och han är den ende som vet vad varje människa genomlider. Evangelium är att han led och dog för oss, så att vi som förlåtna och högt älskade barn till vår himmelske Fader, ska få leva i frihet, i frid och harmoni, i gemenskap med honom.

 

 

 

Gud visade redan på 800-talet f Kr sin profet Jesaja att vår Frälsare skulle dö för att ge oss liv och hälsa till kropp och själ, och evigt saligt liv.. Så högt älskade Gud världen att han gav son egen Son för att rädda oss från det onda, från synden och döden..

 

 

 

Kap 53:    Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad?2 Som en späd planta sköt han upp inför honom,som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönheteller majestät.När vi såg honom var hansutseende inte tilldragande.

+++

Del II

Guds stora gåva av kärlek och nåd är att han genom Jesu död berett försoning och förlåtelse.  Han har också tagit sin boning i oss genom sin Ande. Vi blir ju nya skapelser när vi kommer till tro på Jesus och föds på nytt in i Guds rike. Men vi har den gamla människan kvar med alla upplevelser, erfarenheter och minnen. Vi bär med oss så mycket från det gamla livet med felaktiga tankemönster och attityder, sår och skador i själen. Som syndiga människor gör vi andra mer eller mindre illa ibland, och blir själva sårade. Det är ofrånkomligt och hör till livet.  Men vi behöver inte vara utelämnade åt detta. 

Var och en har en kamp att utkämpa i sitt eget liv även om det är den helige Ande som verkar Kristuslivet i oss. Gud har gjort allt för oss som hör till vår frälsning, rättfärdighet, helande och helgelse. Men vi gör vår del : väljer att be, läsa Guds ord, lyda Guds instruktioner för ett gudfruktigt liv i gemenskap med Honom . Det är en process att bli de människor Gud skapat och kallat oss till att vara i Kristus. Rekommenderad läsning i detta sammanhang är Rom 5-8, där vår position inför Gud beskrivs här rent faktiskt. Det kristna livet handlar sedan om hur denna verklighet förvandlar oss rent konkret. 

Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. 23 Låt er förnyas till ande och sinne 24 och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet. (Efes 4:22-23).

+++

Vad kan vi då göra? Vi får fylla vårt inre med Guds ord, tänka och tala i enlighet med det, tänka på allt som är gott, rätt, sant och vackert. Vi kan rensa ut det dåliga, vissna i vår själs trädgård, gammal bitterhet, oförlåtelse och besvikelse, stolthet, lögn, agg. Jesus sade att en god människa bär fram det goda ur sitt goda förråd, en ond det onda. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. (Luk 6:45). Det är bra att testa sig själv och lägga märke till hur vi talar. Vad låter vi växa i vårt inre som sedan ofrånkomligen kommer ut genom munnen? Det är alltid sanningen som gör oss fria, sanningen om oss själva, och om vår himmelske Faders nåd och godhet nåd. Vi får leva i hans ljus med alla våra skuggsidor. Han vet redan allt om oss och älskar oss ändå. 

 Man kan välja livet, Guds liv och det goda, och om det svårt p g a svåra, negativa upplevelser och erfarenheter, får vi den hjälp vi behöver att bli fria från det av vår själs herde och vårdare, Jesus Kristus. Vi kan tala ut öppet med honom, gråta av oss, be om förlåtelse och helande, förlåta och välsigna de som sårat oss. Den helige Ande, vår Hjälpare, är med oss hela tiden och hjälper oss personligen att övervinna det onda med det goda.

Vi kan odla det goda och bekämpa det onda, b la genom att identifiera de inre fiender som drar ner oss i destruktivt beteende. 

Del III

Vi människor är mycket komplicerade varelser. På en grundläggande nivå är känslorna ursprungliga eftersom de är sammankopplade med nervsystemet och rent reflexmässiga reaktioner. Människan måste för sin överlevnad kunna”reagera med ryggmärgen”. Innan signalen ens når hjärnan har nervsignaler registrerat t ex en fara och aktiverat musklerna.  De djupa systemen i hjärnan och nervsystemet hanterar de basala livsfunktionerna för överlevnad, livsuppehåll,  behov som måste fyllas, reflexer att skydda sig och fly undan hot, faror. Många känslor utgörs av omdedelbara responser på intryck i omvärlden, på andra människor  och det pågår ständigt en inre bearbetning av känslor och tankar om det som sker. Det är en utveckling som sker för att förstå känsloreaktioner och kunna hantera dem på ett bra sätt, något som kräver ett samspel med andra på rätt sätt. Det är så mycket som kan gå fel, kan gå sönder i en människas inre värld.

Man vet att mycket påverkar och formar ett litet människobarn de första åren. Det som sker av gott och ont ”sätter sig” i kroppen och eftersom det inte finns en rent intellektuell förmåga att bearbeta intryck, felaktigt handlag och rent negativ påverkan från de närmaste,  orsakar det omedelbara avtryck i nervsystemet, i den psykologiska utvecklingen. Därför har de flesta ett osynligt bagage med sig av känsloreaktioner, tidiga skador på själen, som senare i livet gör sig påmint. Det är mycket som sitter i kroppen av minnen av brist på kärlek och närhet, trygghet och bekräftelse. Hur god kristen och andlig en människa är kan det utgöra en förlamande faktor, skapa ångest och förvirring, ge oro och ängslan. Det finns också de som inte har en fysisk intimitet med en annan människa och lider av ensamhet, av en rent kroppslig avsaknad av värme och gemenskap. Det är en oerhört svår situation, som det kanske inte talas så mycket om i kristna kretsar men som är påtaglig. För detta finns inga enkla lösningar. Vi vet att Gud hjälper sina barn, men samtidigt behöver varje människa andra människor för att må riktigt bra. Det är ett viktigt böneämne, att kristna ska finna en livskamrat, att ingen ska behöva lida av sin ensamhet i tysthet.

Hur kommer man åt det rent fysiska minnet som fortfarande ställer till själsliga problem? Kan det upplösas och göras neutralt genom bibelläsning och bön? Ja, det tror jag alldeles bestämt.  Som alltid är det tron på Jesus som vår Läkare som är vår viktigaste tillgång. Han är vår själs herde och läkare, för genom hans sår är vi, blir vi botade. Han dog för att rädda oss från syndens och dödens makt, och för att hela våra själar. Det är en process och ett arbete som kan ta tid och vi kan behöva stöd och hjälp.   Vi får också be att den helige Ande ska verka i vår fysiska kropp och fylla den med Jesu liv, läkedom och kraft. Vår kropp är ett tempel åt Anden och den är allt vi har på denna jord, med allt vad vi erfar på gott och ont.  Den är naturligtvis oerhört värdefull för Gud, han har skapat den. Guds egen Son blev människa, och om någon tvivlat på hur positiv Bibeln är till det rent kroppsliga, försvann det en gång för alla inför inkarnationens mysterium.

Gud skapar oss som en helhet av kropp, själ och ande. Det är det storartade att när vi lever i Guds Shalom, i enlighet med hans skapelseordning , kan vi fungera som det var tänkt från början. Vi tjänar Gud och medmänniskan med vår kropp, leds av hans Ande och får av nåd njuta frukterna av Jesu lidande i vår själ: frid, glädje,trygghet, välgång, harmoni, vägledning och mening.

Men kroppskultur kanske också skulle vara en idé för kristna? Det borde inte bara var de ofta andligt vilseledande självhjälpsalternativen och andra religioner som har monopol på detta område, men hur ska man gå till väga? En sund själ i en sund kropp är en allmän klok princip som gäller oss alla. Att ta hand om vår kropp på bästa sätt och lära vår själ att bli stilla och vila, och att ständigt nära oss av Guds välsignade närvaro och Ord. Vi kan lyssna på signalerna från vår kropp och ta dem på allvar, bära fram det vi känner till Jesus, försöka lära oss att ”bottna” i oss själva. Det skadar inte att andas djupt, sjunga, dansa, uttrycka sig med sin kropp, försöka att inte stressa och oroa sig.

Några känslor som kanske mest av alla är skadliga för både kropp och själ är ju oro, bekymmer, ältande av problem. Vi har någonstans att inte bara gå med dessa , utan t o m kasta av dem:

” Psalt 55:22 Kasta din börda på Herren, han skall uppehålla dig.

Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla.”

1 Petr 5:  Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.✱ 6 Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne. 7 Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.

Fil:4  Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. 7 Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

Vi behöver inte bära våra bördor ensamma alltså, och det är nyckel till vårt hopp: Jesus är med oss alla dagar till tidens slut. Han är vår gode herde, som aldrig lämnar oss utan bär både oss och våra bördor. Tack och lov för det!

DEl IV

2 tankar om “Vad gör vi med våra känslor? Del 1-4.

  1. Ing-Marie skriver:

    Tack Herre för detta inlägg! <3

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.