Sanning och frihet. Del II. Jesu anspråk.

likn

”Vad är sanning?” Pontius Pilatus, den romerske ståthållaren/ förvaltaren i provinsen Judéen, fällde de berömda orden i den skenrättegång, det justitiemord, som i enlighet med Guds plan samtidigt var förutsättningen för vår frälsning, att Jesus skulle dömas till döden och så ge sitt liv för vår frälsning.

Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla fram Jesus och frågade: ”Är du judarnas konung?” 34 Jesus svarade: ”Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?” 35 Pilatus svarade: ”Jag är väl inte jude. Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?” 36 Jesus svarade: ”Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.” 37 Pilatus sade: ”Du är alltså en konung?” Jesus svarade: ”Du säger själv att jag är en konung. Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.” 38 Pilatus sade till honom: ”Vad är sanning?” Efter att ha sagt detta gick han ut till judarna igen och sade till dem: ”Jag finner honom inte skyldig till något brott. 39 Nu är det sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag skall frige judarnas konung åt er?” 40 Då skrek de: ”Inte honom, utan Barabbas!” Men Barabbas var en förbrytare.

Det är många som ställt samma fråga genom historien. Vad är sanning? Det är en fråga med många dimensioner, en del rent epistemologiska, alltså sådana som just har med vår förmåga att tillägna oss kunskap . Hur kan vi veta vad som är sant, hur får vi kunskap? Sanningen har alltid med verkligheten att göra, vad som är grundläggande och överensstämmer med fakta.

Det finns andra frågor med moraliska implikationer också, vad är sant, så att vi därför kan handla rätt?

Sanningen gör oss fria. Hur kommer det sig? På ett grundläggande plan blir livet så mycket enklare när man håller sig till sanningen, det är svårt att komma ihåg lögner. Det förstör också någonting i oss, när vi medvetet motarbetar eller t o m  undertrycker sanningen. Om det sätts i system tystas samvetets röst, man får svårt att skilja sanning från lögn, och hamnar i skuggornas värld. Man kan också bli exponerad för bedrägeri och lögn på ett andligt plan.

+

bibeln

Gud har mycket att säga om sanningen i sitt Ord. Jag får här begränsa mig till Jesu ord i NT.

Jesus kom för att vittna om sanningen, vilket är ett av många teman i Johannes evangelium. Gud har vittnat om vem han är och vad han vill genom sin Son, , Jesus inte bara vittnar om Guds sanning utan han ÄR sanningen personifierad: han är själva vägen till Gud, och Livet. Skriften vittnar om sanningen, liksom de som såg och hörde honom vittnade om hans gärningar.

Det finns ett intressant sammanhang i Joh 8 där Jesus samtalde med judarna om sitt mandat och sin identitet. Vi har mycket att lära oss av detta. Det är alltid bra att läsa verser i hela sitt sammanhang, men här riktar jag in mig på följande verser:

Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 33 De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?” 34 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. 35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. 38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”

De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.” Jesus sade: ”Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar. 40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham. 41 Ni gör er faders gärningar.” De svarade: ”Vi är inte födda i äktenskapsbrott. Vi har bara en fader, Gud.” 42 Jesus svarade: ”Vore Gud er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43 Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. 44 Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. 45 Men mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen. 46 Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? 47 Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”

Det är naturligtvis Gud själv som anger villkoren för hur vi lär känna sanningen om honom och hur vi förblir i den. Jesus sade detta till de judar som kommit till tro på honom, och det gäller också oss. Förutsättningen är att förbli i hans ord, svårare än så är det inte. Gud har redan talat och genom begripliga ord kommunicerat med oss och låtit oss få veta tillräckligt för att bli frälsta, få kunskap om sannngen från Gud (och om Gud), och bli bevarade i sanningen.

Jesus identifierade alltså  lögnen med den andlige fiende som kallas satan, den höge ängel som gjorde uppror mot Gud och drog  med mänskligheten i sina lögner.  Jesus kallade denne för  lögnare, lögnens fader, alltså upphovet till lögnen. Hur viktigt är det inte därför att ställa sig på rätt sida i den här konflikten, på Guds sida, och hålla med honom om att det han säger är sant!

I nästa del ska jag reflektera över Jesu uppfordrande ord om att den som är av sanningen hör hans röst, om att den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Hur ska vi förstå detta? Det är inte helt lätt. Varför finns det människor som söker sanningen och ändå stannar vid att alla vitt skilda religiösa vägar skulle kunna leda fram till Gud, att Jesu anspråk är oberättigade? Det är och förblir på ett sätt ett mysterium, men samtidigt kan det ha något att göra med den kvalifikation som gör att sanningssökandet leder fram till Gud själv, i och genom hans Son Jesus Kristus: ödmjukheten.

Man inser sitt totala beroende av Gud själv för att finna Sanningen och litar varken på sig själv eller andra för att komma rätt. Man saknar all andlig prestige och stolthet, vill ingenting annat än finna Gud själv och nöjer sig inte med substitut, hur fina de än kan verka mpå ytan. Man är också ivrig att rannsaka sitt hjärta, låta sig rannsakas av Herren, och erkänna att man är en syndare som behöver både nåd och sanning .

Sanningen leder till det dyrbaraste vi kan få, nämligen frihet. Sanningen om Gud och oss själva gör oss fria från mycket som binder oss. Den friheten skapar ansvar och villighet att följa Jesus.

Mer om det längre fram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.