”Som det var i Noas dagar.”

noah

 

I Jesu tal om den yttersta tiden i  Matt 24-25  finns några verser som jag ska fundera lite över. Det finns mycket att säga om dessa kapitel,  men här är det endast några aspekter som skall belysas utifrån just dessa verser.

 

Jesus ville att hans lärjungar skulle vara förberedda och vaksamma på vad som skulle ske vid tidens slut för att kunna känna igen de tecken som tyder på att hans återkomst är nära. Därför undervisade han dem och sade b la detta:

 

Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. 38 Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, 39 och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så skall Människosonens ankomst vara. 40 Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.

 

 

Det kan vid en ytlig läsning förefalla märkligt att Jesus refererar till vardagliga aktiviteter, det normala mänskliga livet i hem och familj. Så har det ju varit från tidens begynnelse och det var Gud själv som ordnade livet på det sättet för mänskligheten. Det  ligger naturligtvis mer bakom detta.

 

Jesus betonade att hans ankomst kommer att vara lika oväntad för människorna vid denna tidsålder slut som översvämningen var på Noas tid. Alla kände till berättelsen om Noa och den stora floden på Jesu tid. 


Det är så därför att man inte är intresserad av att söka Gud. Man vill inte veta vad Gud säger om behovet av omvändelse, om vad som är hans vilja. Människorna då som nu är upptagna med sina egna liv, att uppleva så mycket som möjligt av den här världen. De är koncentrerade på sitt eget, att få ut så mycket av livet här och nu. Man villhelst inte tänka på att det finns en evighet och att vi alla ska göra räkenskap för våra liv.

Men Gud vill att vår första och högsta prioritet ska vara att söka honom och sätta honom främst.  Jesus sade: ”Sök först Guds rike och hans rätfärdighet, så skall ni få allt det andra också” (Matt 6:33).

 

Det handlar alltså om rätt prioritet. Gud är god och generös, han vet vad vi behöver och vill ge oss detta. Men vi måste vara vända till honom och ha honom som Herre och centrum i våra liv.

 


Det var därför han utvalde Noa. ”Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud. ” Gen 6:9. Det står vidare att ”han gjorde i allt som Gud hade befallt honom”.

 

Tro, överlåtelse, kärlek och lydnad för Gud är viktigare än allt annat i livet.

 

 

Att Noa var rättfärdig betydde just att han hörde och lydde vad Gud sade. Men det började med att ”Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon”. Det var Guds initiativ, Guds verk av nåd, som gjorde det möjligt för honom att vandra på Guds väg i en ond och svår tid på jorden.

 

Noas farfars-far var Henok, som också vandrade med Gud, och till och med blev hämtad hem av Gud och inte behövde dö. Det speciella var att de höll sig till Herren och vinnlade sig om att leva i enlighet med hans vilja. De var helgjutna i sin överlåtelse till Gud, att tillbe och tjäna endast honom. Det är vad ordet ”fullkomlig”, på hebreiska תָּמִים, tamim, b la betyder.

 

 

+++

 

Varför visste då människorna ingenting trots att Noa höll på att bygga arken i minst 75 år? Varför kommer det att vara på samma sätt vid Jesu återkomst, trots Bibelns tillgänglighet idag och församlingens förkunnelse?

 

Det finns flera orsaker men det handlar säkert om obotfärdighet, ovillighet att höra och omvända sig. Det är samma likgiltighet då som nu för vad Gud säger. 

 

Det var ju inte bara detta att människorna gifte sig och åt och drack. De fortsatte att göra det på ett lättsinnigt och upproriskt sätt trots vad som pågick med Noas bygge av arken och hans varningar under så lång tid.

 

Noa kallas ju rättfärdighetens förkunnare (2 Petr 2:5) så han måste ha varnat människorna för den annalkande domen. En annan text i NT som nämner Noa är Hebreerbrvet 11: 7 I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.

 


E
n av poängerna är att de inte brydde sig om dessa varningar utan fortsatte att leva som vanligt. De ville inte ändra sitt liv för att lyda Gud. 

Om människor, då som nu, inte vill höra och göra vad Gud säger, förhärdar man sitt hjärta gentemot Guds röst, och kan till slut varken ta till sig Guds varningar eller ändra sitt beteende. 

 

Gud brukar alltid varna innan han låter domen komma. Det ser vi som ett dominerande tema i Bibeln. Gud vill att människor ska omvända sig och bli räddade istället för att bli dömda.

 

 

Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.” 42 .

 

Det blir alltså tydligt att vad som skiljer människorna i domen så bokstavligt som Jesus beskriver det här, hur de förhållit sig till Herren och hans ord i sitt hjärta.

De utför samma vardagliga göromål, men när Jesus plötsligt kommer tillbaka visar det sig vad som verkligen är viktigt, vad de har valt.

 

 

Vi har alltså denna Jesu varning där han återger det som hände på Noas tid som en realitet. Gud dömde den ogudaktiga och syndiga världen då, samtidigt som han räddade den rättfärdige Noa och hans familj, och Jesus kommer snart tillbaka för att rädda oss och slutgiltigt döma alla onda och ogudaktiga som vägrat omvända sig. Men Gud vill att alla ska räddas och komma till kunskap om sanningen. Han vill inte att någon enda går förlorad.

 

 

 

 

 

+++

 

Det finns en annan viktig aspekt att ha med när man betänker vilka omständigheter som rådde på Noa tid. Anledningen till att Gud sörjde över den stora ondskan, det depraverade tillstånd och orättfärdighet som rådde, var ju det de första verserna i kap 6 berättar om. Det är mycket kortfattat återgivet i bibeltexten, men visar ändå på det extraordinära som hände när Guds söner skaffade avkomma med kvinnor och de födde jättarna, nephilim. Denna förbjudna hybrid mellan dessa de fallna änglarna och människor blev en sådan monstruös skapelse som Gud inte kunde tolerera.

(Judas brev omnämner detta: Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. 7 Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.

Liksom även 2 Petrusbrevet: Ty Gud skonade inte de änglar som hade syndat utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörker och kedjor, för att de skulle hållas i förvar till domen. 5 Han skonade inte heller den gamla världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, tillsammans med sju andra, när han lät floden stiga över de ogudaktigas värld. 6 Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga. 7 Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv.

Floden var antagligen lokal, och hur många människor som levde vid den tiden vet vi inte. Den här berättelsen om Noa och floden återfinns i andra skriftliga källor, från Mesopotamien, liksom hågkomsten av en tid när jättar levde och även halvgudar. Sådan berättelser i flera kulturer. Jag återkommer till detta.

! Mos 6: När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, 2 såg Guds söner att människornas döttrar var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha. 3 Då sade Herren: ”Min Ande skall inte bli kvar i människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år.

”4 Vid denna tid, då Guds söner gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde våldsverkarna på jorden. Detta var forntidens väldiga män som var så ryktbara.5 Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. 6 Då ångrade Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. 7 Herren sade: ”Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta, ja, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag har gjort dem.” 8 Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.

Här kan man läsa en bra sammanfattning och lyssna på en intressant föreläsning om dessa märkliga bibelställen, som ofta misstolkas när man bortser från den här övernaturliga kontexten för Biobeln och försöker göra det begripligt med rent inomvärldsliga förklaringar. Jag rekommenderar vad Dr Michael Heiser som på ett unikt sätt ger en akademisk och bibeltrogen undervisning om texterna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.