Hemlighet betyder i nytestamentlig mening det som varit fördolt hos Gud, men som uppenbarats av honom själv. Det är alltså Gud själv som avslöjar sin vilja och sin frälsningsplan. Det är aldrig människan som av sig själv kan utforska detta. Jesus är den som fullkomligt uppenbarar vad som funnits i Gud Faderns hjärta från begynnelsen och detta är direkt kopplat till Guds rike ( Matt 13:11. Mk 4:11. Luk 8:10. Det blir sedan allt klarare och tydligare vad som är Guds vilja med mänskligheten. I denna process blir det så tydligt hur hans allvetande, suveränitet att genomföra sin plan trots hårt motstånd och hans nåd att låta alla få del av hans kärleksplan för vår räddning samverkar. Det är så ofattbart stort att det bara kan väcka vår beundran för hans visdom och stor tacksamhet.
Begreppet hemlighet, μυστήριον, är i NT väsensskilt från den omgivande hedniska världens mysteriereligioner. Dessa kännetecknades av de hemligheter initianderna genom olika steg skulle få del av. De fick en bindel för ögonen när de leddes till en speciell plats där de hittills dolda symbolerna skulle avslöjas. De fick inte berätta om detta för någon utomstående. Kunskapen om dessa hemligheter var reserverade för en utvald skara. Symbolerna hade funktionen av att både dölja för utomstående och avslöja för de invigda.
Det är alltså en total väsensskillnad mellan Guds hemlighet som den beskrivs i NT och hemligheter, mysterier i den ockulta traditionen som har sin början i de gamla mysteriereligionerna. ”Gud är ljus, och inget mörker finns i honom”, skriver Johannes i sitt första brev. Han gör allt öppet, sprider ljus och inbjuder oss till att vandra i ljuset. Det handlar bara om den rätta tiden för dem att bli synliga. Allt i GT var ju en förberedelse för att Guds egen Son skulle komma som judarnas utlovade Messias och alla folks frälsare. Han skulle uppenbara vem Fadern var.
Hos profeten Daniel , 2:44, handlar det också om det rike Gud kommer att uppenbara i ändens tid:” Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt. 45 Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet.”
I detta viktiga kapitel 2 är det alltså Gud som avslöjar Kung Nebukadnessars egen dröm för Daniel. Det är ju helt omöjligt för en människa att veta vad en annan människa drömt. Utmaningen från kungen var nämligen den, att hans egna spåmän, besvärjare och trollkarlar under dödshot skulle tala om för kungen vad han drömt. Daniel gick då in till kungen och utbad sig tid för att sedan ge honom uttydningen av drömmen. Han berättade det för sina vänner och man bad. Gud uppenbarade då hemligheten för sin tjänare Daniel i en syn om natten. Det arameiska ord, raz. som används där, översätts just med μυστήριον. Det är ju Gud som avslöjar meningen med kungens dröm och samtidigt ger en profetisk överblick av historien. Det talas på flera ställen om denna hemlighet och det fick Daniel att tacka och prisa Gud med orden:
”Lovat vare Guds namn
från evighet till evighet.
Ty vishet och makt tillhör honom. 21
Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar
och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet och de förståndiga
deras förstånd. 22
Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och hos honom bor ljuset. 23
Dig, mina fäders Gud,
tackar och prisar jag för att du har gett mig vishet
och förmåga och för att du nu har uppenbarat för mig det vi bad dig om. Ty vad kungen ville veta har du uppenbarat för oss.” 24
Jag ska titta på en del bibelställen särskilt i NT som har med detta att göra och de olika aspekterna av dessa Guds hemligheter som avslöjats i flera delar.
Vi lever ju i församlingens tidsålder mitt i en uppenbarad hemlighet, som Guds tjänare profeterna och t o m Jesu lärjungar inte förstod förrän Gud på ett påtaglig sätt ingrep för att visa dem sin vilja att nå alla folk med evangelium. Alla böcker i Bibeln skrevs ju av judar och deras speciella utgångspunkt och självförståelse, deras hopp utifrån Guds löften som var inriktat på Riket som Messias skulle upprätta, präglade dem . Paulus skriver : Rom 9:4 ”De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena, de har fäderna”. De var det utvalda folket och hedningarna hade under historien utgjort ett både yttre och inre hot. Det finns dock redan tydliga texter hos profeterna, b la Jesaja, om att relationen till hednafolken radikalt skulle förändras i den messianska tiden och att Guds frälsning gällde dem också.
Jesu lärjungar var fokuserade på Israels framtid. De frågade Jesus innan han for upp till himlen: ”Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?” (Apg 1:6). Det tog lång tid för dem att förstå att Guds löften om frälsning gällde hedningarna lika mycket som förbundsfolket. I Apg 10 får Herren på ett mycket handgripligt sätt hjälpa Petrus att förstå att han som jude kunde besöka en hedning och t o m predika för, i detta fall, Kornelius. Det är själva brytpunkten i kyrkohistorien, när evangeliet verkligen börjar predikas för alla folk och den Helige Ande föll över de som lyssnade och trodde.
Hemligheten om församlingen, att hedningarna skulle bli delaktiga i Guds förbund med Israel, inympas i det ädla olivträdet, var något som Paulus fick nåden och gåvan att förmedla. Det finns mycket som återstår att fullbordas innan Jesus kommer tillbaka. Det förblir fortfarande Guds hemlighet när och hur de ännu ofullbordade profetiorna kommer att uppfyllas.
Enligt Efesierbrevet var det en hemlighet som var fördold ända tills dess att Paulus fick en uppenbarelse om den, nämligen att hedningarna skulle bli medarvingar till Guds rike. Så här skriver alltså Paulus i 3:1-10 :”Därför böjer jag mina knän , jag Paulus som är Kristi Jesu fånge för er skull, ni hedningar. 2 Ni har ju hört om det uppdrag som Gud i sin nåd gav mig med tanke på er, 3 hur jag genom en uppenbarelse fick lära känna den hemlighet som jag redan i korthet har beskrivit. 4 När ni läser detta kan ni förstå min insikt i Kristi hemlighet.5 I forna generationer var den inte känd för människor så som den nu har uppenbarats genom Anden för hans heliga apostlar och profeter: 6 att hedningarna har samma arv som vi, tillhör samma kropp och har del i samma löfte i Kristus Jesus genom evangeliet. 7 Detta evangelium har jag blivit satt att tjäna med den gåva och nåd som Gud har gett mig genom sin mäktiga kraft. 8 Jag, den allra minste av alla heliga, har fått denna nåd att predika evangeliet om Kristi ofattbara rikedom för hedningarna 9 och att upplysa alla om planen med den hemlighet som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare. 10 Nu skulle Guds vishet i sin väldiga mångfald göras känd genom församlingen för härskarna och makterna i den himmelska världen. 11 Detta var det eviga beslut som han förverkligade i Kristus Jesus, vår Herre. 12 I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och tryggt komma till Gud.13 Därför ber jag er att inte tappa modet när jag får lida för er skull. Det är ju en ära för er.
Nära förbundet med detta är ett annat mysterium, som Paulus beskriver i Romarbrevet 11:25- 36:
”Bröder, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet så att ni inte har för höga tankar om er själva: förhärdelse har drabbat en del av Israel , och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26 Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob . 27 Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder . 28 När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, 29 för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. 30 Förr var ni olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras olydnad. 31 Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått . 32 Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.
Lovsång till den Outgrundlige
33 O vilket djup av rikedom
och vishet och kunskap hos Gud!
Hur outgrundliga är inte
hans domar,
hur ofattbara hans vägar!
34 Vem har förstått Herrens sinne?
Eller vem har varit
hans rådgivare?
35 Eller vem har gett honom något först
så att han måste betala igen?
36 Av honom, genom honom
och till honom är allting.
Hans är äran i evighet. Amen. ”
Anledningen till och förutsättningen för församlingens tidsålder, som avlutas när ”hedningarna i fullt antal kommit in”, är just Israels förstockelse och allt detta ingår i Guds underbara och för människor ofattbara frälsningsplan, inför vilken Paulus brister ut i lovprisning. Men till sist kommer de judar som trott och tror på sin Messias, att vara ett folk tillsammans med de frälsta hednakristna i den världsvida församlingen. Gud handlar visserligen på lite olika sätt med församlingen som består av judekristna och hednakristna, judafolket och de ofrälsta hedningarna i olika tider men vid Jesu återkomst fullbordas denna Guds underbara hemlighet, att vi alla kommer att vara ett enda, frälst folk från alla olika nationer.
I del II ska jag återvända till Jesu förkunnelse om Guds rike.
Del I
I inledningen konstaterades att hemlighet i biblisk mening handlar om det som varit fördolt hos Gud men som uppenbarats av honom själv. Det handlar om hur hans frälsningsplan för världen blir alltmer tydlig och hur denna är knuten till Guds rike, he basileia tou theou (ἡ βασιλεία τοῦ θεοῦ). Guds rike är där Guds vilja sker och han råder och regerar. Där Gud är, där är hans rike. Det är ett aktivt och dynamiskt begrepp som betecknar suveränt herravälde och auktoritet. Det är en beskrivning av verkligheten, att Gud sitter på tronen och att ingenting kan rubba hans auktoritet.
Guds rike är ett uttryck för Guds person, hur han verkar och i sitt allvetande styr historien i enlighet med sin frälsningsplan. Därför sade Jesus: Guds rike, himmelriket hos Matteus, är här. I och med Kungens ankomst hade också riket kommit. Där Jesus är, där är Guds rike. Det är ett evigt rike, eftersom det är Guds egen verklighet. Det kom bokstavligen till jorden med Jesus, är nu osynligt men verkligt verksamt, och ska bli fullt synligt på jorden vid hans återkomst. Jesus som Guds Son är den som uppenbarar de hemligheter som har med riket att göra, och han gör det i ord och gärningar. I honom såg man, och ser vi idag, hurdan Gud är när han verkar, när hans vilja sker: människor berörs av hans helighet och kärlek, omvänder sig från synd, befrias, upprättas, helas, kallas till tjänst. En annan viktig aspekt är hur Jesus genom att tala i liknelser om himmelrikets hemligheter, både uppenbarar och döljer sanningen.
Därför är uppmaningen till människan inför detta oerhörda: omvänd er, för att ni ska kunna komma in i detta rike. Vänd om från era egna vägar, avgudar, tankemönster. Ändra sättet att tänka, från era egna tankar till Guds tankar. Gör upp med det som skiljer er från Gud, ödmjuka er, tro och ta emot.
Det fanns stora förväntningar på denne väntade kung av Davids hus, som skulle vara Israels Messias och särskilt sådana med politiska förtecken. Man väntade sig att Messias skulle bryta romarrikets förtryck och upprätta ett synligt rike åt sitt folk. Man tog fel på tidpunkten för detta och förstod inte av olika anledningar att Jesus som den lidande tjänaren först måste dö för folkets och alla människors synder och bereda ett folk åt sig innan han vid tidens slut ska komma tillbaka och upprätta det synliga riket. T o m Jesu lärjungar frågade honom innan Jesus lämnade dem och upptogs till himlen (Apg 1: 6): ”Herre, är nu tiden inne för dig att återupprätta riket åt Israel?” Under 40 dagar efter sin uppståndelse hade han undervisat dem om Guds rike innan han lämnade dem och de ställde ändå denna fråga.
Vi människor har alltid haft svårt att förstå Guds tidtabell, i vilken ordning saker och ting ska ske. Paulus fick uppenbarelsen från Gud om församlingen och Guds plan för hednafolkens frälsning innan de fruktansvärda händelser som avslutar vår tidsålder kommer att avbrytas med Jesu återkomst.
+++
Vilka är då himmelrikets hemligheter, som Jesus säger att lärjungarna fått lära känna men inte de andra? Det första och viktigaste svaret är att de har lärt känna Jesus själv. De trodde och tog emot honom som den han var och är, Messias, den levande Gudens Son, något som Petrus senare svarade på en direkt fråga från Jesus (16: 13-17). Jesus själv är himmelrikets hemlighet, Guds fördolda skatt som nu uppenbarats för alla.
För det andra är det hebreiska ord, som Jesus troligen själv använde för ”liknelse” heter maschal och betyder ”gåta, fördolt tal, djupt visdomsord. Det grekiska ordet parabole har innebörden att ställa något vid sidan, att jämföra. Guds rike är så totalt annorlunda än allt vi är vana vid. Det är än så länge osynligt, inom oss som tror, även om vi ser resultatet av dess närvaro när Herren verkar. Det måste därför jämföras med något vi har erfarenhet av: säd som sås, en åker med olika sorters vete, ett brödbak med surdeg, ett senapskorn som växer, ett nät fullt med fiskar. Jesus översätter sin och Faderns osynliga verklighet till kända företeelser för människor i alla tider. Jesus gör det begripligt för oss, hur riket är och fungerar.
Men det finns en annan viktig aspekt, som jag ska koncentrera mig på här.
I Jesu tjänst fanns också uppdraget att förstocka och förhärda genom sina liknelser. Så var det också för Jesaja, vars ord Jesus citerar: Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: ”Varför talar du till dem i liknelser?” 11 Han svarade dem: ”Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 12 Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 13 Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. 14 På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. 15 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. 16 Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. 17 Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det.
Det är detta som sker när man vägrar lyssna och ta till sig budskapet från Gud. Man förhärdar då själv sitt hjärta till den gräns där Gud låter förhärdelsen ta över och därmed skapas denna andlig dövhet: man hör men hör ändå inte. Budskapet från Gud har denna dubbla effekt: de som vill höra och har öppna hjärtan får mer ljus, större klarhet från Gud. De som tillsluter sitt hjärta och inte vill höra förstår ingenting och förlorar snart det man menade sig äga.
Det är i sin tur en konsekvens av folkets och ledarskapets ovilja att under lång tid höra och omvända sig till Gud. Det når en gräns där resultatet just blir denna oförmåga att alls förstå det man hör. Det är en dom från Guds sida, att förhärda någon, ett konstaterande att den människan fått så många chanser att höra, omvända sig och lyda, men vägrat och detta har gjort hennes hjärta hårt, förstockat. Är hjärtat förstockat av otro och obotfärdighet varken hör, ser eller förstår man vad Gud vill säga. Hjärtat avser här personlighetens centrum med vilja, bevekelsegrunder, moral, samvete, tankeverksamhet, känslor, andliga förmåga och status osv. Ordet hjärta används ca 300 ggr i Bibeln så det finns mycket att säga som inte kan rymmas här, men bäst sammanfattar kanske profeten Jeremia det: ” Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det? 10 Jag, Herren , utforskar hjärtat och prövar njurarna för att ge åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt. 11
Det är också därför Jesus uppmanar till omvändelse, så att Gud själv kan ge oss ett nytt hjärta och en ny ande. Han ger oss av sitt eget liv när vi föds på nytt in i Guds rike.
Jag kan inte gå in på Jesajas tid här men situationen var andligt sett densamma. Profeten Jesaja hade profeterat, varnat, manat till hörsamhet och lydnad i den andligt avfälliga och politiskt svåra situation landet befann sig på 700-talet f Kr. Men man hade vägrat. Folket hade under lång tid levt i uppror och trolöshet mot Gud och profetens uppgift var delvis ett förhärdelseuppdrag: 6: 11 :”Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade.
Jesajaboken i stort rymmer många domsutsagor varvat med löften om Herrens nådefulla räddning.
Tillbaka till Matteus evangelium så är kap 12 är ett viktigt kapitel för att förstå liknelsekapitlet 13. Där beskrivs hur fariseerna menade att det var med hjälp av ”Beelsebub, de onda andarnas furste” som Jesus drev ut de onda andarna. Allvaret i detta blir klart när Jesus säger att det var den enda synd som aldrig någonsin kommer att bli förlåten: hädelse mot den Helige Ande. Att tillskriva Andens verk den Onde själv är så oerhört att det är svårt att fatta. De har själva valt att gå bakom den gräns där Guds sanning kan nå dem. ”Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker” hade Jesaja sagt (5:20). Så långt hade det gått, att de andliga ledarna som haft tillgång till Guds ord, blivit förmörkade av ett sådant hat gentemot Jesus att de ville döda honom. Nästa steg var detta förfall i total lögn. De hade haft många möjligheter att vilja höra, förstå, lära och tro under den tid Jesus undervisat och gjort under bland folket. Men problemets rot låg också i att de faktiskt inte höll sig enbart till den skrivna Toran, Tanach, utan att det vuxit ram en muntlig Tora som egentligen var kommentarer till den skriftliga och som fått stor betydelse. Traditionerna kring dessa olika tolkningar och ”förfädernas stadgar” hade blivit viktigare än Skriften självt. Mer om det i ett annat inlägg. Men vi förstår att det var så när Jesus, enligt Johannes (5:47) säger: ”Om ni trodde på Mose skulle ni tro på mig, ty det var om mig han skrev. Men om ni inte tror på vad han har skrivit, hur skall ni då kunna tro på vad jag har sagt?”
Kap 13 hos Matt fungerar sedan som en slags vattendelare efter denna händelse. Jesus hade förkunnat, botat och konfronterat fariseer och skriftlärda. Många hade tacksamt tagit emot hans ord och blivit botade medan andra hade förkastat honom, både bland folket och ledarskapet. Som ett resultat av deras ovilja att ta emot budskapet sker denna förstockelse. Det är den verkan Guds budskap får när det inte tas emot. Jesajas profetia går här i uppfyllelse. Han fick själv erfara verkligheten av detta allvarliga läge, när folket vägrat höra under lång tid och till sist inte längre kunde nås i sina hårda hjärtan. Då är det bara en Guds domshandling som återstår. Gud vill alltid rädda men om viljan till omvändelse saknas straffar Gud sitt folk i hopp om att det ska väcka dem till ånger och omvändelse så att han till sist kan visa sig nådig och rädda dem.
Om de hade förblivit i Guds Ord skulle de känt igen sin Messias, hur alla löften fått sitt Ja och Amen genom honom, hur profetiorna uppfyllts. Men detta ingick också i Guds rådslut och plan för alla människors frälsning.
I kommande delar ska jag studera en del av Jesu liknelser lite mer noga.
III Liknelsen om såningsmannen
Jag börjar med denna första och centrala liknelse. Jesus beskriver där hur fyra olika kategorier av människor tar emot Guds Ord. Den är viktig, något som Markusevangeliet betonar i sin version av händelsen: 13 ”Han sade sedan till dem: ”Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls?” Man kan dels se den som en förklarande liknelse av hur Jesu ord mottogs när han verkade bland sitt folk, dels en nyckel-liknelse som öppnar många dörrar till översikt och sammanhang i vår läsning av Guds ord i det stora hela. Jag kommer att följa dessa båda spår i den här serien. Min hemsida handlar mycket om att ha ett fågelperspektiv och se de stora linjerna och teman i Bibelns olika böcker.
Det kan tillämpas på oss alla, oss som lever idag och läser Bibeln, och de som Gud talade till genom historien. I Guds Ord finns allt vi behöver för att leva och växa som människor. I säden finns den färdiga växten som en möjlighet, men måste sås i rätt jordmån för att kunna växa. Därför förhåller sig varje människa till detta: Gud har talat, såningsmannen har sått sitt utsäde, men vilken jordmån finns i vårt hjärta för att ta tillvara på det? Det är Guds fråga till oss, och vår fråga till oss själva när vi läser texterna.
Ett sätt att läsa bibeltexterna kan alltså vara genom den här liknelsen, som rymmer så grundläggande principer för vårt förhållande till Gud och hans Ord. Man kan belysa några av Bibelns huvudpersoner utifrån detta perspektiv och tänka sig hur de framträdande gestalterna i Bibeln svarade på Guds tilltal, hur de tog emot hans Ord. Man kan alltså dels läsa bibelböckerna i ljuset av denna liknelse och även använda den som en spegel för oss själva. Vad gick fel när säden aldrig växte upp till moget ax? Varför blev det ingen frukt? Det beror på jordmånen, inte på säden. Kan vi göra något åt själva jordmånen, vårt hjärta , så att Ordet vi hört kan gro och växa upp?
Vi kan kultivera vårt hjärta, vilket kan innebära att vara ödmjuka, villiga att lyssna, lära och lyda vad Gud säger. Det handlar om hur vi lever i stort, vad vi prioriterar, om vi ger Gud tillräckligt med plats. Finns det en öppenhet, vilja att ändra oss, ge Gud rätt när vi blir överbevisade om vår synd. Framför allt innebär det att vi lever i ljuset inför Gud, tar tid i Ordet och i bönen.
Här är liknelsen:
Matteus 13:3-23
”Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. 2 Då samlades så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. 3 Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:
”>”En såningsman gick ut för att så. 4 När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. 5 En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. 6 Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det. 8 Men en del föll i god jord och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. 9 Hör, du som har öron!”
Vi ser alltså att alla fyra i de olika grupperna hör ordet men sedan upphör likheterna.
I de ofruktbara lyssnarnas fall
- förstår de inte vad de hört
- rycker den onde bort ordet ur deras hjärtan så att de inte kan tro och blir frälsta
- tror de bara för en tid, och i förföljelse, lidande och frestelse kommer de på fall
- världsliga bekymmer, rikedom, begär efter annat kväver ordet.
- det blir utan frukt.
De fruktbärande lyssnarna karakteriseras av de först verkligen lyssnar, begrundar det och sedan tillämpar det i levande livet.
Evangelisterna framhäver lite olika saker, när det gäller innebörden av liknelsen för att förstå hur vårt hjärta kan vara en god jordmån för Guds ord.
I Lukas version av liknelsen, Kap 8:9-15 förklarar Jesus betydelsen för sina lärjungar. Han säger följande om den fjärde kategorin: ”Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktig och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga”.
Här får vi veta lite mer vilken jordmån som är den bästa för ett fruktbärande. Det ska finnas en genuin vilja, en allvarligt menad inställning att ta ordet på allvar. Det finns många synonymer till uppriktig, som också har med sanning och äkthet att göra. En viktig aspekt är att behålla ordet i detta uppriktiga och goda hjärta. Det har också med uthålligheten att göra. Det är väl det som skiljer ut dem som bär god frukt. De väljer den goda delen först och låter därför inte den onde stjäla den dyrbara skatten som är Guds ord ifån dem, varken genom prövnngar eller frestelser, bekymmer eller världsliga angelägenheter. De är inte så lätt distraherade av annat. De söker Guds rike först och hans rättfärdighet kan man säga, med ett annat Jesusord. De håller Guds ord för att vara det viktigaste och är uthålliga i att både begrunda ordet och leva ut det.
+++
alefochomega 