Vi har nog alla upplevt att vi talar med någon som visserligen lyssnar, men inte riktigt hör vad vi säger. Det finns inget riktigt intresse, ingen medkänsla och vilja att ta till sig det vi försöker förmedla. Vi har säkert själva också gjort så många gånger gentemot andra. På samma sätt är det med seendet när någon tittar på oss men inte ser oss på riktigt med den där blicken som bara kärleken kan har. Vi är inte riktigt närvarande av många olika anledningar, kan eller vill inte ta till oss vad den andre säger.
För det är precis det som sker när vi verkligen hör – vi blir på något sätt delaktiga av den andres liv. Så är det i fungerande relationer bland älskande, familj och vänner, även om det aldrig är perfekt på det mänskliga planet.
I förhållande till Gud är vi alla skyldiga till att inte (vilja) höra vad han säger och se i Ordet vad han han gjort för oss människor- ett genomgående tema i Skriften. Därför uppmanas vi ständigt att höra och se. Det är bara genom att verkligen höra, ta till oss hans ord, reflektera och leva det som vi också blir delaktiga av hans liv. Vad gäller Gud är det sant och verkligt på ett helt annat sätt än med våra medmänniskor- i Guds Ord är hans liv. Det skapar, som vi ser på så många ställen i Bibeln. I relationen med Jesus Kristus skapar Anden liv och gemenskap i hans kärlek på ett helt unikt sätt.
+++
Men vad är det som avgör hur vi människor ser, tolkar och förhåller oss till varandra och omvärlden? Vi kan ju se och uppleva människor och händelser på helt olika sätt, vilket inte är märkligt eftersom vi är helt olika individer.
Det är med vårt inre, vår själ, som vi bearbetar det vi ser och hör med våra sinnen. Vi använder naturligtvis vår hjärna, våra rent fysiska förutsättningar för att varsebli och interagera med andra, samtidigt som vi bygger upp en inre verklighet- vårt jag- och tolkar, beslutar, väljer och agerar sedan på det vi ser och hör. Det sker i en oerhört komplex process där många faktorer spelar in, som b la arv och miljö, personlighet och erfarenhet, uppfostran och bildning, möjligheter och begränsningar. Ofta går dessutom allting så fort i vår tid och informationsflödet är så stort att det kan vara svårt att bearbeta. Därför behöve vi mer än någonsin tid för eftertanke och stillhet så ofta det går.
Men, det finns ett inre förhållningssätt som bestämmer vad vi gör med allt detta, något som dessa ord av Jesus belyser.
34 Ditt öga är kroppens lampa. När ditt öga är friskt får hela din kropp ljus, men när det är sjukt är din kropp i mörker. 35 Se därför till att ljuset inom dig inte är mörker. 36 Om hela din kropp har ljus och ingen del är i mörker, då blir den upplyst helt och fullt, som när lampan lyser över dig med sitt klara sken.” (Matt 6;22).
Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud (Matt 5:8).
Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet. 34 Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. 35 En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont. 36 Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. 37 Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.” (Matt 12:33).
Det är värt att begrunda detta. Hur vi ser påverkar hela livet. Om ögat är friskt (ἁπλοῦς, haplous), vilket betyder odelat, klart, rent så får hela vår varelse ljus. Motsatsen är när blicken, ögat är ont som det står i den grekiska texten (πονηρὸς, poneros)- då förmörkas vi som människor.
Vad är en ”renhjärtad” (καθαροὶ, katharoi) människa? Det är lite samma sak som med det grekiska ordet för frisk, och betyder oblandad och klar (och fri från onda tankar).
Det är ett stort löfte att en renhjärtad människa är salig och ska se Gud, jag återkommer till det.
+++
Om vi går ett steg vidare så kan vårt hörande öra och seende ögat övas upp både i relation till våra medmänniskor och till Gud genom att bestämma oss för att vilja ge av oss själva till den andre i lyssnandets konst. För det är ju vad vi gör när vi aktivt lyssnar- vi inte bara tar emot utan ger också något av oss själva, i tid och omtanke.
Vad gäller relationen till Gud kan vi i ljuset av hans Ord och i bön också lyssna in vad som sker under ytan och vi kan få en profetisk blick, vilket är att kunna se lite längre och djupare än det som omedelbart syns. Det handlar om att urskilja och separera sanning från lögn, att känna igen herdens röst och följa honom, vilket bara är möjligt i gemenskap med honom själv. Det är absolut nödvändigt i vår tid av andlig förvirring och okunskap och i det osäkra och allvarliga världsläget.
Bara i ljuset av Guds Ord ser vi klart och förstår vad som sker och blir inte bedragna, utan bevarade i den sanna bibliska tron, den sunda läran. Hur tolkar vi det som sker och hur kan vi vara förberedda på vad som komma skall? Det är oerhört viktigt och jag har skrivit om det i andra inlägg, t ex här https://alefochomega.com/2018/06/14/den-sista-tiden-och-bedrageriet-inledning/
Det handlar om den känslighet vi kan uppöva med den helige Andes hjälp, en lyhördhet som är hjärtats överlåtelse och förtröstan och som skyddar oss från lögn och bedrägeri.
+++
Här är det sammanhang i evangelierna där Jesus tydligt visar på detta samband mellan hjärta och öra, dvs om viljan finns att höra och efterleva. Hur ser vår ”hjärtegrund” ut? Är den mottaglig? Är vi ”god jord” för Herrens ord ? Vi kanske kan rensa undan sten, tistlar och törnen och bli mer fruktbärande för Guds rike.
Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. 2 Då samlades det så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den, medan allt folket stod på stranden. 3 Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:
”En såningsman gick ut för att så. 4 Och när han sådde, föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. 5 En del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord. Det sköt genast upp, eftersom det inte hade djup jord. 6 Men när solen steg, förbrändes det och vissnade bort, därför att det inte hade någon rot. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det. 8 Men en del föll i god jord och bar frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. 9 Hör, du som har öron!”
10 Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: ”Varför talar du till dem i liknelser?” 11 Han svarade dem: ”Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 12 Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 13 Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. 14 På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. 15 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. 16 Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. 17 Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det.
alefochomega 