Forum för dialog om bibeltexterna.

bibeln

Välkomna, bibelläsande vänner!

Här kan vi samtala om bibeltexter som vi studerar. Utgångspunkten är inte renodlat akademisk, även om bidrag från och om goda kommentarer gärna mottages, utan istället själva arbetet med texten och viljan att dela synpunkter på hur vi förstår den. Vår gemensamma utgångspunkt är kärleken till Guds Ord och drivkraften att fördjupa vår bibelteologiska förståelse och inte försvara eller motsäga olika teologiska traditioners tolkningar. En viktig utgångspunkt är att ingen av oss till fullo helt förstår meningen och betydelsen av allt som är skrivet, men att vi kan uppmuntra varandra i fortsatta studier under bön.

+++

För min del studerar jag Petrusbreven för tillfället och ska skriva ett inlägg om Petrus också utifrån Apostlagärningarna och de predikningar och tal som finns bevarade där. Det är fascinerande att följa hans personliga utveckling från fiskaren till en av de viktigaste ledarna i den tidiga församlingen. Han är ett levande och tydligt exempel på den Helige Andes verk bland apostlar och lärjungar efter att Jesus lämnat dem synligt och återvänt till sin Fader. Jesu löfte om att Anden skulle leda dem in i hela sanningen och förkunna vad som kommer att ske (Joh 16) förverkligades i deras liv.

Petrus fick kallelsen av Herren Jesus att vara en herde för fåren, att föda lammen (Joh 21). Jesus hade lovat att han skulle bygga sin församling på den trons bekännelse Petrus uttalade vid Cesarea Filippi (Matt 16). Han bevarade denna tro och förde den vidare till oss. Det blir tydligt redan i den Andra brevets första vers, där det står att Jesus är vår Gud och Frälsare.

I det Första brevet, kap 5, beskriver han hur en herde ska vara. Petrus hade sett och lärt av Herden själv, Jesus, och vill förmedla detta.

1 Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: 2 var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. 3 Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden. 4 När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.

Petrus har också mycket att säga om det profetiska ordet och om Skriften själv, som är absolut centralt och avgörande för kyrkans tro. I det andra brevet hänvisas just till det profetiska ordet som grunden för allt, och det precis efter att han beskrivit hur de blivit ögonvittnen till Jesu majestät (Lk 9 b la). Petrus fick se Jesus förvandlas på berget eller snarare en kort stund bli den han var redan, vilket inte var möjligt att uppfattas av mänskliga ögat i vanliga fall. Han såg Sonens härlighet och hörde Fadern tala om honom. Det var en händelse som satte outplånliga spår i hans liv.

Därför hänvisar han till det profetiska ordet, som det viktigaste för de kristnas tro. Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. I 1:20-21 har vi dessa viktiga verser som tillsammans med 2 Tim 3:16-17 utgör grunden för hur Gud själv ser på Skriften och hur vi följaktligen ska se på den.

Det är intressant att Petrus använder verbet φέρω (ferå), som b la betyder bära fram, leda, i v 21: ”Ingen profetia har burits fram (ἠνέχθη) genom någon människas vilja, utan ledda (φερόμενοι) av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.”

Petrus lär oss mycket om det profetiska i sina brev. Vi vet att han kände till Skrifterna väl eftersom han citerar från GT i sin första predikan på Pingstdagen. När den helige Ande utgjöts över apostlarna fick orden både liv och betydelse på ett nytt sätt och de började förstå meningen med deras Herres och Mästares död och uppståndelse. Det var dock mycket mer som Gud måste undervisa Petrus och de andra om, som vi kan läsa om i Apostlagärningarna.

I det första brevet, v 10-12 har vi dessa viktiga verser:

”Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden, och den härlighet som skulle följa. Och det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himmelen, predikade evangeliet för er. Och detta önskar änglarna att blicka in i.”

Och vidare i det Andra brevet, som redan nämnts:

Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. 20 Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning21 Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud. (1:20-21).

Här blir det så klart att det var Gud själv, t o m Kristi Ande i dem, som visade hur och när Jesus Kristus skulle lida, dö och uppstå. Det kunde ingen människa tänka ut av sig själv. Därför var de ledda av den helige Ande när de profeterade om den kommande Messias, på samma sätt som apostlarna var ledda av samme Ande när de predikade evangeliet om honom. Det är Guds verk från början till slut, något som Petrus själv erfarit och kunde vittna om.

Därför varnar Petrus också för att på samma sätt som det fanns falska profeter under det gamla förbundets tid kommer det att finnas falska lärare som smyger in förödande läror i församlingen. Det gjorde även Paulus, och det var ett viktig uppdrag för apostlarna, att inte bara förkunna sanningens ord utan även varna för lögn och villolära. Kap 2 innehåller en lång utläggning om detta.

Det gäller också kap 3, där Petrus återigen nämner vad som blivit förutsagt av de heliga profeterna, när han tar upp det brännande ämnet om Jesu återkomst.

1 ”Detta är nu det andra brevet som jag skriver till er, mina älskade. I båda har jag med mina påminnelser velat väcka ert rena sinne, 2 så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.

+++

Jag går inte i detalj in på hur man värderat autenciteten av hans brev historiskt och i vår tid bland dagens forskare. Många menar att de inte är skrivna av Petrus själv och de menar sig ha starka belägg för detta, på samma sätt som det finns spår i texten och argument för att Petrus verkligen var författaren. Om det var en redaktör som använde viktiga händelser i Petrus liv och utgick från hans andliga testamente så kvarstår ändå faktum: det är i sin nuvarande form Guds tilltal till oss genom aposteln Petrus.

Vi kan inte veta, men vi har den text vi har som den skrivits ner, bevarats och kanoniserats. De är Guds inspirerade ord till oss, samtidigt som de är författarens ord. Vi lever ständigt i denna dialektik mellan att ta till oss Guds ord som det överlämnats åt oss, och det i sanning är, samtidigt som vi försöker förstå den mänskliga sidan av processen.

Var det verkligen Petrus själv som skrev de första sju verserna i kap 1? Eller är det någon annan som använt händelser från Petrus liv och lagt till eget material utifrån sin språkliga och teologiska horisont mycket senare?

Kan det vara en skickligt genomtänkt sammanfattning av Petrus, som väl visste att han snart skulle lämna det jordiska när han skrev eller dikterade brevet? Är det ett slags andligt testamente, där han sammanfattar det viktigaste i tron? De första åtta verserna är ju som ett koncentrat, ett kraftpaket av betydelse och mening. I brevets form måste han sammanfatta och kunde inte lägga ut texten som när han predikade och undervisade. Men skulle verkligen Petrus själv använda dessa ord om att vi ska få del av ”gudomlig natur” (θείας κοινωνοὶ φύσεως)?

Det finns skillnader mellan det första och andra brevet vad gäller ordval och teologisk betoning, men även likheter. Det är i och för sig ingenting konstigt eftersom apostlarna naturligtvis adresserade olika ämnen i olika situationer och därför använde andra ord och formuleringar.

Det verkar helt tydligt att författaren kände till den rika litteratur som utmärker det andra templets period, särskilt i detta textavsnitt 2:4-11, precis som Judas gjorde det. Det kräver ett eget studium, som jag återkommer till.

Petrus 2 brev Ty Gud skonade inte de änglar som hade syndat utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörker och kedjor, för att de skulle hållas i förvar till domen. 5 Han skonade inte heller den gamla världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, tillsammans med sju andra, när han lät floden stiga över de ogudaktigas värld. 6 Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga.

Judas brev: Även om ni redan vet allt vill jag påminna er om hur Herren räddade sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde. 6 Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. 7 Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.

Om någon har synpunkter på dessa viktiga brev, så välkommen !