Många känner nog till det citat som tillskrivits filosofen Sokrates: Känn dig själv! Det är naturligtvis viktigt och avgörande för vår personliga mognad. Det är en livslång upptäcktsfärd att bli trygga i vår egen identitet, förstå våra unika personlighetsdrag, goda och dåliga sidor, gåvor och brister, och hur vi påverkats av familj och miljö. När vi lär känna oss själva i ödmjukhet och sanning ökar även förståelsen och medkänslan med andra. Väl medvetna om våra egna svagheter och synder, blir vi inte så snabba att döma andra . Sanningen är helt avgörande när vi tillåter den processen i våra liv, att vi ser oss som vi verkligen är, utan bortförklarigar och livslögner. Det kan vara smärtsamt, men ändå värt att gå igenom.
Det är dock inte inte tillräckligt för att leva livet i sin fullhet, som andliga människor. Gud erbjuder oss en annan väg, som uttrycks så här i Bibeln:
Profeten Hosea: ”Låt oss lära känna Herren, ja, låt oss sträva efter att lära känna honom”. (6:3).
Jeremia: Så säger Herren : Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom.
Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är Herren , som verkar med nåd, rätt
och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger Herren . (9:24).
Gud har alltså själv gjort det möjligt för oss att få lära känna honom mer personligt. Han visar oss sitt ansikte i och genom sin Son, Jesus Kristus, som blev människa för att visa oss Guds kärlek och genom sin död och uppståndelse riva hindret, synden, som skilde oss från Gud.
Det är egentligt något oerhört, när man verkligen tänker efter. Det finns mycket att säga om detta, men jag börjar med det självklara. Hur går det till? Hur lär vi känna en person? Genom att för det första verkligen vilja lyssna, samtala, och sedan iakttaga hur denne agerar. Det är samma sak med Gud. Vi lär känna honom genom att vilja lyssna. Han har dels talat till oss i sitt eget ord och visat vem han är genom att handla i historien. Det har sedan trovärdiga vittnen som varit med om detta, skrivit ner.
Det kulminerade när Guds egen Son, Jesus, kom till världen för att göra honom känd för oss. En av de människor som såg och hörde Jesus, lärjungen och aposteln Johannes, skrev så här om den verkliga meningen med våra liv i sitt evangelium:
Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. 4 Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du gav mig att utföra.”(Joh 17:24).
Och i sitt första brev, kap 1:
”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: 2 Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 Detta skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig.
De såg och hörde Jesus och har berättat om det för oss. Därför kan vi tro på deras tillförlitliga vittnesbörd. Vi hör bokstavligen Gud själva tala genom Bibelns böcker och ser honom agera. Han inbjuder oss dessutom till gemenskap med sig själv, där vi får tala med honom som vår allra närmaste, den som känner oss bäst och älskar oss mest. Vi får på djupet tala ut om allt som tynger oss, bekymrar oss och om allt vi behöver. Han är den bäste lyssnaren, med all tid och förståelse i världen, och även den som för vårt bästas skull förmanar och tillrättavisar oss så vi inte går vilse.
Det är så vi lär känna honom, och målet för det är gemenskap med honom själv.
Paulus skrev också på detta tema: ”Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.” (1 Kor 1:9).
+++
Det är ju svårt eller omöjligt att lära känna sig själv utan att veta något om vårt egentliga ursprung och vår relation till vår Skapare. Under varje människas konkreta livshistoria i en familj, en släkt och i ett samhälle, finns även det stora livet, den stora berättelsen som handlar om att vi är skapade av Gud, för honom och till honom. Sanningen om Gud är också avgörande när det gäller att lära Gud som han verkligen är, vem han är. Det finns många gudsbilder, myter, religioner som påstår saker om det gudomliga men som saknar äkthetsstämpeln: Gud har inte uppenbarat detta om sig själv och gått i god för att det är sant. Det ghorde han i och genom Jesus på ett unikt sät.
Gud välsignade människan med förmågan till kärlek, familjebildande, relationsbyggande, sammanhang . Han gav och ger var och en av oss livet. Han uppehåller sin skapelse och håller den samman. Om Gud för en nanosekund skulle dra tillbaka sin Ande, sin livsuppehålande försyn och kraft, skulle vi och hela universum upphöra att existera.
Gud är den suveräne Skaparen som genom sitt verk gjort det möjligt för oss att se och förstå hans tydliga spår i skapelsen.
”Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat.” Rom 1).
Skapelsen är så fantastiskt konstruerad in i minsta detalj att det är svårt att säga att slumpen åstadkommit alla detta, de finstämda lagar som styr makro-och mikrokosmos, hur livets väv hänger samman osv. Varför är det så svårt att erkänna att det finns en Gud, en Skapare??
Likaså har Gud inrättat det så i det vi kallar den allänna uppenbarelsen, att vi är moraliskt ansvariga och kan veta i stort sett vad som är rätt och fel. De flesta samhällen är inrättade efter grundläggande lagar för att skydda livet och straffar mord, stöld, våldtäkt, osv. Att korrupta politiker och byråkrater sedan missbrukar lagen för sin egen vinning är en annan historia. Men Guds lag står på något sätt skriven i människans hjärta. Vi är ju skapade till hans avbild, trots syndafallet när vi förlorade tillträdet till hans närvaro, något som Jesus förändrat villkoren för totalt. Genom honom har vi nu fullt tillträde till Fadern.
”För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan anklagar eller till och med försvarar dem. ” (Rom 1).
Summan av allt är detta: Gud älskar oss så oändligt mycket och vill att vi ska lära känna honom som den Han ÄR, och oss själva i relation till honom. Då kan vi bli det människor vi är skapade för att vara, nu och i evighet. Vi blir oss själva mer och mer när vi lever i gemenskap med Gud. Han befriar oss från allt som förstör och hindrar oss från att vara hela, helade människor. I Hans närhet finns verklig frihet från synd, tvång, inre konflikter, ovisshet, osäkerhet, förtvivlan, ensamhet, förkastelse, fruktan osv osv osv. Hans gåva är frid, glädje, hjälp i alla situationer, trygghet och hopp
+++
alefochomega 