De eviga frågor vi människor ställer oss är : finns Gud? Vem är Gud? Hur ska vi kunna veta något om Gud? Hur kan jag få kontakt med Gud?
Jag inleder en serie, där vi får lära känna Gud utifrån hur han uppenbarat sig själv. Det finns några underbara svar på dessa eviga frågor i den heliga Skrift.
Gud sade, eller ropade ut detta om sig själv, som svar på Mose begäran (kap 33) om att få se honom i samband med uppenbarelsen på Sinai berg:
Mose högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och tidigt följande morgon gick han upp på Sinai berg, så som Herren hade befallt honom, och han tog med sig de båda stentavlorna. 5 Då steg Herren ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom och ropade ut Herrens namn. 6 Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade: ” Herren! Herren! (JAHVE, יְהוָ֣ה)- en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, 7 som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet.” 8 Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad. 9 Han sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk, och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel.”
(Den senare delen av v 7 är svår för oss att förstå och ta till oss. Det kan verka som en oförenlig motsats i Guds handlande, att visa nåd och barmhärtighet mot tusen (generationer) och samtidigt döma och straffa barnen för förfädernas missgärningar i tredje och fjärde led? Det kräver ett särskilt inlägg och jag återkommer till detta längre fram.)
+
Det har alltid handlat om nåd, att Gud i sin suveräna vilja beslutat gripa in i historien och utvälja människor/ett folk för att ingå förbund med honom själv. De saknade alla kvalifikationer och meriter. Ingen människa har någonsin kunnat förtjäna Guds gillande eller godkännande genom sina egna ansträngningar. Gud ÄR kärlek och älskar oss, vare sig vi gör ont eller gott. Vi kan inte få Gud att älska oss mindre när vi handlar fel, eller älska oss mer när vi gör rätt. Gud älskar oss för att han ÄR kärlek. Men han vill naturligtvis att vi ska göra det som är gott, rätt och sant, för vår egen och andra människors skull. Som vår Skapare vill han också kunna se sin avbild i oss. Vi är skapade för att ära honom och återspegla hans godhet mot oss.
Problemet finns hos oss och det ligger djupare än våra tankar och handlingar, även om det är goda gärningar som de flesta kan göra . Vi är fördärvade och sjuka i hjärteroten p g a synden, i vår natur är vi bortvända från Gud. Det kan vi s a s inte hjälpa, att vi faktiskt är syndare av födsel och ohejdad vana. Vi kan därför inte låta bli att synda. Jag återkommer till våra förfäder Adam och Eva och hur vi påverkats av deras olydnad. Då ställs också frågan om arvsynden utifrån vad Bibeln verkligen säger om saken.
Ingen förälder behöver lära sitt barn att vara egoistisk, elak, upprorisk, eller att ljuga och inte lyda tillsägelser. Tvärtom måste man lära barn att ta hänsyn, vara snälla och givmilda, lyda och tala sanning. Man framställer gärna de små barnen som rena och oskyldiga, vilket naturligtvis stämmer, samtidigt som de inte förblir oskyldiga särskilt länge.
Vi vet ju att ingen människa är alltigenom god eller ond, vi har alla olika och motstridiga krafter inom oss. På samma sätt har varje människa sitt sociala arv, sina olika förutsättningar, sin egen konstitution, svagheter, brister osv. Allt detta hör till den naturliga ordningen och Gud vet vad var och en har att kämpa med.
Det går inte att genom goda gärningar eller religiösa ansträngningar blidka Gud eller söka bli godkända av honom. Vi är ju redan älskade, men det är bara Gud själv som i sin kärlek och frälsande nåd kan förvandla oss genom sin räddningsaktion, göra det möjligt för oss att leva i gemenskap med honom. Vi behöver födas på nytt, bli nya skapelser i Kristus och därmed få en helt ny natur, med Guds liv i vår ande. Därför är initiativet alltid Guds eget och han ensam utför verket när det gäller vår frälsning, att vi ska få en rätt ställning inför honom.
Han gör en andlig hjärttransplantation genom vilken vi blir befriade från synden som skiljer oss från honom. Vi kan bli hans och får honom som centrum i våra liv. Vi är ju skapade för att leva inför hans ansikte med honom som Herre. Det är den verkliga befrielsen, från oss själva till honom. Då blir vi till fullo hela och verkliga människor i hans kärleks frihet, och livet blir så rikt det aldrig kan vara utan honom.
Med Paulus ord i Romarbrevet: Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, 22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. 23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. 25 Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, 26 under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.
+++
Nåden har alltid föregått Lagen. Gud hade innan laggivningen på Sinai berg bevisat sin mäktiga nåd när han befriade sitt folk från slaveriet i Egypten. Utväljandet av Abraham och det folk som skulle växa fram ur löftena, var av nåd. Abram bodde bland avgudadyrkare i Ur i Kaldeen och visste ingenting om den sanne Guden.Hans avkomma bestod sedan av en liten grupp som visserligen växte till antalet, men Israels barn var alltid ett litet folk i jämförelse med de stora grannfolken. (Se t ex 5 Moseboken 7:7-10) De kom också ofta i kläm mellan stormakterna Assyrien, Babylonien, Egypten.
Gud gjorde dem till sitt egendomsfolk, för att uppenbara vem han var och vad han ville bland alla dessa folk som tillbad avgudar. Han gjorde allt detta för att han älskade dem, och han ville ha kärlek och tro tillbaka av sitt folk. De skulle hålla sig till honom och varnades ständigt för att avfalla och tillbe främmande gudar. Lagen gavs som en bekräftelse på att de var Guds folk som fått nåden att få leva i förbundet efter Herrens vilja. Gud uppfyllde därmed sina stora löften till Abraham om att de skulle bli ett välsignat och stort folk, och få ett land. I allt detta fanns det stora övergripande löftet om en Befriare som skulle fullbordas i sin tid uppfylldes.
Han skulle befria från det universella slaveriet under synd och död som hela mänskligheten led under. Guds handlande syftade ju ytterst fram till att Sonen skulle komma in i världen och genomföra det Exodus han skulle bereda för alla folk, det stora uttåget från mörkrets rike, från andligt slveri, synd och död.
Det finns sedan alltid en annan sida av detta, på den rent mellanmänskliga nivån, att människor spontant gör gott mot sin nästa och man hjälper varandra. Livet skulle annars vara omöjligt utan denna goda kraft som balanserar ut egoismen, elakheten, ondskan. Gud vill naturligtvis att människor inte ska skada varandra utan leva samman så bra som möjligt. Medmänsklighet, osjälvisk godhet och vänlighet kan möta oss där man minst anar det, på samma sätt som den tyvärr ibland kan saknas bland människor som säger sig tro på Gud och känna hans Ord.
Det påverkar inte relationen till Gud, vi behöver alla bli frälsta, men det påverkar medmänniskan. Det är naturligtvis av största vikt också för Gud, som älskar alla och har skapat oss alla. Därför gör också den icke kristne goda gärningar, varje människa är ju skapad till hans avbild och mycket har lagts ner i oss av samvetsfunktioner, en vilja att hjälpa, omsorg om andra osv. Guds försyn verkar i hela världen, bland alla människor, för att göra ett ofta svårt liv så drägligt som möjligt medan det pågår.
Tänk på Jesu liknelse om den barmhärtige samariern. Från mänsklig synpunkt gäller det vem av oss alla som verkligen är den andres nästa rent praktiskt och konkret , inte om man har namn om sig att vara en tjänare åt Gud. Se Luk 10! Prästen och leviten gick förbi den hjälpbehövande mannen, som var slagen av rövare, medan den i andras ögon förkastade samariern förbarmade sig och gjorde en stor insats för att hjälpa sin medmänniska i nöd.
+++
Guds fullkomliga självporträtt finner vi i hans Son.
Joh 1: I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
4 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig.” 16 Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.
Joh 14 :Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. 2 I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? 3 Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. 4 Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni.”
5 Thomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 6 Jesus sade till honom: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom.” 8 Filippus sade: ”Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss.” 9 Jesus svarade: ”Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern? 10 Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk. 11 Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.
++
Hebr 1: Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, 2 har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. 3 Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.
+++
Kol 1: Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. 14 I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. 15 Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. 16 Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom.
17 Han är till före allting, och allt består genom honom. 18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen. 21 Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, 22 också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden.
Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, 23 om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna.
+++
Det är gott att ständigt meditera över dessa bibelord och låta dem sjunka in ordentligt så att vi kan vila i Guds fullbordade verk. ”Av nåd är vi frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem. ” (Efes 2).
Vi är frälsta av nåd, och just därför är vi skapade för att göra goda gärningar. Det är också ett Guds verk, som vi ger honom äran för. Det är ju fullkomligt självklart och naturligt (natur-enligt) att en kristen gör goda gärningar för att hon är så älskad av Gud, så förlåten, så befriad och rättfärdiggjord.
Efes 1: Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. 5 I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas.
7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära.
13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.
Fortsättning följer!
alefochomega 