Jesus, vår själs herde och vårdare.

 

 

 

 

 

 

 

Bibeln talar ofta om herdar rent konkret, och som en beskrivning på Guds relation till sitt folk . Det var en vanlig sysselsättning att  på den tiden och t ex David var herde i unga år, liksom även Moses. Kung David som också blev en herde för Israels folk, skrev sin fina psalm (23 Herren är min herde, mig skall intet fattas…)  som är en av de mest älskade i Psaltaren. Han kände sin Gud och visste att han behövde den store Herden, Gud själv i sitt liv.  En herde måste kunna skydda, föda och leda sin hjord i alla situationer. Det var en krävande och viktig uppgift. I överförd bemärkelse är Gud en Herde för sitt folk, som skyddar sitt folk när de håller sig nära honom, välsignar dem med vad de behöver, och leder dem rätt. Han gör det för sitt folk, men också för enskilda troende. Som den gode och rätte Herden går han också till doms med de orätta herdar som inte sköter sin uppgift , se Hes 34, och lovar att sända en rättfärdig och trofast Herde för sitt folk. Det uppfylldes när Jesus kom in världen :

 

Joh 10:  Amen, amen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare. 2 Men den som går in genom dörren är fårens herde. 3 För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. 4 När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. 5 Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst.” 6 Denna liknelse framställde Jesus för dem, men de förstod inte vad det var han talade om.

 

7 Då sade Jesus än en gång: ”Amen, amen säger jag er: Jag är dörren till fåren. 8 Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. 9 Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. 10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.

 

11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren12 Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. 13 Den som är lejd bryr sig inte om fåren. 14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. 16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan.✱ Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. 17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”

 

 

 

Bibeln är så tydlig med att i den frälsning Gud berett åt oss ingår förlåtelse, försoning, helande , upprättelse, frid, ett sunt sinne, ett harmoniskt helt liv i förtröstan och gemenskap. Från Guds sida är det klart, det fullbordades på korset när Jesus tog på sig allt vårt onda och gav oss allt sitt goda i det eviga liv vi får som gåva. Gud vårdar sig aktivt om oss på alla områden. Jesus är vår själs herde och han vårdar sig om vår själ. Det är vårt hopp, att han kan göra det som är omöjligt för oss. Vi är så ofattbart älskade av Gud, han har gjort allt för att ge oss sin frälsning, sin befrielse och helande, genom Jesus Kristus.

 

Petrus skrev i sitt första brev: Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade. 25 Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare (Kap 2). 

 

 

För att vi ska få inse och veta att Jesus inte bara är vår Herre och Frälsare, utan också vår personlige herde, måste vi alltså förstå att vi är som vilsna får utan honom, och att vi behöver vända om till honom. När vi gör det får vi genom en djup gemenskapen med vår gode herde erfara att han vårdar sig om oss och läker de djupa såren i vår själ som ingen människa kan göra.

 

 

 

 

 

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett ytterligare steg, som är viktigt att belysa, gäller alla de svårigheter som är relaterade till själsligt lidande för en kristen människa, eller med mer modernt språkbruk, en psykosomatisk problematik. Vi påverkas ju som den helhet vi är  av allt som drabbar oss. Vår ande, själ och kropp är så intimt och djupt förbundna att vi rent fysiskt känner och erfar vad vi genomgår på ett själsligt plan. Hur det står till med vår ande, vår relation till Gud, påverkar också själ och kropp. Det är något de flesta är medvetna om, det är den verklighet vi lever i som människor, även om man kanske inte kan uttrycka det i ord. Det är viktigt att förstå hur vi är skapade, hur vi kan fungera utifrån Guds avsikt och vilja med oss. Jag återkommer till detta ämne.

 

 

Men här handlar det alltså om trauman, konflikter, smärta, övergivenhet, sorg och förtvivlan, felaktiga val, misslyckanden, ja allt, sätter sina spår i kropp och själ. Ibland gör de så stora avtryck i en känslig fas av livet, att de verkar outplånliga. Det är sår som fortfarande gör ont, som rivs upp om och om igen och som aldrig verkar kunna läka.

 

Det kan behövas olika slags hjälp, ibland rent medicinsk, terapeutisk med samtal och stöd, och själavård och förbön. Vi är så oerhört komplexa varelser och har också många behov: vänskaper, livsbefrämjande aktiviteter i naturen och utövande av kultur, lek, rörelse, vila och avkoppling, meningsfulla uppgifter, mening och mål osv.

 

 

+++

 

 

Men hur blir det en verklighet för var och en personligt? Hur tillägnar vi oss det Jesus gjort för oss? Genom tro, uthållig bön och förväntan, bibelläsning där vi ber Anden levandegöra Ordet för oss så att det just blir en verklighet och inte bara ord. Guds ord är ju mer än bara ord, trycksvärta på papper i en bok. De är levande och verksamma, de skapar i oss vad de utsäger. Vi måste också stå emot vår fiende satan, som vill sänka oss med sina lögner, sina anklagelser, sitt mörker.

 

Det är en kamp vi har att utkämpa så länge vi lever här på jorden. Vi vandrar genom fientligt territorium, denna värld är ännu i den Ondes våld trots Jesu seger, och kampen pågår till den dag Jesus kommer tillbaka. Vi tror och vet att Jesus är Herre och att fienderna som förstör våra  liv är besegrade, men inte tillintetgjorda. Vi är insatta i den Älskade Sonens rike, och får av nåd redan nu leva av rikedomarna i Guds rike, som ännu är fördolt för världen.

 

Det är ofrånkomligt att vi lider i den här världen, men Jesus lovade att ge os sin frid. Jesus gick igenom enorma påfrestningar och motstånd, han blev förkastad och hatad av dem han kom för att rädda. Jesus vet vad det är att vara människa, att lida och vara frestad, men i gemenskapen med sin Fader behöll han sin frid, sin styrka som kunde övervinna det onda.

 

 

”Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen.”(Joh 16:33)

 

Han är vår förebild, vår broder i nöden och döden, och det är en tröst att veta att han förstår oss och hjälper oss.

 

Detta är djupa mänskliga erfarenheter som Bibeln beskriver. Det är troende människor som våndas, tvivlar, förtvivlar, frågar och ropar i natten. Det finns många sådana skildringar, särskilt i Psaltaren. Det brukar sluta med ett stort MEN, ett TROTS ALLT- man hoppas på Gud och får erfara att han möter den lidande med ny nåd, ny kraft, ny tröst. Ständigt är det så. Han möter oss nu, och när vi tar emot hans liv nu upplöses smärtpunkterna, skuggorna, hopplösheten.

 

 

Det är precis vad det handlar om: att varje dag först av allt söka Guds ansikte och ta emot hans kraft som är större än det personliga lidandet. Vi är övervinnare genom Jesus Kristus, som besegrade allt det onda. I hans namn, i hans Andes kraft, kan den trösterika styrkan från Jesus själv flöda in i vår sargade själ. Vi har allt vi behöver i Jesus. Ibland stoppas flödet upp i en akut kris, men om vi söker oss tillbaka till Herrens närvaro finns det läkedom och styrka att leva en dag till.

 

 

Det finns ingen annan väg än den dagliga överlåtelsen till honom. Det skyddar oss också för smärtorna och misslyckandet i det förflutna och oron för framtiden. Vi får leva varje dag, varje stund i  Guds närvaro,  hans nåd är verksam nu. Vi vet att hans vilja för oss är god, han vill bota och befria oss samtidigt som han tillåter prövningar och svårigheter för att vi ska växa upp som hans barn på riktigt. Det finns alltid ett moment av fostran med, och det är inte alltid lätt att acceptera eftersom vi vill fly från lidandet, komma undan.

 

Jag återkommer till detta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.